tisdag 27 september 2011

Fådda blommor och en liten orgie

Cyklade iväg och köpte blomkrukor, blomjord som skall mixas enligt noggrann instruktion och en flaska vin.Jag har skrivit ett uppsägningsbrev till kyrkan och nu mår jag fint.

Krukorna är till för sticklingar från Börje min gamle bloggvän - de bör anlända idag med posten och skötselanvisningarna har jag fått med mail. Det skall bli spännande att pyssla om något lite annorlunda i blomväg. Konstigt för resten, Börjarna jag känner är riktiga raringar alla tre och fena på olika blomster.

Idag firar jag och min Luggslitne Riddare 10-årig bröllopsdag därav vininköpet. Orgien jag skrev om blir nog en minnesorgie ur ett dåligt minne om vår tid tillsammans.

Mitt brev till kyrkan är en befrielse för mig,jag har inte tid att må dåligt i en situation när jag inte behöver.Jag tackar för förtroendet jag (inte)hade och går min egen väg. När livet blir så trångsynt som det var skall man gå, som jag gjorde.

Jag var på teatern igår igen och det var trevande och ängsligt i början men sedan lättade det för mig. Min gestaltning av djungelapa eller mörkrädd unge på vinden blev roliga att göra.

Nu ser jag fram mot att även i framtiden ha mina herrmiddagar för deras skull,mannen i mitt livs skull och givetvis min egen. Mitt liv skall levas av mig och som mig själv - men min väg kommer säkert att vara backig och gropig till och från. Det tar vi när det kommer och lever i nuet.

Ha en bra dag ni som tittar in här det tänker jag ha.

torsdag 22 september 2011

Jag är en egoistisk djävel som bara tänker på mig själv och gör omgivningen besviken

Så då var det sagt - sådan är jag. Livet är rotigt det är bara så och när någon talar om att jag borde lära mig prioritera vad som är viktigt för att man annars gör någon besviken, då blir jag både trött och ledsen.

Jag är så förmäten så jag har anmält mig till något jag velat hela mitt liv, något som bara var min tid och min glädje, men nu vet jag inte varken ut eller in. Tänk att plötsligt få möjlighet att få studera teater för riktiga teaterpedagoger under två år. Jag har varit på två sammankomster och så roligt har jag inte haft på år och dag - tänk att få spela garderob och njuta varje sekund, eller ha rollen som nyskjuten döding som sörjs av en grupp andra.

Nu vet jag ingenting längre och gråter gör jag efter att någon kallar sig vän och talar om hur illa jag gör och hur sviken hon känner sig över det jag gjort. Senaste teaterdagen krockade med ett kyrkrådsmöte men jag meddelade att jag skulle på kurs till sekreteraren i kyrkan och även en av de andra i M-partiet. Det var fel vet jag nu för hon skulle meddelas. Dessutom hade jag en herrmiddag i lördags och det var partiinformation samma dag. Det mötet fick jag veta om två dagar innan det skedde - herrmiddagen var utlyst sex veckor innan och den ville jag inte ställa in. Mannen i mitt liv hämtades till det mötet för övrigt, så han hade alla papper som behövdes med sig hem när han kom tillbaka för att äta middag med de andra karlarna.

Nu krävs det bättre planering av mig och jag vet hur någon anser att jag bör prioritera men inget känns bra alls nu. Ingen skall tala om hur jag skall prioritera men lik förbannat tar jag åt mig så jag blir gråtfärdig och min glädje försvinner totalt. På den tid jag suttit med i kyrkan har jag varit borta en gång för magsjuka och en gång nu när jag gick på teaterkurs. Jag vill gå teaterkurs jag vill ha roligt, men det är bortblåst alltihopa nu.

Jag förstår att jag behöver den här glädjen, en liten egensfär några timmar i veckan, jag vet att den är mitt andningshål som nu stängs igen. Allt är så självklart men så söndertrasat och jag står inte i det hemska Träsket(stulet från Anybody)på vanligt sätt , jag står på huvudet i skiten och orkar inte ta mig lös. Varför stängdes dörren som släppte in en strimma ljus, varför skall jag prioritera för att någon blir besviken på mig för jag inte gör som hon bestämt mig för.

Om det finns en gud vore jag tacksam för att få veta varför det är så viktigt att svika sig själv,för att tillfredställa någon annans syn på hur jag skall vara. Jag fattar ingenting men jag tar åt mig och mår dåligt. Det hjälper inte att jag förstår hur mekanismerna fungerar men jag mår kalasdåligt ändå. Får prioritera bort kyrkan så någon annan som inte sviker kan ta över.

Nu skall jag dra något gammalt över mig och försöka se om jag hittar glädjen i det jag bara för någon dag tyckte var roligt om än en självisk yttring av mig.

Tänk att man kan döda glädje med ord - samtidigt som man gör det som "Vän med mer livserfarenhet".Ledsen är ordet i mitt huvud och det hugger och tuggar sönder mig.

måndag 19 september 2011

Mitt fyrbenta barnbarn Bruno

Min dotter Den Vackra Fru Johansson och hennes man Svärmorsdrömmen Johansson har en hund som är mycket trevlig. Som alla labradorer är den glad trevlig, nyfiken och äter allt möjligt och omöjligt som den hittar. Halvruttna döda råttor samt andra ospecificedrade dikesfynd slinker lätt ner om man inte klarar att avstyra det innan. Denna aptit på olika delikatesser har lett till otaliga veterinärbesök utan att Bruno lär sig ett jota. Charmig är hundskrället alltid och det tycker alla som möter honom(Surögda Ester och Stenhårda Gunvald räknas inte in i den skaran).Bruno är helt enkelt en glad och trevlig jycke som gärna apporterar allt som man kan apportera och lite annat.

Hela familjen vet hur stilig Bruno är och nu finns det papper på det också. Bruno var på utställning i veckan och han blev BIR (bäst i rasen) och det är helt enormt.Sedan blev han han i slutomgången tredje bästa vovve och det är också fantastiskt om man tänker på att många raser deltog. BIR och trea totalt tycker vi är jättebra för Bruno och alla är nöjda med den fyrbenta juvelen.

Hoppas att ingen av er var på utställningen för jag vill inte att ni skvallrar om att Bruno var den enda labradoren så motståndet var inte så stort i den ringen - men bäst i rasen blev han vår glada hund.

tisdag 13 september 2011

Journalister, skrivare, krönikörer och annat löst folk

Jag blir mer och mer misstänksam mot de som skriver i dagligpressen. Dåligt språk, dåligt underbyggda artiklar och rena faktafel är otroligt vanliga numer. Jag tycker om ord och ordbrukare som kan förmedla ett budskap eller fånga mitt intresse när jag läser. En god ordbrukare behöver inte ha min politiska eller religiösa åsikt men skall skapa intresse för det som skrivits utan att det är sensationshysteri som serveras mig som läsare.

Trots att jag mer och mer ledsnat på pressen har jag ändå några favoriter som jag lägger ögonen på. Här är ett urval av dem utan inbördes ordning - jag läser dem helt enkelt för att jag tycker om sättet de skriver på.

Henrik L Barvå är ledarskribent på NWT och har ett bra språk och bygger sina ledare med stor analytisk förmåga.

Maria Abrahamsson SvD har underbara krönikor med "det lilla extra".

Hanne Kjöller DN alltid lika engagerad och påläst.

Johan Hakelius ABs fantastiskt underbare krönikör - och författare till roliga böcker om bland annat ladies och gentlemen från flydda tider i UK.

Jan Guillou är också en utmärkt krönikör i AB och att han är författare behöver jag knappast berätta för er.

Alla jag nämnt är sådana som i sitt yrke engagerar och når ut till många läsare och ni har säkert åsikter om det urval jag presenterat här. Några som kanske inte når ut på samma sätt finns det också - det är vissa bloggare.

Den som står mitt hjärta närmast för hennes fantastiska blogg där hon använder ordet och pennan (förlåt i modern tid skall det vara tangenterna)för att analyser, föra fram åsikter och debattera för de små och glömda i samhället är Anybody.Hon gör det med emfas och klokskap på ett vidunderligt sätt i sina blogginlägg vår Anybody.

Ta er tid och gå in på Anybodys Place på blogspot och läs er bakåt. Sätt er ner och begrunda noga vad Anybody skriver - det är hon värd. Jag är så stolt över att ha en sådan skrivare som henne till vän - läs henne. Hon slår de andra med hästlängder!

God om än upprörande läsning tillönskas ni alla som går in i Anybodys blogg.

tisdag 6 september 2011

En riktig tiger - förlåt puma menar jag

På Öland finns sommartid en butik som säljer riktiga idrottskläder av märket Puma. Det är snygg design på allt och materialen som används är huvudsakligen naturmaterial.

När vi besökte Hockeysonen och hans söta sambo så gjorde hon och jag ett nedslag i sagda butik. Även om mannen i mitt liv kanske inte gör så stora intryck i idrottsvärlden i sig själv, så kan sportkläder vara sköna att mysa runt i hemma. Bekväma är de i viket fall och lätta att ta på och av. Maken fick ett par grå joggingbrallor med en svart pumalogga på vänster ficka,och en snygg vit t-shirt med samma logga.

En tappad glass i makens knä gjorde att brallorna måste åka tvättmaskin efter att jag läst tvättinstruktionen. Tyckte att det var lite snålt tilltagen temperatur med 40 grader med konstaterade att jag fick stå mitt kast som inte kollat detta innan jag betalade. Tvätten gick utmärkt och brallorna blev som nya.

Premiäranvändandet av t-shirten har varit fördröjd men är nu överstökad - den fick präktiga saftfläckar efter de frusna jordgubbarna på magen och blodfläckar efter ena sidan av okänd härkomst. Tvättinstruktionerna är betydligt mer luddiga när det gäller denna t-tröja. Halsringningens loggalapp har på utsidan en storleksangivelse och ett kattdjur, baksidan har uppmaningen WASH WHEN DIRT.Instruktionen om än på knagglig engelska lät bra och logisk så jag läste vidare på sidsömmens instruktion: En vit 100% bomullströja skall tvättas i 30 grader helst för hand.

Jag har ingen aning i vilken sport man bär kläder som måste skötas så försiktigt - man bör ju inte transpirera eller utsättas för risk att lorta ner sig förstår jag nu. Frågan är om man över huvudtaget skall tvätta dessa kläderna, kanske man bara skall vädra dem lite försiktigt i ett skuggigt hörn.Troligen har jag blivit lurad av ett piratmärke men möjligheten finns att Puma har dålig kvalite på sina grejor eller undermärker dem kraftigt. Vita t-tröjor från det bolaget får inte heller tvättas med tvättmedel med blekmedel - kan man ha dem i solsken är därför min nästa tanke.

Nu medan jag skriver detta åker den vita tröjan tvättmaskin med andra vita klädesplagg och jag kör ett tvättprogram på 40 grader med vittvättmedel (fläckarna fick sig en duvning innan med galltvål)Går det så går det - och reklamera är nog för sent, men jag köper aldrig mer något med instruktionen WASH WHEN DIRT igen - oavsett hur tvätten går.

Är det lag på att älska alla sina släktingar?

Jag har syskon som jag har svårt för - det syskonet visar helt klart samma tendens visav mig.När det blir en sport att ljuga om allt och som jag ser det avsiktligt läser in avsikter och undermeningar i när man gör något av välmening blir det svårt att blunda för det.. Det är jobbigt, det är otrevligt och otroligt otrevligt när gamla föräldrar gråter i telefon och frågar varför jag inte kan vara snäll med syskonet.

Jag är helt säkert på att syskonkärlek inte kan tvingas på någon eller någon kärlek av vilken annan sort som helst heller. Att försöka förklara för föräldrar att jag inte orkar bry mig och faktiskt skiter i situationen som sådan faller definitivt inte i god jord-man kan inte strunta i sitt syskon. Om jag klarar av att inte bry mig så ska jag inte ge goda råd eller mina mina kläder till syskonet i fortsättningen.

Jag är inte okänslig för min familj och jag kräver inte ovationer och jubelrop om jag gör något för någon i familjen men ingen kan kräva min kärlek. Nu har jag gjort en deal med mig själv om att för min mor skull knipa ihop truten och varken säga bu eller bä om min syster. Det blir bäst så för fridens skull, men jag känner mig känslomässigt utpressad faktiskt. Jag tiger det skall gå bra men jag klarar inte det om jag blir varse att min syster ljuger igen.

Nej man behöver inte älska någon bara för att det råkar vara ens syskon, man behöver inte en gång gilla någon på de premisserna.Både skönt och sorgligt när man inser det.Situationen blir tärande och känslomässigt utmattande. Jag går min egen väg för det är bäst så för min egen överlevnad.

söndag 4 september 2011

Att leva sitt liv

Många av oss har åsikter om mycket här i världen och jag är ganska normal så det har jag också.Även om jag ser någon som klär sig på ett uppseendeväckande sätt så påpekar jag det inte för precis så kanske jag vill vara klädd.Mycket som folk har åsikter om har de inte ett dugg med att göra och ofta bygger de sina åsikter på lösa antaganden. Gamla damer med rollatorer får faktiskt gå på systemet och köpa två vinboxar utan att de antas vara alkoholister. Även tanter fyller år eller har andra fester och det skall omgivningen skita i fullständigt oavsett om det är grannfrun eller någon okänd.

Jag blir riktigt ettersur när folk lägger sig i mitt liv utan att vara ombedda - att lägga sig hur jag lever och med vem jag lever gör mig så ursinnig att mitt låga blodtryck nästan blir normalt.Jag vet att både jag och maken är "vinne å skacke", men vi reder oss väl trots muntra tillrop som: men hur ska ni klara av att göra det- bara för att jag pratar om Madridresan i oktober.Vi åker till Madrid med gåstavar och gott humör till ett hotell som ligger centralt och med Metro utanför porten.Det skall bli skönt.

Planering är A och O i livet så jag har redan bestämt att nästa sommar åker vi till Norrland eftersom Mannen i mitt liv och jag har rötter där. Innan dess skall jag fylla 60 år och det ser jag fram emot så lokalen är redan bokad. Om min vän Anybody känner för det så gör jag gärna London med henne igen i tidig vår.

Under den tid som förflyter dess i mellan tänker jag leva mitt som jag känner för inte omgivningens ide' om hur det skall göras.Jag får faktiskt utan att fråga uppvakta en god vän på födelsedagen iförd lacktights och smaragdgrön glittertopp. Fyller man 75år och är en stilig gentleman uppskattar han säkert det.

Livet skall levas även om det är motlut ibland men nu vet jag att det skall vara enligt metoden MY WAY

torsdag 1 september 2011

Jag blir mer och mer förvirrad

av hur man kan utnyttja rätten att säga vad som helst anonymnt. Jag anser att yttrandefriheten är något bra och kostsamnt som vi skall vara rädd om, men jag tvekar mer och mer när jag ser hur den utnyttjas.

Wikileaks har släppt ut massor av fakta där man också lämnar ut namnen på uppgiftslämnarna som i många fall lovats total anonymitet. Flera av dessa sagesmän riskerar liv och lem för sig själv och sin familj. I'bästa'fall riskerar de bara att förlora arbete och anseende där de bor annars lever de under dödshot.

Flashback har definitivt förstört livet och framtiden för en god vän och skicklig yrkesman genom att man på detta forum kan komma med anklagelser - hur absurda som helst - utan att man sovrar dem. Stundtals så verkar det som om man försöker överträffa varandra i vidrigheter helt anonymnt medan man utpekar någon med namn och adress och en egen personundersökning.Roligt är det om man kan lyckas med att diagnosticera målet för sitt skrivarhat med något psykiatriskt.Vidrigt, vidrigt!

Våra slasktidningar gräver gärna i skithögen Flashback och gör i flera fall sanningar av de här spyorna på Flashback. Grattis ni några fega anonyma skribenter,har gömt er bakom er rätt att vara anonyma för att knäcka någon utan att bry er. Känner ni er nöjda nu? Känns det bra att låta någon schavottera med namn och allt för något som inte skett. Känns det fint att veta att ni utan risk kan förstöra människors liv med ert fega spel och medias goda minne. Härligt för er och lycka till om ni skulle vara offret nästa gång - fast det är ju bara en grej alltså - och vem bryr sig - och ingen rök utan eld. Tre fina försvar för att förstora och föra vidare små rykten även om de förstör livet för någon.

Du nya sköna värld!