fredag 29 juli 2011

Grinig trött och mycket irriterad

Nu krånglar inloggningen igen och då blir jag småsur. Vi har besök denna helgen två små barn och deras föräldrar. En av föräldrarna har en svårartad matallergi och det är väldigt få matvaror som fungerar.Problemet löses med medhavd matsäck.Minstingen är mycket aktiv och han vet hur man använder olika redskap - man kan använda katt klättergrejen för att komma åt låset på ytterdörren t ex.Skåpet med familjeservisen är hoptejpad med silvertejp och ömtäliga saker är undanstoppade (trodde jag).

Tvättmaskinen startade mystiskt, tom och på ett tvåtimmarsprogram och Gunvald behöver nog syrgas och en terapeut.Jag har inte sovit en blund i natt och vill hallucinera så det gjorde jag medan den ena föräldern skrev födoämnesjournal och matdagbok och den andra hjälpte till med frukosten som var beställd. Då gick spishelvetet i pension utan förvarning.

Vi har fått spisen ordnad av våra bovärdar och besökarna är ute och turistar i staden. För en stund sedan fick jag telefon - det är kaos så de måste lämna dottern hos oss medan de tar tag i situationen. Jag vet inte vad de pratar om men jag är så trött att jag sa Ok, kom ni med henne. Maken förstår inte att jag verkar irriterad och jag orkar inte förklara.

Jag är skittrött "But who care?"

söndag 24 juli 2011

Jag tror inte på dödsstraff

Det ohyggliga som inträffat i vårt broderland har framkallat många förståeliga reaktioner. Man vill plåga och pina gärningsmannen eller önskar att han får brinna i helvetet. Många röster höjs för dödsstraff som straff eller som preventation. En del tycker så med Bibeln som stöd andra för att få bort den skyldige och/eller för att skrämma andra från att begå fruktansvärda brott.

Att skrämma någon med dödsstraff fungerar inte för att de gärningsmän som diskuteras här drivs av egna åsikter och ideal. De har en egen världsbild och ideologi som styr dem.Jag förstår inte hur de kan ha den bilden och hur fruktansvärda händelser kan utlösas, men jag kan inte tänka mig dödsstraff hur vidriga saker som än sker.

Bibelns öga för öga vill jag se som att man kan ge ett liv för ett liv istället. Ni tror att jag är konstig eller vill skydda ogärningsmän men så är det inte - jag menar att jag som förälder skulle vilja byta plats med mitt barn om det gäller att rädda det från döden.Det är en självklarhet för mig och andra föräldrar.Det är en bit av föräldrarollen som är omöjlig att få göra(ge sitt liv för barnet)även om viljan finns.

När jag ser på mannen som i Norge dödat närmare 100 personer flertalet ungdomar och barn kan jag ändå inte se vad som skulle bli bättre om vi dödar den mannen. Blir det enligt "öga för öga-dogmen" då skall han dödas minst 92 gånger enligt nuvarande offerantal.

Blir Världen bättre då? Får de döda nytt liv? Blir alla anhöriga glada och lyckliga då? Det enda som jag säkert förstår är att det blir ekonomiskt billigare att döda mördare. Mördaren bör förvaras för all framtid och det är dyrt, men är en säkerhets åtgärd för samhället och individen som sitter inspärrad.

Man skall inte ta liv för liv för då har man accepterat mord som hämnd. Hämnd ger inget mer än att man har sänkt sig till låga moraliska nivåer. Sorg och hat släcks inte av att ta liv.Vi ska inte bete oss som djur även om vi står inför ett odjur i människohamn.

Jag förstår fortfarande inte det som skett i Norge,och jag klarar inte av att ta in allt, men jag är säker på att man inte skall mörda någon även om denne är en mördare. Hat föder hat men i slutänden kan man man skapa en bisarr martyr av en galen mördare. En sådan martyr får alltid anhängare som kan föra hans budskap vidare samt leva som honom. Det kan verkligen vara ödestigert för alla.

Lås in för evigt, men mörda inte det tror jag att moral och etik betyder .

lördag 23 juli 2011

Någons barn har dödat andras barn

Ordet som hela tiden uttalas är 'ofattbart', om och om igen säger man 'ofattbart'. Jag håller med och jag kan förstå hur ofattbart det är att förlora ett barn. Det jag inte förstår är hur någons barn kan skjuta andras barn med beräkning och så många som det gäller i Norge.

En person har så vitt man vet dödat minst 84 barn och ungdomar som var på läger på en ö.En person har tagit från unga resten av deras liv samtidigt som han dödat mångas barn,syskon, barnbarn och vänner.Det är sannerligen ofattbart - ofattbart hemskt.

Den första delen av det ohyggliga som skett träffade oss svenskar som extrauttsändningar på tv och radio. För min del så tänkte jag i första hand på ungdomar jag känner som arbetar och bor i Oslo och reagerade precis som om jag vore deras mamma. Jag är väldigt glad att ni lever och jag glädjs med era familjer.Skönt att ni lever och har hälsan både Love och Sebastian. Det är kanske ett mått av egoism att känna glädje för er(som inte en gång är mina ungar)när närmare 100 människor dött i er närhet.

Jag vet inte vad som kan få en människa att bomba och kallt skjuta ner människor på det sätt som gjordes igår för det är 'ofattbart' men det har hänt.Jag undrar hur mördarens familj känner nu?

Jag vill tro att det barn som mördaren var en gång hade bra föräldrar som hade förhoppningar och drömmar om sin son - inte tror jag att de hade några som helst framtidsvision om vad som nu hänt.

Jag tänker på mördarens familj och hoppas de får hjälp, de är ofattbart stora offer i detta drama. De kommer alltid att ses som massmördarens föräldrar och för alltid bära på frågan : vad gjorde vi för fel - hur kunde vi undvikit att detta skedde.

Jag tänker på den här fruktansvärda katastrofens alla offer och jag hoppas att alla räknar in denna specifika familj som alltid kommer att bära ett stigma på grund av familjebanden.
Denna familj behöver massor av stöd oavsett om deras anhörig gjort sig skyldig till det OFATTBARA.

onsdag 20 juli 2011

Möt dina demoner

Det absolut värsta jag vet är stora otäcka köpcentra och den bit som jag verkligen hatar är IKEA och den köplabyrint som leder från ingång till kassan. Jag får både utslag och mjäll när jag tänker på att närma mig denna plåtask i blått och gult.

Idag smäller det - vi skall åka till IKEA i det STOOOOOOORRAAA köpgettot kallat Bergvik. Turligt nog är jag utrustad med eskort av Den Luggslitne Riddaren beväpnad med sina gåstavar. Det går långsamt,men det går på något vis för att det måste gå.

Undrar ni varför det är sådan panik med att störta iväg så här så beror det på att mannen i mitt liv förbereder för mitt 60 årspartaj och det brådskar eftersom jag fyller detta runda jämna årtal 8 maj 2012. Lokal är bokad och nu skall vi kolla glas eftersom allt finns i porslin och bestick förutom glas i festlokalen.Nu sover söte maken och det låter jag honom göra tills hemtjänsten kommer för duschassistans så får vi se hur dagsformen är på den lagvigdas kropp. Är den lika fin som min så kan vi kanske mata duvorna utanför IKEA utan att tuppa av.Nu gäller det att bita ihop och tänka 'det här går vägen - jag är inte trött och mår dåligt.Det här är kul'. Vi kommer nog iväg och vi överlever säkert båda två också. Gör vi inget annat så får vi sätta oss i restaurangen och äta konstgjorda köttbullar till billigt pris.

Undrar om IKEA säljer silvertape? Det är något som bör finnas i alla hem där småbarn hälsar på.Barnbarnet med familj kommer och hälsar på nästa helg och jag vill undvika att storinventering går av stapeln i det nya vitrinskåpet där arveporslinet står. Med ett väl igentejpat skåp undviker vi tandagnisslan både hos bonusfarmor och barnet ifråga.

Innan resten av familjen vaknar (man och katt) skall jag ta min gnisslande kropp med mig ut på balkongen och ta en kopp tea. Där skall jag läsa uttalanden från våra lokala landstingsråd som jag ibland ifrågasätter hur de tänker eller om de tänker och bara slappna av en liten stund. Jag har en vilohörna i en berså av tomatplantor på balkongen som visar tecken på riklig skörd längre fram. Sent igår kväll hade jag sju små ärtstora kart i grönskan. Jag får väl lägga in delar av skörden senare eller så torkar jag tomaterna. Nu kokar mitt tea och dagen kommer närmare sin höjdpunkt.

Jag kommer att klara dagen det vet jag också även om jag inte förstår vitsen med köpcentra - de måste vara djävulens påfund.

måndag 18 juli 2011

Skapade behov

För en tid sedan fick vi en ny toalett installerad. Det är en vanlig vit pjäs från IFÖ.Den fyller sin funktion d v s vi sitter på den när nöden så anbefaller. Denna moderna porslinstoa har en spolknapp som man trycker vänster eller höger på efter hur man bedömmer att stor eller liten spolning behövs.

Man kan öppna spolknappen och stoppa i några blå pinnar som medföljde vid troninstallationen. Efter ett dygn cirka så spolar toaletten blått. Jag vet inte varför man skall ha syntetiskt färgat vatten i toan och tycker det är fullständigt löjligt. Jag funderar på varför man skall ha det så här för vi behöver inte ha vattnet decinfiserat eftersom ingen dricker ur toaletten vad jag vet. Vatten är inte heller blått när det kommer ur kranen utom i serier.Färger döljer inte heller eventuella kissningar/bajsningar om man glömmer spola.

Idag i affären så såg jag askar med blåstavar,och fem stavar i en förpackning kostar 25:-! Stavarna räcker fyra -fem dagar när två personer spolar i toan - till vilken nytta skall jag ha denna dasskosmetika jag bara undrar. Om ni undrar hur jag vet hur det funkar så fick jag tre stavar av killen som installerade stolen och jag använde dem.

Jag är inte imponerad och några inköp av nu blåelse blir det inte - det här är bara larvigt och dyrt. Jag skiter i blått helt enkelt och låter andra nappa på den löjliga trenden med färgsatt kiss och bajs om de vill. För rengöring använder jag toaborste och citronsyra och såpa.

lördag 16 juli 2011

Livet flyter på

Det har lovats sol och otroligt varmt ett bra tag nu. Metrologerna har sett till att det varit inflation i solar på väderkartan så jag har en stilla undran - vart fasen är värmen och solen?

Igår trampade jag till affären i regnponcho och på fötterna sandaler för att vattnet lugnt skulle fara vidare och inte fylla några skor. Tvätten på balkongen är otroligt välsköljd och ingen av oss vill gå ut dit - varken folk eller fä. Gunvald duschar gärna ljummet i badrummet medan katten glor från säkert håll uppe på tvättmaskinen. Mannen i mitt liv och jag själv har ingen rädsla för att åka på torrsprickor trots hög ålder, men det börjar vara motigt med vädret. Någon dag tänker jag kolla kantarellmarkerna för det lär finns sådana nu.

Jag har stora problem med att bloggen vill publicera sig hela tiden jag skriver så jag får hela tiden gå tillbaka via redigera knappen. Vet inte vad det beror på - mig, datorn, bloggen eller med samverkan mellan dessa delar. Slutar dagens inlägg efter fyra publiceringsintermesson för det är så förpipplat tjatigt.

Tills jag har större tålamod och vet var jag skall felsöka så säger jag bara:SIMMA LUGNT!(I denna eländes blötan)

onsdag 13 juli 2011

Tekniskt support för att fara åt helvete

De som känner mig förundras över att jag verkligen föddes på samma sjukhus som min mamma lades in på att föda. Jag saknar och har alltid saknat lokal- och orienteringssinne. Så vitt jag vet kan jag utan svårighet gå vilse i en liten hiss - en ganska unik förmåga (förlåt, det skall vara oförmåga).Troligen skulle jag beviljas ledsagare via kommunen om jag(eller mannen i mitt liv)ansökte om det.Otaliga är de gånger jag på garanterat nykter kaluv cyklat eller gått vilse i min egen hemstad eller tappat bort en parkerad hyrbil.

I Åmål som är en mycket liten ort finns ett talspråk som lyder:"En nesa för mig men en ära för staden,sa Edgren när han gick vilse i Åmål". Jag vet hur det känns så jag hyser stor medkänlsa med Edgren.

Under min realskoletid blev jag skolmästare i orientering något som fick gymnastikdirektör Vilda Vera att försöka anklaga mig för fusk.Hon visste mycket väl om mina brister men det föll på sin egen orimlighet. Jag hade kontrollerna inprickade rätt men att jag genat sista biten simmande för att unvika en livsfarlig ko det syntes inte på kartan.Jag blev väldigt sjuk efteråt för jag fick cykla hem en halvmil i kalla blöta kläder i slutet av april.Den tämligen fula plaketten finns än i mina gömmor.

Idag kom en avi med posten om paket som fanns att hämta på Konsum, avsändare var favoritsvågern.Familjerådet enades om att jag/vi glömt något när vi var där sist fast jag tvivlade på att han skulle skicka vidare en halvtömd tandkrämstub eller några gamla strumpor.

Spänningen var olidlig när jag öppnade det hämtade paketet och 'TADAM-TIDDELEDI' jag har fått en GPS!Underbara okända platser kommer att upptäckas nästa gång jag hyr en bil det vet jag. En co-driver som min man och en GPS blir en osviklig kombination men jag tänker köra GPSen ljudlöst. Om jag och den luggslitne riddaren grälar om hastighet, riktning eller vägval vill jag intge ha en näbbig GPS som lägger sig i hur och var jag kör det vet jag säkert.

Tack Börje-raring det var en jättefin present och jag lovar skicka kort från våra resor vart vi än hamnar,även om vi får posta dem med asbestvantar på nävarna.

Maken tror att tekniska prylar är grabbleksaker så han kommer nog att ha instruktionsfoldern som kvällslektyr.Livet är ett riktigt äventyr inte sant?

tisdag 12 juli 2011

Vilket språk talar Blogspot?

Jag blir så trött när jag inte kan logga in i min egen blogg hur jag än gör och hela tiden får frågan om jag vill skaffa en NY blogg. När man påstår att mitt eget lösenord/inloggningnamn är fel blir jag både trött och kinkig.Jag funderar på att skriva en riktigt kritisk drapa till de som styr och ställer på Blogspot men den måste vara på engelska dessutom sitter väl denna personal "by the sea"nu i semestertider. Den gärningen lägger jag på is ett tag till därför.

Efter elva inloggningsförsök så blir det därför ett kort inlägg om viktiga saker innan min blogg går bananas och inte tillåter mig skriva i den.

VIKTIGHETER:
1.Vi blir nog tvungen att flytta. Vi har alldeles för få väggar där vi bor eller också har jag för mycket trevliga tavlor. Kan vi inte hitta något nytt system för vår konstvisning(permanent) så måste vi få tillgång till fler väggar och det får vi bara genom att flytta.
2.Jag tänker fylla 60 år den 8 maj nästa år. Därför behöver jag snarast få reda på hur många som kommer för att kunna beställa vackert väder så vi kan vara ute allihopa och/eller kombinera detta med lämplig festlokal. Ni får anmäla intresse snarast ni som vill komma så kan jag börja förbereda matinköp,gå en grundkurs i hembränning och kontakta polisen om evenemangstillstånd ådeåsånt. Jag förutsätter att varje festdeltagare medför eget porslin och bestick.Det blir en oförglömlig födelsedag det är jag övertygad om.

Det är mycket nu - men har man som jag god förmåga att hålla huvudet kallt och organisera vardagen så går det.
Jag kommer att göra nästa inlägg när min blog släpper till nästa gång. Nu vågar jag inte skriva mer för då försvinner väl allt ut i rymden. Glöm inte anmäla er till festen bara - födelsedagen är snart här.

torsdag 7 juli 2011

Knepigt värre

Så har jag landat i hemmet igen och allt är som vanligt. Hemtjänsten glömde komma till mannen i mitt liv så de kommer idag istället för hjälp med hygienen - givetvis efter att jag gjort påstötningar.Man kan undra hur hygienen sköts på de som inte är gifta med en gnällspik som jag men jag orkar inte riktigt engagera mig längre för de utanför familjen - jag skäms men så är det tyvärr. Mina leder önskar jag snart skilsmässa från men det går inte heller.

Jag sitter här och avundas alla som fick vara på Gotland och i Almedalen, inte för att frottera mig med politiska högdjur, definitivt inte. Jag skulle ha velat gå på många seminarier som jag valt själv efter eget huvud och intresse, föredrag som jag kan avvika från om de inte hållit mina mått. Jag har inte råd och inkvartering är ju en omöjlighet då hyreskostnaderna stiger med 1000% för ett övernattningskyffe där i Visby under denna vecka.Men sånt är livet och det är nog inte meningen att jag skall få vara där. Till min 60års- dag nästa år har jag dock önskat mig en Almedalsvecka.

Måste bara berätta att jag skall bli farmor!!!! Inte bonusfarmor utan FARMOR!!!! En av mannens söner har sagt det så då är det så - och trevligt är det att se fram emot.

Något jag inte ser fram mot är det Sverige som Ordförande Juholt utmålade i sitt Almedalstal igår, det skrämmer mig från vettet. Jag är inte rädd som moderat men som innevånare i Sverige och får Jan Helin stå för all information så blir man på gränsen till suicidal. Man kan undra vilka kvalifikationer man hade när man nominerade Johult som den Store Ordförande - jag begriper ingenting,men jag är ingen socialdemokrat heller.

Till något helt annat: Jag har äntligen hittat ett bra sätt att använda mina gåstavar som bara stod och skräpade i hallen. De är numer upphöjda till att stödja tomatplantorna som jag odlar på balkongen. Det blev hur snyggt som helst och framför allt så kom de till användning för mig.

Nu skall jag ut och gå i Pridetåget som jag brukar göra varje år, och det verkar bli bra väder i år, peppar peppar.

Det var allt för närvarande från GranntantsNytt - nu måste jag ila så må så grankott som Nicke Lilltroll sa.

måndag 4 juli 2011

Åh en sån karl min man är

Mannen i mitt liv är fantastisk! Han är pedagog,co-driver,världsmästare på fartbedömning,hittar över allt,är en suverän guide, har dåligt minne och som en bonus älskar han mig.Våra resor utvecklar sig alltid till stora spännande odysseer ut i det okända.

Veckan som gick har vi besökt Öland, Kiviks marknad - men utan marknad. Ystad var fint med sina gamla byggnader med mycket trappgavlar och låga husbyggnader i skön blandning.Tomelilla var också en annorlunda upplevelse och i synnerhet var det roligt att gå på det pyttelilla !Hasse och Tage Museumet" där. Turen stod oss bi när vi upptäckte att museekafeet firade jubileum med att bjuda på tårta. Om ni har vägarna förbi så prova gärna deras specialsmörgås med färska handskalade räkor med hemlagad majonäs och ägg på en botten av kavring. Fenofantastiskt läckert och priset var 88 kronor.Till det drack jag ett Valfrid Lindeman-tea medan gubben min tog en kopp Robert Lind-tea.

Vi har tangerat Lund och Malmö (sett Turning Torso på håll)samt uppsökt byhålor som inte ens finns med i KAKsbilatlas på våra irrfärder. Vi har övernattat i Valleberga hos en gammal vän och arbetskamrat till mannen i mitt liv och dit hittade vi bara för att huset ligger bakom Skånes enda kvarvarande rundkyrka. Siluetten av den var en syn för gudar när den uppenbarade sig för våra ögon efter många kringelikrokar i den skånska grönskan. Det var gott att kliva in där och få en övernattning på köpet.Ale stenar var mäktigt att se dagen efter men ack så obekvämt för mina leder att ta sig dit och det var helt omöjligt för maken.

Sista natten på resande fot tillbringade vi i Tollered mellan Göteborg och Alingsås hos barnbarnet Linuz med föräldrar och efter en natts stärkande sömn styrde vi färden hemåt efter att ha tittat in till svågern och svägerskan.Nu är vi hemma och maken planerar redan nästa Sverigeresa. Då jag inte kan tänka mig att byta karl får jag se till att byta upp mig till en nyare bilatlas nästa gång om jag inte kan lära mig en GPS funktioner innan dess.

Jag har längtat och längtat efter att åka till Almedalen och längtar fortfarande. Tyvärr har jag inte råd och inte är jag ackrediterad på något vis heller. Tänk så många spännande föredrag som hålles av alla de slag och så många människor.Det enda jag inte är intresserade av är Aftonbladets porrtält där allsköns snaskerier kokas upp och serveras som DAGENS RÄTT - fast det är fel, fel fel.

¤Porrtält dök upp på 70-talet och fanns i Värmland nära norska gränsen för att tillfredställa sextörstande norrmän med dålig strip-tease,sexfilmer med mera.Här finns tältet i Almedalen för att skapa ett snaskigt behov på gamla dåligt underbyggda gammalheter. Unket vill jag påstå.