Almedalen är mest känd för politikerveckan och de eventuella utspel som görs från scenen av partiledare och språkrör. I kväll var det ett språkrör som talade, hon heter Åsa Romson och det var en ilsken och gravid människa. Man kan undra om de båda sakerna hängde ihop. Hon tyckte synd om Greklands befolkning sa hon och vart ännu argare. När jag två gånger fått ett plakat med texten "atomkraft - nej tack" i skallen gick jag från parken. Jag funderar ännu på varför inte miljöpartister kan klappa händer som vanligt folk utan måste klappa till mig oskyldiga varelse i huvudet med tillhyggen.
Ännu smartare var bruden som inte hittade något att låsa fast sin cykel i så hon låste den i min lånade hoj. Att jag inte kreperade då och under tiden jag letade efter cykelägaren bland tusentals besökare till Almedalen. Det löste sig till slut men från och med i kväll är långa vajerlås uppförda på tycka-illa-om-listan.
Nu skall jag berätta hur politiskt mingel går till för er oinvigda (jag var sådan tills i kväll). Minglet är till för att man skall knyta kontakter med likasinnade och tillgår tydligen på samma vis oavsett vilket parti man tillhör. Till mingel måste man anmäla sig så att lämlig plats kan bokas för alla intresserade. Mingellokalens yta beräknas inte efter hur många människor som skall få plats där utan efter samma antal ickeklaustrofobiska mikrober som anmälda personer. Det är också viktigt att man ser till att inte det finns alltför mycket syre där heller så att folk blir för uppspelta på det lilla glas rosevin som man fick mot en lott som delades ut till alla minglare. Fy tusan för surt rosevin med två salta pinnar som tilltugg.
Vi höll till på något som kallades "terrass" men i min sinnevärld påminde det mer om ett gammalt loft med en hönstrappa dit upp som gick utanpå fasaden. Tres chic kanske, fast jag tyckte det bara var obekvämt. Miljön var förvisso kontaktskapande om man ser det så - vi andades samtidigt för att överleva. Ett ställe som inte har ett tillgängligt damrum är inget fint ställe enligt mig men jag löste problem som uppstod efter hand. För att komma fram smidigt till festiviteten så cyklade jag dit iförd mina slampiga blommiga tights, svart linne och fotriktiga sandaler. I cykelkorgen hade jag min nya fotsida klänning och högklackade skor. Mannen i butiken med fönster mot "hönstrappan" tyckte jag var frimodig när jag svidade om under trappan på trottoaren. Jag har ingen aning om politiska sekreteraren tyckte det samma när jag ålade ur klänningen i trappan när jag tröttnade och for därifrån.
Om ni funderar på att äta "vitlöksmasserad svinrygg" på något fint ställe så strunta i det - det är bara ett sätt att ta ut 300 spänn för något som såg ut som en ynka skiva skinkstek. Fina stället kan tydligen kalla saker vad som helst, men jag tror att det är lögn och förbannad dikt att man masserar maten någonstans och dessutom med en vitlök. En vällagad kebab från en kiosk i hamnen blev mitt kvällsmål.
Om jag inte blir utesluten ur partiet för min strip- on och strip-off vid minglets början och slut så kommer nya spännande betraktelser från mig och Almedalen.
Åsa Romson, här är din önskelåt från mig. Alla Kraftverk är inte så hemska som man kan tro i alla fall inte detta. www.youtube.com/watch?v=MHHv4u8Vomw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar