fredag 30 mars 2012

Vart tog värmen och pengarna vägen?

Några underbara dagar och sedan surt ,kallt och blåsigt - det är inte något vi har beställt men vi fick det ändå.Jag huttrade mig iväg för att vattna fiskar och blommor hos min vän som avvikit till Venedig i trevligt sällskap.

Det är trevligt med LGs resor och utflykter för jag får vårdnaden om hans gamla bil när jag matar fiskarna. Åtta fiskar som är tio år gammal kan göra vem som helst hispig, jag smyger alltid fram mot akvariet medan jag hysteriskt räknar eländena och rätt antal får jag aldrig.Antalet skiftar mellan 6 och 11 och dagens vattenbalett slutade på siffran 6. Efter många omräkningar gav jag upp och utfodrade kräken innan jag åkte hem. Troligen har fiskarna förökat sig till på söndag eller begått kollektivt självmord, vi får se.

Hemma så satte Skaldjuret Gunvald krokben för mig när jag ångade in i hallen.Troligen bröt jag minst tre av mina tår på Gunvalds hemska skal och de trillar nog av under natten. Tur det för jag får inga skor på den foten med de abnormt svullna tårna i nuläget.Surögda Ester har flyttat in i min gröna handväska efter att ha gått igenom alla papperskassarna (76st)med böcker som står över allt. Jag sa att vi hade flyttat färdigt men det var inte sant märker jag nu. Vi skall bara flytta tre hus bort men det är jag som står för det mesta arbetet. Jag har avstyrt mannen i mitt livs geniala ide om att lägga min garderob i svarta sopsäckar men hann inte rädda undan väskorna från samma öde. Väskorna kommer säkert med i flytten om ingen tror att sopsäcken är en sopsäck och slänger den.

Pappa har varit på hockey med oss två gånger och det får honom att bli osannolikt pigg den stunden. Problemet med pappsen är att han givit sig tusan på att han skall åka till Turkiet ensam och till platsen han besökte med mamma för tjugotvå år sedan. Inga argument biter på honom. En man som är dement och på senaste halvåret mist sin fru,haft en stroke och en infarkt är ingen man vill skicka iväg. Ingen av oss barn kan åka med honom men han har lyckats få hjälp att ta ut ett pass. Pappa har inga pengar och han fattar inte det och dessutom fixar han inte bankomaten längre. Det är alltid fel på den enligt honom.

En gammal man som inte förstår att man kan inte spela för mellan 100 och 200kr varje dag på keno om man har en minimal pension har svårt med finanserna. Vissa dagar spelar pappa både två och tre gånger för att han glömt att det redan är gjort.Han väntar ivrigt på arvet efter mamma trots att kommunen betalade för hennes begravning och att hon var skuldsatt upp över öronen.Min bror som skött om pappren och bouppteckningen kommer hem till veckan och det blir skönt med den avlastning som han kan ge när det gäller pappa, hans pengar och vad man kan göra med dem.

Ibland blir man vansinnigt trött på det mesta men det blir att ta nya tag igen o igen o igen......

lördag 24 mars 2012

Full av hybris - jo visst är jag det.

Jag har varit hemma några timmar nu och riktigt gottat mig i självhävdelse. Hemskt tycker säkert flera av er och undrar varför jag anser mig lite märkvärdig just nu. I dag var det stort firande på Karlstads Universitet och jag har nu officiellt fått min examen i konstvetenskap.

Min gamla trötta pappa sken som solen i vår stad,mannen i mitt liv stod där stolt som en tupp och mina fantastiska vänner Staffan och Carl var där för att se när jag fick min examen.Vacker sång och fina tal inramade den högtidliga akten, prorektorn var fin som Sheriffen i Nottingham i sin ämbetsdräkt och Lena hela universitetets egen "stormamma" fast hon har en tråkigare titel officiellt, var där och förgyllde stämningen.

Vi var många som var där och stämningen var på topp när sorlet i Aula Magna steg av förväntan för att plötsligt avstanna när kårordförande tog till orda.Efter talet sjöng en grupp från Ingesund och sedan fick vi som tagit examen tåga upp på scenen. Våra namn lästes upp och sedan fick vi mottaga ett glasäpple ur prorektors hand.Äpplet är specialdesignat av en glaskonstnär här från Värmland och skall symbolisera visheten. Det är ett fint äpple jag fått och jag är så stolt över att ha kommit ända fram till detta ögonblick. Roligast är nog ändå hur stolt min pappa och min man är över mig. De och mina vänner får mig att känna mig oövervinnerligt smart och otrolig. Kaffet och bakelserna som universitetet bjöd på smakade gudomligt solen sken och alla människor var osannolikt vackra.

Den här dagens vackra glans skall jag spara länge på, den skall jag putsa på och njuta av fram över när mörkersdagarna dyker upp - för det gör de - men nu njuter jag av min fullkomliga fantastiska tillvaro som intelligent och skön.

Jag skall nog gå någon kurs till hösten på universitetet tror jag, det är så spännande och det finns så många nya möten att ha i framtiden.

söndag 18 mars 2012

Hockeyhuligan

Alla har ett lag i sitt hjärta om man har ishockeyintresse - så även jag. Lördagen tillbringade jag i Löfbergs Lila Arena tillsammans med mannen i mitt liv och gamla pappa. Efter att ha fått tag i tre biljetter så fixade vi Färdtjänsttaxi åt pappa och mötte upp honom utanför ispalatset. Jag var helnöjd med tre biljetter i rad och som jag trodde nära evakureringstrappan för lätt tillgång till korv, dricka och toaletter. Gissa om vi satt som en kork i en smal flaskhals? Dessutom var platserna längst uppe under taket - långa, långa trappsteg upp och hiss fick inte användas.

Älskade maken drog sig upp i ledstången tre trappavsatser upp. Jag tog ett rejält tag om pappas midja och pushade-höll emot och stöttade honom. Sedan fick vi gå runt hela arenan för att komma till sittplatserna eftersom man satt för gången med kravallstängsel för att skydda motståndarlaget hejaklack där de var placerade. När vi äntligen blev sittande så fick man verkligen känna att man inte hörde hemma där vi var. Den luggslitne riddaren är 2 meter, han är stel och orörlig och han är utrustad med gåstavar som är i vägen även undanstoppade under stolarna.Pappa sitter framåtböjd och hör som kratta och lyckas alltid vara i vägen.Jag oroade mig hela tiden för vad herrarna skulle råka ut för.

Några minuter efter att matchen kommit igång märkte jag att jag till vänster om mig hade en HULIGAN - och vilken man det var. Han skrek,han hoppade och busvisslade när han inte sjöng kampsånger. Mannen var lite mager och liknade E.T. där han plirade mot mig genom stora tjocka glasögon. FBK-mössan klädde honom inte men han verkade mycket pigg där han satt min gamla pappa, han fick hållas med ålderns rätt. Är man mellan hundra och döden så må man väl få tjoa och gapa tycker jag.

En förlustmatch, men med tillräckligt mycket korv i magen gjorde att pappa var nöjd när han åkte hem med sin färdtjänsten. Kvällen ägnade pappa åt att analysera matchen ur båda lagens synvinkel per telefon, utan att bry sig om medias eller mina åsikter. Idag går pappa runt i sin fina FBK-tröja som han fick - ingen kommer att missa vilket laget i hans hjärta är.

Nu vet vi också att pappas nya tänder håller för en busvissling. Vilken farsa jag har- trots att han är en huligan.

onsdag 14 mars 2012

Jag har varit på åådischen

En klädfirma skall snart öppna en stor butik i ett nytt köpcenter. För att få tag i den rätta personalen så sökte man inte jobben via arbetsförmedlingen utan hugande sökande skulle infinna sig på¨ett litet käckt kafe och där skulle man få 3 minuter med en assistent för att imponera nog för att få ett arbete.Det var precis som inför en rollbesättning som skådespelare eller dansare får göra.

Milde himmel vad skojigt det såg ut när unga vackra människor köade i en ringlande orm alla noga med att verkligen visa hur modemedvetna och samtidigt egenartade de var. Genomsnittsåldern var cirka 20 år och jag såg ovanligt många konstifika nosringar hängande i genomborrade näsväggar.

Jag kunde inte låta bli att kliva in i de arbetssökandes skara som en utmaning och en protest mot åldersfixeringen som verkade råda. Varför kan inte små tjocka tanter kränga roliga kläder? Vilken regel styr att inte vi kan både stil o försäljning med vår livserfarenhet? Vi behöver inte heller vabba eller vara gravlediga utan kan tvärtom hålla ställningarna för de som behöver sådan ledighet.

Som den äldste sökande - jag kunde vara både mor och mormor till de flesta andra - antog man att jag skulle fika men då jag framhärdade med att söka arbete fick jag en liten nummerlapp som alla andra i kön.Jag fick mina tre minuter då jag förklarade att något CV hade jag inte eftersom jag tyckte sådant inte var något att ha - jag var mitt eget CV. Den trevliga assistenten kommenterade min vackra hatt och var hemskt trevlig.Mina data noterades liksom min mailadress, de skulle höra av sig om jag klarade av gallringen fast man kallade det utvärdering. Enligt olika källor var vi 600 eller 700 som sökt de 20-25 arbetena så jag trodde inte på någon mer kontakt när jag gick hem.

Det var roligt nästan förbjudet roligt att bara ha vågat söka något som oskrivet var för yngre människor. Jag var fnissig i flera dagar och sedan lade jag allt i minnenas arkiv som ett gyllene moment.

Jag fick mail drygt två veckor från den fina firman för jag hade gått vidare efter första granskningen så vi är bara ett åttiotal kvar nu. Jag bryr mig egentligen inte ett dyft om jag får ett arbete på den firma inte ett dugg, jag vill nog inte arbeta med kläder på det sättet. Det är så roligt så det är inte sant att jag kommit så långt som jag gjort med detta icke planlagda projekt och det är bra som det är.Det är bra konstigt ändå att trots att jag inte bryr mig så tittar jag efter ett mail med besked flera gånger om dagen.

Spänningen är oliiiiddlig.

måndag 12 mars 2012

Jag kan inte vara riktigt klok men klarar mig ändå

Som den välstrukturerade människa jag inte är så har jag noga kartlagt våren och alla händelser som skall vara på tapeten. I januari hade jag noga skrivit upp hur jag skulle förbereda min examensdag den 24 mars och hade grovplanerat för min 60årsdag den 8 maj också. Inga problem på något vis bara man planerar allt noggrannt. Ingen - minst av allt jag - räknade med att pappsen behöver mig och mina syskon nu när han är ensam.

Efter mycket stor vånda är jag numer ordförande för Röda Korset här i staden och det tar stor tid och är ett stort ansvar.Mitt under mitt pusslande i min och mannen i mitt livs livsröra fick vi erbjudande om en större, finare och mer handikappanpassad lägenhet - vi tackade ja trots att vi vet att min luggslitne riddare inte kan hjälpa till särskilt mycket.För övrigt har jag tagit på mig något som jag svurit att inte göra - efter en svår kontrovers med hemtjänsten så sköter jag numer om min mans hygien. Jag svor på att inte göra det för att låta maken vara mannen i mitt liv inte någon jag vårdade. Det handlade helt enkelt om personlig integritet inget annat, men nu är det som det är.

Jag har letat efter fina kläder till min examen i två månader men inte funnit något riktigt fint som fröjdade så väl öga och hjärta. Under helgen gjorde vi en utflykt på tjugo mil till ett köpcenter som skulle ha allt. JAG HATAR KÖPCENTRA!!! Efter att ha drivit runt i detta förskräckliga ställe handlade jag något som jag tyckte var bra.Det blev inga snygga kläder men Skaldjuret Gunvald har numer en stor burk svindyrt sköldpaddsgodis.

Idag har jag köpt en linnekavaj och en blommig klänning till examen och klänningen skall användas på min födelsedagsfest också. I morgon skall jag ta in offerter på flyttstädning och tala med med herrarna i min middagsklubb - de kommer att få bära mycket omkring 1:a maj. Svägerskor kommer att baka till födelsedagsfesten kompisar dukar den hyrda festlokalen och det ena med det andra.

Efter mitten av maj skall jag inte göra ett skit mer än möjligen vika på tårna - sedan så börjar jag om och står upp och njuter av livet.

Hoppas jag lyckas lägga in en man som jag nästan vill jämföra med Edith Piaf när det gäller nerv och smärta : Torsten Flink. .

måndag 5 mars 2012

Ett meddelande från andra sidan

....dataskärmen.Jag lever och lever om liksom Riddarn, Skaldjuret och Den Surögda. Den har varit milt sagt rörigt och jobbigt men det kommer jag att snart skriva om i en blogg nära er. Tänkte närmast på Granntantens blogg faktiskt.

Tror våren är på väg liksom livet - kram på er alla. Vi syns till veckan.