söndag 4 december 2011

Värdefullt papper

Jag har arbetat som en iller i flera dagar med mamma och pappas bröllopfest. Det är lite arbetsamt att ljuga och le när man skall skall arbeta med släktingar som man inte tycker om eller vill ha med att göra i vanliga fall. Det var svettigt men det gick och sedan åt vi hemlagad mat vi 25 som kommit för att fira två gamlingar som varit gifta i sextio år.Våra föräldrar var nöjda och alla fick äta sig mätta på hemlagad mat så festen får räknas som lyckad. Att vissa inte ville prata med varandra och att några andra uttalade sig om allt och alla lämnade jag där hän. Skönt att festen är över tycker jag

Min lilla rara granne har flyttat till ett demensboende och det är både skönt och tragiskt.Skönt är det för mig för nu slipper jag rädda henne när hon kommer ångande med sin rollator för att ta sig ut via trappan. Det blev så jobbigt så jag kunde inte sova för jag kände så stort ansvar för att hon inte skulle skada sig. Efter några akututrykningar så klagade jag hos Vård- och omsorgsnämnden. Grannen bor nu på ett demensboende och jag är så löjligt känslig så nu har jag dåligt samvete för att min agerande skickade henne till ett annat sorts hem.

Nu är jag jättetrött efter att varit på teaterövningar från 10.00 till 17.30, ett känslosamt möte med alla andra i gruppen.Vi slutade höstterminen idag och det blev så att många av oss grät när vi skulle prata om våra känslor. Det blev ett katarsis som jag ser det - befriande och ärligt. Kursen börjar igen den 9 januari och jag längtar redan.

På fredag eftermiddag fick jag bland de vanliga fakturorna och erbjudandena ett stort kuvert. Min nyfikenhet fick mig att ge reklam och räkningarna till min egen trötta make medan jag öppnade den stora posten.Jag har fått examensintyget på att jag studerat konstvetenskap och faktiskt har en examen. Ingen i min släkt verkar gilla det jag gjort utom mannen i mitt liv men det gör ingenting. Jag skall rama in diplomet för min egen skull och vara stolt över vad jag gjort. Jag känner mig duktig över mig själv och konstigt nog sä känns det bra att veta och ha svart på vitt att jag alldeles själv gjort något bra vid ganska hög ålder. Jag tänker inte gå runt i ett självgott rus men jag känner mig stärkt i mig själv en stund här i livet.

Tänk att jag är så duktig - jag klarar vissa mål och det har jag bevis på.