lördag 21 augusti 2010

Besök och möten

En fredag är perfekt för besök så i en hyrd bil styrde vi kosan mot min dotters hem. Den Vackra Fru Johansson är fortfarande svårt justerad efter sitt fall nedför ett norskt fjäll. Många små frakturer i foten och fotleden och sönderslitna ledband gör att hon är sjukskriven. Det var underbart att träffa henne och hennes man och labradoren Bruno. Jag kunde ha mist min unge men det gick bra och jag är så tacksam.

Nästa besök avlade vi på Kyrkogården där min dotter Flickan som skrattar i vinden bor. Hennes rosenbuske blommar så otroligt och så skall det vara hos någon med så gröna fingrar som hon. När hon planterade så rotade sig oftast stödpinnarna hon tryckte ner i jorden.

Som så många gånnger förr låg en enda ros på hennes gravsten, men jag har slutat fundera vem det är som lägger dit rosorna nu. Länge trodde jag att det var hennes fästman men han skrattar ju med henne nu sedan han tog sitt liv för två år sedan. Rosorna ligger där fortfarande regelbundet - långa vackra stora rosor - en enda åt gången, liggande på Alexandras sten.

Kvällen nattvandrade jag med moderatkvinnorna. Vi delade ut godis vattenflaskor och kondomer. Kondomerna hade en strykande åtgång men inte det övriga. Folk kanske var rädda att bli vattenförgiftade av drycken vi erbjöd vad vet jag. Mycket folk var i rörelse för Winnerbäck och company sjöng bakom kravallstaket överhängda med pressseningar. Han är inte min favorit men uppenbarligen många andras för det var folk överallt där för att se och höra honom. Tråkigt att så många behövde supa skallen av sig inför hans besök bara.

När mina trötta fötter slutligen bar mig hem så var det skönt att bara klä av sig och krypa ner bakom min sovande make. Jag somnade direkt.

3 kommentarer:

  1. Vilken underbar känsla det måste vara att någon mer än du fortfarande älskar henne och lägger rosor hos henne... även om det kanske vore intressant för dig att veta vem. Men huvudsaken är ju att hon är älskad o saknad.
    Ninnie

    SvaraRadera
  2. Det eggar ju fantasin - vem lägger en ros...Det skulle vara roligt att veta, men tills vidare får du "bara" gjädjas åt att den fortsätter att ligga där...
    Idag talade jag med en moderatkvinna. Hon delade ut lappar mot våld och en tidning som moderatkvinnorna har gett ut. Jag hade getthenne lappar till debatten som vår förening höll och hon kom.
    Visserligen gillar jag inte deras politik, men det här var bra och man behöver ju inte fördöma allt de gör.

    Ha det!

    Codliver

    SvaraRadera
  3. Ninni o Codliver : Ja det är fantastiskt att veta att någon älskar henne lika mycket som hennes familj gör. Älskad unge är alltid älskad.
    Att man inte tycker om den politik som någon annan gör är helt ok och det är skönt att vi människor får och kan tycka och tänka olika utan att det gör en till en sämre människa. Moderatkvinnan visade att hon var mogen och villig att ta in det som du hade på hjärtat genom att komma till "din" debatt, hon var en stark och ärlig människa som var villig att lyssna.Önskar att alla oavsett politisk ståndpunkt kunde och vågade göra som hon gjorde.

    SvaraRadera