lördag 31 juli 2010

Jag är en teknikslav

Min dator haver lagt av och vägrar vara gift med sitt internet. Jag får spader och kommer att stå utanför Teliabutiken måndagmorgon med bredbandsknoppen samt datorn, så får Kent ta hand om alltihopa. Jag kan nog inte göra som nu och ringa på hos grannen, så vi ses efter helgen.

torsdag 29 juli 2010

Barn till vilket pris som helst

För någon vecka sedan fanns en artikel om Olivia och hennes föräldrar i DN. Olivia hade kommit till genom assisterad befruktning och på fjärde försöket. Nu vill mamma och pappa att flickan skall få ett syskon men Landstinget i Stockholm nekar att ställa upp med ännu en behandlingsserie för detta ändamål. Man anser att det räcker med att de nu har ett barn och att kön är så lång av de som ej fått några barn än. Föräldrarna till Olivia stämmer nu landstinget för att få genom något de anser vara en mänsklig rättighet.

Sedan i höstas har lesbiska par rätt till behandling för att bli gravida och nu under Pridefestivalen har det till och med framförts att dessa par skall ha gräddfil till denna behandling - det är liksom även där en mänsklig rättighet att bli förälder.

I veckan berättade prästen och debattören Lars Gårdfeldt om sin och hans makes glädje när en amerikansk surrogatmamma födde deras barn, "det var en kärlekshandling hon gjorde när hon födde dem" enligt honom. Jag ser mer som att hon hyrde ut sin livmoder till dem för "ruvningstjänst". För kärleks skull låter vackert men jag tror faktiskt det är mer ekonomisk kärlek i så fall. Surrogatmammor är inte tillåtna så de som använder det får befruktningen utförd i utlandet i kvinnor i USA , Ryssland och bland fattiga kvinnor i Pakistan eller Indien. Kvinnor som blir ruvhönor för sin försörjnings skull och för att kunna ge sina egna barn en dräglig tillvaro.

Jag tycker inte att det är någon mänsklig rättighet att man skall få biologiska barn, jag tycker att det är otäckt att pengar inom forskning och landstingsvård används överhuvudtaget för att man skall få "riktiga"(en del säger så)barn. Varför skall landstingen betala för dyrbar behandling för något som inte är livshotande och som har en så låg procentsats som 20 - 25% för att bli en fullgången graviditet.

Om man frågar varför det är så viktigt att barnen är biologiska barn får man många olika svar. Det kan heta : "Det är så dyrt att adoptera" - det är ännu dyrare att få assistansbefrukning men då betalar någon annan,dvs skattebetalarna."Man kan inte känna samma för ett adopterat barn som för ett som man fött själv - det tycker jag är ett egoistiskt uttalande och ett omoget seende på livet som sådant. Tänk att man tycker att man har så unikt dna-upplägg så inget annat duger (fast man kanske fått ägg och spermier donerat).

Den medicinska forskningen går längre och längre och den som gäller fertilitet och assisterad befruktning har kommit långt och jag är lite osäker till vilken nytta. Är det en forskning för de som vill kunna leka gud eller är det en gren där framgångarna gör att det skenar alldeles för den som utför den? Det har redan utnyttjats (inom privatvården utomlands) där man "hjälpt" kvinnor i 60årsåldern att bli mammor. Donatorers kroppar utsätts för hormonchocker för att man sedan skall kunna "skörda" hennes ägg.

Jag är faktiskt helt emot dessa konstiga sätt att få barn och jag tycker inte att det är något sjukvården skall syssla med. Jag förstår inte alls varför stora resurser som kan läggas på viktig riktig sjukvård skall gå före mycket annat.

Det måste bli enklare att adoptera och där tror jag att svenska staten skulle kunna hjälpa till och även kanske förenkla gången i det hela. Om det är singlar, heteropar eller samkönade som vill bli adoptivföräldrar är egalt men det skall inte vara krångligt och det finns så fantastiskt många barn som behöver en familj så att göra flera nya barn på konstgjord väg tycker jag är onödigt.

Att istället för att hyra en livmoder av en fattig kvinna så bli fadder till något av hennes barn tycker jag är en strålande ide. Får vi sedan hjälp och lättnader i adopterandet så kan vi kanske sluta med babylaboratorier och rikta in oss på viktigaste saken - TA HAND OM VÄRLDENS BARN.

tisdag 27 juli 2010

My name is Ester - Surögda Ester

JAG har tillfälligtvis tagit över denna blogg för att på egen tass göra några tillrättalägganden.

Helgen som var har varit utomordentligt innehållsrik och det har varit roligt att vara den som organiserat allting under den.JAG har förstått att min kvinnliga servicepersonal anser sig vara den som höll en herrmiddag på lördagen, hon har som vanligt fel det var JAG som ordnade den. Ingen annan än JAG skulle få ide'er om att bjuda in sex trevliga kattälskande män till MIN lägenhet.

Gentlemännen visade verkligen hur "gentla" de var och hade mycket fina gåvor med. Hushållerskan fick en flaska champagne, min skötare fick en talbok och JAG en utsökt kalvpate av märket Sheba.

Under hela middagen övervakade JAG noga att gästerna fick mat och dryck snyggt och prydligt tilldelat och att de åt och drack som de skulle genom att graciöst snirkla MIG runt mellan glas och fat på bordet. Alla häpnade över MIG och kastade sina blickar på MIG där jag elegant kryssade fram utan att välta något.

Vid kaffet och avecen fördelade JAG mina gracer rättvist och JAG trampade alla herrar nogsamt i skrevet för att bli uppmärksammad. Strax efter detta råkade JAG av någon outgrundlig anledning bli utlåst på balkongen - hur det kom sig har JAG ingen aning om.

En av herrarna såg MIN belägenhet och hjälpte MIG in så att JAG kunde vara med och ta adjö när de gick hem. Det var skönt att få sova i MIN nya säng BÄSTIS som JAG telpatibeställt från IKEA - den är både vacker och skön.

MITT uppvaknande blev förskräckligt på söndags morgonen. Ett ljud från köket förkunnade att skötaren var i kylskåpet för att kurera sin hunger med några smörgåsar.Vilken tur att hushållerskan vaknade av samma ljud och kom ut i köket även hon för där stod karl och använde MIN pate som pålägg!! Han trodde det var någon sorts grov leverpastej! JAG är fortfarande skakad av denna matskandal i vardande och har insett att rutinerna i detta hushåll måste stramas upp kraftigt. Det är tur att JAG är en fantastisk organisatör för ordning på torpet måste det bli.

För övrigt har JAG slitit de andra dagarna med vakthållning från balkongen och stirrat ut en skata och schäfer som promenerade förbi nedanför på gatan. JAG är övertygade om att de blev imponerade av MIG. JAG har även speglat mig i hallspegeln, slickat skötaren i armhålan och dräpt fyra myggor. Det är slitsamt att vara katt här men JAG tar min uppgift på allvar och får allt gjort på rätt sätt.

MIN ödmjukhet styr allt och det är den som får livet att fungera - det är tur att JAG har den.

Med tassen på tangenten
Eder egne Ester - Husets Härskarinna

söndag 25 juli 2010

Mitt och andras sexliv

Samma tidning som anklagade Sven Otto Littorin för köpt sex hade på löpsedeln innan helgen en rubrik om att Anna Book hade fantastisk sex. Så kul för henne och jag hoppas att hennes man har det lika fantastiskt.

Sex - i synnerhet andras - har kittlat sinnena på mänskligheten i alla tider. För drygt fyrtio år sedan så blev alla såå sällsynt frigjorda och allt kunde man ta del av genom tidningsspalter, "svenska" filmer och på diverse andra vägar. Inge och Sten berättade att ingenting var onormal inom sexosfären i sin spalt i Expressen. Tyckte man om att slicka leverpastej ur öronen på varandra medan man sexade så var det helt rätt att göra det. Allt som kändes rätt var rätt och normalt.

Filmer som "Kärlekens språk" och "Kärlekens ABC" sprängde alla publikrekord på biograferna.Det var egentligen rena instruktionsfilmer med pålagd speakerröst som visade att alla kunde ha sex med glädje och att det inte bara vara en sysselsättning för de unga och vackra. Jag har sett båda filmerna för det gjorde alla, men jag kommer inte ihåg vad jag tyckte då. Långt senare så såg jag om den ena av dem och tyckte väl att det det inte var så häftigt utan det verkade så korrekt,instruktivt och välkoreograferat för att kännas varmt och spontant och SEXIGT. Filmerna gjorde säkert sitt till för en öppnare syn på sexualitet och förhoppnoingsvis förståelse för att de allra flesta kan och vill ha sex även om man kommit upp i åren. Känslan finns där även om utförandet kanske är anpassat lite efter kropp och ålder.

Nu längtar ni säkert efter en fantastisk berättelse om MITT sexliv ? Jasså inte ? Tyvärr så är det försent att backa, ni får veta hur det är här och nu i alla fall. Våra kroppar är på grund av levnadsår och diverse sjukdomar stadda i förfall så vi har några skrivna texter i åminnelse vid aktens genomförande.

Den kanske tvåtusenåriga Kama Sutra är det inte vi har som manual trots sina vackra bilder och ställningar med poetiska namn. Tänk er att sexa som en elitgymnast i ställningen som "Vajande körsbärsgren" vackert men avancerat.

Nu skall jag berätta den nakna sanningen om vårt sexualliv och med den poesi vi använder. Den är svensk, beskrivande och symboliskt vacker och kort.
Vi kör enligt TITANIC-metod av BJÖRN AFZELIUS: "Det började som en skälvning på nedre däck. . . . . . . . . .vi går till botten, men flaggan den står i topp!"

Det behöver inte beskrivas mer genitalt, inga könsord är nödvändiga och själva känslan den kan bara man själv ha och värdera. Jag tycker det är sensuellt poetiskt att beskriva vårt sexliv så - trots att vi inte är riktiga vrak än och definitivt inte befinner oss på vår jungfruresa.

Varför skall man krångla till livet och sexlivet.

lördag 24 juli 2010

Vi och vår katt Surögda Ester

Vår katt den Surögda Ester får som den inomhuskatt hon är njuta av mattes och husses inovativa försök att göra hennes tillvaro riktigt angenäm. Vi lyckas tyvärr nog aldrig nå upp till de nivåer som hon anser sig vara i behov av men vi gör så gott vi kan.

Jag hade herrmiddag igår en mycket uppskattad sådan förstår jag av herrarna själva. Jag hade lagat maten, de åt och drack och Ester stod för underhållningen. Underhållningen i sin tur bestod i att kattf*n hoppade upp på middagsbordet och kryssade runt bland fat och glas på sin egen "catwalk". Vid kaffet och avecen hoppade hon från skrev till skrev och trampade med klorna utfällda. Jag känner numera ½dussin herrar som har ganska så noppriga brallor efter hennes framfart. Ingen av dem klagade på hennes tilltag inte ens han som fick sin vita kavaj ingniden med cigarraska gnällde utan tyckte hon var charmig. Jag tror inte jag skulle bli omtyckt om jag tog mig för med fotmassage av någons ädlare delar och sedan nästan satte eld och smutsade ner den samme - men här gäller bara Esterregler har vi förstått.

Jag åkte ut till den hemska blå köpladan IKEA för att komplettera min glasservis inför middagen.Jag tror inte på kristallglas som är designade och så dyra att de bara står och samlar damm inför ett hastigt framträdande vart tredje år men nu var jag tvungen att göra något åt de sorgliga resterna av den servisdelen. Jag hoppades på att hitta lämpliga (billiga) glas på IKEA trots att jag inte tycker om köpcenter så for jag dit. Det måste finnas något glas som passade med något läckert namn som BLASKA, SLASKA eller SVÄLJ på avdelningen för porslin och glas.

I en av de första snitslade labyrintgångarna hittade jag det vi saknat i hemmet - fast det visste jag först när jag såg den. Jag köpte en BÄSTIS till extrapris 49sek mot tidigare 219sek. BÄSTIS är en röd rund väska (nästan som en gammaldags hattask) den har rejält blixtlås och när man öppnar den finns det en rund klädd kudde, 2 matskålar, en kattleksak och ett halsband. Ester älskar den så och den den står på golvet färdiguppbäddad (dragkedjan helt öppnad och locket uppfällt mot bokhyllan) så att hon kan blicka ut på sitt drottningrike därifrån.
Till hemmet hemförde jag 6 vittvinsglas med namnet SVALKA och 6 plastade bordtabletter med okänt namn. Vid kastrullerna hälsade jag på en äldre man som visade sig heta Ingvar Kamprad som var där och inspekterade sitt lilla varuhus.

En av mina gäster sade plötsligt att han tyckte att Ester luktade som hans första bil och jag förstod absolut ingenting och han kunde inte precisera närmare än att det var exakt samma doft som i hans Buick från raggartiden. Nu vet jag vad han menade men det satt långt inne.Ester har en katttoalett med huv och lucka så att hon kan göra det hon skall utan besvärande åskådare - dessutom är det inte kattsand överallt på det viset. I taket finns en liten lucka där man har ett kolfilter för att undvika dålig lukt från toan. Det har varit varmt och trots att jag byter sand ofta och skottar skit dagligen så tyckte jag att det luktade ur lådan och därför har jag installerat något som skulle dölja det.

I taket på insidan av Esters låda har jag med silvertape fäst en dinglande WUNDERBAUM originaldoft. Varje gång hon går på lådan så stryker den mot hennes rygg och hon parfymeras då. Nu vet jag att den herrn som fick nostalgidofter i näsan av Ester säkert hade en doftgran i sin bil men jag hoppas att det dröjer tills han och Ester ses nästa gång. Tänk om han berättar om andra spännande saker att smycka med? Jag vägrar i sten att hänga in några plyschtärningar i hennes kabinett, det gör jag inte!

torsdag 22 juli 2010

Helle Klein och Sven Otto Littorin

Redan tidigare har jag skrivit att Helle Klein skrämmer mig i sin roll som ledarskribent i Aftonbladet och som präst i svenska kyrkan. Hur hon oftast är mer trogen sitt parti och dess ideologi och partiorganet Aftonbladet - än sin kyrka, den kristna förkunnelsen hon skall företräda och dess rättesnöre Bibeln.

Hon var en av de första ut i drevet att "kasta stenen" mot Sven Otto Littorin i en ledare i Aftonbladet den 12 juli då hon pekade ut honom som brottsling. En man som enligt henne var "ännu en maktens man som ägnade sig åt sexköp". Denne man skall ha ljugit hela svenska befolkningen i ansiktet medan Aftonbladet helt etiskt hållit sig till spelreglerna.

Ledaren i den utmärkta och kritiskt granskande Kyrkans Tidning har denna vecka ett inlägg där Kleins agerande sägs få dr Jekyll och mr Hyde att likna en barnrumpa.Skribenten Susanne Wigorts Yngvesson ifrågasätter om Klein verkligen kan hålla isär rollerna som partitrogen och präst (även om Susanne WY vill se fler präster som engagerar sig politiskt). Hon undrar också om det visar sig att Afton bladet gjort fel - kommer Helle Klein att be Sven Otto Littorin om ursäkt offentligt då?

Det är viktigt att kyrkans män och kvinnor kan diskutera på alla fronter för att kunna försvara utsatta och kritisera orättvisor. Man skall dock se på skillnaden mellan att svära lojalitet till ett enskilt parti och döma andra än att agera som präst och försvara de utsatta.

Ledaren avslutas med "Om man hellre är partitrogen än prästtjänare bör man rimligen avstå från sina pastorala uppgifter."

Det här är en riktigt bra tidning som jag rekommenderar och som sticker ut - kanske för att man har förutfattade meningar om den på grund av namn eller egen ide om vad den är. Läs den gärna på nätet annars www.kyrkanstidning.se

onsdag 21 juli 2010

Att kombinera sina huvudintressen

Mina intressen är många men två är lite mer framträdande - karlar och mat. Ett oslagbart sätt att kombinera dessa intressen är att ordna en HERRMIDDAG så det kör jag med på lördag.

De som kommer är alla mina favoriter på ett eller annat sätt och det är härliga människor som är sagolikt olika och alldeles underbara. Först av alla så är Mannen i mitt liv en av karlarna vid bordet och så kommer ett av mina X. Min älsklingsprofessor kommer sedan på sin cykel och så kommer det trogna paret Carl och Staffan.LG som är ett under på att mala köttfärs och ett levande uppslagsverk i konsthistoria är det slutliga trumfkortet bland män vid mitt bord.

Att få ihop en bra meny till dessa mogna gossar har varit svårt men urkul, det är så spännande att överraska med husmanskost med stuns. Här kommer menyn som jag klurat ut.

FÖRRÄTT: Avokado fylld med pepparrotsgrädde med finhackat rökt renkött och rivet syrligt äpple irört.Det vita vinet från Sicilien Palazzo passar bra till.

HUVUDRÄTT: Biff Stroganoff gjord på ett kilo oxfile med färska champinjoner, och sås på vispgrädde och rejält med Dijonsenap.Kokt potatis av fast typ till och sedan saltgurka och turkisk youghurt bredvid.Vitt hembakat bröd,smör och en chevreost står på bordet. Vi dricker ett rött vin till Monti Garbi blev mitt val.

EFTERRÄTT: Marängsuisse där Staffan gjort marängerna. Jag dekorerar med rostad mandel och en god chokladsås.Det enda rätta till blir en liten söt Tokajer.

KAFFE:Stark espresso,en pralin och ett glas brandy (Larsen VS)och som extra knorr en cigarr (Don Diego från Dominikanska Republiken)sedan umgås vi bara och har det trevligt.

Välkommen mina herrar säger jag fast inte en enda av er läser bloggar. Kom ändå ni är saltet i min soppa.

tisdag 20 juli 2010

Att börja ett nytt liv

En del måste börja om sitt liv för att de har fått sitt liv förstört av andra.Jag skulle tro att Sven Otto Littorin är en sådan man som måste starta om på nytt efter allt han varit med om.Andra bryter upp ur förhållanden, från sin bostad eller från en annan livsstil.

I går reste barn och barnbarn hem från oss efter en hektisk helg och vi startade våra nya liv samma dag. Vi gick powerwalking klockan sju på morgonen sedan gick vi likadant på kvällen - vi var otroligt duktiga! Allting är relativt det vet jag så "power"kan vara en lätt överdrift men vi "walkade" i alla fall.Mannen i mitt liv fick gåstavar som jag ställde in korrekt och med tunna träningsbyxor,Tingsrydströja och joggingskor fullbordades klädseln.Min outfit var inte så snygg men hel och ren var jag i knallblå moderattröja och shorts.

Vi skall till Sicilen efter valet och jag har varit lite orolig för hur kära maken skulle ta sig fram så det här var ett led i att få honom att gå längre än 100 meter med vilopaus när vi åker om två månader. Vi gick inte särskilt långt - det var inte så viktigt - men jag har fått igång min man. Vi gick på gångvägen hemifrån till gamla stenbron ca 300 meter bort och vilade på bänken där, sedan vände vi hemåt igen. Maken kände sig trygg med stödet från sina gåpinnar och han hasade inte fram fullt upptagen med att titta på sina skor.

Tack alla vackra lättklädda kvinnor som springer och tränar runt Gubbholmen - ni är medicin för en neurologiskt sjuk man. Jag har en man som med spänst och klar blick promenerar runt med sina gåstavar. Han får en annan hållning och ni väcker den kokette hanen i honom. Han skall minsann inte hasa runt som en gammal sjuk gubbe , nej han blir en reslig man som låter ögat fröjdas av er fägring.

Jag är inte sotis eller något, tvärtom så glädjs jag åt hans små kommentarer i stil med "såg du så fina muskulösa ben hon hade?" Maken ser och tar intryck av sin omgivning och sporras av den. Inför kvällsturen hade han säkert lite mer förväntningar om kvinnlig fägring min man och de kom lite på skam. Inga långbenta brudar så långt ögat såg, bara tre killar som fiskade och några hussar som vallades av sina hundar. När vi anlände till vilobänken satt a-laget där med sina burkar och flaskor men de makade på sig och gjorde plats för oss med. En animerad diskussion om mygg och ishockey blev följden av vårt stopp hos dem.

Vi har sovit som stockar och vi skall snart iväg på morgon/förmiddags-promenaden som inte har gått av stapeln än. Först sov vi länge och sedan väntar vi på vaktmästaren som skall dyka upp och byta eluttag någon gång på förmiddagen.Hoppas att makens iver håller i nu och att vackra kvinnor förgyller vår framfart även i framtiden. Fungerar detta så får mannen i mitt liv en grundkondis och då mår både han och jag bättre. Bäst är att jag slipper bära honom runt Sicilien - nästan två meter och 120 kilo är mycket make att släpa på. Gåstavarna skall jag packa ner i bagaget när vi åker de blir ett bra hjälpmedel då gubben upplever att de är bra för hans balans.

Nu går vi strax ut till ett sundare och aktivare liv och det är bara Surögda Ester som är skeptisk - hon hatar husses stavar.

söndag 18 juli 2010

Mina barn, dina barn och alla andras ungar

Jag har varit gravid många gånger och fick se två av mina barn växa upp.Ett av dessa barn har jag kvar i livet - hon den Vackra Fru Johansson är den som solen och månen skiner för i min del av Universum.

Min man hade som hemgift sex barn med sig när vi träffades - de älskar jag för vad de är och för de personer de är d v s bärare av hans personlighet och liv samtidigt som de är egna individer.

Ingifta och mer eller mindre ingifta dyker upp i min lilla värld liksom barnbarn. Älskade ungar och varmt välkomna är de allihopa och de berikar vår tillvaro både när de kommer hit eller hör av sig på annat sätt. Jag skulle inte vilja vara utan dem eller maken men jag har insett att tiden går och jag tydligen har fått ett selektivt minne från då jag själv var småbarnsförälder och sedan tonårsdito.

Man kan undra om ens egna barn gjorde det som barnbarnen gör nu och som föräldrarna tycker är helt normalt - har jag glömt så totalt eller tyckte jag det var helt normalt själv när det var då och mina barn som det handlade om? Jagade jag verkligen runt i hemmet och torkade bananmos från tapeten samtidigt som jag fångade den vackra bordslampan i dess fria fall när något illersnabbt kryparbarn drog i sladden? Drog mina barn ut alla elkontakter ur väggen och försökte ersätta dem med tuggad skorpsmet ? Slet jag mitt hår i förtvivlan när hyllmeter efter hyllmeter av böcker som noggrannt stod i bokstavsordning och var katalogiserade efter ämne låg i drivor på mitt golv? Brydde jag mig om att mina smyckesskrin är helt omorganiserade nu av en liten tjej efter hennes ideer om ordning? Jublade jag av lycka när något (större) barn ringde sent, sent om frågade om min hjälp?

Svaret på alla frågor är att jag vet faktiskt inte eller så har jag förträngt alltihopa. Barnbarnen Linuz och Alva är ljuvliga och de gör alldeles normala saker för sin ålder - de upptäcker och undersöker sin omvärld och lär för livet.De gör nog precis som mina flickor gjorde när de var i den åldern.
Flickan som är ett skratt i vinden, hon åt hundmat ur hundens skål med ett hålfotsinlägg som sked utan att det gav några skador. Hon var ett sådant barn som kunde gå genom en hel dag i vit klänning utan att det blev en skrynkla eller en fläck på den. Barnmodellen av den Vackra Fru Johansson hon plockade sönder ALLT som kom i hennes närhet, hon hittade alltid något som smutsade ner hennes kläder om det inte rev sönder dem. I värsta slyngelåldern fick jag telefonsamtal från bägge två vid skilda tillfällen vid mycket sena tidpunkter och jag har åkt fem mil i rykande snöstorm för att hämta ett något beskänkt barn.

Jag klagar inte på det som inträffar, jag bara ser på tingen på ett annat sätt nu mot då. Det är bara så att tiden har sprungit ifatt mig och min tanke. Små barn gör på samma sätt som små barn alltid har gjort och det kommer de att göra så länge mänskligheten består. Att äldre barn ber om hjälp och vänder sig till mig är en gåva och ett fantastiskt betyg till mig - de litar på mig och vet att jag finns där - det glädjer mig mycket. Om bakgrunden till ett telefonsamtal är att man druckit öl och missat bussen eller om man behöver hjälp i ett sällskapspel med fakta det är egalt - någon av "mina" ungar har så stort förtroende för mig så de ringer, det är smickrande.

Vi har just nu besök av en av sönerna (med familj)till mannen i mitt liv och det är sagolikt att se små barns inverkan på en farfar. Varje litet illtjut eller dregelbubbla från den lille eller en teckning från hans syster framkallar religiös extas. Små anekdoter om pappas småbarnstid berättas och det är mysigt.Det är naturligt att med små barn så cirkulerar allt kring dem och deras görande, alla vi andra har biroller som skötare av dem och allt som sker kring dem.Det är deras tid helt enkelt.

Ungar är viktiga och skall få vara viktiga men jag ser nu att åldern tar ut sin rätt på mig och maken. Jag ser fram mot när den lilla familjen åker hem igen och ser också fram mot att strukturera upp våra liv som medelålders-par-med-katt-i-lägenhet. Det skall bli skönt att placera ut ägodelarna som vi brukar utan att behöva tänka på följderna om ett litet barn får dem i huvudet eller i halsen. Det skall bli lika skönt att sortera in böcker på rätt plats och rätt hylla, att laga mat utan att läsa innehållsdeklarationer på råvarorna. Tänk att slippa få ångest över att orsaka någon plågsamma allergichocker med det man tillreder till mat.Surögda Ester kommer snart att få komma ur städskåpet där hon har begärt politisk asyl och hennes katttoalett kan återbördas till sin normala plats när det inte finns risk för arkeologiska utgrävningar i den.

Barn och barnbarn är verkligen en nådagåva jag vet det, men den största gåvan är att man kan njuta av barnbarnen i lagoma doser och mer på egna villkor.Mina barns småbarnsålder finns som ett skimrande minne i dåtid och jag är tacksam att få ha haft den trots att den ärligt talat innehöll både berg och dalar. Jag vill inte ha tillbaka den men den är fin att titta tillbaka på när den med demensens slipduks hjälp har fått den enklare och lättare att minnas.

Snart åker vår bonusfamilj hem och det har varit roligt att de kom, men underbart blir det när de åker.Det blir säkert lika underbart nästa gång och nästa gång de kommer på besök eller vi besöker dem - men vi vet att åldern tar ut sin rätt på farföräldrar hur det än är. I morgon kan man ställa kaffekoppen på bordet utan att bli rädd att skålla ett undersökande barn.Man kan förvara sitt diskmedel under diskbänken utan att oroas av att vara orsak till förgiftningstillbud. Inte heller behöver man oroas av att något barn tvättar saker i toastolen.I morgon skall jag ligga utspilld i soffan och äta grissvålar och dricka vin medan jag läser alla tidningar jag missat. Min outfit lär vara Jimi Hendrix-tshirten och trosor och raggsockor - en asocial attityd ingår i ensemblen som bonus.

Härligt med besök, välkommen igen säger jag och menar varje ord. Nu vet jag att varje tidsålder har sin tjusning och varje tid är den bästa. Jag skall njuta av den här och nu och vårda mina minnen av senaste småtrollsbesöket.I mitt sinne undrar jag över hur någon kvinna med medicinsk hjälp kan utsätta sig för att bli mamma när man är över 50 år.Man må vara ung i sinnet men det är inte rätt mot vare sig barne t/n eller moder. Barn har rätt att orkas med och få alla behov tillgodosedda och det klarar man inte hur länge som helst. Barnbarn är fantastiska - de kan njutas i lagoma doser, och framför allt de har egna föräldrar som kan ta hand om dem medan mor/far-föräldrar finns i bakgrunden som en länk och glädje bakåt i tiden.

Min och mannen i mitt livs bästa tid är här och nu - här skall njutas av den och dess godsaker på våra villkor. Barn och barnbarn är en del av dessa godsaker.

torsdag 15 juli 2010

Problem med identiteten eller nationaliteten?

Lindahls mejeri i Skåne har betalat skadestånd till mannen vars bild pryder deras burkar med turkisk youghurt. Mannen tycker inte om att som GREK figurera på en vara som är TURKISK. Han stämde firman och får därför ca 2 miljoner.

Lindahls TURKISKA youghurt tillverkas för övrigt i TYSKLAND.

Min dotter Den Vackra Fru Johansson arbetar på Värmlandsmejeriet i VÄRMLANDS NYSÄTER, där man tillverkar youghurt. Där i Sveriges hjärta några mil från Säffle gör man inget annat än TURKISK youghurt.

Det är krångligt med nationaliteten för många men det känns lite löjligt då och då med just nationalitet eller vad man kallar saker och ting och individer. Inte förrän nu har jag skänkt en tanke åt fenomenet eller tyckt att det varit något problem.

Nu undrar jag bara om det stöter någon (som vill ha betalt) från ett grannland österut om jag berättar att jag bakar FINSKA PINNAR då och då?

onsdag 14 juli 2010

Består prästerskapet bara av mörkermän och svartrockar?

Mina brister i teologi och religon är stora som eoner och det är jag medveten om trots att jag stött på många fantastiska människor som verkat inom den religösa sektorn.Kanske är det så att de visar sin tro på ett sätt som påverkar mig negativt och positivt.

Religinon och tro är så enkelt och så förbaskat svårt men jag tror att min tro kan klara sig på några ord som ECCE HOMO. Jag tjatar om dessa ord och jag kommer att fortsätta. Det är orden som Pilatus yttrade när man visade fram den piskade Jesus iklädd törnekrona. Översättningen av Ecce Homo är helt enkelt "Se människan" och det är inte riktigt så svårt om man bara hejdar sig lite och tänker till.

Min första kontakt med en riktigt troende var nog med min mormor. Hon hade en enkel jordnära tro och hon trivdes i kyrkan. Min mormor kunde alla psalmer i psalmboken och hon sjöng dem högt,gärna och skärande falskt. Mormor hade inte en ton som hon inte misshandlade och hon var ofta en versrad senare än övriga sångare. Inget rubbade min mormor ,hon sjöng trots att alla hennes barnbarn tyckte hon var pinsam och hon sa att gud hade sagt att var och en sjunger efter sin näbb. Så gjorde mormor livet ut.

Nästa religiösa varelse jag träffade på fann jag på vita duken tillsammans med morfar. Don Camilo hette han. Han spelades av en skådespelare som kallades Fernandel och hans rollfigur var en katolsk präst på en plats (kanske i Spanien) som verkade karg och sönderbränd. Han vårdade sin flock tillsammans med stadens borgmästare som var smed och ateist men en lika godhjärtad man som Don Camilo.

Fader Edmond var den katolske präst som tillsammans med katolske biskopen konfirmerade mig.Han luktade cigarr och skotsk whisky. Han lärde oss ungar skotska ballader om Loch Lohmon och "bonnie lassies".Han lånade ut sin älskade luta till mig strax innan han for till Skottland och sitt kloster för att dö i cancer.

De tre första åren av min tid i realskolan blev ett helsike - vi hade pastor Öberg från missionsförsamlingen som lärare i kristendomskunskap och han hånade mig och kallade mig hemska saker efter att han upptäckt att jag "en sån där" och dessutom kallade han mig avgudadyrkare.Det var hemskt att bli utsatt för någon som gömde sig bakom sin tro för att skilja getterna från fåren och döma efter sin syn.

Sista realåret dök Bill-Göran Andersson den nya kyrkoherden upp som kristendomslärare och solen sken på mig också. Skolans enda katolik(jag) fick det året kyrkans stipendium och jag har det diplomet kvar än. Bill-Göran tyckte att det var självklart att jag skulle vara med i ungdomsgruppen och jag kände mig nästan normal bland de andra i gänget.

Den första av männen i mitt liv var utrustad med en morfar, Axel Bäckner, en hedersman och prost född 1884. Han hade en trevlig gud att tjänstgöra åt och diskuterade lika gärna teologi som rovjakten på kaskelottvalar.Från det att han fyllde 90 år till sin död 6 år senare döpte han barnbarn och barnbarnsbarn på sin födelsedag. Han var en rolig underfundig och varm man.

Gunnar Imberg var kyrkoherde på Värmlandsnäs och den som anställde den ende katoliken därute för att ta hand om kyrkans barntimme. Han var mina döttrars konfirmationspräst och det var han som kom som en vän och tog hand om "Flickan som är ett skratt i vinden"s begravning. Ingen annan var tänkbar att göra det när det otänkbara skedde att mitt barn dog.

När jag som övermogen student började på Karlstad universitet så träffade jag en fantastisk teolog på fakultetsmötena. Cristina Greenholm är nu teologisk sakkunnig i Uppsala hos ärkebiskopen
och hon var nominerad till flera biskopsstolar men tackade nej.Jag tror att hon kommer att bli Sveriges första kvinnliga ärkebiskop. En fantastisk brud som jag fått förmånen att träffa.

Så har vi någon som skrämmer mig så kopiöst - jag får faktisk skrämselhicka när jag läser hennes ledare och krönikor i Aftonbladet, och det är Helle Klein jag tänker på då. Jag blir rädd och förtvivlad på samma sätt som inför pastor Öberg när jag läser hennes ord. Vart är den förlåtande guden hos henne ? Hon är ju prästvigd men verkar inte ha fått lära sig - eller vill kanske inte - se de vackra orden Ecce Homo.För mig så känns det som hon har tagit sig rätten att döma över levande och döda utan att se människan. Att döma någon efter politisk dräkt verkar inte vara något problem alls för henne och som sagt det skrämmer mig.

När jag läser vad jag skrivit så ser jag att det är bara två av de jag nämner som jag känner att de är mörkermän och skrämmande så jag skall väl inte klaga. Alla de andra var och är härliga människor men de två andra skall inte få förmörka mitt sinne - jag skall försöka att ecce homo om dem med .Man får ju inte begära något av någon annan som jag inte kan tänka mig att göra själv. Därför så gör jag ett försök i alla fall.

ECE HOMO PÅ DIG HELLE KLEIN - DU VET VAD JAG MENAR!

tisdag 13 juli 2010

Storpappa Reinfeldt

När jag var en liten flicka så sa min mormor sådana saker som : Peta dig inte i näsan någon gång för någon kan se det. Alla tänker då att dina föräldrar inte har passat noggrannt på dig och sedan tror de att du inte fått en bra uppfostran. Alla kommer att tro att dina föräldrar är dåliga.

Jag petar mig inte i näsan och jag hoppas att omgivningen tycker att jag har fått en god uppfostran så inte mina fasoner låder vid mamma och pappa.

Har Aftonbladet samma inställning om uppförande vs föräldraskap som min mormor? Är det det man tillämpar i sitt synsätt när det gäller Littorin vs Reinfeldt? Är alltså Reinfeldt våran alldeles egna Landsfader och skall skyllas för allt som vi, hans barn brister i i uppfostran?Jag skulle inte vilja vara statsminister under sådana premisser.Tänk att ha 9 miljoner bångstyriga ungar med egen vilja !

Med en annan regering hade allt blivit bra och då hade vi säkert inte behövt tänka själv en gång det har någon i den offentliga sektorn gjort åt oss.

måndag 12 juli 2010

Moderat sexbloggare kommer ut ur garderoben

Innan Lena Mellin och Aftonbladet upptäcker det så vill jag (utan presskonferens) eller hot meddela att jag : ÄR MODERAT och JAG HAR SEXBLOGGAT eller något.

På min egen blogg har jag vid flera tillfälle skrivit om en vansinnigt sexig minister och vad jag som kvinna skulle vilja göra med honom - så kallade fria fantasier. Det är säkert inte bedömt som trovärdigt men jag har hela tiden skrivit på skoj - men jag tycker att karl är vrålsexig och det står jag för. För att inte genera honom eller det Moderata partiet så kommer jag inte att länka till dessa inlägg eller tala om vem mannen i fråga är fast han är den ende i den politiska världen som är snygg i hästsvans och ring i örat.

Vår statsminister är inte involverad eller har vetskap om denna(ensidiga) affär så jag vore tacksam om ni inte belastar honom med krav på frågor eller mitt uteslutande ur M.
Mona Sahlin behöver inte i detta känna sig sviken på något sätt eftersom jag aldrig har haft något intresse av henne.

Lite samvetskval har jag bara för en bloggvän som jag skickade lite drömmaterial till inför midsommarnatten. Bevisen i fråga finns HÄR. Om jag gjort något fel så snälla söta låt mig inte schavottera i Aftonbladet med mästerbödeln Lena Mellin som executor.Helle Klein vill jag inte heller ha som djävulens advokat (ingick inte "störst av allt är kärleken" i hennes prästutbildning?): Jag förbehåller mig rätten att själv ta mitt liv än att drivas över stupet av en skock rabiesvargar.

Om du inte förstår något om ironin i det som jag skriver så sluta läs här och läs något annat t ex Aftonbladet.


Länken funkar inte men försök här: http://www.anybodys-place.blogspot.com/2010/06/jag-skall-sova-med-anders-borg.html.

söndag 11 juli 2010

Tandläkar-David , Hallå!

Har än en gång bitit sönder en tand och får lätt panik när jag ser ett skrämmande framtidsscenario framför mig.

Låna Sahlin och hennes Röda Arme vinner valet - och allt man lovat från den sidan genomförs (nu får jag okontrollerbara rysningar). Först så försvinner min tandläkare för han är privat och egen företagare, sedan träder Ohlys tandvårdsreform in (nu rasar jag ihop fullständigt)och det blir V-ärre än någonsin.

JAG VILL INTE HA NYA V-TÄNDER!JAG VILL INTE! Har ni sett de som har lagade tänderna i öststaterna från den gamla goda kommunisttiden - har ni det?Munnen full med rostfritt stål som blänker och isar när det är kallt ut. Jag ser det som om det kan bli en standardgrej i den statliga sjukvården om Röda Armen får makten.

På måndag skall jag ringa min tandläkare,han som heter David och som visserligen har semester men jag skall be om tid så snart det går.Jag har inte ont eller så men jag ser för min inre syn dessa stålgaddar som - i värsta fall - kan bli standardutrustning i var mans/kvinnas mun efter valet.Hu så hemskt även om det befrämjar den då statliga stålindustrin och troligen den berömda offentliga sektorn.Kanske kan tandvården låna ut kommunala tänder till de som inga har. Form och storlek efter mottot "ett utförande som inte passar någon men missklär alla". Härliga tider , strålande tider!

Snälla svenska mänsklighet rösta rätt nu - inga ståltänder i någons mun!

lördag 10 juli 2010

På G mot Prideparaden

Nu är jag strax klar för att ge mig iväg för att gå i Prideparaden. Jag gör det inte för något annat än att visa var jag står som människa. Jag skall gå i paraden som en människa bland andra människor och inte för att samla några poäng. Jag vill gå där för att visa att vi alla är lika och har samma rättigheter och skyldigheter mot varandra. Jag vill ha en underbar dag med mina vänner och jag vill att vi knäpper SD på näsan med att visa att vi inte är rädda för dem och deras attityd.

Måtte solen skina på oss när vi går genom Karlstad. Kom gärna och se på eller gå med i tåget idag ni som finns i Karlstad. Vi ses!

fredag 9 juli 2010

Det är de små små detaljerna som gör det.Kön eller partifärg kanske?

Om Mona Sahlin beslås med stora och små oegentligheter eller direkt olagliga saker, sådana som man lätt kan slå upp i allehanda register - då blir hon ett offer och hela Röda Armen rusar till hennes undsättning. Hon har klart och tydligt gjort de saker man säger och i många fall har hon kunnat gjort det för att hon är den hon är.

Sven Otto Littorin har avgått mitt i Almedalsveckan och Aftonbladet antyder att han gjort det eftersom de har uppgifter från en säker källa att han gjort något som kan ge honom fängelse. Mannen mår mycket dåligt det är inte alls svårt att se i tvutsändningen men "Pravda" antyder och insinuerar vidare om detta anskrämliga brott - troligen för att få läsare. Man får nästan Fredrik Reinfeldt att verka delaktig eller tvinga honom att säga något genom frågor om Littorin. Att statsministern inte säger något om Littorin tolkas nästan som man försöker mörka verkliga orsaken till avgången.

Har det inte föresvävat Lena Mellin att man försöker låta Sven Otto vara ifred och ta hand om sig, sin familj och sina problem. Sven Otto Litterin ÄR inte anklagad för något det är än så länge bara fiske i mycket dunkla vatten än och från en uppgiftslämnare som inte vill visa vem h*n är. Det kan vara från någon som är involverad i den vårdnadstvist som pågår mellan Littorin och hans exfru, det kan vara skvaller eller vad som helst.

Vad det än är så är det inget som inte gör Sven Otto Littorin till ett offer som kreerats av Aftonbladet och deras Lena Mellin. Här har vi S stora kvinna (men bräckliga) som har kört i oskattad obesiktad bil, shoppat på regeringens kort, haft svart dagmamma och struntat i såväl att betala p-böter som skatter - hon är ett OFFER.
Ms Sven Otto Littorin har man anspelat på att ha gjort saker "som kan rendera i fängelse i slutändan" - inget ynkande här inte, här har vi en skyldig en BOV.

Vad vill Aftonbladet egentligen? Är det sanningssökeri eller gör man bara sin plikt som S-tidning? Snaskigt är det på all sätt och vis och definitivt ingen undersökande journalistik som folk att tro och tycka med orimliga stutsatser som följd. Det finns bloggare som spekulerar i (p g av utsatt straffpåföljd) att Littorin gjort sig skyldig till sexualbrott. Det är fruktansvärt att bara sätta igång en sådan häxjakt som nu pågår och till vad nytta?

Som alla andra i denna snaskiga sörja har jag också rätt att tro och tycka ,därför undrar jag om inte jag har rätt i detta antagandet: Lena Mellin håller på att uppfylla sin önskedröm. Hon vill den 20:de september kunna skriva krönikan: JAG FÄLLDE REGERINGEN!

Spekulatione`? Gissningar? Jomenvisst men i Monaland har vi lika rätt allesammans att ha fel - jag kan kanske annars få hjälp att bli ett offer. (Jämrans nu tänkte jag fel- jag är ju moderat och därför diskvalificerad).

Vill ni läsa mer så gå till en annan bloggare http://anybodys-place.blogspot.com/2010/07=hatkampanj-mobbing-och-stackars.html : Hon har skrivit massor om detta och är duktig

torsdag 8 juli 2010

Lika villkor?

I Monasahlinland där får alla likvärdig vård på samma villkor oavsett vad du är och vem du är. Priset för den operationen har Mona också redogjort för i sitt Almedalstal. Retorikexperten Elaine Bergqvist tog upp det som en faktor som gav S-ledarens tal ökad trovärdighet.

Jag undrar om man på något ställe vägde in förre S-ledaren och tillika statsminister Göran Perssons båda höftledesoperationer? 1. Han gick före andra i vårdkön (han hade så ont enligt ortopeden)och han var den han var. 2.Han särbehandlades något otroligt(jag förstår helt och fullt säkerhetsaspekterna och klankar inte på dem)en hel avdelning på det stora sjukhuset utrymdes för hans skull så han blev enda patienten. Detta gjorde att övriga avdelninga fick ytterligare överbeläggningar och i vissa fall avvisades patienter eller utskrevs för tidigt.

Den första höften åtgärdades "tror" jag på Sofiahemmet men det låter jag vara osagt då jag inte lyckats kolla det.

Hur det skulle vara likavärde för lika vård förstår jag inte riktigt om man toppar grundsumman på en höftledsoperation med en sådan stor avdelnings- och personalomställning som det gällde vid GPs andra operation det förstår jag inte ett smack av.Om inte förstår jag inte behandlingen av de andra patienterna.

Mår inte andra patienter dåligt när deras vård styrs om till överbeläggningsvård, förkortad vård eller fördröjd vård för att någon annan får gå före - i detta fallet en socialdemokratisk ledare. Har inte "vanliga" människor lika ont när deras höfter är slut?

Jag tror inte man kan jämföra allt men en sak som Mona Sahlin glömde i denna uppräkning var att som patient så vill man inte veta vad ens operation är värd - man vill få ha sitt värde som människa kvar trots att man är patient och vem som helst.

De rödgröna har lovat 30 timmars förskola åt alla barn även om de har arbetslösa föräldrar eller lediga sådana. Det är konstig retorik tycker jag. Det rödgröna landet har ju inga arbetslösa - de skall få jobb, åtgärder utbildningar eller bidrag så där behövs inget röstfiske för den specifika gruppen.
Lediga kan ni väl serva för jag förstår att detta är den nya statliga ersättningen till de som använder RUT till barnpassningen, smart tänkt och alla får väl bidra där med en ökad liten skatt kan jag tänka.

Mona Sahlin har sagt att hon är sugen på att ta över skutan Svea - men har vi sett att hon har en giltig skepparexamen?

onsdag 7 juli 2010

Revival??

Jimi Hendrix's Experience, Sex Pistols, Led Zeppelin, Rolling Stones, The Doors, Kinks, Moody Blues, Queen,Nazareth, Pink Floyd, Manfred Mann, Herman Hermits,Ramones,Status Quo, Roxy Music och så vidare, och så vidare. Jag har sett dem alla och många många mer.En del har jag sett många gånger och jag har följt dem under kanske 20-25 år genom utveckling och olika stilar. Som ni ser på namnen så började jag gå på konserter(jo så hette det) på tidigt sextiotal och sedan har jag fortsatt.

Banden jag lyssnat på har jag gillat om än musikstilarna varierat stort. Mitt favorit band har blivit Def Leppard,sångare David Bowie och enskild musiker Eric Clapton eller Frank Zappa. Många andra står på min favoritlista men det här är creme a'la creme för mig.

Något som retar mig är nutidens "revival's" det vill säga återkomst som i tid och otid presenteras i musikvärlden. Återkomster som troligen skapats för att mjölka ur de sista ekonomiska dropparna ur ett gammalt band är bara unket och dåligt. Att man möjligen ersätter någon medlem i ett band det är inte konstigt alls. Men där man plockar ihop ett en gång i tiden stort band som kanske upphört för 30-40 år sedan,så är löjligt i synnerhet om det inte återstår så många originalmedlemmar.

Led Zeppelin turnerar med ett band hopmixat av gamla medlemmar och ersättare för sådana som avlidit. Bandet fanns inte på många många år men namnet anses kunna ge pengar så man kör.Just nu turnerar Beach Boys runt och de? tar priset - de är bara en BOY kvar och en åldrad. Att jag aldrig gillat musikstilen som låter som man har pungen i ett skruvstäd år en sak men att kalla en åldrad man för ett helt band är rent löjligt. Hans bröder och kusiner är alla döda så varför inte satsa på en ren solokarriär istället?

Freddie Mercury dog i aids för ganska länge sedan och han var frontfigur i Queen. Nu säljs biljetter till Queentouren i höst. Man har skaffat ny sångare och det låter sååå bra enligt de som vet.

Fan tro't men jag tror inte på återuppståndelsen (i alla fall inte inom rockindustrin) och tycker inte att det som händer i turnevärlden är någon revival och jag kommer inte att köpa några biljetter heller.Om mot förmodan någon som varit död "revivlar" vill jag dock bli meddelad t ex om det är Freddie Mercury - jag vill inte bli påmind för att se honom en åttonde gång inte alls. Jag vill se miraklet som verkar ske med cirka tvåtusen års intervaller - jag vill se en uppståndelse , en revival. Det vore något att berätta för barnbarnen.

tisdag 6 juli 2010

Det är alldeles för lite Halleluja nu för tiden

När jag precis ramlade in i tonåren så fanns det ett sommarnöje som var gratis,spännande och alldeles väldigt förbjudet att gå till för oss ungar som inte hörde till. Varje sommar hade de olika frikyrkorna en egen allians som ställde upp ett jättestort cirkustält på allmänningen nära den gamla domarringen.

Det var sång orgelspel och spännande människor som förkunnade sin tro och folk kom både från Karlstad , Forshaga och Deje för att höra om Jesus och förkunna sin tro. Filadelfiatanterna hade nya klänningar och en knut i nacken som inkluderade en lösvalk för att ge höjd och volym innan hårsprayens dagar. Jag och min bästa kompis kallade valken för "rulle för de frälsta" och vi visste att man gjorde stora pengar i Tollnerts målaraffär där de salufördes.

Så vi fnissade och hade roligt på vår bänk när någon pastor åkallade Herren eller fru Olsson började tala i tungor. Vi satt där två flickor (nej ganska många) i våra kortkorta klänningar och några hade faktiskt OP-stövlar i äkta plast i sommarvärmen.Det fanns killar på bänken längst bak och trots att de inte heller var speciellt religiösa de heller så satt där kväll efter kväll. Ingen av oss var nog inriktade på att möta Herren vi hade helt andra mål med bönemötena. Killarna var där för att spana in "Sångarflickorna" som kvittrade om sin tro som några värmländska Supremes. Vi tjejer var där för att se honom, bara honom ,och gud så vacker han var. Han och hans familj bodde hos någon broder och syster i församlingen och han fanns i tältet varje kväll. Han var cirka 15 år och hans pappa var pastor i en församling i Vänersborg som jag minns det. En kille med ögonfransar som Bambi och en mun som Paul McCartney och till det vågigt mörkt hår.

En förkunnare vars ord vi hör varje kväll och efter några veckor känner igen ordagrannt tar udden av budskapet, detta syntes till slut i att bakre bänkens manskap blev glesare och glesare för att som jag tror sluta att komma dit.

Ibland känner jag igen detta förkunnande i politiken trots att man inte har Hallelujatält längre.Kanske behövs politiska Hallelujatält för att locka de tveksamma att komma och lyssna. Bjuds det på tårta och kaffe eller sockerdricka efteråt tror jag på attraktion hos en del om det bara är tjusigt folk med dragkraft som håller i linorna.

Jag saknar det förbaskade tältet med underhållning spänning och mystik det gör jag. Kanske blir det så i dessa tider att man tänker tillbaka på tiden då "oskulden och friden" rådde i våra hjärtan.

Hur det gick med den vackre predikargossen? Jo han gifte sig med kompisens lillasyster och är föreståndare för en mellansvensk Systembutik. Sångarflickorna vet jag ingenting om, där låg inte mitt intresse - de fick säkert bra liv de också.

Kan ni inte hålla med ni som var med på den tiden? Det är alldeles för lite Halleluja nu för tiden.

måndag 5 juli 2010

Skillnad på donation och donation

Just för tillfället funkar inte min länkningsfunktion så jag kör på ren ilska i stället.
Aftonbladet har den 5juli på sidorna 8 o 9 ett reportage på hur de "kollat" hur olika parti ställer sig till privata anonyma donationer. Man har skickat ett fejkat erbjudande till 8(?)) partier där en påhittad person erbjuder sig att ge bort 100 000 kronor om denne inte behöver skylta med sitt namn.Man visar hur hur då de rödgröna tackar nej med utdrag från svarsbrevet.

Detta är kanske undersökande journalistik - jag vet faktiskt inte, men jag tycker att det det liknar rena smutskastningen som det är upplagt.Det är inte olagligt att få anonyma gåvor oavsett att man kan finna en styrning av politiken om man pytsar in riktigt stora mängder.Är det inte otroliga summor så förstår jag inte varför jag inte skulle få vara anonym i mitt givande, jag kanske är blyg eller inte tycker att det angår någon vem eller vad jag ger mina pengar till.

Bidrag från privatpersoner till partierna är mellan 0 kr(C) och 2903000 kr(S), Moderaterna har fått 2000000 kr men redovisar inte givarnas namn . Ser man på antalet givare så har M:s givare skänkt i snitt 765 kr var.

Fortsätter man granska tabellen så har S som enda parti fått pengar från ett företag 202000 kr - att redovisa det är säkert transparent och fint men kan man inte misstro detta och misstänka att man försöker köpa in sig i politiken så?

Donationer från organisationer har endast V och S fått och de är mycket olika. V har fått in 423 000 kr och S har fått 14 012 000 kr. Håll i er, 14 millar så där lite käckt från "organisationer". Dessa pengar kommer från LO och olika fackförbund. Våra medlemsombud sitter och bestämmer att en del av våra avgifter går rätt in i ett partis valkassa. Alla som är med i facket avpersonifieras och blir en del av en grå massa en s k organisation . Utan att man får veta eller tillfrågas så är man med i donationsorganisation och det gör mig så arg. Ni som är med i facket tillfrågades ni om ni ville stödja ett visst parti? Blev ni informerad om att så var fallet? Gav ni era fackombud mandat att ge bort (en liten)del av era pengar? Jag ifrågasätter i alla fall principen att göra så och tycker det är ohemult fast Baylan tycker det är ok för det sker av hävd.

I denna artikel meddelas INTE vad det statliga partibidraget är - det som är största delen av bidragsbiten för alla. Det är väl en helt annan historia och det är väl av "hävd som det inte visas-
Nu sätter jag in en tia till på Alliansens vänners konto. Det gör jag anonymt för man vill inte skryta.Får ni en obändlig lust att (av hävd) göra det så är det Bg 350-1798. Jag är anonym där med men för säkerhets skull brukar jag underteckna med ett alias t ex Granntanten.

lördag 3 juli 2010

Solkatter

Flickan som är ett skratt i vinden - min äldsta dotter, hon plockade av sig sina kläder så fort solen kom på våren. Hon lapade sol på trappan eller gick runt på tomten iklädd trosa och småpetade lite i trädgården vår. Hon hade extremt gröna fingrar så planteringspinnarna slog i allmänhet rot och blommade där hon gick fram. Hon blev knallbrun på ett litet kick och det var så vackert till hennes blonda hår.

Den Vackra Fru Johansson min andra dotter hon får en gyllenskimrande hudton av solen också det är fantastiskt vackert till hennes blonda kalufs.Hon blir aldrig så djupt brun som storasyster men hon klär i sin fina färg.

Jag överlämnar min lekamen i den livgivande solens vård varje år och troligen går det en säkring i den varje gång. Första dagen blir jag röd, andra dagen ännu rödare för att den tredje dagen bli signalröd. Trots att jag gör som man ska enligt experterna blir det likadant varje år. Fjärde dagen ömsar jag skinn och sedan är jag lika antikvit igen. Folk som "vet och kan" allt säger att jag borde bli brun då jag har bruna ögon. Den utsagan har min kropp aldrig hört talas om så den ignoreras totalt. Mina döttrar har från födelsen blå ögon och det verkar inte alls ha någon betydelse för skinnfärgen.

Jag har börjat acceptera att min lott i livet är att"vara blek men skön" och sedan får jag se det som en förmån att få beskåda Surögda Ester där hon skamlöst breder ut sig på balkongbordet när hon solar sin mage och iakttager omvärlden under ett halvslutet ögonlock.

Jag kommer inte att ta på mig strumpbyxor när vi åker och gratulerar mamma på 80årsdagen i dag. Jag låter mina vita ben lysa klart där jag går fram. Sätter jag på mig leopardstilettosarna så ser ingen på mina spiror. Alla ser en tjock liten tant med fantastiska skor - det stannar inom familjen också hur jag ser ut. Vi firar morsan bara vi i min stora bullriga och fantastiska familj. Officiell mottagning blir på tisdag, då kommer kreti och pleti dit så då får jag kanske köra ett varv med brunkräm. Den nakna sanningen och familjehemligheter skall man dölja så det får nog bli så.

torsdag 1 juli 2010

JAG ERKÄNNER! jAG HAR GJORT DET!

Petter Larsson kräver i dagens Aftonbladet att vi skall göra som Baylan tjatar om. Vi skall ge offentlighet åt våra donationer vi rika kapitalister som inte tillhör den rödgröna röran.
Jag har idag gjort en liten men ändock donation till det fristående nätverket Alliansens vänner.

För transparensens skull får ni de siffror jag har att visa: Deklarerade senast för 92 000 kr som jag drog in på och med min kropp. Jag donerade 10 spänn till Alliansens vänner för att jag tyckte det var en bra sak. Utanför protokollet har jag precis donerat 500kr till en bybarnmorska
i Sierra Leone via Action Aid samt att jag sponsrar några flickor i en by i Kenya med mensskydd så att de kan gå i skola.

I övrigt har jag levt ett liv i sus och dus för resten av mina pengar - här har det verkligen rullats hatt på ett fullständigt vansinnigt sätt.

Nu kommer den mest spännande saken och därför säger jag som en liten unge : Du fick se min , nu skall du visa din. Är det inte rättvist så säg?

Nu vill jag ha fullständig transparens över hur S har fått bidrag från LO till valrörelsen i alla år - pengar som kommer från alla fackföringsinbetalningar som vi vanliga människor gjort varje månad. Hur mycket har jag som individ bidragit med trots att jag aldrig givit mitt medgivande till detta?Hur stora summor bidrar LO med i år till S valrörelse och hur många miljoner har skänkts under alla år?

Jag kräver uppgifterna på bordet nu och jag vill inte ha något mumbojumbo om att det är en folkrörelsegrej med sådana "donationer". Fram med siffrorna på det jag kallar egenmäktigt förfarande eller stöld. Våga stå upp och berätta hur mycket pengar ni tog och tar av arbetarnas pengar för fackföreningsarbete.Tror tyvärr inte jag får svar , det verkar inte finnas kurage att stå upp för vad det egna partiet gör och allt sopas under mattan - men ni kräver att Moderaterna skall göra det det ni inte gör. Fegt är det att spendera pengar som man trodde var till ett annat ändamål och bara segla förbi och skrika om pästådda förorätter.

Så undrar folk varför jag är moderat och numer tydligen medlem i ett nätverk med tvivelaktig agenda? Jag tycker inte jag skall behöva förklara och det gör jag inte heller.