tisdag 6 november 2012

Jag pratar med dem ofta

Medier och det övernaturliga har blivit så vanliga på TV-tablåerna att det bara är matlagningsprogrammen som slår dem i mångfald. Jag är skeptisk till dessa mumlande människor som står där och "känner" in och ger vaga beskrivningar på någon nu avliden person som är osalig och stör folk genom att spöka för dem.

Jag tror inte på sådant som presenteras i tvn som övernaturligt och något som går att tjäna pengar på för att folk är troskyldiga och vill ha kontakter med någon på andra sidan d v s någon som är död. Visst finns det en liten treåring i släkten som berättade om flickan som ingen annan än hon såg på mitt 60-årsfest och som hälsade genom henne till mig. Flickan hon beskrev och hälsade från var hennes mammas kusin som hon aldrig hört talas om och som dog åtta år innan hon själv föddes. Det var min dotter "Flickan som skrattar i vinden" som valde att hälsa genom lilla Amanda som inte tyckte det var något konstigt med en flicka som bara hon såg på festen.

Min dotter "Den vackra fru Johansson" har viss kontakt med sin döda syster och tycker  att det är helt naturligt att både hon och jag har vårt eget lilla kontaktnät med Alexandra även om vi inte hänger ut de band vi har med varandra.Vi hör inte röster eller så men man får små förnimmelser och tröst av det man känner liksom råd.

Min gamla mormor lägger sig i då och då och det är handfasta råd hon levererar samtidigt som jag tycker att hennes dofter svävar mot mig - det luktar vanilj och svett precis som det gjorde när mormor bakade. Mormor dog 1980 hemma hos oss när hon åkt ner från Umeå för att hjälpa till när jag fick min andra dotter. Hon dog i sömnen, gammal men fortfarande behövd, aktiv och fantastiskt älskad - hon gör sig fortfarande behövd och påmind.

Svärmor är en ny bekantskap bland de som  jag pratar med även om hon inte heller finns med som oss vanliga levande på jorden. Att hon har tagit kontakt med mig beror absolut inte på min dragningskraft utan det beror enbart att hon är så orolig för sin son. Det gick inte att få henne att inse att mannen i mitt liv var en vuxen 6-barnsfar och inte en liten gosse som skulle daltas med så länge hon var i livet. Nu när hon varit död i flera år är det definitivt lönlöst att få henne att ändra sig när det gäller hennes omsorg om pojken. Man måste ta någon på allvar när man får ett påpekande från en mor om att det är lämpligt att kolla tempen bara för att hennes son varit så trött. Den 68-åriga gossen hade rejäl feber men fick medicin och mår bra nu.

Jag säger att jag" pratar" med dessa kvinnor och det blir ganska ofta och alltid är det de som tar kontakten. Pratar är fel ord för det är ordlöst och ändå förstår jag allt de förmedlar även om jag inte ser dem heller. Det är inte skrämmande på något vis, tvärtom är det bara tryggt och rogivande med min hird av kloka kvinnliga följeslagare. Jag har aldrig hört röster eller haft syner så jag varken vill vara eller är ett medium men de här döda kvinnorna är en del av mitt levande liv som aldrig stör och oroar. Jag är inte på något vis religiös eller tror på övernaturligheter inte alls. Det är är helt naturligt och fantastiskt tryggt. Jag har det beviljat att få ha kvar dessa starka kvinnors väsen runt mig.
 Sådan tur jag har.
 

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack jag tror du vet vad det är jag försöker berätta om och hur jag har det.

      Radera
  2. Jag har min pappa kvar runt mig på precis samma sätt. Får lite hjälp ibland. Men varken hör eller ser något. Det är som du säger mer som förnimmelser. Känns tryggt och bra och jag pratar ofta med honom. =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tryggt och skönt att bara veta att de finns där i din närhet och för dig. Inget medium behövs eller hysteriska journalister, man är där bara med sin trygghet från de som gått före.

      Radera