Några dagar efter begravningen av Flickan som Skrattar i Vinden sov hela familjen utom jag. Jag låg i soffan och funderade då jag fick höra ett skratt som jag kände igen. Det var min dotters skratt och jag visste att det jag hörde var något som jag inte borde prata om, om jag inte ville betraktas som galen.
Under åren som gått har jag hört henne många gånger och känt hennes närvaro. En gång berättade jag för min dotter Den Vackra Fru Johansson att jag hörde detta skratt och då log hon och sa : "Syrran besöker dig också så klart." Min döda dotter är med sin familj har jag förstått utan att hon är någon skyddsängel. men det är tryggt och gott att veta att hon finns med.
Igår hälsade vi på mina gamla föräldrar och drack kaffe och då berättade min gamla och lite demente far att han hörde en liten klocka som pinglade i ena rumshörnet. Min mamma hade också hört den lilla pinglande klockan och tyckte inte det var konstigt alls för hon kommer från en släkt där man sett och hört eller fått varsel. Ingen av oss hör några röster utan det är mera förnimelser eller budskap som kommer. Det kan vara att min mormor visste när besök var på väg. Min mamma undrade bara vem som pinglade i hörnet och varför. Hon och pappa funderade lite vem det var som sökte kontakt och hade frågat ringaren om han var deras granne som dött för ett tag sedan. De fick inget svar.
Natten efter besöket vaknade jag av ett välbekant skratt , som alltid så skrattade min flicka snett till vänster om mig och jag fick veta en massa saker. Det var HENNE som mormor och morfar hörde och att hon hördes i hörnet var inte konstigt alls - där finns bilder av alla 13 barnbarnen och där fanns hon med.
Klockan som pinglade var ingen klocka utan en så kallad "änglapingla"som hon hade runt halsen i en kedja.Det var en rund silverboll som innehöll något som lät som en liten klocka. Det ljöd som ett sprött änglaspel. Flickan hade den alltid runt halsen från tretton års ålder och fram till sin död. Den försvann då och fanns varken i påsen med hennes kvarlåtenskap eller i bilen hon förolyckades i. Hon hade givetvis fått den med sig den även om jag inte förstår hur (det är inte viktigt för mig heller).
Min första dotter är ingen ängel utan hon har meddelat att:Hon ÄR men på ett annat sätt än andra. Hon har en viss uppsikt över de hon bryr sig om och finns där i deras närhet. Hon kan ha olika sätt att skapa kontakt med olika från detta livet som vi andra är i.Det känns bra och de som vill kan tokförklara mig men som sagt var så hör jag inte röster ,jag förnimmer min dotter när hon söker kontakt.Själv tror jag inte på att gå på seanser eller annat mumbojumbo - min dotter tar kontakt med mig så är det bara.
När mina föräldrar på morgonen fick reda på vem som besökte dem så var det självklart för dem och de ifrågasatt inte alls vad jag sa.De väntar på att få kontakt med sin dotterdotter och undrar om hon tar med sin fästman.
Den som ifrågasätter det jag skriver nu förstår jag mer än väl, men jag har aldrig sett syner eller hört röster - jag bara vet plötsligt att "Flickan som Skrattar i Vinden" finns i min närhet ofta med ett budskap.
Nu är dagen långt på väg och jag går vidare med den på gott och ont, men jag är trygg för min dotter är med på sitt sätt - alltid. Men jag tror inte på andar och troligen är det jag skriver rörigt - det bryr jag mig inte om, det här är min verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar