Tänk att se en expertkommentator gråta så mycket över en laginsats så att han inte kan kommentera. Därefter får man se någon bli så lycklig över att han själv blivit trea på sin egen insats plus kompisarnas helhjärtade uppbackning. När en av lagkompisarna blir segrare och han som ramlat kommer in på tionde plats och känner sig som en segrare - då är det härlig sport.
När den alpina stjärnan talar om att hon är sur och grining och vägrar att hitta bortförklaringar till att hon hamnade utanför tio-i-topp, utan tvärtom talar om hur bra det kändes när hon provåkte på morgonen då är det också ärlig , härlig sport.
När svenska curlingdamerna som var oövervinnerliga inte klarade av ryska motståndarna då var det också härlig ärlig sport.
Så mycket varma härliga människor det finns inom sporten, så roligt att följa dem och själv glädjas. Så fantastiskt duktiga de är, vilka bragder de utför. De runt omkring är ju enorma de också som servicemän och ledare. Det är roligt att höra en segrare skrika :"Vilka perfekta skidor du tog fram åt mig"där han står i målfållan.
Vi har bjudits på fina tävlingar hit tills och det blir säkert fler med en sådan trupp och jag ser fram mot fler sömnlösa nätter i deras sällskap.
Jag har bara en liten undran - vem fasen har tagit fram de extremt fula grisskära borstarna åt curlingdamerna? Skämmes tamefan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar