lördag 22 december 2012

Jag krusar aldrig större skit än jag själv är sa mormor

.... och jag bestämde mig för att köra själv när inget annat funkade, men jag har använt andras koncept i viss mån. Inställning och attityder har jag skamlöst  lånat från vänner på nätet, en från Ansiktsboken och en från en blogg där en annan vän bor.

Med min inskränkta syn på saker och ting så påstår jag att min höst och början av vintern varit überjävligt jobbig. Ingen kan säga emot mig för det är verkligen tungt på alla nivåer oavsett om det gäller politik, dement pappa, make med rörelsesvårigheter eller min kropp som går i bitar. Men with a little help from my friends (även om de inte vet om det än) så gör jag det här "The Torsten Flinck-way" så då reser jag mig igen. Det funkar för att det måste göra det, konstigare är det inte.

Det är inte populärt att ifrågasätta någon som alla har utsett till stjärna i politiken det är det säkraste sättet att bli ifrågasatt och ofta tvivlar omgivningen på motiven varför man säger ifrån. Mitt motiv är varken bitterhet eller avund fast det finns de som tror det. Jag upprörs däremot mycket över mobbning och när man framställer sig själv oriktigt. Att jag inte sprack ännu mer än vad psoriasisen ställt till med när jag blev bemött med att jag var bitter på en person när jag försökte påtala hur fel vissa saker var. Tänkte på Moderata Karamell Mary som nog också varit med om något liknande av det jag läst så jag bestämde mig för att inte vika mig en tum i det jag vet jag har rätt i. Mary klarade sig som jag ser det, jag klarar mig och det är inte farligt det som kan hända även om man tar upp mig med distriktsordföranden. Mår hyfsat med mig själv av att veta att hur det än går så vek jag inte ned mig i en sak som är fel - även om det kanske är en ren skitsak.Jag kan se mig själv i ögonen.

Varje dag som jag råkat gå förbi en spegel har jag mötts av en grå suddig vålnad som stirrat håglöst på mig och definitivt inte har höjt mitt stämningsläge en nanomilimeter - tyvärr har jag varit så dränerad på ork så jag klarade inte att få till en förändring. Idag nådde jag vägs ände och insåg att jag måste få till en ny attityd. Receptet stal jag hos min bloggsyster Anybody. Nu har bakhuvudet fått en fin chokladbryn färg, mitt uppe på skallen börjar min fluffiga lugg och den är verkligen chockrosa. Det är inte farligt att använda mitt mineralsmink på psoriasisen så det använder jag frikostligt, Svart kajal ger mig stora koögon och mascara med förlängningsfibrer till det ger mig en klart intressant look. Anybody kallade den looken för dra-åt helvete-attityd - den känns finfin just nu och är en bra rustning. Har precis som Fantomen vandrat runt på gatorna idag som en vanlig människa och det var skoj, synd bara om de små tvillingflickorna vars mor och mormor inte lät dem kommentera tanten med fina håret. Upplysningsvis så går det utmärkt att ha lång rosa lugg och klargrön hatt till det, jag vet liksom att det går att köpa läppstift i luggnyans.

Hur jag än vrider och vänder mig så kommer pappsen hit under julen och jag funderar så vad han skall äta då nya tänderna inte är färdiga än. Mosad mat vill han inte ha, gröt är ingen höjdare heller och grönsaker är livsfarligt. Det enda jag vet han tycker om och är lättintaget är chokladpudding. Det blir nog tjatigt med det som genomgående rätt och farsgubben är dessutom grav diabetiker även om det inte hindrat honom tidigare från sötorgier.

Nej nu skall jag plocka ihop mig och tänka på morgondagen då Surögda Ester och jag skall klä vår plastgran. Vi har mycket olika ideer om hur en gran skall vara klädd , tantstyle eller kattstyle. Risken är överhängande att det blir kattstyle som vanligt.

onsdag 19 december 2012

Gott Nytt År eller nåt åt det hållet

Det är några dagar till jul och jag längtar till en öde ö utan kommunikation. Mannen i mitt liv orkar eller klarar inte så mycket fysisk tyvärr och jag har inte börjat med julförberedelser än. Jag har ingen hint om jag har tid med att göra köttbullar, koka julskinka och annat skojsigt men vet att man kan skippa det mesta eller köpa färdigt - men när skall jag springa och handla?

Vi skall ha dementa pappa hos oss under jul och hur positivt jag än försöker vara så klarar jag inte det trots att det är resterna av min far som kommer att vara här. Trots en kämpainsats av min bröder och en otroligt snäll tandläkare så kommer han inte ha sina nya tandproteser färdiga och på plats när han gästar oss. Han tycker inte om gröt eller mosad mat så det kommer att bli underbart när han göra som de sista veckorna när han äter. Maten stoppas in hel i munnen och sedan sväljer man, antingen får man kvävningar och hostar ut maten över sig eller trycker ner den och spyr upp den på studs. Det går inte att prata med pappa - han har inga problem med maten han.

Så deprimerande det är att få påringningar från människor nästan dygnet runt som söker mig som ideell ordförande i Röda Korset och man vill ha hjälp med gamla föräldrar, pengar, sällskap och upphållstillstånd för sig och sina släktingar. Jag skulle gärna hjälpa om jag kunde och jag vill också göra det - men jag är bara människa och varken gud eller bank. Det finns stunder då jag skulle vilja skrika högt och bara lägga på luren. Det är så konstigt när diakoner, sjukhuskuratorer eller hemtjänstpersonal och ringer ber om våra tjänster utförd av frivilliga ickeavlönade. Vad är det för samhälle vi har när man hänvisas hela tiden till oss frivilliga för att många gånger utföra tjänster långt från väntjänst då man behöver specialkunskaper vid vissa sjukdomstillstånd?

Kommunpolitiker pratar sig varma om god omvårdnad (med vissa nedskärningar). Hemtjänstens personal försöker springa gatlopp mellan sina klienter och göra storverk  med den tid och de medel de har ( de flesta i personalen är underutbildade eller har ingen utbildning alls). Sist i den så kallade vårdkedjan finns de som man minst pratar om d v s de så kallade klienterna och deras anhöriga om sådana finns. Varför är det så? Varför känns det hopplöst att veta att gamla och sjuka blir lämnade ensamma med sina krämpor , ångest och ensamhet? Hur står anhöriga ut för gammal kärleks skull, för att de är enda alternativet , och trots att de för länge sedan har förbrukat sina kraftreserver? Jag har ingen aning men det går en dag i taget och jag har inget svar på någon av frågorna tyvärr. Ett vet jag : man har glömt vad eller vem det till syvende och sist gäller nämligen de svagaste i kedjan, de som skall ha resurserna som samhället skall ställa upp med men som oftast ingen röst har. Det gäller alla som behöver någon omvårdnad eller stöd, min pappa, någon annans barn,make eller någons granne. Behovet av stöd och bistånd år oändligt men det räcker inte och kan vara helt hopplöst att få om man inte kan vägarna, skriker och fyller i blanketter och skriker igen. Finns ingen som höjer rösten så uteblir hjälpen. Det är ett kallt och känslokallt samhälle jag beskriver och tro mig det är så jag känner det. Vissa dagar så är känslan  jämförbar med att slå i en spik med en gummislang - det går inte och ingen tillhandahåller en hammare trots att de har en. Om jag orkar skulle jag lägga mig raklång på golvet och ge upp - jag orkar inte ens det.

Nu lägger jag tillbaka köttfärsen i frysen, går och lägger mig för att orka med det sista ideella jobben i morgon och sedan köper jag lite färdig julmat,lutar mig tungt mot mannen i mitt liv och hankar mig genom julen med avstängd telefon. Farsan skall få sin jul utan ensamhet och sedan åker vi till svågern och svägerskan över nyår och det blir underbart för då går mina bröder in och tar hand om pappa.

Jag säger inte God Jul till er därute men jag tror att ni förstår att jag menar det. När jag hinner och orkar hittar ni mig här i min garderob och så säger jag igen Gott Nytt År! Det kan förhoppnings vis inte bli jäkligare än i år eller också kanske jag blir mindre samvetsöm eller känslosam. I vilket fall så ses vi här.

lördag 15 december 2012

Ett underverk för att få till resning

Min kropp är fylld med illande röda psoriasisutslag - faktiskt är stora delar av den täckt av denna irriterande åkomma. Att få områden där huden får fjällande plackområden stör inte ett endaste dugg, men en kliande brinnande kropp kan driva vem som helst till vansinne. De varma specialbad med oljor och salt jag får på hudkliniken dämpar klådan flera timmar och det är jag mycket tacksam för. Svårast är nätterna som om jag inte är sömnlös blir det när jag i sömnen river mig blodig och vaknar av klådan. Jag smörjer mig flera gånger per dygn och får lite tillfällig lindrig just då - hoppet och vetskapen att det blir bättre är det enda som snart håller mig uppe.

Det är viktigt med vad man har på sig och syntetmaterial är inte bra, ren bomull är bäst och dessutom det enda material som man kan tvätta i höga temperaturer. Salvor, krämer och olika liniment gör att tyger förstörs eller i alla fall blir hopplöst solkiga - lakanen är för alltid fläckiga men jag tröstar mig med att det är rena fläckar.

Jag har en hel radda med bhar (heter det så?) i olika utförande och färger - ingen kan jag använda nu då de trasar sönder min hud och förvärrar såren. Syntet blir tätt och absorberar inte svett eller annat och byglar pressar syntettyget hårdare mot huden, fukten stannar och blir en perfekt grogrund för svampangrepp. Nu har jag jagat något för att stoppa min vissnande barm i, något som lyfter den lite grann så den inte ligger hängande mot min bröstkorg och ned mot midjan. Det blir tätt och sårigt med hud mot hud  och så kommer den irriterande svampen som ett brev på posten.
Stadens butiker är finkammade efter en bh storlek 95 D eller E i bomull , men icke sa Nicke ingenstans fanns det någon. Flera butiker för inte större storlekar och det är lite märkligt i dessa bröstförstoringarnas tid men att få tag i en bh i naturmaterial trodde jag absolut inte skulle vara svårt. Det var det - mycket svårt och inte ens en gång i sportaffärer kunde jag finna en endaste liten bomullsbh. Sista veckan har jag gått runt med kompresser under brösten för att inte ha hud mot hud och det har inte varit något problem att få dem att ligga kvar. Tunga tuttar håller kompresser på plats men särskilt fräscht har det inte kännts.

Jag mötte idag under min shopping en gammal arbetskamrat som jag klagade min nöd för, hon visste genast besked och gav mig adressen till en butik som jag inte visste fanns i vår del av Världen. Tio minuter senare stod jag med en påse som innehöll en bomullsbh till det facila priset av 179 :- . Plagget är mjukt, behagligt och vitt och jag funderar på varför jag inte köpte en till i svart när jag handlade? Jag var ju beredd att lägga ut 600 till 700 kronor minst för ett enda plagg, så om vädret tillåter köper jag en svart bh i morgon. Även om ingen ser vilka kläder jag har under så är det betydelsefullt för mig att känna mig fräsch under för min egen skull. Nu känns det så bra så jag skulle kunna annonsera om det, även om en mig närstående man inte skulle jubla över det precis.

Om ni i vår vackra stad möter en liten tjock tant som på sin reflexjacka har texten TWILFIT RESTE BYSTEN då har ni mött mig.



måndag 10 december 2012

Vilken familj!

Min demente far har lyckats slarva bort sina nya tänder men envisas med att påstå att de är stulna. Ingen kan få  honom att inse att det inte finns någon marknad för begagnade tänder och nu måste vi skaffa nya så han kan tugga. För att undvika att ramla i kurvtagningen med sin rullator lämnar han den hemma när han går ut vilket resulterar i att människor hittar honom liggande här och där i snön. Det har gått bra än så länge då vänliga människor hittat honom och följt honom hem.
Pappa har också givit "Senior Dejting "ett nytt ansikte. Den senaste tiden har han lämnat små illa skrivna lappar i brevlådorna hos sina kvinnliga äldre grannar. Budskapet är mycket tydligt och tanterna är både rädda och äcklade av skrivningen: Jag ligger och väntar på dig - jag är naken och dörren är olåst. Kom!

Det går tyvärr inte att förklara för rädda små damer att det är pappas frontallobsdemens som spökar och att han är ofarlig hur obscent han än uttrycker sig. Det är jobbigt för oss alla utom för pappa som inte alls förstår vad vi pratar om.

Jag har begåvats med ett fyrbent skinhead som "barnbarn"som går runt i en bomberjacka och verkligen inte ser klok ut. Den vackra fru Johanssons labradorkille har ett hormonellt fel och mådde mycket dåligt tills man fann den rätta medicinen. Han mår finfint numer men den enda biverkan som kan uppstå, uppstod och han tappade pälsen. Klimatet gör att han fryser så att han numer uppträder i bomberjacka för att inte förfrysa. Det ser inte klokt ut men man fär vara tacksam för att han inte behöver kängor på fötterna till den övriga klädseln.

Mannen i mitt liv har visat sig vara ett praktsvin och det visade han i lördags med besked då vi var på KGB-fest. Förkortningen står för Klubben för Grisfotens Bevarande och den verkar för att få alla att inse hur läckert det är med grisfötter.Man träffas trivs och äter nassetassar och det är roligt och gemytligt på alla sätt. Faktiskt så har det varit det enda skojiga senaste månaden och de timmarna på lördagen var ett underbart andningshål undan de tunga moln som trycker ner oss i vårt stretande med pappa. Att bli grisadlad med nya namn under tavlan med den vackra skyddsgrisen Grisela och sjunga tokiga visor till hennes lov var underbart även om en del nog tycker att det är barnsligt. Upplyftande var det i vilket fall, jag är numer GRISTINA och mannen heter KALLE KNORR. Översteornen har dessutom lovat att utse mig till Lortgris nästa år så då får jag vara med och koka grisfötterna enligt gammalt och hemligt recept. Det är ett hedersuppdrag och mycket ärorikt.

Nu är det sent, den demente Casanovan sover förhoppningsvis liksom min svinaktige man har gjort i någon timme. Själv skall jag också gå till sängs så snart jag rundsmörjt min kropp. Stressen har gjort att min psoriasis blommar som bara den och hela kroppen utom ansiktet är täckt av psoriasisens skorviga utslag. Det kliar så fruktansvärt och jag river sönder mig kapitalt överallt. Nu går jag och får medicinska bad tre gånger i veckan på hudkliniken för att bli bättre och åtminstone dämpa klådan. Cortisonsalvorna dämpar lite granna.

Nu avslutar jag med hopp om god sömn när jag slår mig medvetslös mot min kudde.Sov gott ni där ute i cyberspacen.

tisdag 13 november 2012

Nu är det jul igen..

På Fars dag bjöd vi in gamle far till julfirande hos oss - han blev otroligt glad och meddelade att han skulle delta. Han och katten Gottfrid kommer på julafton till oss med färdtjänst och båda två lär vara exalterade till max.

Pappa blev mer taggad än vi trodde för dagen efter när jag åkte förbi hos honom var det jul i hans lägenhet. Jullådan var framtagen ur stora garderoben och det var pyntat överallt. Mammas samling med över tvåhundra tomtar står i bokhyllor, på bord och precis överallt där man kan rulla ut lite vadd och göra ett tomtelandskap. Julgranen är klädd och står i köket och den enorma tomten står i hörnet i rummet. Så väl julstjärnan som de elektriska ljusstakarna finns i fönstren och stora adventsstaken står på bordet med nya ljus isatta. Det enda som oroar oss barn är den uppsjö av värmeljus som pappa monterat i tomtar eller placerat ut lite dekorativt i vaddsnö och andra spännande ställen. Den stora braständaren kan han troligen använda  som eldkastare och sätta eld på alla värmeljusen samtidigt med vadden och garndtomtarna. Lite oroande är det faktiskt även om pappa försäkrar att han inte är någon pyroman men vi får se till att braständaren förvaras säkert som man gör för små barn. Om julen varar fram till påska så har min dementa pappa en fantastiskt lång jul att se fram emot.Om inte har käre far en del tomtar på loftet som vädras nu.

Nu skall snart handeln tala om för alla korkade konsumenter vilken som blir årets julklapp men jag bryr mig inte för jag vill inte köpa något utsett av någon annan som de flesta får utan att egentligen önskat sig det. Hur många kan riktigt ärligt påstå att de köpt för att ge bort eller använda själv den "otroliga spikmattan som botade allt". Jag tror att de kostade cirka 300kronor, fanns i alla färger och såldes överallt utom på charkuterier. Ett halvt år senare kunde man köpa mattan för 49 kronor och nu finner man möjligen någon på loppis.

Helst vill jag inte fira jul men det säger jag varje år för det är en helg då jag vill äta en skinkmacka, dricka julmust och läsa en riktigt bra bok och vara riktigt osocial. De otäcka bakteriejulborden kan också kvitta.

 Nästa vecka skall jag skall jag däremot ha kul för då är det dags igen för en av mina herrmiddagar - 10 handplockade extrabröder(och mannen i mitt liv) skall samlas i vårt hem. Ingen av herrarna vet vad det blir för husmanskost men det är en del av konceptet och oj vad jag ser fram mot detta möte. Jag lovar en trevlig liten information från detta tillfälle efteråt för de av er som är intresserade. Min diskretion kommer dock att göra att det inte blir någon namedropping.

tisdag 6 november 2012

Jag pratar med dem ofta

Medier och det övernaturliga har blivit så vanliga på TV-tablåerna att det bara är matlagningsprogrammen som slår dem i mångfald. Jag är skeptisk till dessa mumlande människor som står där och "känner" in och ger vaga beskrivningar på någon nu avliden person som är osalig och stör folk genom att spöka för dem.

Jag tror inte på sådant som presenteras i tvn som övernaturligt och något som går att tjäna pengar på för att folk är troskyldiga och vill ha kontakter med någon på andra sidan d v s någon som är död. Visst finns det en liten treåring i släkten som berättade om flickan som ingen annan än hon såg på mitt 60-årsfest och som hälsade genom henne till mig. Flickan hon beskrev och hälsade från var hennes mammas kusin som hon aldrig hört talas om och som dog åtta år innan hon själv föddes. Det var min dotter "Flickan som skrattar i vinden" som valde att hälsa genom lilla Amanda som inte tyckte det var något konstigt med en flicka som bara hon såg på festen.

Min dotter "Den vackra fru Johansson" har viss kontakt med sin döda syster och tycker  att det är helt naturligt att både hon och jag har vårt eget lilla kontaktnät med Alexandra även om vi inte hänger ut de band vi har med varandra.Vi hör inte röster eller så men man får små förnimmelser och tröst av det man känner liksom råd.

Min gamla mormor lägger sig i då och då och det är handfasta råd hon levererar samtidigt som jag tycker att hennes dofter svävar mot mig - det luktar vanilj och svett precis som det gjorde när mormor bakade. Mormor dog 1980 hemma hos oss när hon åkt ner från Umeå för att hjälpa till när jag fick min andra dotter. Hon dog i sömnen, gammal men fortfarande behövd, aktiv och fantastiskt älskad - hon gör sig fortfarande behövd och påmind.

Svärmor är en ny bekantskap bland de som  jag pratar med även om hon inte heller finns med som oss vanliga levande på jorden. Att hon har tagit kontakt med mig beror absolut inte på min dragningskraft utan det beror enbart att hon är så orolig för sin son. Det gick inte att få henne att inse att mannen i mitt liv var en vuxen 6-barnsfar och inte en liten gosse som skulle daltas med så länge hon var i livet. Nu när hon varit död i flera år är det definitivt lönlöst att få henne att ändra sig när det gäller hennes omsorg om pojken. Man måste ta någon på allvar när man får ett påpekande från en mor om att det är lämpligt att kolla tempen bara för att hennes son varit så trött. Den 68-åriga gossen hade rejäl feber men fick medicin och mår bra nu.

Jag säger att jag" pratar" med dessa kvinnor och det blir ganska ofta och alltid är det de som tar kontakten. Pratar är fel ord för det är ordlöst och ändå förstår jag allt de förmedlar även om jag inte ser dem heller. Det är inte skrämmande på något vis, tvärtom är det bara tryggt och rogivande med min hird av kloka kvinnliga följeslagare. Jag har aldrig hört röster eller haft syner så jag varken vill vara eller är ett medium men de här döda kvinnorna är en del av mitt levande liv som aldrig stör och oroar. Jag är inte på något vis religiös eller tror på övernaturligheter inte alls. Det är är helt naturligt och fantastiskt tryggt. Jag har det beviljat att få ha kvar dessa starka kvinnors väsen runt mig.
 Sådan tur jag har.
 

torsdag 25 oktober 2012

Precis så är det

Jag är som de säger de som vet, en beviljad människa. För mig betyder det att jag inte är ensam även om ensamhetskänslan ofta kan dyka upp upp i mitt bröst. Jag har släkt,vänner och bekanta runt mig som är fantastiska och som bistår mig när det är mörker över nejden eller delar glädjen med mig när livet fylls av sol. I denna stora "familj" finns det några som sticker ut lite extra i mitt tycke för att jag kan nyttja dem helt skamlöst som min själs rollator när livet bara är ändlösa uppförsbackar. De är de de är, för att de är som de är och för de livserfarenheter de har och efter hur de har förvaltat dessa. Kärnan av människorna i gruppen består av mina extrabröder, min syster i anden och min alldeles egna mentor . Alla har kommit in i mitt liv av en gudabenådad tur och jag är tacksam för den lyckan - mycket tacksam.

 Igår fick jag en bok av min mentor skriven av Lars Björklund som heter Hur skall jag orka? En bok om att vårda en anhörig. Det blev min nattlektyr och så som jag grät, så som jag snöt mig i lakanet. Så många saker som var mina upplevelser samtidigt  som de var andras. Boken var ingen lösning på alla känslor som finns i anhörigvårdargruppen, gav ingen "det finns de som har det värre-känsla" den var som ett ljumt regn på torkad mark. Denna bok bara förklarade precis så här är det,förmedlade en styrka till läsaren (utan religiös klangbotten) och får mig att vingla vidare i livets labyrint,

Min recension på denna lilla stora bok är som ovan: PRECIS SÅ ÄR DET. Läs den om ni vill och kan , man vet tyvärr aldrig när man kan behöva erfarenheten från boken. Vi är få som kommer att slippa vara med om dessa situationer ur någon av alla aspekter så än en gång läs den.
Tack än en gång till min mentor.
Nu skall jag ringa pappa!!

fredag 19 oktober 2012

Rena rama sanningen

För några dagar sedan grävde min vännina i min mans byxor och hade sig utan att han protesterade. Igår kväll tog mannen i mitt liv pengarna som fanns hemma och stack sin väg tillsammans med min kompis för nöjeslivet på annan ort.

Allt är så sant det kan vara men nu har jag kört med ordstuket hos "seriösa"grävande journalister på KÄNT I VECKET och den lika vederhäftiga SVENSK GAMTIDNING och det blir genast skandalöst.

Kerstin som min kompis heter är en fena på att sy så hon förbarmade sig över mig som inte kan sy med mina eländes händer så hon sydde in mannen i mitt livs brallor för att de skulle sitta uppe. Han klär inte alls i rynkat liv - det ser bara fånigt ut. Nu sitter de brallorna som de skall igen.
Igår gick jag på kommunfullmäktige men Kerstin och gubben min åkte till grannorten åtta kilometer bort och såg ett skådespel om Mozart av gruppen 123 Schtunk som gavs på Folkets Hus. De hade haft det mycket kul sa maken när han kom.

Båda beskrivningarna av samma händelser är lika sanna men presentationen gör skillnaden.

I morgon skall jag träffa Fredrik Reinfeldt ! Det blir bara han och jag (och 1500 andra), intimt och mysigt är jag säker på att det blir som i alla stora konferenslokaler.

tisdag 16 oktober 2012

All inclusive

Vi var på hockey i helgen - jag, mannen i mitt liv och pappa. I god tid till nedsläpp anlände min far till arenan med färdtjänst. Han var hel, ren,glad och sprudlande när han klev ur bilen och greppade sin rullator för att med ivern hos en romersk stridsvagnsförare meja ner sin omgivning på sin väg till våra sittplatser. Vi hade fantastiskt trevligt den kvällen och min pappa refererade hela tiden matchen i mitt öra och det var underhållande att märka att pappa såg nog en annan match än vi, det är säkert demensen som gör att pappa uppfattar saker lite olika mot oss andra. Glad är i vilket fall mina dagars upphov och det är huvudsaken.

Vi har haft en en stor konfrontation med handläggare i pappas hemkommun då (van)vården av honom var förfärlig- smutsig förvirrad och nedkissad gick han runt i samhället för att hemtjänsten inte ville integritetskränka pappa med rena kläder och bad. Nu stundar nya tider och man lovade att det speciella demensteamet skulle ta hand om honom och man skulle ställa honom i kö för särskilt boende om jag ställde upp som god man åt pappsen. Jag och bröderna skall dela på omsorgen om pappa som tidigare men jag står på papperet som ansvarig - tungt att behöva samtidigt skönt att kunna lösa pappas behov av omsorg på det viset. Om det fungerar så får vi besked om när boende är ledigt men har även möjlighet att tacka nej och avvakta en tid.

Jag ringde min far någon dag efter beslutet om Demensteamets insättande och han berättade att han numer har "egen personal" mycket trevlig sådan var det också. Servicen är enorm och allt ingår som pappa sa flera gånger - t ex så masserade man in hans magra kropp med en god kräm som gjorde huden mjuk. Huden blir ännu mjukare om man smörjer och masserar efter en dusch så nu duschar pappa minst två gånger i veckan. Han är mycket nöjd med kroppsvården och att det ligger rena mjuka kläder framme efter behandlingen.

Mitt på dagen hämtas pappa till en liten matsal med dukat bord och matsällskap där han äter med god aptit och i glada vänners lag och det främjar aptiten och humöret. Härom dagen åt min far upp en portion gröna ärtor för att göra personalen glad och det var ett storstilat beslut, pappa hatar alla grönsaker och gröna ärtor är allra värst att få på tallriken. Vi barn bryr oss inte om varför pappa äter nyttigheter vi är bara glada att han äter dem.

Pappa har promenadsällskap också både för ett varv till ICA eller för att få en nypa luft, han har besök av sin personal minst tre gånger per dag och han nattas också av dem. Städning görs varannan vecka men med daglig tillsyn och bortplockning av prylar.Vi ungar har daglig kontakt med pappa och så här bra har han inte mått på hemskt länge, även om vi är mycket  medvetna om att pappa hela tiden blir sämre så är vi glada nu.

Här och nu har vi en pigg och glad pappa som trivs med livet så vi njuter med honom och fångar ljuset i hans ögon och röst. Vi fångar dagen där allt ingår och njuter av det som livet ger. Nästa hockeymatch är redan inbokad, en gammal förvirrad man trivs äntligen med sitt och han blir sedd som vår fantastiske far.

Tänk om alla snurriga pappor och mammor kunde få "egen personal" som vår pappa har fått - då vore mycket enklare för alla berörda. Nu sitter jag bara och är egoistisktt glad och nöjd och tänker på pappa som mår bra och det är fantastiskt.

torsdag 4 oktober 2012

INTEgritet var ordet

Integritet är ordet som kommer efter KRÄNKT som modeord. Vi syskon befinner oss i en snara av konstga ord när det gäller vår knalldementa pappa. Nedkissad och klädd i så osannolikt smutsiga kläder(Byxorna är stela av urinkristaller) och han stinker. Maten sköts inte ,han har lyckat ramla vid flera tillfällen ute och någon som känt igen honom sedan gammalt har tagit hand om honom och hjälpt honom hem.

Vi har bett att hemtjänsten ser till att pappa får hjälp med att byta kläder och se till att han duschas men se det går inte alls - man får inte trampa på pappas integritet och i integriteten ingår således att få gå runt nedkissad och smutsig i ett samhälle där alla känner alla. Snart har alla glömt den lille mannen som var så prydlig och som duschade varje kväll innan sänggående men integritet är tydligen att man låter hela alltet krackelera och slutligen låta det bli en personlighetsimplodering inför öppen ridå vilket jag mår illa av att behöva åse.

Jag skäms inte över pappa, han är försvunnen sedan länge, men detta förskräckliga skal som syns får mig att gråta både inom och utombords. Vi syskon får ta ansvaret och imorgon har vi en heldag med vårdteam, handläggare, demensköterska och fan och hans moster.

Herreminje vad trött jag är (och säkert mina bröder också) nu måste något ske. Vi de närmaste har tagit ansvar till orimlighetens gränser och säkerligen även över den.Nu måste vi få hjälp med ansvaret om vår far oavsett om vi trampar på integriteten (som han tappat för länge sedan) och om det anses vara kränkande eller ej. Gamla, sjuka måste få hjälp och plats med eller  utan integritet men med en respekt för individen som h*n varit en gång och i det stadie h*n nu befinner sig.

Det måste finnas sådan respekt - det måste! Den får inte vara borta - den skall byggas ut och bli en god vård för den som behöver den oavsett om individen vårdas i hemmet eller annat boende. Bra omvårdnad med respekt för den det gäller och av utbildad personal det är att hålla på integritet det. Låt alla få ha det så (en utopi jag vet), men det är integritet det.

Nu åker jag ut till pappsen med kalops, kollar att han inte bajsat i handfatet igen eller monterar isär diskmaskinen igen. Kanske städar jag över lägenheten - ena brodern gjorde det för en vecka sedan så det är nog dags. I hemtjänstens papper står att han har städning var tredje vecka vilket vi inte har sett röken av - vi ordnade städning privat men den försvann efter intima intensiva sexuella inviter från pappa.

Jag tror jag vill smita långt bort men det hjälper inte för till och med när jag var i Amsterdam hade jag telefonjour på alla sätt. Att vara anhörig är inte lätt alltid men är man helt ideellt ordförande - jag lovar, inte en krona har jag - i Röda Korset så har man kronisk telefontid tydligen vart man än är och av vilken orsak man är där. Krävande samtal så väl från institutioner som den centrala ledningen droppade in och det hjälpte inte att säga semester. Stänga mobilen var inget alternativ då jag lovat att finnas anträffbar för pappas "vårdgivare" men de hörde aldrig av sig, men bekymrade syskon gjorde det. Mina bröder arbetade i olika land just den veckan som jag åkte till Holland. Jag skall aldrig mer åka utomlands känns det som. Å vad ja längtar till lugn och ro och Almedalen 2013!

lördag 15 september 2012

Nu sker det som jag sa jag inte skulle ställa upp på

Min syster i anden (Anybody) föll för Mångmammans lockrop om att avslöja 8 hemligheter om sig själv - nu gör jag det samma efter en invit från "syrran".

1. Jag är en samlare av stora mått! Som sexåring terroriserrade jag alla handlare i min jakt på pappersomslag till apelsiner - då rullades varje frukt in i ett vackert silkespapper som var vackert dekorerade. Dessa papper strök jag och förvarade mellan pappärmar och samlades in under många år och ställdes in i min bokhylla. Samlandet avslutades med att min brors marsvin gjorde en raid och omvandlade min fina samling till konfetti på ny rekordtid. Efter detta samlade jag porslinselefanter, reklampennor och nu samlar jag udda kaffekoppar.

2. Halvblod är jag nog eftersom pappa är tvättäkta holländare och min mor var norrlänning, fantastisk blandning om jag får säga det - och det får jag.

3. Jag är den som alla går till när de tröttnat på något djur och de behöver någon idiot att lämpa över ansvaret på. En lus som inte kan suga, en folkilsken katt eller en halt åsna det är egalt. jag öppnar dören och tänker att det ordnar sig alltid(eller nåt).

4. Jag får krupp och andnöd om jag hör någon kalla sig feminist - det är ett så urvattnat och misshandlat ord som förlorat sitt ursprungsvärde för länge sedan.

5. Mina nglar är sköra och skivar sig ständigt och jag tror inte på konstgjorda sådana. Märkligt att med det utgångsläget ha ett toalettskåp fullt med nagellack i över trettio olika kulörer.

6. Jag har gått ur kyrkan. Nu mer sköter jag kommunikationen med en eventuell gud själv utan några ombud och mellanhänder.

7. Jag kan inte virka! Tänker inte lära mig heller.

8. Om tolv timmar är jag i Amsterdam och det skall bli underbart att försvinna från vardagens tunga elände. Helst skulle jag nog ändå vilja sova ostört i veckor, det är nog en utopi så det blir Hollands huvudstad. Det är packat och klart och den luggslitne riddarens rollator är putsad och genomgången.

Vi hörs efter den 24 september - må gott mina vänner.

fredag 31 augusti 2012

På grön kvist

I början av sommaren fick jag tre överblivna tomatplantor av en vän. Hon hade dragit upp dem själv från frön och resultatet blev över förväntan så hon adopterade bort de som skulle hamna på komposten till mig.

 En planta hamnade i en stor kruka och knöts upp mot ett gammalt kvastskaft, andren grävdes ner vid min minimala rosenspalje och trean fick en odlingslåda alldeles för sig själv. Utvecklingen har följts minitiöst från gula blommor till små hårda kulor. Blad och skott har tjuvats, gödning har portionerats ut i lämpliga doser men solen har jag inte rått över. Höstens skörd har jag verkligen sett fram emot hela sommaren och i princip har jag vetat vad jag skulle göra med tomaterna när de var mogna nog.

 Min första svärmor lärde mig hur man lade in gröna tomater och de var så fantastiskt goda när hon serverade dem till trettondagens surstek. Tomaterna lade hon nog in för sin son skull för sursteken hon serverade dem till lagades endast på sonens födelsedag på trettondagsafton.

 Min andra svärmor gjorde chutney på tomaterna eller marmelad. Båda blev mycket goda oavsett vad man tror, kanske var det för att hon använde honung vid tillagningen - jag vet inte säkert men tror så.

 Tredje svärmodern gav mig inget recept på godsaker av något slag, hon var övertygad om att sådant behövde inte jag. En kvinna som jag satt nöjd utan recept jag hade redan fått det bästa från henne alla kategorier - hennes dyrkade son. Den inställningen behöll hon livet ut, det var ett faktum för svärmor även om hennes dotter tillika min svägerska inte riktigt delade hennes övertygelse.            

 Här har skördetiden närmat sig alltmer men i morse var katastrofen ett faktum, denna dimmiga morgon har någon slem bandit stulit mina tomater. Det blir inte att sätta tänderna i en egenodlad tomat eller syltning inkokning eller annat för tomaterna är borta från min altan. Jag borde förstått att det finns hakar med att bo på bottenvåningen men det är försent att gräma sig för den flytten.

 Du som skattade mina tomatplantor kan väl åtminsone njuta av den frukt de bar genom att bara äta en tomat om dagen så räcker de längre. En tomat på fredag, en på lördag och den sista på söndag så har du fått hela skörden av c-vitaminer att räcka över helgen. Njut och vet att nästa år skall jag näta in hela altanen så katten inte kommer ut och du inte in . Upplysningsvis vill jag berätta att c-vitaminer inte kan bunkras upp i kroppen så efter helgen får du köpa dina tomater på ICA eller Coop för jag tillhandahåller inte några mer åt dig.


onsdag 22 augusti 2012

Befriad?Frigjord?Fri?

Den senaste tiden har vi informerats om de senaste rönen om p-piller för män. Lyckade försök har gjorts med råttor och man har hittat den molekyl som gör spermierna slöa och stela i svansen så att befruktning uteblir, trots att råttorna kopulerar som bara den. Sökandet efter detta effektiva piller har varit på gång så länge jag kan minnas och det är fortfarande på råttstadiet. En tvreporter intervjuade män om de var intresserade av att använda ett sådant preventivmedel och samtliga sa ja - om det inte fanns några biverkningar.

 Jag är av årgången som var först ut att kunna få "pillret" och det var naturligt att det var jag som skulle skydda oss i det förhållandet som jag hade med min första pojkvän. Det var säker, riskfritt och skulle ge mig som första generation rätt att fritt njuta av min sexualitet. Efter en gynekologisk undersökning stod jag utanför grannortens apotek med ett recept i handen. Hemmavid fanns inte tanken att lösa ut pillren då föreståndaren var god vän med min mamma. Morsans inställning till p-piller var att bara dåliga flickor använde sådana, min katolska pappa hade svimmat då  han förutsatte att jag skulle vara oskuld fram till ett eventuellt bröllop så receptet löstes in på annan ort. Efter två månader hade jag gått upp 20 kilo, hade svårartad acne över hela kroppen och ansåg att garottering kunde vara ett fullgått alternativ till sex. Gynekologen tyckte inte det var så svåra biverkningar (det var en han) men gav mig ett annat märke på piller. Jag gick upp ytterligare 7 kilo och fick åter igen veta att det var inga biverkningar att tala om, fick prova ett nytt märke igen . Så gråtmild som jag blev har jag aldrig varit och sedan blev det ytterligare ett nytt märke. Det fungerade hyfsat och jag gick ner de flesta av kilona som jag gått upp.

 Jag har många gånger undrat om vi kvinnor som var med om de första p-pillren var i de råttornas farfars farfars farfars ställe som de som nu testar p-piller för män. Många var de hormonella störningarna som vi utsattes för utan att det räknades som biverkningar. Det kommer aldrig karlarna acceptera - varför gjorde vi det för att bli så befriade från oönskade graviditeter och ge karlar rätten att slippa ta ansvar för detta? Fri sex blev troligen många gånger att slippa ta konsekvenser och samtidigt ge någon annan rätt att bruka din kropp på gott och/eller ont. Jag kan bara gå till mig själv och fundera på om man var så förbaskat fri och frigjord som man ville verka - det var ofta ett tryck från partnern att skaffa p-piller och även i gruppen av tjejer runt omkring en. Det var enkelt smart och ofarligt - det visste alla.

 Det är inte så konstigt att man som ung faller för grupptryck eller från någon man tycker om, det har skett i alla tider och kommer att hända i all framtid. Konstigt är att jag inte gjorde som alla andra när man som frigjord skulle kasta eller helst bränna sin bh. Jag nekade i sten att göra något så korkat - de bröst som jag längtat så efter, de kom sent i jämförelse med mina klasskamraters. När de poppade upp var de stora och tunga så jag klarade mig inte utan bh. Därför brändes ingen bh här inte, men det är en helt annan historia.

 Mera forskning om manliga p-piller! Lite biverkningar får ni tåla karlar om ni kan slippa oönskade barn och underhållsbidrag. Det är er tur gossar att ställa upp för våra döttrar och dotterdöttrars skull. Kan ni inte tänka er det så käka kola med papper d v s använd kondom.

onsdag 15 augusti 2012

Irriterad? Smågnällig? Lagomt luguber är nog ordet

Jag fick en fin knallrosa radio att ha i köket av min dotter och måg i födelsedagspresent. Nu undrar jag om garantin gäller om jag kastar ut den genom  fönstret nästa gång det hemska händer. Det är omöjligt att förstå varför hela apparaten är full av Laleh som ylar, stånkar,skriker och stönar om att "några dör unga". Att man får höra den en gång om dagen må vara hänt, men när man på kanaler som inte är reklambaserade får höra den 3-4 gånger på en enda förmiddag då ifrågasätter jag om man bara har denna öronplåga att tillgå. Söndagförmiddagen är det etter värre för då blir det en gång extra då låten finns på Svensktoppen. Jag gnäller inte för att jag har en dotter som dog ung utan jag tycker inte att Laleh gör någon rättvisa åt någon låt med sin sångstil. Att jag ifrågasätter Sveriges Radios hårdlansering av denna artist och hennes lugubra låt är en helt annan sak. Kom tillbaka Sonja Allde'n med "En del blir vackra när de dör"- allt är förlåtet.

 Förr i tiden så hade vi Barnens Dag, Svenska Flaggans Dag, Fars- och Mors Dag plus en del DAGAR styrda av kyrkoåret. Nu finns det dagar till förbannelse av alla konstiga sorter, och de är oftast av ren kommersiell art. Kanelbullens Dagen är en sådan dag som säkerligen är uppfunnen av Konditoriföreningen om en sådan finns.

 För någon dag sedan var det De Vänsterhäntas Dag och jag undrar varför - till vilken nytta? När jag började i första klass för femtiotre år sedan uppdagades det att jag och två av mina klasskamrater var vänsterhänta. Det var ett svårt fel som skulle korrigeras direkt, så när alla andra lärde sig skriva så gjorde vi det också. Skillnaden i vår skolning var att vi tre "felande" satt längst fram så fröken såg oss där vi satt på vår vänstra hand och skulle skriva med vår högra på papperet som sattes fast på bänklocket. Gud så vi hatade detta och dessutom försvann våra teckningstimmar för att vi behövde öva så mycket då vi gjorde klena framsteg. Vår pedagogiska fröken förklarade för hela klassen att vi inte rådde för vårt handikapp - vi var födda med ett fel i huvudet bara. Mina klasskamrater och jag är fortfarande vänsterhänta, någon av oss blev stammare av behandlingen i skolan men vänsterhänta är vi lika förbaskat, men ingen av oss behöver en dag att yvas över detta. Nästa steg är väl en dag för brunögda om det inte finns redan, den kommer jag i så fall inte att fira heller.

 I dag fick mannen i mitt liv en grön skruvdragare med borrfunktion så vi får nog upp en grind till altanen. Den är fin och står på laddning nu och maken verkar nöjd med mitt fynd från Clas O. Funderar på ett hölster till den men det är nog fjäsk.

 Nu skall jag sätta igång med ett brev till min favoritlärare alla kategorier, Rune Åström heter han och jag gick i hans klass för femtio år sedan. Tänk att hitta honom via nätet där han tydligen är väldigt aktiv trots hög ålder. Han kommer ihåg mig och det skall bli så spännande att ha kontakt med honom.

onsdag 8 augusti 2012

Man gör allt för sitt barn om man älskar det?

Två sjuttonåriga flickor diskuterade sin förestående Turkietvecka i omklädningsrummet på "mitt"gym och jag hörde utan att tjuvlyssna. Det var deprimerande att höra om mamma som laddat upp med abortpiller, om hur mycket sprit man fick för pengarna och hur mycket föräldrarna betalat för att tjejerna skulle få festa  en vecka under sommarlovet.Ingen diskussion om att råka illa ut för att man är söt ung full och dum där inte, bara praktiska åtgärder som gjorts.

 En bekant till mig åker varje helg och hämtar sin dotter (16år) i en kommun ca fem mil bort, hon åker och hämtar mitt i natten när flickan eller hennes kompis ringer för att de är för fulla att ta sig hem på något annat vis. Flera gånger har det hänt att berusningen gjort att föräldrarnas bil blivit nedspydd. Att hämta sina barn för att det inte skall råka illa ut är självklart, eller för att lämplighetsintyget för körkortet inte skall ryka(gäller i detta fall) kan man kanske förstå. Där tar förståelsen slut för mig. Att man hämtat en lindrigt nykter unge någon gång har hänt men när det blir en regel utan undantag är det fel fel fel.Det är inte ok att en unge som gått ett år i gymnasiet blir så drängfull varje vecka att h*n inte kan ta hand om sig och det är inte ok att man som förälder ser mellan fingrarna med det. Som förälder visar man sin kärlek genom att ta tag i saken,vara beredd på att bemötas med ilska men stå emot. Man måste som förälder också kunna stå emot skiten man får ta och framför allt se till att ungen inser allt som kan hända när man är inte kan ta vara på sig.

 Varje år åker massor med svenska ungar (inte myndiga) utomlands för fylla och rockn'roll. De åker med föräldrarnas goda minne och ofta pengar - det fick inte mina göra. Hade jag haft ungar nu hade det varit lika så nu också. Som förälder har jag ansvar för mina barn minst tills myndighetsåldern och känslomässigt känner man ansvar hela livet. Det har inget med kärlek till barnen när man släpper i väg dem utan ansvar, det är att låta dem axla ett ansvar som ligger på föräldern och det skall inte vara så.

 I Thailand sitter en 17årig svensk kille häktad för mord på en thailändare - var var hans föräldrar när han tog livet av en man där? Vad gjorde grabben där som inte var myndig en gång? Föräldraansvar efterlyses och om inte det finns så får våra kära myndigheter gå in och ta det ansvaret.Kärlek är att ta ansvar i alla lägen även om det inte ger högsta poppispoäng alla gånger och i synnerhet hos en trulig tonåring.

onsdag 1 augusti 2012

En ren skitsak

Nu har min mage pajat totalt av alla konstiga värkmediciner och stötdoser av cortison. Den delen av min kropp har alltid skött sig fint och jag har faktiskt aldrig funderat på på hur många gånger jag går på toan, dagsintervaller, mängd och konsistens. Det är ju sådana frågor som man  alltid får när man uppsöker vårdinrättningar, så vis av minnen från när jag arbetade på långvården på sjuttitalet svarar jag alltid "BRA" på ur magen funkar.Långvårdsordinationen var lavemang om inte magen skött sig på två dagar och det ville man inte råka ut för.

Nu har jag fortfarande en svullen och ond hand även om den inte värker riktigt så hemskt längre, men min mage är också svullen och "stora"behovet vill inte infinna sig. I går uppsökte jag apoteket och en vänlig själ där upplyste mig om att två eventuellt tre av mina mediciner ger förstoppning. Jag tågade hem med en liten förpackning med små tabletter som skulle tas vid behov (det var ju behov jag inte fick) - en vid behov var dessutom en löjligt dos så jag tog tre innann jag hoppade i säng.

 En lugn natt och förmiddag med svullen mage har nu förbytts till något som fungerar över all förväntan. Uj vad mycket skit man får plats med i ett tarmsystem på en liten tjock tant. Sanningen är att jag sitter på toaletten och bloggar och jag har tagit med mig telefonen också. Maken är tacksam för att vi har två toaletter så han slipper bryta min frivilliga exil innen på toan. Ni skall också vara glada för att detta inte är doftblogg - den stinker nämligen.

 Något har jag lärt mig något i alla fall: Följ alltid ordinationen du får även om du bara fått skitmediciner (eller i synnerhet då) så slipper du sitta på dass hela dagen.

söndag 29 juli 2012

Räddad ur självömkans träsk

Vaknade för cirka en vecka sedan av att min högra hand värkte så infernaliskt. Min artrit har i flera år fått mina leder - och speciellt de i mina händer - att värka hela hela tiden, tillståndet har med värkmedicin varit hanterbart fram till denna morgon. Nu var handen svullen under tummen upp i hela tumleden, pekfingret och långfingret var lika illa. Efter att ha gjort alla korkade manövrar som göras kan med extremiteter som skriker av smärta bara man tittar på dem hemföll jag åt en grandios självömkan. Den späddes på när jag med den förb*^%de tummen försökte trycka på lysknappen i trappuppgången. Ett rödglödgat spjut gick från fingret och upp i min hjärna och jag bölade för att det gjorde så förtvivlat ont trots att jag använder mina skyddsortroser.Att blogga har varit omöjligt.

 Om inte vi hade fått besök i veckan av barnbarn med vidhängande föräldrar hade jag nog utvecklats till ett ömkligt och sorgligt knytt utan förankring i den grå vardagen. Räddningen bestod i att Prinsessan Alva tappade tänder som gjorde att jag fick inträda som ställföreträdande tandfe och Unge Herr Varför behövde omedelbara svar på sina varför av mig medan föräldrarna snickrade på vår altan eftersom varken jag eller Mannen i mitt liv klarar det. Herr Varför är döpt till Linuz och är en mycket tekniskt intresserad kille fast han ännu inte fyllt 3 år. Första dagen upptäckte han att det fanns roliga knappar på diskbänken - flera rader faktiskt - som han genast frågade om. Jag berättade att man kunde höja och sänka både bänkar,spis och överskåp med dem och att det var så eftersom förre hyresgästen var handikappad och satt i rullstol. Båda barnen var mycket intresserade av hur det fungerade så jag demonstrerade det och berättade att de inte fick trycka på knapparna, det kunde vara farligt. Barnen verkade nöjda med det och ingen hade något att invända mot förbudet. Linuz uttalade inte en gång sitt eget lilla "svärord" som han med förtjusning uttalar i tid och otid - BAJSKORV - är ordet som gäller då. Besvikelsen är stor när ingen varken bryr sig eller tycks höra när han tydligt artikulerar ordet.

 Andra dagen barnen och barnbarnen var här skulle jag tvätta upp lite kläder i min egen tvättmaskin och hade fullt support av Alva och Linuz som ville veta varför tvättmaskinen står under torktumlaren och inte tvärt om. Att ge skarpsinniga svar på sådana frågor medan man försöker sortera och packa tvätt med en fungerande hand är inte lätt men man är ju kvinna och har därför simultanförmåga som heter duga. Förklaringarna var eleganta och trovärdiga det såg jag på de tindrande barnaögonen, sedan böjde jag mig ned under handfatet för att ta fram tvättmedelspaketet. Paketet satt fast och hade fått formen av ett hoppressat dragspel, när jag sedan tittade upp hade barnen tyst och stilla försvunnit ut ur badrummet. Som ni förstår så är även handfatet utrustat med knappar för att man skall kunna hissa det upp och ner efter behov - något av barnen hade nog fått det behovet där i badrummet.

 Två läkarbesök efter varandra med massor av provtagning gav vid handen att jag skulle ha smärtstillande och en stor stötdos Cortison i fem dagar och det kändes riktigt pestigt att vara jag då. Jag tycker inte om att äta massor med medicin (fast jag förstår att jag måste) jag tycker inte om att inte kunna göra en massa saker som jag normalt gör. Jag hatar att ha så förtvivlat ont utan att medicinen tar utom att den tar styggt på min mage - det känns som om det är otroligt synd om mig om jag får säga det själv - och det får jag.

 Lördag åkte den glada familjen hem och i samma veva dök en vän upp för att vi skulle gå på en utförsäljning hos en firma som hyr ut maskeradkläder,kläder från olika teatrar och rena kurisosa kläder. Allt där är äkta vintage och man kan hitta en klänning som det står Margareta Krook i eller andra spännande teaternamn. Mina endorfiner började bubbla, humöret höjdes och livet blev riktigt roligt när vi plöjde in bland klädställningarna som pansarkryssarna Potemkim 1 och 2 mot vårt mål av lycka. Nästa år när jag gör mitt besök "at the Ascot" får jag ta med mig en page som håller upp min stora hatt. En grå och kopparfärgad fantastisk hatt med stora knurridutter runt brättet och ett heltäckande silverfärgat flor. Den är så fin så jag skulle vilja ha den på kräftskivan om fjorton dagar men floret gör nog skaldjuren svårätna. Jag är lycklig ägare till en tunn cape i guld och blått som nog kan behövas någon gång och på utvägen slank några svandunsboor i olika färger med.

 Shopping gör ingen lyckligare men lite roligare blir livet om man dessutom kan göra verkliga och behövda fynd när man roar sig. Jag har ont men lite förströelse har gjort det uthärdligt ändå fast svullnaden och smärtan är kvar. Jag lever och har hälsan - fläckvis. Det är inte så illa pinkat av en trähäst - skulle min kloka mormor sagt.



 

måndag 23 juli 2012

Nystart och utvidgning av menageriet

I vår familj har vi nu kört små förbättringar för att må bättre förhoppningsvis. Vi har varit till det stora gymmet och träffat en tränare som har lagt upp ett fint program åt oss. Jag har inga illusioner att jag kommer att bli som ny - men bättre begagnad är inte så dumt heller. Mannen i mitt liv hoppas vi   skall få bättre balans och kondition och det är ingen  omöjlighet alls. Vi skall träna två gånger i veckan utan undanflykter för vi lurar ingen annan än oss själva på det viset. För morgondagens övningar har jag packat träningsväskor åt oss - min nya fina väska som jag packade för första gymbesöket brann tyvärr upp vid besöket. Det är inte bra att ställa tygväskor på brinnande värmeljus , fast jag förstår inte varför man har brinnande ljus utställda på ett gym.

 Surögda Ester har varit så orolig på kvällarna och suttit och väntat vid altandörren. Hon har gjort allt för att komma ut trots att hon är en ganska inbiten innekatt. Nu vet vi varför - vi har blivit med igelkott som håller till i buskarna vid altanplanket. Kattmat och pannkakor är väldigt gott enligt Igge Kott men Ester är inte riktigt säker på att hon skall behöva dela med sig av sin mat till denna vassa inkräktare.

 Genom ett noskladdigt fönster har Ester och jag tittat på Kotten där han äter på sin uteservering. Det är fantastiskt egentligen att få se något som är en kvarleva från eoner sedan - en livslevande igelkott mitt i staden,trots bilar och andra hot.

tisdag 17 juli 2012

Turneliv

Jag och min luggslitne riddare är på turne i Sverige. Vi hemsöker folk vi känner och gör nedslag i deras tillvaro. Skämt åsido så är vi ute på en lite semester och gör små tillslag hos släkt och vänner. Vår semester startade som så ofta för med att vi i den leasade bilen åkte till Alingsås och svågern och svågerskan. Två trevliga dagar med svåger Börjes eminenta matlagning och lite allmänt slappande följdes av en tripp till Öland och besök hos hockeysonen och hans familj.

 Göta kanal har ofta kallats för skilsmässodiket för att det får familjekonflikter att blossa upp och ge bränsle till alla interfamiljära dispyter att bli som nya. Konstigt att ingen utnämner Ölandsbron till Skilsmässobågen på samma grunder. Varje gång jag kör över denna bro så överfalls jag av en otrolig lust att slita lös växelspaken och banka den i skallen på mannen i mitt liv. Käre maken är självutnämnd co-driver åt mig och ser saker som han tror jag är omedveten om. Jag kör för fort/sakta/ojämnt/aggresivt och rent allmänt dåligt och livsfarligt. Om det finns en enda fil att köra i så har jag lik förbaskat kört i fel. Varje år är det likadant och myteriet i bilen är mycket nära men jag kan inte göra myteri när jag själv är kapten.

 I två dygn har vi njutit av gästfrihet och minsta barnbarnet Filippa - vi klarade livhanken som vanligt vid vår brofärd. I morgon blir det allvar igen då skall bron åter korsas, med en bil knökfull med loppisfynd. Stora Alvaret är en trevlig plats måste jag tillstå men bäst av allt är loppisbodarna i varenda buske. Baksätet är fullt av prylar som en jättefin femarmad taklampa i brons och porslin - tror att man haft Jesserot och stam som förebild med porslinsträdstammen i mitten. De fem armarna har stora hängande porslinsrosor längst ut (20 stycken) i vackert rosa färg. Finishen på hela armaturen är av påmålade guldrankor. I en låda bredvid står en äkta imiterad byst av "påskliljan" två grodstatyer och en sextondelars vardagsservis. Ni skulle bara veta vilka fynd jag lämnade kvar i bodarna.

 När vi vaknat och ätit frukost i morgon kör vi mot Skåne för att besöka vänner där. Jag undrar hur de skånska loppisarna är, men det blir vi snart varse. Maken längtar så efter en hög,mörk och snygg statyett att ha på en pidestal så det tycker jag nog han bör få - sedan får vi köpa en pidestal också för det äger vi ingen.

 Livet blir inte mer spännande än vad man gör det till, nu skall det bli olidligt spännande att se vilka fynd vi gör i morgon och framöver. Det blir ooliiiiidligt spännande.

onsdag 11 juli 2012

Almedalsepilog

En liten incident gjorde att min Almedaldagbok kom av sig en aning och därför har inget skrivits om den sista biten av min politiska vecka bland högdjuren.

 Sista natten med gänget tillbringade jag med att försöka gömma mig undan det värsta oväder jag varit med om då ett åskväder utan dess like parkerade över Visby och speciellt över huset jag bodde. Det pågick i timmar med blixtar som lyste upp natten till dagsljus. När morgonen grydde var luften tung och klistrigt fuktig. Jag lyckades få låna en cykel och begav mig ner till scenen som News hade och där man varje morgon intervjuade dagens partiledadre inför det "riktiga" talet i kvällningen. Sossarna har verkligen fått en riktigt gammaldags ledare Löfven tycker jag. En rakryggad gammalsosse stod där och berättade vad som skulle ske när makten gick tillbaka till S. För att få lite kött på benen gick jag vidare till Aftonbladets intervjutält för min dagliga baguett och partiledarutfrågningen där. Lena Melin är en duktig utfrågare och nog hjälpte hon till att matcha Stefan Löfven en aning - tyvärr har inte Löfven trots sin duglighet förmågan "gå igenom" rutan som tidigare ledare. Jag kan inte bestämma mig för om Stefan Löfven är en gråsosse eller en grå sosse - han är nog både och.

 När det var dags att tänka på refrängen och packa för hemresan så satte jag mig på cykeln, och trampade iväg. Jag kom inte särskilt långt då framhjulet fastnade mellan två kullerstenar. Bakdelen samt jag lyfte och jag for över cykel och landade på mitt ansikte.Herreminje sa ont det gjorde! Det första jag tänkte på där jag i en hög med cykeln över mig var: "Undrar om någon tror att jag är full?" Andra var om glasögonen höll och om jag skulle bli ersättningsskyldig för en eventuellt trasig cykel och en totalt mosad korg.

 Plötsligt stod två kvinnor från V-tälten runt mig som kollade hur jag mådde och hjälpte mig att försiktigt ta mig upp medan de befriade mig från cykel. Från en av de fina restaurangerna kom en servitör(?) med tygservetter och en vattenflaska och han tvättade mitt ansikte. Först då förstod att jag jag blödde rejält ur näsan som svullnade allt mer. Det var toppenmänniskor och de var hur rara som helst. När jag andats ut och lugnat ner mig på en bänk, gick jag sakta till mitt rum övervakad av dessa "änglar" ,som också återlämnade cykel dit den skulle.

 Det var skönt att åka hem även om jag hade en fantastisk tid i Almedalen . Jag träffade så många personer som jag hade en viss uppfattning när jag åkte dit som jag fick revidera om flera gånger. Ingen namedropping här heller men någon jag speciellt vill nämna ändå är Kim Skerving( en tredjedel av moderata karameller) en sådan kompis att knata runt med i Visby och tillika Almedalsguide . En toppenkompis att ha med och dessutom hade han alla spännande saker inlagda i telefonen. Vi hade mycket roligt ihop och han visste vart bästa räksmörgåsarna fanns. Vi ses säkert nästa år i Almedalen Kim - eller hur?

 Göran Hägglund såg jag aldrig tala men mötte honom flera gånger i andra sammanhang - en sympatisk man som var en trevlig omtänksam minglare. Han har det nog tungt med den ryggsäck av gamla unkna ideer som än finns i partiet. Almedalenstalet han höll såg jag på webben och det var positivt att han pratade om annat än kärnfamiljen. Det finns ju i hans värd separerade familjer och hur man kan förenkla och förbättra när underhållsbidrag och barnbidrag skall fördelas. Tänk om Göran Hägglund kunde bli ett team med David Lega det tror jag KD,Göran Hägglund och David Lega skulle tjäna på.

 Nästa år i Almedalen tänker jag vara där, nu vet jag hur förlamande trött man blir och jag skall försöka ändra strategi hur jag skall agera. Jag kommer att åka med en bloggvän och jag skall undvika cyklar och backar. Nu skall jag vila ut, vårda min näsa och ha semester.

 Almedalen är ett fantastiskt informationsställe och politiskt lekland för vuxna nördar. Jag älskar det.

fredag 6 juli 2012

Som en perfekt Dry Martini

Inte skakad men rörd, som en perfekt Dry Martini där man vridit ett tunnt citronskal över för att locka fram friskhet och sting - så känner jag mig nu. Jag har fått ett så fint pris så man nästan inte tror att det är sant. Priset fick jag av någon trots att hon känner mig ganska väl och har rannsakat mitt hjärtat, njurar och lever som de gamla grekerna sa. Jag är stolt över att ha fått Anybodys nyinstiftade  Almedalsbloggarpris. Det är mitt, bara mitt trots att jag gärna delar det med Erik Laakso här på nätet.

 Det gamla Bondepartiet har problem och det hjälper nog inte att den nya partiledaren är en ung kvinnlig jurist. Jag har följt henne genom två utfrågningar med påhängd analys och sedan hennes kväll på stora scenen. Det var och blev inte bra - mycket ord och liten verkstad. Den andra intervjun skedde i Aftonbladets stora paviljong och där fick Annie Lööf frågan varför det blivit sakfel och felinformation i första intervjun. Lööf fick tillstå att man(hon) måste vara ordentligt påläst innan man uttalar sig. Efter det plockade Lena Melin fullständigt ner Lööf bara genom att ifrågasätta tidigare saker hon sagt eller genom att säga : "Nu svarar du inte på det vi frågar". Det var inte Annies dag överhuvudtaget men hon lovade komma med en nyhet under kvällen och det gjorde hon.

 Partiledartalet var inte mycket att hänga i julgran så det var kanske tur att vi stod och lyssnade mitt i högsommaren. Hennes nyhet var att plocka bort turordningen vid uppsägning 
 och att privatisera AF samt att skylla i från sig på övriga alliansen. Resten av hennes tal var bara www.youtube.com/watch?v=FB5QLkfyex4  Annie Lööf har haft sin smekmånad med politiken och jag tycker hon väger för lätt, laget behöver en tung center för att kunna spela vidare, finns det någon möjlighet för en come-back av Maud "KUBIKEN" Olofsson. En lojal och tuff lagspelare som kan spela överallt forward, center back -you name it. Det är dags att Annie verkligen visar tänderna och då menar jag inte i ett blixtrande leende. Nästa gång ni hör Lööf prata så lägg märke till en sak - hon säger jag jag jag hela tiden istället för vi vi vi eller helt enkelt Centern. Inget vidare för ett parti som åker bakåt hela tiden.
Lyssna och begrunda Annie du kanske får något tips www.youtube.com/watch?v=SEVVfUZbkAc

 Även i dag deltog jag i några seminarier och det är något jag väldigt nöjd med - att ha fått förmånen att uppleva så mycket och så intensivt. Jag har varit med om korandet av årets bloggare - hur otroligt det än låter var jag nominerad . Det blev inget men jag känner mig mycket hedrad av att ha varit med. Att ha fått lyssna på diskussioner  mellan de stora och att få se och uppleva allt gör mig vimmelkantig.
 I morgon eftermiddag reser jag hem igen, cykeln är återlämnad och mina saker är packade. Många många utställare reste hem redan igår eller tidigt på morgonen idag. Det är synd och kan inte vara särskilt roligt för de två sista partiernas ledare. Löfven S pratar på lördag och Hägglund KD avslutar veckan på söndag.Det blir att höra på webben för jag vill avsluta det hela snyggt.Alexander Bard har i tre dagar hållit på att arrangera en "spontan" liten hearing om Wikileaks Julian Assange, till sent ikväll.

 Nu stänger jag butiken, sover och går ner till stadskärnan i morgon bitti om ishiasen vill ge med sig en aning. Sov gott Världen, det tänker jag göra.
   

torsdag 5 juli 2012

Wish you where here

En osannolik ishias tryckte nyss på ON-knappen till min hjärna.Från sängen skådar jag ett grått hav, en himmel lika grå och allt är insvept i en förlåtande grå dimma. Filmmusiken till detta mäktiga morgonpanorama framförs av en energisk måskör på måsars internationella språk.

 Den osannolika Cirkus Almedalen har låtit mig få se de stora elefanterna dansa även om vissa gör det i otakt. Tänk att behöva dansa för (det politiska)livet så intensivt medan vi vanliga åskådare är jury,besökare, spelare och även domptörerna till dessa märkliga djur.
 Om ett och ett halvt dygn reser jag från denna bisarra, bedårande och skrämmande plats som heter Almedalen men redan nu planerar jag för Almedalen 2013.
 Om och när jag har tagit mig ut till badrummet för en varm dusch och sedan fått i mig en närande frukost så blir det färd till Almegatältet.Hur jag tar mig dit vette fåglarna för höger ben vill inte vara med alls. Varför jag skall dit är inget konstigt  - korandet av Årets Almedalsbloggare sker där och min lågoddsare är utan tvekan mannen som kallar klänningar för kaftaner(när han själv bär dem) - Erik Laakso.

 Mannen i mitt liv- DEN LUGGSLITNE RIDDAREN
 Min syster i anden - ANYBODY
 Fåntratten Fredrik - TOKMODERATEN
 Min ivriga påhejare i långa tider - KAU-LENA

Den här är till er - bara er. Take it! www.youtube.com/watch?v=UTeXkHfWYVo

Sorry Fredde - Janne var Bäst

Så lugn så samlad så bara bäst var Fp Jan Björklund i sitt Almedalstal. Han betade av alla punkter som var aktuella en efter en från arbetslinjer,skatter,skolor och forskning. Det var inget standardtal med standardlösningar, han var ödmjuk och erkände tidigare felgrepp. Skolan och forskningen tog han upp med olika exempel på vad som hänt t ex inom forskningen Vet ni att senast Sverige knep ett Nobelpris i kemi var 1948? Han pratade också om en obligatorisk A-kassa som inte skall hänga ihop med fackavgiften på något sätt. En balanserad partiledare som inte kunde provoceras på något sätt - bra jobbat där Janne.

 Här Jan Björklunds hederspris : www.youtube.com/watch?v=VR4LJjCBWE0

 Mina seminarier denna dag har spänt över så skilda ämnen som hur man kan ge blivande civilingenjörer god arbetsplatspraktik,  om när en förälder förhindrar den andra från umgänge, till hur man skall förhindra unga att suicidera. Intressanta men även otroligt tunga ämnen vissa av dem. Jag träffade min unge vän (han som föddes i fel kostym) han är en så fantastiskt stilig man som rör mitt hjärta varje gång han skrattar.Han var på seminariet om suicidprevention och väntade på sin sambo som var med i panelen.

 Under eftermiddagen bevistade jag ett matmingel för gotländsk mat men det där med mat var att ta i. Det gotländska vinet var ett gott rött italienskt vin och maten var fyra goda små osttärningar, lite fikonmarmelad och dito morot. Det var inte direkt mättande men räddningen blev finalgänget från årets tävling för unga ekologiska kockar. På en båt i hamnen serverade de helt gratis grönsakswok, korianderkryddad strömming(som de kallar sill) och potatissallad med lamm.Smarrigt ända ned i fötterna blev det.

 Fortfarande tänker jag inte name-droppa men i den här staden är det så otroligt kändistätt så man nästan inte reflekterar över det efter ett par dar. Måste vara skönt för dessa celebriteter att likt Fantomen gå omkring på gatorna som en vanlig man/kvinna. Några är kanske lite väl stroppiga för min smak men de är inte så många och då är det oftast pseudokändisar det gäller. Politikerna är inte alls så farliga på det - kanske för att de är folkvalda och eventuellt önskar bli omvalda.

 Snart är årets Almedalsvecka till ända och det har varit omtumlande att deltaga och träffa många nätvänner på riktigt.

 Jag är orolig för en sak här på Gotland när almedalingarna reser sin väg och det är sjukvården som nu är toppad för att klara av ökad belastning denna vecka. Hur blir det efter helgen och resten av året? Idag svischade två ambulansmän förbi mig i parken på varsin SEGWAY! Hur sker patienttransporten på en sådan? Förutsätts det att man hänger en bår mellan två  segwayar(heter det så?) eller tar man patienten på ryggen eller släpar denne efter sig? Nästa vecka finns det kanske bara en pinnhjuling kvar i landstinget så där är jag glad att inte bli kvar på ön om sjukdom eller bara vanlig hypokondri skulle blomma ut hos mig.

 I morgon skall jag delta vid utnämningen av årets Almedalsbloggare. Jag är rätt säker på att det blir Erik Laakso en duktig bloggare med förkärlek för kaftaner.
Kära Anonym som hade synpunkter på mitt bloggande - jag är ingen politisk analytiker. Jag vet var jag står och det här är mitt sätt att beskriva min Almedalsvärld. Jag har roligt,jag njuter och ångrar ingenting. Den här låten är till mig själv och du Jante Anonymus får gärna lyssna - det bjuder jag på. www.youtube.com/watch?v=fFtGfyruroU  Jag har så kolosallt roligt och du är nog lite sotis !

onsdag 4 juli 2012

Rykande färskt sammelsurium från Almedalen och er Granntant på nätet

Nu kör vi rakt på det som är viktigast under Almedalsveckan enligt vissa som åker dit (det är inte rosevinet om ni tror det) och det kallas politik. Politik går ut på att de olika ungdomsförbunden larvar sig på de andra partiernas bekostnad. Politik går också ut på att skälla på andra partier i motståndarlaget. Man skäller otroligt mycket om allting som man anser är ett tecken hos andra på inkompetens eller ren stôllighet som vi säger hemmavid. Efter det så bakar man imaginära luftpastejer som är fyllda med  sockrade löften om en underbar framtid med dem själva vid styret.

 Dagens talare heter Jonas och är från V. V-et står för vänsterpartiet eller kommunistpartiet som Ohly hade sagt , jag är inte säker på att det är så utan att det gäller någon från skräckserien V. En sådan ilsken karl det var, faktiskt den ilsknaste jag skådat i en talarstol. Han blev bara rödare och rödare ju mer han pratade men det stämde ju med hans partifärg. Man kan undra om han har ett krånglande blodtryck, är frustrerad eller är avundsjuk på dom andra som leker i sandlådan. Stackars man.
Att innan agiterande värma upp massorna med lite underhållning kan vara en bra ide' - men inte i detta fallet. En grå himmel, en medioker (kanske homemade)trubadur som filar naglarna på en stackars gitarr med han kvider om nätter på sunkiga ungkarlshotell det får inte mig i stämning. Skulle faktiskt vara lika avtändande i mitt fall som en karl i stringkalsonger.
Gammalt, gammalt men inslaget i ett knallrött emballage var budskapet som jag såg det.

 En låt till dig Jonas blir den här: www.youtube.com/watch?v=dX1nKSh2QGk

 Nu en glad politisk nyhet: Centern ökar! Eskil Erlandson och hans fru har fått en son i natt! Jag meddelade Lena Melin på AB att de var på BB och det hade hon ingen aaaning om. Om ni läser det i den tidningen i morgon så glöm inte vem som kläckte den kioskvältaren - eder Granntant naturligtvis.

 Min dag idag då - tackar som frågar, vissa saker blir enklare när man kommer underfund om fiffiga lösningar. Jag är inte sponsrad av någon och har tyvärr inte utsatts för mutförsök (kanske är inte en M-märkt miljönämndsledamot från Karlstad ansedd som högvilt) så jag tänker inte köra name-dropping här inte.
Ett stort (störst)mejeriföretag åker ut med gratis frukostpåse till dörren där man bor om man har hittat erbjudandet på nätet. Påsen innehåller yoghurt,juice,mjölk,färsk fralla ,ost,smör och dagens tidning med sting. Det hela borgar för en god morgon.

 Dagens olika seminarier var bra som vanligt även om inte Eskil E infann sig till sitt seminarie om mat och export av den. Karln var lite upptagen med annat enligt ovan. Många bra ideer men en del innovationer var något lite för innovativa för min sippa smak. Knäckebrödsälgar för export tycker jag är larvigt men kan också ha fel i det tycket.

 Paneldebatten med Moderata Karamellen Mary som en av fyra deltagare , där man tog upp politiska bloggares betydelse för valutgången var bra men för kort.

  Som ni vet har jag en viss svaghet för en finansminister med hästsvans och ring i örat och det blev dagens clou att gå på hans seminarie. Jag är fullt medveten om att det fanns 3 ytterligare personer på scenen men, men i min värld så var de där som vilka andra stora artisters doakörer som helst. Anders Borg talade om att få fler i arbete på olika sätt och med olika aktörers hjälp. Han påpekade att det fanns många svårigheter och frågetecken att räta ut, några rätade han ut där på scenen. Den sänkta ingångslönen avser att man får 75% lön för 75%arbete och den övriga 25%läser man för att få full kompetens för sitt arbetet och det skall inte arbetsgivaren betala . Det upplägget köpte jag rätt av utan krussiduller.

 Två mingel blev det senare under dagen och på det första frågade jag efter alkoholfritt och blev beskådad som om jag sagt något obscent. Den sortens dryckjom skulle komma senare, en tidpunkt som jag inte ville vänta in. Min drinkbiljett gick till en bättre behövande jag mötte i porten. Andra minglet bjöds det på melonskivor och färska jordgubbar nedsköljda med ramlösa. Snyggt jobbat Amir.

I min ungdom seglade alltid Halleluja-båten Elida i Vänern och upp i Klarälven med ett glatt och sjungande gäng från någon frikyrka. Det var då en segelskuta i trä som nu återuppstått i större format och annat material. Den påminner lite om pansarkryssaren Potemkin tror jag och sjunger gör de ombordvarande oavbrutet. Båten ligger här hela Almedalsveckan och kanske hoppas man frälsa några förtappade själar med sin sirensång. Så förtappad är jag ännu inte. så jag håller mig undan frälsning ett tag till. Lustigt budskap har man också på Elidas skrov "we are sailing for Jesus" - överloppsgärning enligt mig, han kunde ju gå på vattnet.

 Den ultimata räkmackan har intagits med min vän Kim. Den var så god med handskalade STORA räkor,ett helt ägg och restaurangens egen majonäs - så enorm god så visste Gunvald Skölpadda om vad jag smaskat i mig hade hon anmält mig till djurskyddet. Anmälan hade grundats på att hon stackars skaldjur bara får djupfrysta räkor från ICA.

 Till slut dagens goda råd företrädesvis riktade till kvinnliga Almedalsbesökare : Packa alltid dubbelt så många trosor i väskan som ni behöver eller försäkra er om att ni hittar till en butik i Visby som säljer dambenkläder. Tvätta aldrig upp trosor i Yes med citrondoft som ni hittat på kammaren ni hyr. Diskmedel kan ge svår klåda mellan tårna - högt upp mellan stortårna, det har min empiriska undersökning idag givit som resultat. Diskmedelstvättade plagg av denna sort är helt oförenligt med en kvinna som cyklar i Visby.
 Idag har jag köpt nya trosor i präktig bomull som jag sköljt upp i vanligt vatten.
God natt kära vänner, i morgon trampar jag mot nya djärva mål.

tisdag 3 juli 2012

Vart var du Magdalena Ribbing?

Till att börja med vill jag delge er alla ett visdomsord lika självklart som att man inte skulle äta av den gula snön när man var barn. Åk ALDRIG cykel nedför Donners backe i Visby om du inte är säker på att fordonet är försett med fotbroms! Så nära att jag rev Debatthörnet så det inte var sant och vart skulle Belinda då stått och tjattrat övriga dagar i Almedalen. Jag är väldigt mör i akterkastellet efter den bumpiga färden.

 Undersökandet om var man serverar de godaste gratismackorna kan nog anses för avslutad nu och det var lite överraskande hos ICLD (de med det godaste kaffet). Ett lunchseminarie där som handlade om korruption i kommuner välkomnade oss deltagare med matiga underbara smörgåsar  fyllda med salami,grönt och en fin brieost. De vara delikata, många och fanns både grova i mörkt och ljust bröd.

 Min oförtrutna undersökning om gratismat i Almedalen kommer att fortsätta hela vistelsen - inga mödor skall sparas här inte för att hjälpa min efterkommande Almedalsbesökare. Jag har ätit mycket goda mintkarameller hos Region Västerbotten och även fått smaka renklämma. I morgon äter jag frukost med Eskil Erlandsson och några andra medan vi pratar om mat från jordbruket. Torsdag blir det lanseringsmingel för gotländsk mat. Kommer dock att utesluta rose'vin vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.

 Många och intressanta seminarier blir det under dagarna  och även framöver. Intressanta fakta och onödigt vetande varvas hela tiden. Vet ni att den genomsnittlige mututdelaren i Sverige är man och 46 år? Den som blir mutad är också man och 53 år gammal. Information som ingen skall behöva vara utan - eller hur?

 Vid ett tillfälle strax innan ett seminarie startade, längtade jag enormt efter en expert på Vett o Etikett . Magdalena Ribbing hade varit perfekt att tillgå just då. En av panelmedlemmarna började på ett både disträt och  noggrannt sätt sköta sin munhygien med mellanrumsborste och sedan tandpetare. Jag blev så häpen så jag bara gapade medan den orala ritualen genomfördes inför öppen ridå. Nypetad och fin i sin mun slutade mannen med att stoppa båda verktygen i bröstfickan och sedan sätta sig ned. Min koncentration kom av sig helt efter det och jag var en mycket dålig mottagare av budskap och information.

 Höll helt på att glöm trots att jag är moderat att Fredrik Reinfeldt var kvällens talare - fast nu ljög jag en aning. Det är svårt att formulera sig utan att man låter alltför partisk men här kommer ett försök:
Reinfeldt höll ett bra tal välformulerad,välmodererad och lagomt ledigt. Kort och gott ett bra tal som jag glatt köper, MEN jag skulle önska att det var lite mindre lagomt och kryddat med lite mera jävlarannamma. Så vill jag att det skall vara för Fredrik är trots allt inte statsminister i landet lagom.

 Nu skall det bli dusch och sänggånende för man måste vara fräsch vid frukost med landsbygdsminister och seminariet på eftermiddagen med the one and only ANDERS BORG.. Vad mer kan en kvinna begära?

 Sov söt och kom ihåg att gå hem innan ni lägger er.

måndag 2 juli 2012

Om mingel, talare och annat från kvällen i Almedalen

Almedalen är mest känd för politikerveckan och de eventuella utspel som görs från scenen av partiledare och språkrör. I kväll var det ett språkrör som talade, hon heter Åsa Romson och det var en ilsken och gravid människa. Man kan undra om de båda sakerna hängde ihop. Hon tyckte synd om Greklands befolkning sa hon och vart ännu argare. När jag två gånger fått ett plakat med texten "atomkraft - nej tack" i skallen gick jag från parken. Jag funderar ännu på varför inte miljöpartister kan klappa händer som vanligt folk utan  måste klappa till mig oskyldiga varelse i  huvudet med tillhyggen.

 Ännu smartare var bruden som inte hittade något att låsa fast sin cykel i så hon låste den i min lånade hoj. Att jag inte kreperade då och under tiden jag letade efter cykelägaren bland tusentals besökare till Almedalen. Det löste sig till slut men från och med i kväll är långa vajerlås uppförda på tycka-illa-om-listan.

 Nu skall jag berätta hur politiskt mingel går till för er oinvigda (jag var sådan tills i kväll). Minglet är till för att man skall knyta kontakter med likasinnade och tillgår tydligen på samma vis oavsett vilket parti man tillhör. Till mingel måste man anmäla sig så att lämlig plats kan bokas för alla intresserade. Mingellokalens yta beräknas inte efter hur många människor som skall få plats där utan efter samma antal ickeklaustrofobiska mikrober som anmälda personer. Det är också viktigt att man ser till att inte det finns alltför mycket syre  där heller så att folk blir för uppspelta på det lilla glas rosevin som man fick mot en  lott som delades ut till alla minglare. Fy tusan för surt rosevin med två salta pinnar som tilltugg.

 Vi höll till på något som kallades "terrass" men i min sinnevärld påminde det mer om ett gammalt loft med en hönstrappa dit upp som gick utanpå fasaden. Tres chic kanske, fast jag tyckte det bara var obekvämt. Miljön var förvisso kontaktskapande om man ser det så - vi andades samtidigt för att överleva. Ett ställe som inte har ett tillgängligt damrum är inget fint ställe enligt mig men jag löste problem som uppstod efter hand. För att komma fram smidigt till festiviteten så cyklade jag dit iförd mina slampiga blommiga tights, svart linne och fotriktiga sandaler. I cykelkorgen hade jag min nya fotsida klänning och högklackade skor. Mannen i butiken med fönster mot "hönstrappan" tyckte jag var frimodig när jag svidade om under trappan på trottoaren. Jag har ingen aning om politiska sekreteraren tyckte det samma när jag ålade ur klänningen i trappan när jag tröttnade och for därifrån.

 Om ni funderar på att äta "vitlöksmasserad svinrygg" på något fint ställe så strunta i det - det är bara ett sätt att ta ut 300 spänn för något som såg ut som en ynka skiva skinkstek. Fina stället kan tydligen kalla saker vad som helst, men jag tror att det är lögn och förbannad dikt att man masserar maten någonstans och dessutom med en vitlök. En vällagad kebab från en kiosk i hamnen blev mitt kvällsmål.

 Om jag inte blir utesluten ur partiet för min strip- on och strip-off  vid minglets början och slut så kommer nya spännande betraktelser från mig och Almedalen.

Åsa Romson, här är din önskelåt från mig. Alla Kraftverk är inte så hemska som man kan tro i alla fall inte detta. www.youtube.com/watch?v=MHHv4u8Vomw

Gratis är gott eller i alla fall mättande.

Efter en djävulsk natt då jag anfäktades av demoner utskickade av de hästar vars morötter jag ätit upp som middag och nattamat hasade jag ut i duschen. När jag äntligen glidit ur mitt comatösa tillstånd satt jag raskt upp några delmål för dagen. De var att få på mig kläderna, få tillbaka bankkortet och få tag i mat - jag hade inte rangordnat mina behov på något vis men  maten var det nog det som hade prio ett för mig. Till all lycka var det första seminariet på morgonen ett frukostseminarie och med det i sikte överlevde jag en promenad på fem minuter till platsen för föredraget. Sällan har en inplastad ostmacka av okänt ursprung nedsköljd med kaffe smakat så gott som detta lilla mål, men personligen så har jag lite vidare perspektiv på vad en frukost är.

 Alla sorters kartläggningar sker i Almedalen under en hektisk vecka, information utbyts och sprids men många saker får man komma på alldeles själv.Varför har ingen sammanställt en lista på gratisätande och drickande under Almedalsveckan - och då menar jag inte mingel för där är man inbjuden och är gäst. För efterkommande snyltare,fattiglappar och annat löst folk som t ex jag så kommer här en liten sammanställning som är ovetenskaplig, säkerligen ovederhäftig och helt efter mitt tycke genomförd.

 Av alla ställen (och de är många) som bjussar på kaffe så hade ICLD det godaste trots att det serverades ur termoskanna. Man återfinner dem vid Hamnplan med ingång från Kaserngatan.
  Sämsta kaffet serverades vid samma Hamnplan och skam att säga så var det kaffet från min hemstad d v s Löfbergs Lila på turne från Karlstad som fick mina stackars smaklökar att lämna in för alltid.
 Hyfsat kaffe finns att få både här och där så det är inte så svårt att få i sig det dagliga koffeinet. Bäst tea finns på Bloggplats H12 - inga konstiga parfymerade sorter bara Earl Grey, Breakfast Tea och Lemon Tea.

  Bjudmackor är av standardmodell, en halv fralla eller rundstycke med neutralsmakande ost ( lika upphetsande som att kyssa brorsan ungefär)en strimma paprika och en liten kvist persilja. Inte spännande men mättande och gratis och därför bra nog. Man skall ju aldrig skåda given häst i munnen säger de kloka. Aftonbladet serverade fantastiska, fräscha baguetter ur en korg med både det ena och det andra i. Korgen stod längst inne i deras tält så när jag nu tänker på det så kanske jag stal två prominenta gästers lunch - jäpp jag tog två eftersom det var vad jag behövde till lunch och uppätna är de också.

 Efterrätt fick jag också i mig, gratis o franco som första svärmor alltid sa. Gotländska nyplockade jordgubbar serverades av LO. Dessa bär var plockade av icke svartarbetande plockare men smakade lika gott som vanliga bär.

 Nu sitter jag naken på en handduk i min säng och bloggar. Om några timmar skall jag på moderatmingel på Wallers terrass och då cyklar jag dit. Alla cyklar sägs vara uthyrda sedan månader tillbaka och de skall vara värda sin vikt i guld. Det är rent nys om jag får säga så för utanför mitt logi står en urläcker hoj i silver och blått som jag får disponera fram till att jag åker hem. En mycket sympatisk marknadsförare och teknikchef lånade mig den när jag frågade vänligt. Det är sådana där fina cyklar som man kan låna i Paris vid en station och ställa vid någon annan station när cykelturen är avslutad. Jag har lovat att ta med broschyrer från detta företag till min hemkommun. Tjänster och gentjänster kallas det visst.

Efter kvällens mingel skall jag spana in MPs Åsa Romson när hon talar och får jag tag i min bloggkompis Kim så skall vi ta och läppja på en öl eller två (till rabatterat pris givetvis).

 Nu skall jag strax duscha igen men innan dess skall jag avslöja en partihemlighet - Per Schlingmann är troligen en huvudfoting! Jag mötte honom på en trottoar och är helt säker på att jag skulle kunna gå rak och i högklackat mellan hans ben utan att han lade märke till det. Ni som känner mig vet att jag är 163cm kort så ni förstår hur lång karln är.

 Nu stundar sanering och mer om Almedalen får ni läsa om senare. Mot nya djärva mål!



söndag 1 juli 2012

Jimmie jag och alla andra

Jag har gjort min Almedalsdebut i år - Jimmie Åkesson gjorde sin förra året, men det talet såg och hörde jag via tv då. Jag har suttit på mitt rum och försökte få ner mitt nära världsrekordaktiga blodtryck. Genom att andas långsamt och sakta gnaga i mig tre stora fodermorötter nedsköljda med buteljerat gratisvatten så fungerar jag igen med styrfart.

  Vad har då varit positivt med min dag (man skall visst portionera ut bedömningar med lite socker i början)  i Visby och Almedalsupptakten?
När jag sökte bloggplatsen
H12 så hamnade jag på Hästgatan 12 där en fantastiskt trevlig vakt hjälpte mig att hitta rätt på den för i år nya platsen.
Då alla bankomater var tömda på pengar idag och den sista bankomaten dessutom åt upp bankkortet för mig så räddades jag från svältdöden genom att företaget(?) Ryftes byggt en morotspyramid vid Hamnplan som jag försåg mig ur. Samhall hade vänligheten att dela ut reklamvatten som jag tacksamt tog emot.
Affischerna med Jimmie Åkesson var mycket vackra och stylade  till filmstjärnehöjder - Photoshop kan verkligen göra skillnad. Synd dock att man blåst upp bilden så man såg sminket i varje por.
Jenny och Niklas Strömstedt stod framför mig under SDs framträdande och Jenny hade ett par fantastiskt vackra höga pumps på sig i brunt och beige. För en skofanatiker som jag var de i klassen att dö för , men jag bara glodde lite diskret.

  Så där nu har jag varit positiv som bara den så nu presenterar jag uschlistan.

Någon trodde sig veta att MAX brukade dela ut hamburgare efter partiledartalet men det var nog feluppfattat eller också gjordes det på annan plats än den jag trodde.
Jag hittade inte en endaste Karlstadsmoderat i parken men fick en bamsekram av en kille från Kris som troligen tyckte jag behövde en.
SD har tydligen en kampsång som framfördes av en trubadur och omkvädet berättade att SD skulle ta tillbaka Sverige. Tänk jag hade inte en aning om att vi var ockuperade eller invaderade - men man lär sig.
Ordförande för SD-kvinnorna (namnet uppfattade jag inte och iddes inte heller leta reda på) inledde kvällen med att berätta att det var så synd att folk hatade dem så mycket så att de inte en gång fick chansen att framföra sitt budskap innan hatet slog emot dem. Jag talar bara för mig själv när jag säger att jag aldrig hatat dem men jag tycker deras människosyn och omvärldsanalys gör mig vettskrämd. Budskapet som denna kvinna hade var en liten konstig röra där hon pratade om hur kvotering för att få in kvinnor i styrelser var av ondo. I nästa stund pratade hon om att våldtäktsmän skulle förvisas ur riket på livstid till dit de kom ifrån. Min stilla undran är importerar vi våldtäktsmän - finns det inga inhemska sådana?

Jimmie Åkesson skall ha arbetat med sin retorik enlig olika kanaler, synd att det inte har hjälpt ett dugg. Årets tal var faktiskt sämre än det han höll när han debuterade i Almedalen. Jag tror inte man kommer särskilt långt i ett övergripande lagbygge om man sågar de presumtiva alliansmedlemmarna som man kan få i framtiden. Precis det gjorde han  då han beskyllde dem för feghet,flathet och dåligt maktutövande. När det var avklarat startade han något som jag vill döpa till pyttipannaretorik. Pyttipanna görs ofta efter en kylskåpsrensning där man luktar och okulärbesiktar rester från tidigare måltider. Det som luktar eller har antagit en mystisk färg skär man rent och kryddar innan man steker upp det ånyo. Jimmie han staplade bra saker som han ansåg partiet gjort genom att rycka dessa ur sitt sammanhang. De presenterades sedan som sådant man påverkat och haft framgång med. Ingen analys på vad och hur man påverkat serverades och jag kände närmast ett förakt från Åkessons sida mot oss ickemedlemmar som stod där och hörde på.

 Att känna den hånfulla attityden bäras fram av ordförandes gnälliga röst(tips från coachen - gå till en röstpedagog) fick mig att reagera med ilska. Barnsligt är det helt visst och SD har rätt att i en demokrati få ha sina åsikter även om inte jag delar dem med det partiet. Jag gick hem till mitt boende genom ett vackert Visby för att skriva bort min frustation.

 Nu sitter jag med en morotsgnällig mage, jag är hungrig och har skrivit min första Almedalsblogg vid sextio år fyllda. Bra eller dåligt vet jag inte, men jag njuter av att foga ord till ord för min egen skull. Det är min blogg, mina tankar och det gäller inte livet utan bara hur jag ser på livet här,nu och genom mina glasögon.

 Den tekniska idioten som bor i mitt skal skulle vilja ge Åkesson och hans gäng en önskelåt - det är jag som önskar utan inblandning från någon. Det är en grupp underbara svenskar som sjunger vackert och med inlevelse om vårt land. Kents sång SVERIGE framförd av Glada Hudik hoppas jag går att länka. SDs betyg från mig blir IG på såväl framförande och innehåll och det är jag inte särskilt ledsen för.

http://www.youtube.com/watch?v=Nr3AORdAI0E

fredag 29 juni 2012

Landet som flyter av mjölk och honung

Jag skall få se de stora elefanterna dansa. Jag skall få höra tungomålstal och siare som lovar mig en underbar framtid om jag bara följer dem. Den rätta lösningen sitter alla på och jag har bara att ta emot den gyllene nyckeln till detta paradis på jorden.

 Jag är på väg till Almedalen för att skåda ljuset som alla vill skänka mig. Ingen vet dock att i den lilla tjocka tanten (som är jag)med nyfärgad röd tuppkam bor det en nyfiken bloggare som längtar efter att sätta allt jag ser och hör på pränt. Vi ses och hörs i min garderob med nya spännande rapporteringar.

 Nya fantastiska inblickar från Almedalen serveras dagligen från och med söndag av mig er egen Granntant.Nu skall jag bara packa ner det sista av mina raffiga kläder så är jag redo för äventyret i österled ( eller vad man säger om Gotland)

lördag 23 juni 2012

Checklista

I min ungdom (nå ja) så skulle man som kvinnlig resenär tänka på de tre Pna. De var Pass, Pengar och P-piller eller Pessar(ett bra preventivmedel som vissa inte har en aning om vad det är eller hur det fungerar längre). I nuläget så får P-et stå för annat när det gäller mig: Pass behövs inte för att Almedalsresa, Pengar har jag inte och Preventivmedel behövs inte då jag är sextio år och dessutom har avvecklat all eventuell promiskiösitet. Skulle köttets lusta infinna sig meddelar jag mannen i mitt liv detta.

 Mina personliga Pn blir således PANK, POLITISK(NÖRD) och PUMA. Nu har jag beslutat mig för att inleda min karriär som Almedalsbloggare och jag har även anmält mig på blogghänget som alla vi kändisbloggare (hmm) syns på kväll efter kväll. Som vanligt kommer jag att leverera knivskarpa analyser av allt och i synnerhet Anders Borg den lilla godingen oavsett om han är där eller ej.

 Det är noga att packa rätt när man skall ut på turne men jag tror att jag har någolunda pejl på vad man tar med sig på en sådan utfärd. Min lista är som följer:
Laptop med laddare
Kamera med extra batterier
Nya mobilen med laddare
Gamla mobilen med laddare
Tandborste
Trosor
Handduk
M-tshirt
Gamla sandalerna
Extra tröja
Något raffigt att mingla i.

 Jag tror inte jag glömt något och är det det så kan jag leva med det. Vilka spännande möten jag kommer att uppleva, så många roliga spännande personligheter det finns där att möta i Almedalen.
Tänk att få möta de bloggare som man tror sig känna genom det de skrivit och efter hur de ser ut på eventuella bilder. Synd att min favoritbloggare Tokmoderaten inte är i Almedalen i år då han tagit Time-Out men det finns andra tillfällen att möta honom, han kommer säkert att vara där nästa år.

 Det här är så ofattbart spännande så jag vet inte till mig - en dröm jag haft i många år men inte kunnat få någon i släkten att ställa upp på. Att det blev av att åka i år berodde på att jag fick resan i present när jag fyllde 60 år , resten är historia.

  Jag är på gång. Jag är laddad. Jag är tänd - därför kan ingenting gå fel hoppas jag. Går det fel så är det någon annans fel är en fantastisk tes i mitt tycke. Jag är spänd och koncentrerad som en sprinter i startblocket i 100-metersfinalen i OS. Vad är en månad i Thailand mot en vecka i Almedalen? Det är en löjlig jämförelse som ni förstår för Thailand finns inte i min sinnesvärld.

 Om en vecka är jag i Almedalen och vet inte hur jag skall hinna med allt som skall göras här hemma innan dess. Idag skall vi uppvakta vår vän Charlie på 70 årsdagen. Måndagmorgon 07.30 står målaren här för det skall målas och tapetseras i hela lägenheten (tajmingen kunde varit bättre) och det går inte att flytta. Tisdag firar vi Birgitta på M-kansliets 60 år och torsdag är det favoritsvågern Börjes 75 årsdag.

 Sedan är det dags - efter packningen åt mig och mannen. Lördag försvinner jag mot Gotland och mannen reser till Tollered. Jag kan knappt bärga mig.


 e

tisdag 19 juni 2012

Livet går vidare trots att en del gått vidare till en annan dimension

För 32 år sedan födde jag min andra dotter - hon som blev den Vackra Fru Johansson. Som alla barn var hon underbart vacker redan som baby och klok som en pudel var hon . Vi åker och hälsa på henne i eftermiddag.


  För 13 år sedan blev min första dotter Flickan som Skrattar i Vinden då hon omkom i en bilolycka. Jag hör henne dagligen och bryr mig inte om att en del tycker att jag är tokig.


För 37 år föddes en pojke som blev Flickan som Skrattar i Vindens fästman. Han var den som körde bilen som hans fästmö omkom i och han hade druckit öl. Han kallade sig Peter Mördaren tills han tog sitt liv i förtvivlan .

  Jag lever med dessa personer men på olika sätt men det är en konstig dag varenda år, säkert  fortsätter det så så länge jag hänger med. Nu skall vi ta blommor ur naturen till två grava men min levande dotter vill inte ha det så hon slipper.

  Livet är en konstig bergochdalbana.

torsdag 14 juni 2012

Spenatsoppa med sköldpadda

När det är motlut och allmänt jobbigt ska man göra de enkla tråkiga sakerna istället för att navelskåda. Jag har nu navelskådat mig genom min trinda gestalt och kommit ut på baksidan d v s på ryggen. Nu är det nog - pappa blir inte bättre och Flickan som skrattar i vindens dödsdag kommer som alla andra år den 19 juni.


 Makens alla långbyxor är nu pressade trots att jag anser att strykjärnet är ett djävulskt tortyrredskap och föredrar kläder i naturligt "skrynkel". Gunvald Skaldjurs alla fina stenar är kokta liksom hennes sandbädd. Läget på hennes akvarie i nya lägenheten är så ljus att det är försett med en grön algmatta och jag misstänker att vi hade en fantastiskt algblomning på gång. Det kan inte vara skönt att vara Gunvald i den soppan. Allt är nu åtgärdat och det är fin sikt både in för oss och ut för Gunvald.


 Nu bär det strax iväg för att köpa studentpresent syskonbarnet Simon som vi skall fira. Min vän som inte ville leva är på sin mödosamma väg tillbaka till livet.

 Livet går vidare runt mig och min familj - jag kliver på Livets Tåg och åker med, fast jag ibland förbannar att jag inte fick en första klass biljett.

söndag 10 juni 2012

En sorgesam och gammal man

I samhället hasar den gamla mannen fram med sin rollator. Dagen är varm och solen skiner men han är klädd i sin dyra vinterjacka och väl neddragen toppluva och ofta har han även handskar på sig. Vid konditoriets uteservering delar han ut glada tillrop till de gamla damerna som sitter där. Det kan bli sådana saker som " Tjenare era gamla surfittor"eller lite snällare som "Här sitter ni era skitkäringar". Hans frontallobsdemens får honom fullständigt att bubbla av obceniteter och svordomar. Han förstår inte vad han gör och hur han skrämmer sin omgivning. Hans hemtjänst förstår inte att han gör och säger som han gör på grund av att han har den demens har och tycker att han är en äckelgubbe - de är ju outbildade så mannen och andra män som gör så betraktas som arbetsfara. Han skall anmälas för sexuell kränkning anser de.

 Han är min gamla far och man anser inte att det är så farligt med honom när vi söker hjälp. Eventuellt så kommer ett passande boende att stå klart 2015 och då hoppas jag verkligen  att den arma mannen inte lever långre. Jag är säkert hemsk men jag tycker så. Pappa ringer på nätterna och gråter för att han är så ensam och han saknar sin fru, trösten kan jag inte ge honom för vår mor är de facto död. Oss barn räknar pappa inte och vi kan inte ligga över där varje natt. Annat boende är inte aktuellt än det han har men han ska få utökad hemtjänst att "kränka".

 Nu skriver jag det mest förbjudna - om det finns en gud så låt pappa dö! Han lider och omgivningen också, det finns inget kvar av den man som är vår far. Den stackars gamle mannen är bara en skuggbild av den man vi kallar pappa. Låt honom slippa att vakna en morgon.

fredag 1 juni 2012

Ovisshet är det värsta

Vi har haft kontakt med biståndsbedömare, demensgrupper och bostadsinsatsgrupper för pappa och det är som att vada i trögflytande sirap medan man bär på en ryggsäck vägande hundra kilo. Faderskapet är ömsom god som guld och ömsom som en trilsk treåring. Foten läker bra, han får hjälp med hygienen (när han tycker så) och han trivs bra med sin katt som han faktiskt utfodrar bra och pysslar med - under vår diskreta tillsyn. Han planerar att åka på semester "man måste komma bort"som han säger, ett begrepp som vi hans barn tolkar på ett helt annat sätt än han själv. Pappas pass har "kommit bort" och vi har ingen aning om vart det kan vara.Det är tungt att få ihop byråkrati och en gammal man och hans demens - det finns otroliga brister i systemet som till syvende och sist gör att mycket tunga bitar får skötas av anhöriga, där det finns sådana. Det är tungt att dra sådana lass inte för att man vill utan för att man måste. Det är i bästa fall två steg framåt och ett bakåt som gäller ändå är jag inte ensam - vi är flera barn som hjälps åt.Hur skall det bli med pappsen? Hur länge orkar vi hans barn? Jag oroar mig så för en vän men hoppas att det skall bli bra ändå. Vännen har krisat ihop fullständigt och efter att ha skrivit ett mycket svart avskedsbrev och smsat farväl/förlåt- meddelande till en anhörig finns inga spår efter min vän.Vi är många som försöker få upp en tråd men ingen har haft någon framgång. Vi måste ändå försöka att nå fram och den slitna klyschan "finns det liv finns det hopp" är det enda som gäller. Tänk om man förstått att det var något sådant på gång, tänk om man hade kunnat tala om att det blir bättre och att man faktiskt kommer igenom helvetet trots att det är nattsvart. Vi är så många som har gått på den svarta vägen och trott att det aldrig skulle bli ljust, men det blev det till slut ändå. Visst sjunger inte alla fåglar för en, alla människor runt omkring är varken vackra eller goda men man kan återvända till ett gott liv från mörkertiden. Nu skall jag och vännens vänner försöka komma på vart vännen är och att visa hur älskad vår vän är av många många. Vi hoppas och tror att vi snart får se vännen igen men vi måste för vår egen del också göra annat än söka och grubbla för att inte själva bli sittande och bara bli okonstruktiva. Älskande vän vi är med dig så hör av dig om du kan. Vi finns omkring dig och väntar på ett litet tecken från dig även om du nog inte läser min blogg. Vi finns här i alla fall, vi dina vänner.