Jag har varit på korståg till Telia igen. I arla morgonstunden omjordadejag mina länder och sadlade min blå dramatenväska. Väskan fyllde jag med dåligt fungerande 3G och 4G med vidhängande små trevliga datorer. Den ena fick jag inte igång och den andra pep hysteriskt och gick inte att stänga av.
Visserligen är jag teknisk idiot men det betyder inte att jag inser min begränsning och söker hjälp. En gång (av många)då jag och min mobil inte var komparativa med varandra så fixade en av killarna det problemet - tror det var Kent - och sa uppstår det fler problem så kom hit.För mig är det ett löfte och ett krav att gå dit vid krångel. Jag har aldrig ångrat mig och alla är lika vänliga när jag kommer.
Nu har jag som vanligt fått exellent service, två fungerande datorer och nya bättre villkor för mina abonnemang. Dessutom ordnade man så att en trevlig tjej från Telias kundtjänst ringde upp mig om ett annat abonnemang. Det här är en tekniskt fulländad dag och att gå ut genom dörren med ett"kom tillbaka om det är något du behöver hjälp med" ringande i öronen är livet skönt.
Nu skall mannen i mitt liv få en dator han kan följa sonens hockeylag på, jag skall knattra in mig på min fina nya dator - nu när jag klarar att öppna den.
Undrar om man kan ladda upp en bild på personalen i Teliabutiken här i byn som jag kan använda som skärmsläckare. Idolbilder är aldrig fel:Folket i Teliabutiken,Robbie Williams och Anders Borg det vore inte fel det.Det är precis vad en tjock liten granntant behöver i den grå vardagen.
måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
Små njutningar
När klockan masat sig förbi midnatt, låg jag i min säng och slappnade av. Jag låg där i ett tillstånd som min äldsta hon Flickan Som Skrattar i Vinden skulle ha uttryckt det "i bara nakenheten". Katten låg lindad runt mitt ena ben, min man Den Luggslitne Riddaren snarkade bredvid mig och i terrariet i rummet höll Gunvald Sköldpadda på att möblera om som vanligt.
Klockradions cdfunktion hade precis avslutat en av mina operacd med Bizet Pärlfiskarna och det kändes finfint att bara ligga och lyssna. När cd var slut gick ljudet automatiskt över på radions p4. Där pågick Vaken med Önskelåten - det kunde jag inte motstå så jag mailade raskt liten tjock tants önskningar.
Tur som en tokig,naturligtvis hade jag det - så i bara nakenheten flöt jag bort till tonerna av The Flood. Jag är mycket medveten om att Take That är ett gammalt pojkband, men å andra sidan är jag en gammal flicka, så det passar bra. Man får inte heller glömma att Robbie Williams är en del av det bandet. Finns det någon i mogen ålder som är intresserad av att gå på konsert om killarna kommer nära Sverige? Jag vill ha sällskap då och vill gärna höja medelåldern på lyssnarna rejält. Ring så gör vi upp om var och när.
Klockradions cdfunktion hade precis avslutat en av mina operacd med Bizet Pärlfiskarna och det kändes finfint att bara ligga och lyssna. När cd var slut gick ljudet automatiskt över på radions p4. Där pågick Vaken med Önskelåten - det kunde jag inte motstå så jag mailade raskt liten tjock tants önskningar.
Tur som en tokig,naturligtvis hade jag det - så i bara nakenheten flöt jag bort till tonerna av The Flood. Jag är mycket medveten om att Take That är ett gammalt pojkband, men å andra sidan är jag en gammal flicka, så det passar bra. Man får inte heller glömma att Robbie Williams är en del av det bandet. Finns det någon i mogen ålder som är intresserad av att gå på konsert om killarna kommer nära Sverige? Jag vill ha sällskap då och vill gärna höja medelåldern på lyssnarna rejält. Ring så gör vi upp om var och när.
lördag 26 februari 2011
En ledsen pojk
Han var säkert inte mer än tio år ,grabben som stod hos bovärden. Han var ledsen och hans underläpp darrade. Han stod där och bad snällt att någon skulle öppna dörren till lägenheten där han bodde. Han blev otroligt ledsen när han fick veta att bovärdarna inte hade nycklar och att ingen kunde hjälpa honom att ta sig in i hemmet.
Tårarna rann på honom när han berättade att mamma skulle vara hemma halv två men nu var klockan strax fyra utan att mamma fanns innanför dörren. Killen hade ingen nyckel för att mamma var rädd att han skulle tappa den.Förr hade barn vars föräldrar inte var hemma ofta en nyckel i ett band om halsen, och de kallades följdaktligen nyckelbarn. Den här pojken höll en mobil i handen och den sa han att han försökt ringa mamma på många gånger.I mammans telefon svarade bara en telefonsvarare att hon var upptagen men det var hon hela tiden trots att hon skulle vara både ledig och hemma.
Grabben visste precis vad mamma arbetade med och vart, problemet var bara att han inte visste det nya numret till växeln på mammas arbete. Han visste inte heller att man kunde gå vägen via växeln.Bovärden fortsatte att hjälpa pojken medan jag satte upp anslag om att jag ville köpa en begagnad träningscykel. Klockan tickade förbi tiden då kontoret skulle stänga och jag skulle gå därifrån då bovärden fick tag i mamman. Hon hade haft en såå intressant klient så hon stängde av mobilen för att inte bli störd och tänkte inte på att underrätta sin son om att hon var försenad. För övrigt var det 20 minus ute.
Det var tur att jag inte visste vilket husnummer mamman och hennes son bodde för då hade jag gjort mig olycklig på henne. Pojken fick sitta kvar hos bovärden och hon trollade fram mjölk och smörgås åt honom medan han väntade på sin mammma. Jag kunde inte göra så mycket men jag talade om för pojken var jag bodde och om han inte hade något att göra efter skolan fick han gärna komma och titta på Gunvald Sköldpadda.
Inte vet jag om jag är särskilt lockande men en sköldpadda drar säkert - det är bättre att ledsna pojkar får komma hit och beskåda Gunvald, än att gå ute i kyla och mörker.Min dörr skall vara öppen för alla.
Tårarna rann på honom när han berättade att mamma skulle vara hemma halv två men nu var klockan strax fyra utan att mamma fanns innanför dörren. Killen hade ingen nyckel för att mamma var rädd att han skulle tappa den.Förr hade barn vars föräldrar inte var hemma ofta en nyckel i ett band om halsen, och de kallades följdaktligen nyckelbarn. Den här pojken höll en mobil i handen och den sa han att han försökt ringa mamma på många gånger.I mammans telefon svarade bara en telefonsvarare att hon var upptagen men det var hon hela tiden trots att hon skulle vara både ledig och hemma.
Grabben visste precis vad mamma arbetade med och vart, problemet var bara att han inte visste det nya numret till växeln på mammas arbete. Han visste inte heller att man kunde gå vägen via växeln.Bovärden fortsatte att hjälpa pojken medan jag satte upp anslag om att jag ville köpa en begagnad träningscykel. Klockan tickade förbi tiden då kontoret skulle stänga och jag skulle gå därifrån då bovärden fick tag i mamman. Hon hade haft en såå intressant klient så hon stängde av mobilen för att inte bli störd och tänkte inte på att underrätta sin son om att hon var försenad. För övrigt var det 20 minus ute.
Det var tur att jag inte visste vilket husnummer mamman och hennes son bodde för då hade jag gjort mig olycklig på henne. Pojken fick sitta kvar hos bovärden och hon trollade fram mjölk och smörgås åt honom medan han väntade på sin mammma. Jag kunde inte göra så mycket men jag talade om för pojken var jag bodde och om han inte hade något att göra efter skolan fick han gärna komma och titta på Gunvald Sköldpadda.
Inte vet jag om jag är särskilt lockande men en sköldpadda drar säkert - det är bättre att ledsna pojkar får komma hit och beskåda Gunvald, än att gå ute i kyla och mörker.Min dörr skall vara öppen för alla.
tisdag 22 februari 2011
Värmlänningen är sig själv nokk
När bondeägda Milko lade ner sitt mejeri i Värmland, så bestämdes att mjölken skulle åka till Falköping och där packas i speciella förpackningar som var märkta med VÅRMLANDSMJÖLK och sedan komma tillbaka till ursprungslandskapet.Så blev det inte utan mjölken far på turne till Göteborg istället. För att mjölken skall bli mer atraktiv här i sitt "hemland" trots att den blivit dyrare än annan mjölk så har man förbättrat förpackningen med en plastpip med skruvkork. Man får alltså betala extra för en miljöförstörare som gör mjölken ännu dyrare. Producenterna är övertygade om att vi skall köa för mjölken det står Värmland på för att vi är värmlänningar och därför beredda att betala för allt extra som står för Värmland - vi är oss själva nokk.
Landstingen kommer säkerligen att försvinna på, sikt i alla fall så kan de ombildas till storregioner. Sammandragningar sker och kommer att ske över allt i Sverige och diskussionerna har gått fram och tillbaka i vårt kära landskap också. Där andra är positiva till att gifta ihop sig med andra län för att t ex få en komplettare och bättre sjukvård - då sätter sig värmlänningarna på baken och tycker att vi är "oss själv nokk". Vi behöver ingen samarbetspartner trots att vi är rätt små när det gäller.Blir vi hjärtsjuka eller bor längst upp i norr och skall föda barn då är det väl bara att kvista över gränsen till Norge - de blir säkert jätteglada av att vi dyker upp. Vi klarar oss själv, vi är värmlänningar och alla vet att vi är oss själva nokk.
Värmlänningarna har otur för staten tycker inte att alla vargar i länet skall skjutas som de själva tycker. Det vet ju alla människor att de elaka vargarna äter upp jägarnas hundar när de släpps ut i skogen vid jakt. Värmlänningen vet hur man besvarar ett sådant utspel eftersom de är sig själva nokk så jägarförbundet i detta landskap har meddelat länstyrelsen och polisen att de inte ställer upp vid s k eftersök längre för att skydda sina hundar. Jag tycker det känns som om man försöker "straffa" polis och länsstyrelse till att utrota vargarna här. Värmlänningen är sig själv nokk och bryr sig tydligen inte om mål och medel när det gäller att få det som de vill.
Vi skall alltså låta påkörda älgar och rådjur släppa sig fram på två eller tre ben och med svåra inre skador som förhoppningsvis gör att de dör (fort) innan plågorna blir för svåra. Vi skall döma dem till ett ofattbart lidande - som vi tillfogar dem vid bilkörning eller nöjesjakt. Lika illa blir det väl med klantigt påskjutna djur också - någon eller något får ju offras när värmlänningen är sig själv nokk.
Finns det något län som kan tänkas ta emot mig om jag begär asyl? Jag är mobil och INTE mig själv nokk - jag vill ha folk omkring mig och tror inte att allt cirkulerar runt mig och definitivt behöver vi alla ett samarbete med andra för att fungera.
Ingen människa en ö - ingen är sig själv nokk.
Landstingen kommer säkerligen att försvinna på, sikt i alla fall så kan de ombildas till storregioner. Sammandragningar sker och kommer att ske över allt i Sverige och diskussionerna har gått fram och tillbaka i vårt kära landskap också. Där andra är positiva till att gifta ihop sig med andra län för att t ex få en komplettare och bättre sjukvård - då sätter sig värmlänningarna på baken och tycker att vi är "oss själv nokk". Vi behöver ingen samarbetspartner trots att vi är rätt små när det gäller.Blir vi hjärtsjuka eller bor längst upp i norr och skall föda barn då är det väl bara att kvista över gränsen till Norge - de blir säkert jätteglada av att vi dyker upp. Vi klarar oss själv, vi är värmlänningar och alla vet att vi är oss själva nokk.
Värmlänningarna har otur för staten tycker inte att alla vargar i länet skall skjutas som de själva tycker. Det vet ju alla människor att de elaka vargarna äter upp jägarnas hundar när de släpps ut i skogen vid jakt. Värmlänningen vet hur man besvarar ett sådant utspel eftersom de är sig själva nokk så jägarförbundet i detta landskap har meddelat länstyrelsen och polisen att de inte ställer upp vid s k eftersök längre för att skydda sina hundar. Jag tycker det känns som om man försöker "straffa" polis och länsstyrelse till att utrota vargarna här. Värmlänningen är sig själv nokk och bryr sig tydligen inte om mål och medel när det gäller att få det som de vill.
Vi skall alltså låta påkörda älgar och rådjur släppa sig fram på två eller tre ben och med svåra inre skador som förhoppningsvis gör att de dör (fort) innan plågorna blir för svåra. Vi skall döma dem till ett ofattbart lidande - som vi tillfogar dem vid bilkörning eller nöjesjakt. Lika illa blir det väl med klantigt påskjutna djur också - någon eller något får ju offras när värmlänningen är sig själv nokk.
Finns det något län som kan tänkas ta emot mig om jag begär asyl? Jag är mobil och INTE mig själv nokk - jag vill ha folk omkring mig och tror inte att allt cirkulerar runt mig och definitivt behöver vi alla ett samarbete med andra för att fungera.
Ingen människa en ö - ingen är sig själv nokk.
måndag 21 februari 2011
Nu är jag på G
Genom köld och is traskade jag till bussen som skulle ta mig till Moderaternas förbundstämma i Torsby. Det var -24 grader och klockan var före 7 på morgonen. Nu ljög jag faktiskt maken och jag utnyttjade hans färdtjänst och det var skönt att kliva in i en varm bil utanför porten och sedan från bilen direkt in i bussen. Så skönt att kunna åka utan att sitta vid ratten och ha hand om transporten - bara åka med och sova en stund.
Jag höll på att spricka i alla fall var jag på gränsen till hybris när jag gjorde debut som motionsskrivare. Det känns enormt bra att få höra att man har författat en bra motion i ett angeläget ärende och förbundsstyrelsen beslutar att bifalla motionen i sin helhet och genast skicka den till Moderaternas riksdagsgrupp för beaktande och åtgärd.
Vad motionen handlade om? Jag skrev om tillgänglighet för funktionshindrade med elektriska rullstolar, hela Sveriges Järnväg är inte för dem . Det finns inga liftar eller personal som kan sköta dem eller ramper på stationerna. Man skall inte diskrimineras i sitt åkande av att inga resurser finns att ta tåget.
Söndag var fantastisk för jag har haft herrmidag igen. Lika roligt varje gång då mina herrar droppar in.Vi åt lax, smörslungad färsk kokad gurka och min gröna sås. Käre staffan bakade en fantastisk tårta till efterrätt och hade Marsala vin med sig till den. Maten är viktig men våran snack och avslutningsceremoni med kaffe cognac och trevlig samvaro är den största upplevelsen. Jag fick dessutom ett stort album med Barockmusik av raringprofessorn. Äh vad trevligt det var.
Nu skall jag förbereda mig för kursen:"Kvinnor i politiken", intressant tror jag. Nu är jag på GGG:
Jag höll på att spricka i alla fall var jag på gränsen till hybris när jag gjorde debut som motionsskrivare. Det känns enormt bra att få höra att man har författat en bra motion i ett angeläget ärende och förbundsstyrelsen beslutar att bifalla motionen i sin helhet och genast skicka den till Moderaternas riksdagsgrupp för beaktande och åtgärd.
Vad motionen handlade om? Jag skrev om tillgänglighet för funktionshindrade med elektriska rullstolar, hela Sveriges Järnväg är inte för dem . Det finns inga liftar eller personal som kan sköta dem eller ramper på stationerna. Man skall inte diskrimineras i sitt åkande av att inga resurser finns att ta tåget.
Söndag var fantastisk för jag har haft herrmidag igen. Lika roligt varje gång då mina herrar droppar in.Vi åt lax, smörslungad färsk kokad gurka och min gröna sås. Käre staffan bakade en fantastisk tårta till efterrätt och hade Marsala vin med sig till den. Maten är viktig men våran snack och avslutningsceremoni med kaffe cognac och trevlig samvaro är den största upplevelsen. Jag fick dessutom ett stort album med Barockmusik av raringprofessorn. Äh vad trevligt det var.
Nu skall jag förbereda mig för kursen:"Kvinnor i politiken", intressant tror jag. Nu är jag på GGG:
fredag 18 februari 2011
Att missbruka orden sorg och död som Aftonbladet gör får mig att äcklas
För några dagar sedan omkom två unga flickor från min stad när den båt de sov ombord på sjönk i en vik i Vietnam. Det var 11 unga människor som dog och de var från många olika nationer.
Det är ofattbart när ens barn dör just när det är på väg in i det vuxna livet. Så plötsligt är livet slut och de anhöriga står där med sin sorg och alla frågor - frågor som många gånger förblir obesvarade. Jag förstår hur vidrigt det är eftersom min "Flicka som skrattar i vinden" var i samma ålder som dessa flickor när de dog.Det är ofattbart att förlora ett barn och sorgen är svår och hårdtacklad - lika hårdtacklat som faktumet är ditt barn är oåterkallerligt död.
Jag förstår hur svårt flickornas anhöriga har det det har med vanlig enkel empati att göra och att jag har den tvivelaktiga erfarenheten av en död dotter. Därifrån till att säga att jag sörjer flickorna är det ett lögnaktigt steg, men hemskt tycker jag det är.
Aftonbladets lokala löpsedel tycker jag därför är hemsk idag. En svartvit bild pryder den och under står det:KARLSTAD I SORG. Den är en stor lögn för så är det inte- De närmaste sörjer men i staden är allt som vanligt och man pratar inte särsklit mycket om händelsen. Nämner någon något så är de ofta med att man konstaterar att det är hemskt.
Denna skandal och sensationsjagande blaska talar också på "löpet" att flickorna omkom på DÖDSKEPPET. Den båttypen finns så vitt jag vet inte och enligt tillförlitliga källor var det en djonkliknande båt.
Jag köper inte en tidning som försöker skaffa poäng och lösnummer på en tragedi som berör två familjer där livet aldrig mer blir sig likt.
Jag köper inte Aftonbladet sedan tidigare, det här får mig att vilja be folk bojkotta denna "skittidning.
Jag sörjer inte flickorna - sorg är privat tror jag.Vad jag gör att jag tänker på flickornas familjer och jag känner med dem.
Det är ofattbart när ens barn dör just när det är på väg in i det vuxna livet. Så plötsligt är livet slut och de anhöriga står där med sin sorg och alla frågor - frågor som många gånger förblir obesvarade. Jag förstår hur vidrigt det är eftersom min "Flicka som skrattar i vinden" var i samma ålder som dessa flickor när de dog.Det är ofattbart att förlora ett barn och sorgen är svår och hårdtacklad - lika hårdtacklat som faktumet är ditt barn är oåterkallerligt död.
Jag förstår hur svårt flickornas anhöriga har det det har med vanlig enkel empati att göra och att jag har den tvivelaktiga erfarenheten av en död dotter. Därifrån till att säga att jag sörjer flickorna är det ett lögnaktigt steg, men hemskt tycker jag det är.
Aftonbladets lokala löpsedel tycker jag därför är hemsk idag. En svartvit bild pryder den och under står det:KARLSTAD I SORG. Den är en stor lögn för så är det inte- De närmaste sörjer men i staden är allt som vanligt och man pratar inte särsklit mycket om händelsen. Nämner någon något så är de ofta med att man konstaterar att det är hemskt.
Denna skandal och sensationsjagande blaska talar också på "löpet" att flickorna omkom på DÖDSKEPPET. Den båttypen finns så vitt jag vet inte och enligt tillförlitliga källor var det en djonkliknande båt.
Jag köper inte en tidning som försöker skaffa poäng och lösnummer på en tragedi som berör två familjer där livet aldrig mer blir sig likt.
Jag köper inte Aftonbladet sedan tidigare, det här får mig att vilja be folk bojkotta denna "skittidning.
Jag sörjer inte flickorna - sorg är privat tror jag.Vad jag gör att jag tänker på flickornas familjer och jag känner med dem.
torsdag 17 februari 2011
LÅDAN FÖR AVLIDNA PROJEKT
Nu har jag gjort det, jag har gått längst in i det mörka hål som innehåller utslocknade ideer och eruptiva kreationer. Längst inne i klädkammaren finns lådan som innehåller spruckna drömmar och infall. Jag har hur många påbörjade kreationer som helst och lika många detaljer som jag skaffat för att kunna kreera vackra kläder.
Vid en djupdykning hittade jag vackra röda tränsar som jag säkert köpt till någon snygg jacka eller något. Spetsar, brodyr och vackra band i olika material, bredd eller färger har jag hur mycket som helst. Roliga knappar och hakar finns det också mängder av liksom blixtlås.
När och varför jag har köpt tre meter svart kardborreband det övergår mitt förstånd - men 5 centimeter brett midjeresår i vitt har jag inte heller något ahaminne att jag införskaffat - men jag har det i min låda.
Nu har jag städat och sorterat medan jag rannsakat mig noga "kommer jag att använda den här grejen?" är frågan jag ställt mig. Nu har jag gjort en påse med fynd till min syster och ett litet paket till Anybody som skall skickas snarast.
Nu känner jag mig ganska nöjd för nivån sjönk en aning i min fyndlåda. Det blir skönt att ha plats för kommande insomnade projekt.
Vid en djupdykning hittade jag vackra röda tränsar som jag säkert köpt till någon snygg jacka eller något. Spetsar, brodyr och vackra band i olika material, bredd eller färger har jag hur mycket som helst. Roliga knappar och hakar finns det också mängder av liksom blixtlås.
När och varför jag har köpt tre meter svart kardborreband det övergår mitt förstånd - men 5 centimeter brett midjeresår i vitt har jag inte heller något ahaminne att jag införskaffat - men jag har det i min låda.
Nu har jag städat och sorterat medan jag rannsakat mig noga "kommer jag att använda den här grejen?" är frågan jag ställt mig. Nu har jag gjort en påse med fynd till min syster och ett litet paket till Anybody som skall skickas snarast.
Nu känner jag mig ganska nöjd för nivån sjönk en aning i min fyndlåda. Det blir skönt att ha plats för kommande insomnade projekt.
onsdag 16 februari 2011
Jag är nog faktiskt barnslig
Jag stövlar runt här i kortkort klänning och har strumpor med rosa fjärilar på. Jag mår fin fint och har absolut inte tagit något berusande eller så. Det är trevligt att utan orsak må fint och jag tänker inte ifrågasätta min känsla.
Mannen i mitt liv är på "grabbkväll" i gårdslokalen vi har här. Det är en man som har stenhuggeri som skall prata om hur man hugger ut gravstenar eller något åt det hållet. Ämnet är ganska lugubert men han ville gå - kaffe och god smörgås ingår i träffen och han får vara lite social, min gubbe.
Nu skall jag leta fram min favorit på spotify, han har varit flickidol många år och tillhörde tidigare ett pojkband - som han nu gått tillbaka till. Så klart att jag pratar Robbie Williams och Take That. De har nog blivit tantidoler nu och jag tycker att de är så bra. Vid närmare eftertanke skall jag plocka fram en favorit som är ganska ny med hela gänget "The Flood" är låten jag skall höra . Det gör jag flera gånger ,vaggar och sjunger med. Maken kommer inte hem på en timma än och slipper höra på bandet han tycker så illa om.
Nu njuter jag av musiken som givetvis sjungs enbart för mig - en liten rund tant i kortkort.
Mannen i mitt liv är på "grabbkväll" i gårdslokalen vi har här. Det är en man som har stenhuggeri som skall prata om hur man hugger ut gravstenar eller något åt det hållet. Ämnet är ganska lugubert men han ville gå - kaffe och god smörgås ingår i träffen och han får vara lite social, min gubbe.
Nu skall jag leta fram min favorit på spotify, han har varit flickidol många år och tillhörde tidigare ett pojkband - som han nu gått tillbaka till. Så klart att jag pratar Robbie Williams och Take That. De har nog blivit tantidoler nu och jag tycker att de är så bra. Vid närmare eftertanke skall jag plocka fram en favorit som är ganska ny med hela gänget "The Flood" är låten jag skall höra . Det gör jag flera gånger ,vaggar och sjunger med. Maken kommer inte hem på en timma än och slipper höra på bandet han tycker så illa om.
Nu njuter jag av musiken som givetvis sjungs enbart för mig - en liten rund tant i kortkort.
måndag 14 februari 2011
Bestick mig! Muta mig! NU!!!!!
Mannen i mitt liv har några behov som måste uppfyllas för att han skall må bra. Snus är ett av dessa behov och det andra är en fungerande fjärrkontroll. Inget av dessa saker kan han anskaffa själv när väderleken är som den är. Han kan inte tampas med kung Bore trots ett par fina gåstavar.
Varje kommun skall kunna tillgodose sina innevånares behov oavsett hur och vem de är. Vädrets makter rår de dock ej på. Hala gångbanor och trottoarer gör det omöjligt att ta sig fram om de överhuvudtaget är plogade eller skottade. Det föll allså på mig att gå ut.Det var -15 ute det blåste småjäklar och det var mycket knockligt att ta sig fram. Med en god portion självömkan klädde jag på mig och gick mot city. Med livet till låns handlade jag vad som skulle inhandlas och återvände till hemmets trygga och varma vrå.
Nu sitter jag här och är frusen in i märgen och undrar om någon är intresserad av att muta mig.I Göteborg har massor med folk blivit mutade på olika sätt. Jag är inte intresserad av att få tegel till ett fint garage för det verkar löjligt att bygga för en cykel och en rollator. Intresset för att spara ägodelar för att få ett skrytigt dödsbo ligger inte alls för mig. Den nämnds tjänster som jag sitter i,kan den intressera någon tro? Just nu kan jag var fal och korrupt för en resa till Bali för mig och maken. Vi vill ha sol, värme och paraplydrinkar. Muta mig gärna, jag lovar ta mitt straff efteråt och erkänna min uselhet.
Om hugande intressenter ej finns så kan jag meddela att jag sitter i kyrkfullmäktige också. Intresserad kanske av att smidigt bli medlemmar i Kyrkan? Jag kan tänka mig att som tack få åka till "the rivers of Babylon" eller Kaanans land? Alla varma resmål mottager jag med stor tacksamhet.
Hallå! Vart är ni alla som har en tanke på mutbrott? Här sitter jag och fryser och väntar på mer snö som vädermonstret på tv har hotat med.Muta mig då - annars blir jag tvungen att åka till brorsan som har en bastu för att tina. För att komma till honom måste jag klä mig varmt, frysa medan jag väntar på bussar som inte kommer. Hemresan blir lika eländig fast tvärtom.Herre Gud vad det är synd om mig här och nu, och min självömkan har inga gränser - den är faktiskt astronomisk.
Min heder är räddad då ingen hör av sig till mig och jag fortsätter att vara oförvitlig liten politiker i en liten nämnd i min hemstad. Det är faktiskt skönt att vara så betydelselös så man slipper bli påhoppad eller mutad. Men ack vad en resa till ett varmt ställe hade suttit fint - bara det inte var helvetet. Det lär vara varmt där enligt de som är insatta i ämnet.
Toppluva och raggsockor är ganska sexigt när man vant sig - sandaler och blommor i håret är roligare dock.
Varje kommun skall kunna tillgodose sina innevånares behov oavsett hur och vem de är. Vädrets makter rår de dock ej på. Hala gångbanor och trottoarer gör det omöjligt att ta sig fram om de överhuvudtaget är plogade eller skottade. Det föll allså på mig att gå ut.Det var -15 ute det blåste småjäklar och det var mycket knockligt att ta sig fram. Med en god portion självömkan klädde jag på mig och gick mot city. Med livet till låns handlade jag vad som skulle inhandlas och återvände till hemmets trygga och varma vrå.
Nu sitter jag här och är frusen in i märgen och undrar om någon är intresserad av att muta mig.I Göteborg har massor med folk blivit mutade på olika sätt. Jag är inte intresserad av att få tegel till ett fint garage för det verkar löjligt att bygga för en cykel och en rollator. Intresset för att spara ägodelar för att få ett skrytigt dödsbo ligger inte alls för mig. Den nämnds tjänster som jag sitter i,kan den intressera någon tro? Just nu kan jag var fal och korrupt för en resa till Bali för mig och maken. Vi vill ha sol, värme och paraplydrinkar. Muta mig gärna, jag lovar ta mitt straff efteråt och erkänna min uselhet.
Om hugande intressenter ej finns så kan jag meddela att jag sitter i kyrkfullmäktige också. Intresserad kanske av att smidigt bli medlemmar i Kyrkan? Jag kan tänka mig att som tack få åka till "the rivers of Babylon" eller Kaanans land? Alla varma resmål mottager jag med stor tacksamhet.
Hallå! Vart är ni alla som har en tanke på mutbrott? Här sitter jag och fryser och väntar på mer snö som vädermonstret på tv har hotat med.Muta mig då - annars blir jag tvungen att åka till brorsan som har en bastu för att tina. För att komma till honom måste jag klä mig varmt, frysa medan jag väntar på bussar som inte kommer. Hemresan blir lika eländig fast tvärtom.Herre Gud vad det är synd om mig här och nu, och min självömkan har inga gränser - den är faktiskt astronomisk.
Min heder är räddad då ingen hör av sig till mig och jag fortsätter att vara oförvitlig liten politiker i en liten nämnd i min hemstad. Det är faktiskt skönt att vara så betydelselös så man slipper bli påhoppad eller mutad. Men ack vad en resa till ett varmt ställe hade suttit fint - bara det inte var helvetet. Det lär vara varmt där enligt de som är insatta i ämnet.
Toppluva och raggsockor är ganska sexigt när man vant sig - sandaler och blommor i håret är roligare dock.
fredag 11 februari 2011
Katastrofen är ett faktum!
Det är 14,5 grader kallt ute, min man sover sedan länge och han somnade sur och förtvivlad.Hushållet viktigaste redskap är förstört och kan inte repareras trots försök från mitt håll enligt beprövat koncept:Räddas det som räddas kan. Det gick inte alls och min luggslitne riddare kunde inget göra eftersom hans finmotorik inte lämpar sig för finlir.
Vad är det som hänt undrar ni säkert och varför blev det som det blev? Tja mannen i mitt liv motionerade som vanligt sitt pekfinger med tvns fjärrkontroll - han tänkte ta en paus i denna minijogg och lade fjärrisen på bordet bredvid sin fåtölj - trodde han. Han la den i glaset med bubbelvatten och fjärrisen omkom med en endaste gång.Förra kontrollen dog av en grogg som spilldes över den, den här klarade inte sodavatten en gång.
En fjärrkontroll som inte fungerar mer än med att läcka vatten varje gång man trycker på en knapp är totalt värdelös men jag har försökt åtgärde den på mitt sätt. Först så petade jag isär den och använde hårtorken för att fördriva fukten. Ingenting hjälper dosan är stendöd hur jag än gör. Det ser ut som om jag får åka till CO i morgon och köpa en efterträdare till den avlidna fjärrkontrollen.
Har ni suttit mer eller mindre inuti en stor och präktig tjocktv och petat på yttepytte små svarta knappar som sitter i rad i en svart liten panel. När man försöker sköta maskineriet,leka fjärrkontroll, försöka hålla maken på gott humör och se "På Spåret" själv - dä är livet pyrt jag lovar.
Maken sover som sagt var,Surögda Ester ligger i garderoben och surar,Gunvald Sköldpadda lever loppan till max för hon håller på att möblera om i terrariet.Själv roar jag mig med att fröjdas åt alla som står ute i skogen för att se en Rallybil dåna förbi samtidigt som de fryser häcken av sig.
Den enda sanna glädjen är skadeglädjen, den hänger jag upp mig på för att slippa tänka på att det säkert är svinkallt och blåsigt när jag går ut i morgon.Det är inte mycket att hänga upp sig på det vet jag, men jag måste göra det för att inte behöva tänka på att säkert flera bussar är inställda också. I dag var en linje helt inställd och alla andra kraftigt försenade.
Under kan ske, kanske fjärrkontrollen torkar under natten, jag hoppas det. Så där, nu skall jag bara tänka positivt och inse att natten ger fjärrkontrollen nytt liv. Håll tummarna snälla ni - jag vill inte ut i det vita kalla helvetet.
Vad är det som hänt undrar ni säkert och varför blev det som det blev? Tja mannen i mitt liv motionerade som vanligt sitt pekfinger med tvns fjärrkontroll - han tänkte ta en paus i denna minijogg och lade fjärrisen på bordet bredvid sin fåtölj - trodde han. Han la den i glaset med bubbelvatten och fjärrisen omkom med en endaste gång.Förra kontrollen dog av en grogg som spilldes över den, den här klarade inte sodavatten en gång.
En fjärrkontroll som inte fungerar mer än med att läcka vatten varje gång man trycker på en knapp är totalt värdelös men jag har försökt åtgärde den på mitt sätt. Först så petade jag isär den och använde hårtorken för att fördriva fukten. Ingenting hjälper dosan är stendöd hur jag än gör. Det ser ut som om jag får åka till CO i morgon och köpa en efterträdare till den avlidna fjärrkontrollen.
Har ni suttit mer eller mindre inuti en stor och präktig tjocktv och petat på yttepytte små svarta knappar som sitter i rad i en svart liten panel. När man försöker sköta maskineriet,leka fjärrkontroll, försöka hålla maken på gott humör och se "På Spåret" själv - dä är livet pyrt jag lovar.
Maken sover som sagt var,Surögda Ester ligger i garderoben och surar,Gunvald Sköldpadda lever loppan till max för hon håller på att möblera om i terrariet.Själv roar jag mig med att fröjdas åt alla som står ute i skogen för att se en Rallybil dåna förbi samtidigt som de fryser häcken av sig.
Den enda sanna glädjen är skadeglädjen, den hänger jag upp mig på för att slippa tänka på att det säkert är svinkallt och blåsigt när jag går ut i morgon.Det är inte mycket att hänga upp sig på det vet jag, men jag måste göra det för att inte behöva tänka på att säkert flera bussar är inställda också. I dag var en linje helt inställd och alla andra kraftigt försenade.
Under kan ske, kanske fjärrkontrollen torkar under natten, jag hoppas det. Så där, nu skall jag bara tänka positivt och inse att natten ger fjärrkontrollen nytt liv. Håll tummarna snälla ni - jag vill inte ut i det vita kalla helvetet.
torsdag 10 februari 2011
Snöar gör det och rally är det - usch!
Jag tror inte på meterologer, de snackar goja oftast. Igår snackade alla meterologer i alla tvkanaler ihop sig och förutsådde minst 1 till 2 dm snö. Löjligt ansåg jag eftersom jag vet att vi är på väg mot våren enligt almanackan.
Fy attan vad det snöade i morse och blött och äckligt är det när det faller i hår och blåser i ansiktet.Jag hatar att pulsa i snö och vara livrädd för att mannen i mitt liv skall snubbla och falla på sin vingliga färd trots gåstavar.Vaktmästaren här i bostadsområdet arbetar säkert 25 timmar om dygnet med snöröjning - ett arbete som verkar ogjort så snart han försvinner till nästa kvarter.
Svenska Rallyt drar igång nu och jag vill bara stänga av omvärlden där motorer dånar runt med många hästkrafter och spyr ut mängder av saker som inte är bra för naturen. Skogarna är fulla med åskådare som är fulla och som gärna håller sig inom områden där ingen skall befinna sig - om man inte är levnadstrött. Jag blir så trött så det är inte sant - jo visst är det sant. Det gäller att stå ut det är bara så.
Nu har de där hemska vädermänniskorna lovat oss kyla också i flera dagar. Det finns bara ett sätt att komma ifrån min lugubra stämmning, något som bryter dysterkvisten rätt av,så jag ordnar en herrmiddag nästa helg. Ungsbakad lax blir huvudnumret med ett gott Alsacvin, förrätt tror jag blir en smörkokt gurka också med ett gott vin till. Min vän Staffan står för efterrätten så det blir nog fantastiskt. Kaffe, cognac, mandelskorpor och cigarrer avslutar menyn.Jag bidar inte min tid så herrarna är redan vidtalade, de blir sex stycken och så lilla jag.
Jag mår redan bättre och ser framtiden ann med tillförsikt - i alla fall till nästa helg.
Fy attan vad det snöade i morse och blött och äckligt är det när det faller i hår och blåser i ansiktet.Jag hatar att pulsa i snö och vara livrädd för att mannen i mitt liv skall snubbla och falla på sin vingliga färd trots gåstavar.Vaktmästaren här i bostadsområdet arbetar säkert 25 timmar om dygnet med snöröjning - ett arbete som verkar ogjort så snart han försvinner till nästa kvarter.
Svenska Rallyt drar igång nu och jag vill bara stänga av omvärlden där motorer dånar runt med många hästkrafter och spyr ut mängder av saker som inte är bra för naturen. Skogarna är fulla med åskådare som är fulla och som gärna håller sig inom områden där ingen skall befinna sig - om man inte är levnadstrött. Jag blir så trött så det är inte sant - jo visst är det sant. Det gäller att stå ut det är bara så.
Nu har de där hemska vädermänniskorna lovat oss kyla också i flera dagar. Det finns bara ett sätt att komma ifrån min lugubra stämmning, något som bryter dysterkvisten rätt av,så jag ordnar en herrmiddag nästa helg. Ungsbakad lax blir huvudnumret med ett gott Alsacvin, förrätt tror jag blir en smörkokt gurka också med ett gott vin till. Min vän Staffan står för efterrätten så det blir nog fantastiskt. Kaffe, cognac, mandelskorpor och cigarrer avslutar menyn.Jag bidar inte min tid så herrarna är redan vidtalade, de blir sex stycken och så lilla jag.
Jag mår redan bättre och ser framtiden ann med tillförsikt - i alla fall till nästa helg.
onsdag 9 februari 2011
Fint så det förslår
Folk åker hit och dit på kärlekssemestrar och shoppingweekendar - och det är så märkvärdigt och konstigt för att man försvinner i väg någonstans med andra seder och språk.
Nu har jag gjort det också och försökt göra det på ett fiiinnnt och märkvärdigt sätt för att uppleva det lilla extra.
Jag och mannen i mitt liv tog "le train" till le Metropol au Pomme utan några missöden. Vid Gare de Principale mötes vi av limousinservice av förnämlig sort. Vi åkte till vårt favoritställe när det gäller övernattning CHATEAU FRANSSON.När man välkomnas med ett glas whisky då känner man sig genast hemma och många andra trevselfaktorer bjuds man på där utöver whiskyn. Vill verkligen rekommendera etablisemanget i fråga.
Madame Anita vet precis hur vi vill ha det så vårt vanliga chambre stod ledigt för bara oss. Le Grand Chef Börje undfägnade oss först med poulet au gratin de pommes de terre och mot aftonen en fantastisk pot-au-feu. En plateau de fromage med portvin fulländade aftonen.Innan det hade vi träffat Bonus-Janne som fick en SodaStream för att han fyllde år.
Morgonen därpå åt vi en continental frukost, njöt av den frugala stillheten innan vi fick en visit av minsta barnbarnet Linuz med vidhängande pappa. Han är en härlig kille som är nyfiken på allt.En av le Chefs hemlagade lasagner serverades innan det blev tid att resa hem. Samma limousinservice tog oss till Gare de Principale som dagen innan körde oss i motsatt riktning.
Vi åkte hem ståndsmässigt i First Class för vår vagn var utbytt.I hemstaden väntade makens färdtjänst som verkligen bjöd på något extra. En stor fin buss som allt elektriskt lade av och sedan stannade hela ekipaget 200 hundra meter hemifrån så vi gick sista biten och fick frisk luft.
Om ni undrar vad vi gjort under helgen på ren svenska så våldgästade vi vår (favorit)svåger och svägerska i potatisstaden Alingsås och åt gott på alla sätt plus gav Janne en läskeblaskapparat.Vad vi åt får ni gissa, men sagolikt gott var det. Gare de Principal är iaf Centalstationen och Limoun var Börje och Anita Merca i gubbgrått.
Vi hade trevligt i trevligt sällskap - le Chefs köttsoppa vart värd hela resan.
Nu har jag gjort det också och försökt göra det på ett fiiinnnt och märkvärdigt sätt för att uppleva det lilla extra.
Jag och mannen i mitt liv tog "le train" till le Metropol au Pomme utan några missöden. Vid Gare de Principale mötes vi av limousinservice av förnämlig sort. Vi åkte till vårt favoritställe när det gäller övernattning CHATEAU FRANSSON.När man välkomnas med ett glas whisky då känner man sig genast hemma och många andra trevselfaktorer bjuds man på där utöver whiskyn. Vill verkligen rekommendera etablisemanget i fråga.
Madame Anita vet precis hur vi vill ha det så vårt vanliga chambre stod ledigt för bara oss. Le Grand Chef Börje undfägnade oss först med poulet au gratin de pommes de terre och mot aftonen en fantastisk pot-au-feu. En plateau de fromage med portvin fulländade aftonen.Innan det hade vi träffat Bonus-Janne som fick en SodaStream för att han fyllde år.
Morgonen därpå åt vi en continental frukost, njöt av den frugala stillheten innan vi fick en visit av minsta barnbarnet Linuz med vidhängande pappa. Han är en härlig kille som är nyfiken på allt.En av le Chefs hemlagade lasagner serverades innan det blev tid att resa hem. Samma limousinservice tog oss till Gare de Principale som dagen innan körde oss i motsatt riktning.
Vi åkte hem ståndsmässigt i First Class för vår vagn var utbytt.I hemstaden väntade makens färdtjänst som verkligen bjöd på något extra. En stor fin buss som allt elektriskt lade av och sedan stannade hela ekipaget 200 hundra meter hemifrån så vi gick sista biten och fick frisk luft.
Om ni undrar vad vi gjort under helgen på ren svenska så våldgästade vi vår (favorit)svåger och svägerska i potatisstaden Alingsås och åt gott på alla sätt plus gav Janne en läskeblaskapparat.Vad vi åt får ni gissa, men sagolikt gott var det. Gare de Principal är iaf Centalstationen och Limoun var Börje och Anita Merca i gubbgrått.
Vi hade trevligt i trevligt sällskap - le Chefs köttsoppa vart värd hela resan.
fredag 4 februari 2011
Högmod och förfall
När man vaknar en tidig fredagsmorgon och känner sig helt utsövd och till och med vacker - då bör man verkligen skåda den givna hästen i munnen. Jag gjorde inte det utan tog emot denna underbara gåva för dagen.Jag skulle på kulturkafe och såg fram mot det trots tidig timme. Inte en gång makens ampra meddelande att han minsann inte tänkte gå med mig eftersom bara idioter gav sig ut i det väder man kunde skåda genom fönstret. Troligen såg jag fram mot hans kommande benbrott.
Jag var vid så gott mod så jag sa bara att han kunde bli kvar i sängen så kunde jag gå ensam. Denna sköna morgon beslutade jag mig för att gå i min fina nya gråa klänning - kompletterad med cerice strumpor och topp som stack fram i halslinningen. Det hade blivit för präktig färgsättning med bara grått på mig för sticka ut vill jag gärna. Min bredbrättade hatt åkte fram ur garderoben och till den min italienska "drömkappa", köpt i Stockholm vid en utflykt med Anybody. Den är så fantastisk denna stickade kappa, den rör sig i böljande vackra rörelser när man har den på sig och jag känner mig så elegant i den.
Er eleganta granntant kastade sig ut i sin omvärld utan att tveka trots att klockan ännu inte slagit mer än kvart i sju denna morgon.Järnvägar vad det snöade och blåste - dessutom var underlaget för mina fötter såphalt. Det är inte roligt när en flott huvudbonad lyfter från min nyfriserade skalle samtidigt som jag står och klamrar mig fast i ett cykelställ ivrigt spanande efter något mer att hålla mig i på min livsfarliga strapats mot busshålplatsen. Jag tog mig dit och hatten fann jag också för med raglande gång forslade jag mig och min kroppshydda till bussen via den gamla kyrkogården. De dödas hemvist gav mig stöttning och lite lä mellan gravmonumenten.Min fina kappa däremot fastnade i allt och flaxade klumpigt runt mina stövlar. Jag såg nog ut som en maläten Mary Poppins isället för den eleganta dam jag ville vara.
Frukosten då? Jag kom dit i ett något upplöst tillstånd - cabby chich tror jag man kallar stilen. Frukosten var god och riklig och trevliga bordsgrannar hade jag också. Ämnet som avhandlades kunde jag dock varit utan för det som skulle vara en paneldebatt om kultur var inte alls det.Två "kulturpolitiker" från oppositionen + en föredetta från jag vet inte var satt och berättade vad som var fel med den nuvarande majoritetens politik utan att en enda konktet tanke kom ur det hela. Den ena politikern är också poet och han presenterade djupsinnigheter som :"Man kan ha roligt utan att ha trevligt",och andra aforismer som jag inte alls förstod.
Hemfärden blev bättre för jag fick skjuts av en vänlig herr. Min herre - mannen i mitt liv blir dock bara surare och surare för att jag inte skriver på min uppsats. Det spelar ingen roll att jag talar om att det gör förtvivlat ont i mina händer - jag har artrit och en nyupptäckt inflammation i nervändarna i mina extremiteter.Härom dagen fick jag en alldeles ny medicin som fungerar fullt ut om 3-4 veckor, den botar inte men lindrar. Uppsatsen känns inte angelägen alls och ibland undrar jag om den skall skrivas för min skull eller för att glädja maken. Jag vet vad jag kan och inget kan ändra det. Vi får se tiden ann, men lat är jag inte som maken tror.
Nu sticker vi till Alingsås. Bonus-Janne fyller år och har slutat sin utbildning till brandman. Jag tar DEN kappa när vi åker men strunta i den tilltusade hatten.
Jag var vid så gott mod så jag sa bara att han kunde bli kvar i sängen så kunde jag gå ensam. Denna sköna morgon beslutade jag mig för att gå i min fina nya gråa klänning - kompletterad med cerice strumpor och topp som stack fram i halslinningen. Det hade blivit för präktig färgsättning med bara grått på mig för sticka ut vill jag gärna. Min bredbrättade hatt åkte fram ur garderoben och till den min italienska "drömkappa", köpt i Stockholm vid en utflykt med Anybody. Den är så fantastisk denna stickade kappa, den rör sig i böljande vackra rörelser när man har den på sig och jag känner mig så elegant i den.
Er eleganta granntant kastade sig ut i sin omvärld utan att tveka trots att klockan ännu inte slagit mer än kvart i sju denna morgon.Järnvägar vad det snöade och blåste - dessutom var underlaget för mina fötter såphalt. Det är inte roligt när en flott huvudbonad lyfter från min nyfriserade skalle samtidigt som jag står och klamrar mig fast i ett cykelställ ivrigt spanande efter något mer att hålla mig i på min livsfarliga strapats mot busshålplatsen. Jag tog mig dit och hatten fann jag också för med raglande gång forslade jag mig och min kroppshydda till bussen via den gamla kyrkogården. De dödas hemvist gav mig stöttning och lite lä mellan gravmonumenten.Min fina kappa däremot fastnade i allt och flaxade klumpigt runt mina stövlar. Jag såg nog ut som en maläten Mary Poppins isället för den eleganta dam jag ville vara.
Frukosten då? Jag kom dit i ett något upplöst tillstånd - cabby chich tror jag man kallar stilen. Frukosten var god och riklig och trevliga bordsgrannar hade jag också. Ämnet som avhandlades kunde jag dock varit utan för det som skulle vara en paneldebatt om kultur var inte alls det.Två "kulturpolitiker" från oppositionen + en föredetta från jag vet inte var satt och berättade vad som var fel med den nuvarande majoritetens politik utan att en enda konktet tanke kom ur det hela. Den ena politikern är också poet och han presenterade djupsinnigheter som :"Man kan ha roligt utan att ha trevligt",och andra aforismer som jag inte alls förstod.
Hemfärden blev bättre för jag fick skjuts av en vänlig herr. Min herre - mannen i mitt liv blir dock bara surare och surare för att jag inte skriver på min uppsats. Det spelar ingen roll att jag talar om att det gör förtvivlat ont i mina händer - jag har artrit och en nyupptäckt inflammation i nervändarna i mina extremiteter.Härom dagen fick jag en alldeles ny medicin som fungerar fullt ut om 3-4 veckor, den botar inte men lindrar. Uppsatsen känns inte angelägen alls och ibland undrar jag om den skall skrivas för min skull eller för att glädja maken. Jag vet vad jag kan och inget kan ändra det. Vi får se tiden ann, men lat är jag inte som maken tror.
Nu sticker vi till Alingsås. Bonus-Janne fyller år och har slutat sin utbildning till brandman. Jag tar DEN kappa när vi åker men strunta i den tilltusade hatten.
tisdag 1 februari 2011
Sprit och tobak på apoteket.
Under förra seklet så kunde bönder få ut starköl till korna på recept från en veterinär. Ölen skulle få igång matlust och pigga till slöa kossor.Många kossor hade en tendens att bli lite hängiga till stora högtidsdagar som ägarens femtioårsdag och liknande.Bot fanns dock i den receptbelagda ölen.
I min gröna ungdom hade jag en kompis som var diabetiker och han fick ut en flaska 70% sprit för desinfektion varje gång han hämtade sitt insulin på apoteket. Han kokade sina sprutor och torkade bara av "stickstället" med alkoholen så det blev mängder av sprit över i flaskor i hans skåp.
Jag gjorde fantastiska bärlikörer på hans överblivna sprit till glädje för hans fru och mig.
Min astmasjuka mamma köpte på 60-talet (även senare tror jag)astmacigaretter som skulle underlätta andningen. De bestod av tobak och någon hemlig ingrediens. Jag har inget minne av att de hjälpte och är numer helt borta ur sortimentet.
Vid senaste besöket på apoteket slogs jag av hur många sorters antirökmedel som finns och hur många varumärken som är representerade bland dem. Det är väldigt konstigt hur mycket pengar som finns i omlopp när man försöker inte stävja ett missbruk, utan ändra formen på det. Oavsett om man inhalerar det,tuggar det,suger på det eller får det absorberat genom huden(plåster), så är det nikotin man får i sig och vill ha i sig.
Den människa som dricker en liter vodka varje dag skulle alltså kunna få recept på 12 starköl om dagen om man går efter det konceptet som gäller för nikotin. Apoteksbolaget har ju så stora umbärande av att privata apotekskedjor gör intrång på deras marker, så därför kunde man väl slå ihop apoteket och systemet och toppa det med tobaksförsäljning.
Apoteket har som jag tidigare skrev erfarenhet av sprithantering och tobaksprodukter så det borde inte vara något problem med den sammanslagningen. I slutänden så kan det bli riktigt bra när personalen lärt sig om lagring och årgångar på det fluidium de tillhandahåller liksom tobaksvarorna. Bäst av allt är att du kan få med dig lämpliga mediciner för dagen-efter-bot som passar för det du druckit eller inhalerat kvällen innan.
"Eftersom du skall dricka Rom så föreslär vi 2Alvedon i morgon, Sätt gärna på ett Nicorette plåster då också så slipper du abstinensen av att ha rökt en ask Malborou,tag sedan en Strepsil, gurgla dig med SB12 och lägg dig igen".
Jag kan redan se reklamupplägget för det nya apoteket: FESTPRISSE? Vi har hela upplägget från start till mål. Stora festkitet innehåller allt för röka kröka göka då vi numer skickar med en storpack kondomer vid köp över 600 Kr. Pluskort gäller.
Jag tror det blir bra med denna symbios och så blir det enklare för "storebror att kolla hur vi sköter oss - bra va?
Tänk er kön framför receptarien en sen fredageftermiddag. "Om du tar 3 glas av den här drycken bör den inte kombineras med bilkörning - inte heller bör du ta ditt sömnmedel.Då dessa drycker kan göra dig impotent så kanske jag kan skicka med lite Viagraprov och adress till en bra läkare?
Det skulle bli bra i slutet tror jag och vad mycket intressant man skulle få höra i apotekskön. Nu är det bara råd av typen: svälg hela, inte ta till sur mat, skall alltid tas i samband med måltid.Vi får se hur det blir, men här är ett förslag på hur man kunde rationalisera livet lite grann.
I min gröna ungdom hade jag en kompis som var diabetiker och han fick ut en flaska 70% sprit för desinfektion varje gång han hämtade sitt insulin på apoteket. Han kokade sina sprutor och torkade bara av "stickstället" med alkoholen så det blev mängder av sprit över i flaskor i hans skåp.
Jag gjorde fantastiska bärlikörer på hans överblivna sprit till glädje för hans fru och mig.
Min astmasjuka mamma köpte på 60-talet (även senare tror jag)astmacigaretter som skulle underlätta andningen. De bestod av tobak och någon hemlig ingrediens. Jag har inget minne av att de hjälpte och är numer helt borta ur sortimentet.
Vid senaste besöket på apoteket slogs jag av hur många sorters antirökmedel som finns och hur många varumärken som är representerade bland dem. Det är väldigt konstigt hur mycket pengar som finns i omlopp när man försöker inte stävja ett missbruk, utan ändra formen på det. Oavsett om man inhalerar det,tuggar det,suger på det eller får det absorberat genom huden(plåster), så är det nikotin man får i sig och vill ha i sig.
Den människa som dricker en liter vodka varje dag skulle alltså kunna få recept på 12 starköl om dagen om man går efter det konceptet som gäller för nikotin. Apoteksbolaget har ju så stora umbärande av att privata apotekskedjor gör intrång på deras marker, så därför kunde man väl slå ihop apoteket och systemet och toppa det med tobaksförsäljning.
Apoteket har som jag tidigare skrev erfarenhet av sprithantering och tobaksprodukter så det borde inte vara något problem med den sammanslagningen. I slutänden så kan det bli riktigt bra när personalen lärt sig om lagring och årgångar på det fluidium de tillhandahåller liksom tobaksvarorna. Bäst av allt är att du kan få med dig lämpliga mediciner för dagen-efter-bot som passar för det du druckit eller inhalerat kvällen innan.
"Eftersom du skall dricka Rom så föreslär vi 2Alvedon i morgon, Sätt gärna på ett Nicorette plåster då också så slipper du abstinensen av att ha rökt en ask Malborou,tag sedan en Strepsil, gurgla dig med SB12 och lägg dig igen".
Jag kan redan se reklamupplägget för det nya apoteket: FESTPRISSE? Vi har hela upplägget från start till mål. Stora festkitet innehåller allt för röka kröka göka då vi numer skickar med en storpack kondomer vid köp över 600 Kr. Pluskort gäller.
Jag tror det blir bra med denna symbios och så blir det enklare för "storebror att kolla hur vi sköter oss - bra va?
Tänk er kön framför receptarien en sen fredageftermiddag. "Om du tar 3 glas av den här drycken bör den inte kombineras med bilkörning - inte heller bör du ta ditt sömnmedel.Då dessa drycker kan göra dig impotent så kanske jag kan skicka med lite Viagraprov och adress till en bra läkare?
Det skulle bli bra i slutet tror jag och vad mycket intressant man skulle få höra i apotekskön. Nu är det bara råd av typen: svälg hela, inte ta till sur mat, skall alltid tas i samband med måltid.Vi får se hur det blir, men här är ett förslag på hur man kunde rationalisera livet lite grann.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)