Så sitter man här på årets sista dag och vet inte riktigt vad jag skall känna. Kan det vara lättnad över att ha klarat livhanken i året som strax slutar eller ska jag känna förväntan inför året som skall börja? Hur omvärldshistorian blir kan jag nog inte påverka särskilt mycket, men kanske kan jag förändra min lilla värld så den passar mig och mina närmaste. Jag är inte så korkad så att jag inte tar råd i det fallet för man blir lätt hemmablind men ingen skall försöka stöpa om mig.
Vi var ute på stan idag - grått och nästan inga människor ute, kanske laddades det för kvällens övningar men vi var ute efter en god lunch på en kinesrestaurang som vi också fick. En buffé med tio olika rätter, dryck, efterrätt och kaffe för 90 kr var ett fynd. Nu har vi mest degat runt i slapparkläder för vi väntar inga besök direkt. Goda ostar ligger och blir rumsvarma på köksbänken, de kommer att smaka fint med cava och några kex och frukt. Troligen kommer vi som vanligt inte att vara vakna till tolvslaget men det är ingen katastrof - 2014 kommer nog att automatiskt uppenbara sig än då. Hoppas att det blir ett bättre än det som nu är på sluttampen. Jag vill ha ett härligt luftigt och roligt år, trots att det är valår önskar jag mig en ärlig politisk kampanj från alla håll och att alla nuvarande och kommande politiker kommer ihåg att de är förtroendevalda och skall företräda alla människor oavsett om de röstade eller ej.
Nu blir det en kopp tea och boken "Mannen som slutade ljuga" en fruktansvärd bok om vad man kan manipulera och styra omvärlden.
Jag ljög för en stund sedan - Jag lovar mig själv att inte köpa Aftonbladet, Expressen eller annan lögnaktig slaskblaska eller läsa dem på nätet. Var inne för en stund sedan på Anybodys blogg och hon har också slutat med dessa tidningar.
Nu väntar mitt tea så från mig till alla som är intresserad så säger jag: GOTT NYTT ÅR ! (och måtte våra barn få både lyckliga och rika föräldrar).
tisdag 31 december 2013
lördag 21 december 2013
Notiser från en överhettad hjärna
I min drömtidning där jag skriver alla artiklar, krönikor, ledare och givetvis är redaktör vill jag försöka skruva till det positiva. Här kommer några av dessa notiser och fullständigt sanna som jag ser det.
GUD GÖR HIMMELSK VÄRVNING MED EVIGHETSKONTRAKT
Tidigt igår morse blev det klart att vår vän AGA skall spela i Team Heaven och där kommer hon att tillsammans med Sankte Per vakta målet kallat Pärleporten. Hon kommer att vara en syn för gudarna där hon står lång och ståtlig med en insamlingsbössa i handen, matchdräkten kommer att vara hennes varma hjärta som är stort som en ocean. När hon inte tjänstgör i insläppet kommer hon att sköta bokföringen och då kommer alla att få ett stort pluskonto i godhetsboken. Gud du har gjort en kanonvärvning med AGA, en verklig toppning av laget - vi saknar henne men hon passar er perfekt.
JAN HELIN ÖPPNAR PUDELKENNEL
Jag började min ack så blygsamma bloggkarriär på Aftonbladets bloggportal och fick många bloggvänner som jag fortfarande har kontakt med både i skrift och i verkligheten. Tyvärr blev klimatet bistrare där och nu flera år senare har jag förstått att det nog var på en sådan här plats som en "hatsajt"etablerades. Stora drev samlades, man tog ära och allt av sina medbloggare, invektiven haglade och att ha borgliga värderingar var inte populärt. Det gick så långt att man fick ont i magen när man såg kommentarer hos vänner och sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag mejlade till Jan Helin och påtalade läget. Bland annat var det fritt fram att ge sig på människor i bloggen och offentligheten och politiken. Vi anmälde till Jan Helin och ansvariga på portalen utan reaktion. Ett stort gäng flyttade sonika till andra bloggdomäner, där man kan skriva och respektera varandra. I veckan gjorde Jan Helin en pudel efter att AB publicerat Johan Westerholms blogg som en hatsajt - han fick gå ut och be om ursäkt för att ha skämt ut denna bloggare. Skadan var redan skedd men en ursäkt levererades. Jag tycker det vore klädsamt med en ursäkt till oss andra som skrev på Aftonbladets egen hatsajt tidigare men det får vi säkert se oss i månen efter. Jag klarar mig bra men många goda skribenter slutade efter att ha hanterats mycket illa i ABs bloggosfär. Det behövs en hel kennel för att be om ursäkt - en utopi har jag förstått. Drömma har man rätt att göra i vilket fall.
PRAKTSVIN KORADES VID HÖGTIDLIGHET
Den årliga grisfotsfesten har ägt rum och eder Granntant är verkligen dekorerad nu mer. Jag är tilldelad SILVERGRISEN för mina insatser i klubben. Denna vackra symbol kommer jag att bära med stolthet till vardag och fest den är sällsynt men platsar vid alla tillfällen.
Det här är bara små axplock av sanningar eller sanningar ur min synvinkel. Själv mår jag hyfsat bra trots att jag förundras och förskräcks av hur Världen ser ut. Jag kan inte förändra mycket och allt ligger inte på mina axlar heller. Jag har fått underbara blommor levererade till min dörr och jul står för dörren. Vi tar en enkel stilla jul tillsammans med pappa, sedan träffar vi släkten i mellandagarna. Politiken tar paus till efter nyår, men jag själv promenerar varje morgon för att få gympa för kroppen - den stimulerar även skallen. Tänk så många kloka, dåraktiga men positiva tankar promenader ger.
Nu skall jag steka revbenspjäll och i morgon blir det köttbullar stekta i ugn samt skinkgriljering. Med det är allt färdigt och sedan blir det jul.
Ha det bra , alla ni som finns där ute och som faktiskt läser min blogg.
Eder Granntant -var ni än bor.
GUD GÖR HIMMELSK VÄRVNING MED EVIGHETSKONTRAKT
Tidigt igår morse blev det klart att vår vän AGA skall spela i Team Heaven och där kommer hon att tillsammans med Sankte Per vakta målet kallat Pärleporten. Hon kommer att vara en syn för gudarna där hon står lång och ståtlig med en insamlingsbössa i handen, matchdräkten kommer att vara hennes varma hjärta som är stort som en ocean. När hon inte tjänstgör i insläppet kommer hon att sköta bokföringen och då kommer alla att få ett stort pluskonto i godhetsboken. Gud du har gjort en kanonvärvning med AGA, en verklig toppning av laget - vi saknar henne men hon passar er perfekt.
JAN HELIN ÖPPNAR PUDELKENNEL
Jag började min ack så blygsamma bloggkarriär på Aftonbladets bloggportal och fick många bloggvänner som jag fortfarande har kontakt med både i skrift och i verkligheten. Tyvärr blev klimatet bistrare där och nu flera år senare har jag förstått att det nog var på en sådan här plats som en "hatsajt"etablerades. Stora drev samlades, man tog ära och allt av sina medbloggare, invektiven haglade och att ha borgliga värderingar var inte populärt. Det gick så långt att man fick ont i magen när man såg kommentarer hos vänner och sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag mejlade till Jan Helin och påtalade läget. Bland annat var det fritt fram att ge sig på människor i bloggen och offentligheten och politiken. Vi anmälde till Jan Helin och ansvariga på portalen utan reaktion. Ett stort gäng flyttade sonika till andra bloggdomäner, där man kan skriva och respektera varandra. I veckan gjorde Jan Helin en pudel efter att AB publicerat Johan Westerholms blogg som en hatsajt - han fick gå ut och be om ursäkt för att ha skämt ut denna bloggare. Skadan var redan skedd men en ursäkt levererades. Jag tycker det vore klädsamt med en ursäkt till oss andra som skrev på Aftonbladets egen hatsajt tidigare men det får vi säkert se oss i månen efter. Jag klarar mig bra men många goda skribenter slutade efter att ha hanterats mycket illa i ABs bloggosfär. Det behövs en hel kennel för att be om ursäkt - en utopi har jag förstått. Drömma har man rätt att göra i vilket fall.
PRAKTSVIN KORADES VID HÖGTIDLIGHET
Den årliga grisfotsfesten har ägt rum och eder Granntant är verkligen dekorerad nu mer. Jag är tilldelad SILVERGRISEN för mina insatser i klubben. Denna vackra symbol kommer jag att bära med stolthet till vardag och fest den är sällsynt men platsar vid alla tillfällen.
Det här är bara små axplock av sanningar eller sanningar ur min synvinkel. Själv mår jag hyfsat bra trots att jag förundras och förskräcks av hur Världen ser ut. Jag kan inte förändra mycket och allt ligger inte på mina axlar heller. Jag har fått underbara blommor levererade till min dörr och jul står för dörren. Vi tar en enkel stilla jul tillsammans med pappa, sedan träffar vi släkten i mellandagarna. Politiken tar paus till efter nyår, men jag själv promenerar varje morgon för att få gympa för kroppen - den stimulerar även skallen. Tänk så många kloka, dåraktiga men positiva tankar promenader ger.
Nu skall jag steka revbenspjäll och i morgon blir det köttbullar stekta i ugn samt skinkgriljering. Med det är allt färdigt och sedan blir det jul.
Ha det bra , alla ni som finns där ute och som faktiskt läser min blogg.
Eder Granntant -var ni än bor.
torsdag 12 december 2013
Grisfötter,stylister,hemliga gäster, svinerier och en liten flyttkarusell
Det är mycket som händer i min lilla värld och i en avsevärd fart. Vi hemsökte Anybody för ett litet tag sedan och det var himla trevligt i synnerhet som hon hade oanade talanger som stylist. Jag åkte hem med några urtjusiga kreationer som bara väntade på att bli burna av mig när rätt tillfälle kom.
För snart ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen här i staden. Det skulle vara en mötesplats för alla, ett ställe man kan ta en fika, kolla riksdagsdebatten på tv och ett ställe för medlemsvård helt enkelt. Det har funkat bra och jag har haft en del uppslag som jag förverkligade. 1:a Majtal med kaffe o gräddtårta efter, studiebesök till MSB och hemliga gäster har varit en del av de saker som har ägt rum. Varje onsdag sker något och förra veckan var det dags för en hemlig gäst att komma och berätta om sin verksamhet. Han är mannen som basar för stiftelsen "Blå Rummet" som gör en massa för sjuka barn och utsatta barn som behöver hjälp eller stöd av olika art. Stiftelsen förfogar över en loge i LL-Arenan så där sitter eller ligger barn och tittar på hockey eller konserter när det är sådana. Ett riktigt bra projekt som jag ville fler skulle få ta del av så det var hur kul som helst att den mannen ville komma och berätta om stiftelsen.
Med nyborstade tänder, nykammad och i en Gunilla Pontén-klänning (från Anybody) körde jag igång kaféet och gästerna var så nyfikna vem vår "hemlis" var och vad det gällde. Han kom och han åt sallad med oss för att sedan presentera sig och det han brinner för - då dök en "hemlis" till upp! Först kom två gossar med avsökande blick och en lockig svans i örat, efter dem klev Statsministern in! Fredrik Reinfeldt har pratat med mig, jag berättade om det jag startat och varför och att jag ansåg att det var bra medlemsvård. Han höll med mig och han skrev in sig i gästboken vi har på vårt kafé sedan fotograferades vi och det blev ett mycket bra kort som inte jag kan visa för det är låst i moderatposten. Men vackert var det - han i grått och jag i rosa.
När uppståndelsen lagt sig och Statsministern åkt fortsatte vi som vanligt och lyssnade till en eldsjäls berättelse om vad man kan göra för barnen som behöver det där extra som kanske inte familjen kan eller orkar med. En man som Lennart Åhs (hemlige gästen hette så) gör ett fantastiskt arbete för de barn som inte familj, samhälle eller sjukvård klarar av alla gånger. Om inte kan man avlasta från det svåra en tid.
Förra veckan gjorde jag min plikt som Lortgris, jag var med om att tvätta, klyva och koka cirka 100 kg grisfötter. Dessa fötter som står i ett kylrum, men skall serveras nu på lördag i Statts festvåning där KGB har sin årliga fotbehandling. Grisfötterna är den enda maten och sköljs lämpligen ner med vin, öl och snaps. Blanda aldrig alla tre för det tar död på den kulinariska akten d v s ätandet. Vi sjunger om grisar och särskilt om vår skyddsgris GRISELA mellan tuggorna. Den festen ser jag fram emot.
I vårt källarförråd, som är till för fem stora fastigheter och inhyst i grannhuset, har det varit rena dårhuset. Vi övertog två mikroskopiskt små utrymmen efter de som bott i vår lägenhet tidigare och allt har varit frid och fröjd. Nu är det inte så fröjdeligt längre, någon har försökt tyda koderna som sitter på varje nätdörr och kommit fram till att i stort sett alla hade fel utrymme. Vän av ordning fick därför igång en process för att alla skall flytta till "rätt" kyffe. Vi fick utrymma båda förråden, samtidigt som han som i 18 år haft "vårt" förråd skulle flytta till något som ingen visste var det fanns. Den grannen har kvar sina grejor i vår garderob men vi har vårt namn på den, samtidigt som vi är inneboende hos kille med det största förrådet - som han inte använder - men som har hans namn på dörren. Det här är mycket skrik för lite ull sa käringen som klippte grisen, men vi fick motion.
Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev igår. Jag skall åka till andra kommuner i länet och berätta om och hjälpa till med att starta upp fler Café M. Det var så roligt att jag hade tänkt rätt och att med facit i hand blev det en succé trots olyckskorpar som inte ville tro på min idé. Jag är barnsligt glad att det blir en lite kedjereaktion av något jag körde igång i våras. Men jag hade aldrig klarat det utan alla trevliga människor som hjälper mig på alla sätt.
Om 100 minuter går tiden för provvalet till kommunfullmäktige ut - undrar om jag kommer med på någon lista? I vilket fall överlever nog både jag och kommunen om det inte skulle vara så. Kanske är jag inte nog tjockhudad och utan vassa armbågar går man inte heller särskilt långt. Det ordnar sig alltid och jag kan nog sova gott så länge jag lever efter mormors motto: Krusa aldrig större skit än du själv är. Min mormor var klok hon!
För snart ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen här i staden. Det skulle vara en mötesplats för alla, ett ställe man kan ta en fika, kolla riksdagsdebatten på tv och ett ställe för medlemsvård helt enkelt. Det har funkat bra och jag har haft en del uppslag som jag förverkligade. 1:a Majtal med kaffe o gräddtårta efter, studiebesök till MSB och hemliga gäster har varit en del av de saker som har ägt rum. Varje onsdag sker något och förra veckan var det dags för en hemlig gäst att komma och berätta om sin verksamhet. Han är mannen som basar för stiftelsen "Blå Rummet" som gör en massa för sjuka barn och utsatta barn som behöver hjälp eller stöd av olika art. Stiftelsen förfogar över en loge i LL-Arenan så där sitter eller ligger barn och tittar på hockey eller konserter när det är sådana. Ett riktigt bra projekt som jag ville fler skulle få ta del av så det var hur kul som helst att den mannen ville komma och berätta om stiftelsen.
Med nyborstade tänder, nykammad och i en Gunilla Pontén-klänning (från Anybody) körde jag igång kaféet och gästerna var så nyfikna vem vår "hemlis" var och vad det gällde. Han kom och han åt sallad med oss för att sedan presentera sig och det han brinner för - då dök en "hemlis" till upp! Först kom två gossar med avsökande blick och en lockig svans i örat, efter dem klev Statsministern in! Fredrik Reinfeldt har pratat med mig, jag berättade om det jag startat och varför och att jag ansåg att det var bra medlemsvård. Han höll med mig och han skrev in sig i gästboken vi har på vårt kafé sedan fotograferades vi och det blev ett mycket bra kort som inte jag kan visa för det är låst i moderatposten. Men vackert var det - han i grått och jag i rosa.
När uppståndelsen lagt sig och Statsministern åkt fortsatte vi som vanligt och lyssnade till en eldsjäls berättelse om vad man kan göra för barnen som behöver det där extra som kanske inte familjen kan eller orkar med. En man som Lennart Åhs (hemlige gästen hette så) gör ett fantastiskt arbete för de barn som inte familj, samhälle eller sjukvård klarar av alla gånger. Om inte kan man avlasta från det svåra en tid.
Förra veckan gjorde jag min plikt som Lortgris, jag var med om att tvätta, klyva och koka cirka 100 kg grisfötter. Dessa fötter som står i ett kylrum, men skall serveras nu på lördag i Statts festvåning där KGB har sin årliga fotbehandling. Grisfötterna är den enda maten och sköljs lämpligen ner med vin, öl och snaps. Blanda aldrig alla tre för det tar död på den kulinariska akten d v s ätandet. Vi sjunger om grisar och särskilt om vår skyddsgris GRISELA mellan tuggorna. Den festen ser jag fram emot.
I vårt källarförråd, som är till för fem stora fastigheter och inhyst i grannhuset, har det varit rena dårhuset. Vi övertog två mikroskopiskt små utrymmen efter de som bott i vår lägenhet tidigare och allt har varit frid och fröjd. Nu är det inte så fröjdeligt längre, någon har försökt tyda koderna som sitter på varje nätdörr och kommit fram till att i stort sett alla hade fel utrymme. Vän av ordning fick därför igång en process för att alla skall flytta till "rätt" kyffe. Vi fick utrymma båda förråden, samtidigt som han som i 18 år haft "vårt" förråd skulle flytta till något som ingen visste var det fanns. Den grannen har kvar sina grejor i vår garderob men vi har vårt namn på den, samtidigt som vi är inneboende hos kille med det största förrådet - som han inte använder - men som har hans namn på dörren. Det här är mycket skrik för lite ull sa käringen som klippte grisen, men vi fick motion.
Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev igår. Jag skall åka till andra kommuner i länet och berätta om och hjälpa till med att starta upp fler Café M. Det var så roligt att jag hade tänkt rätt och att med facit i hand blev det en succé trots olyckskorpar som inte ville tro på min idé. Jag är barnsligt glad att det blir en lite kedjereaktion av något jag körde igång i våras. Men jag hade aldrig klarat det utan alla trevliga människor som hjälper mig på alla sätt.
Om 100 minuter går tiden för provvalet till kommunfullmäktige ut - undrar om jag kommer med på någon lista? I vilket fall överlever nog både jag och kommunen om det inte skulle vara så. Kanske är jag inte nog tjockhudad och utan vassa armbågar går man inte heller särskilt långt. Det ordnar sig alltid och jag kan nog sova gott så länge jag lever efter mormors motto: Krusa aldrig större skit än du själv är. Min mormor var klok hon!
lördag 30 november 2013
Min man litar inte på mig!
Nu när pappa har det bra på sitt boende så har jag plötsligen fått tid över, sover på nätterna och kan tänka utanför geriatrik och omsorg. Vi skall ut i spenaten idag och hälsa på Anybody - det blir spännande! Mannen i mitt liv har inte så stor förtröstan när det gäller mig, min orienteringsförmåga och min skicklighet som bilförare och det har jag vetat länge. Hans packning för trippen innefattar allt för orientering. Vi har kartbok och GPS, utskrift från Hitta.se och själv är jag övertygad om att han nog packat ner vår jordglob från 1963. Karlar! Jag har själv packat ner extra strumpor om jag skulle kliva ned i ett blött dike, extra trosor har jag i handväskan (enligt kloka mormors tes om att man bör ha rent under om man blir överkörd) och så packar Ester ner sig själv förstås.
Det blir nog en bra utflykt och somnar maken bara vid Kristinehamn så räddar vi nog vårt äktenskap undan haveri. Vädret verkar lovande och livet ser ganska gott ut så jag ser fram mot dagen med tillförsikt. Följ den rafflande fortsättningen på mitt liv och leverne i en blogg nära dig.
Det blir nog en bra utflykt och somnar maken bara vid Kristinehamn så räddar vi nog vårt äktenskap undan haveri. Vädret verkar lovande och livet ser ganska gott ut så jag ser fram mot dagen med tillförsikt. Följ den rafflande fortsättningen på mitt liv och leverne i en blogg nära dig.
fredag 22 november 2013
Jag har hört det på riktigt och jag är djupt smickrad och förtjust - av några pojkvaskrar
Nomineringsstämman har kommit och gått och jag har landat i verkligheten igen (i alla fall i min verklighet). Jag har en hedrande 22dra plats på landstingslistan och är därför valbar. Nu är det upp till mig att få många som kryssar mig i valet men givetvis skall de göra det för att de tror på mig och vad jag brinner för, geriatriken, palliativa vården och självmordsprevention - inget annat skall göra att man tycker att jag är värd röster. Vi får se hur det hela utvecklar sig.
När stämman startade var det tillsagt att ingen fick tala mot någon bara för. När de första kandidaterna skulle utses surrade luften av vackra tillmälen över de man ville ha på första platserna. Etablerade namn inom lokalpolitiken bollades och listor fylldes sakta på då en politisk nestor klev upp och föreslog en idog arbetshäst på nästa plats - och sedan sa han mitt namn! Där efter klev en ung kille från Muf upp i talarstolen och berättade att jag var namnet han ville nämna för att jag lärt honom så mycket om åldringsvård och psykiatri som han tidigare inte haft en aning om. Han följdes av en annan ung man som ville meddela att jag var den han ville se på listan som nästa namn. Nu var jag rörd till tårar och så kom finalen som heter Artur - han är också från Muf. Där stod han i talarstolen och berättade om Stina han ville ha upp på listan. Det var en så vacker beskrivning han gjorde av mig - Stina är annorlunda, vi är inte alltid överens men alla behövs och Stina behövs på listan. Jag blev alldeles bedårad av denne smickrare på tjugotvå vårar men mest gillade jag att han använde vår nya slogan och på rätt sätt när han pratade om att "alla behövs". Hjärtevärmande var det att bli uppsatt på listan på sådana premisser.
Tänk att en del inte förstår min förtjusning i karlar - karlar är Jordens salt anser jag oavsett vilken ålder de är i.
För övrigt snurrar Jorden som den alltid gjort, vår far har fått ett fint demensboende som vi inrett åt honom. han är nöjd och glad fast lite förundrad över att någon köpt en så fin lägenhet till honom där det ingår en stor röd katt i hyran. Att pappa inte får ihop tanketrådarna gör inte så mycket längre, viktigast är att han mår bra och trivs. Den enda smolken i pappas glädjebägare är att det faktiskt finns några på boendet som blir matade, men det får han ingen som gör åt honom. Han grumsar lite om det vid måltiderna och tycker det är synnerligen orättvist med dessa bonusar som en del får men inte han. Han äter dock raskt upp sin portion på egen hand eftersom han i sann misstro är rädd att någon annan skall få tag i hans mat och äta upp den. När vi frågar om maten så säger pappa alltid att den är god men enligt honom så har han de senaste tre månaderna fått grönsakssoppa morgon, middag, kväll. Att matlistan på väggen och resterna på pappas tallrik säger något annat, det är oväsentligt tycker vi hans barn så länge pappa tycker det är gott.
Resa vi tänkte göra sista veckan i januari blir inte av för folk har bokat upp sig så dåligt så vi får återbetalning på allt och så får vi se oss om efter nytt resmål lite längre fram. Det var nog inte meningen att vi skulle till Teneriffa. Nya djärva mål hägrar längre fram och jag tror på en vår om några månader - gör inte ni?
När stämman startade var det tillsagt att ingen fick tala mot någon bara för. När de första kandidaterna skulle utses surrade luften av vackra tillmälen över de man ville ha på första platserna. Etablerade namn inom lokalpolitiken bollades och listor fylldes sakta på då en politisk nestor klev upp och föreslog en idog arbetshäst på nästa plats - och sedan sa han mitt namn! Där efter klev en ung kille från Muf upp i talarstolen och berättade att jag var namnet han ville nämna för att jag lärt honom så mycket om åldringsvård och psykiatri som han tidigare inte haft en aning om. Han följdes av en annan ung man som ville meddela att jag var den han ville se på listan som nästa namn. Nu var jag rörd till tårar och så kom finalen som heter Artur - han är också från Muf. Där stod han i talarstolen och berättade om Stina han ville ha upp på listan. Det var en så vacker beskrivning han gjorde av mig - Stina är annorlunda, vi är inte alltid överens men alla behövs och Stina behövs på listan. Jag blev alldeles bedårad av denne smickrare på tjugotvå vårar men mest gillade jag att han använde vår nya slogan och på rätt sätt när han pratade om att "alla behövs". Hjärtevärmande var det att bli uppsatt på listan på sådana premisser.
Tänk att en del inte förstår min förtjusning i karlar - karlar är Jordens salt anser jag oavsett vilken ålder de är i.
För övrigt snurrar Jorden som den alltid gjort, vår far har fått ett fint demensboende som vi inrett åt honom. han är nöjd och glad fast lite förundrad över att någon köpt en så fin lägenhet till honom där det ingår en stor röd katt i hyran. Att pappa inte får ihop tanketrådarna gör inte så mycket längre, viktigast är att han mår bra och trivs. Den enda smolken i pappas glädjebägare är att det faktiskt finns några på boendet som blir matade, men det får han ingen som gör åt honom. Han grumsar lite om det vid måltiderna och tycker det är synnerligen orättvist med dessa bonusar som en del får men inte han. Han äter dock raskt upp sin portion på egen hand eftersom han i sann misstro är rädd att någon annan skall få tag i hans mat och äta upp den. När vi frågar om maten så säger pappa alltid att den är god men enligt honom så har han de senaste tre månaderna fått grönsakssoppa morgon, middag, kväll. Att matlistan på väggen och resterna på pappas tallrik säger något annat, det är oväsentligt tycker vi hans barn så länge pappa tycker det är gott.
Resa vi tänkte göra sista veckan i januari blir inte av för folk har bokat upp sig så dåligt så vi får återbetalning på allt och så får vi se oss om efter nytt resmål lite längre fram. Det var nog inte meningen att vi skulle till Teneriffa. Nya djärva mål hägrar längre fram och jag tror på en vår om några månader - gör inte ni?
fredag 15 november 2013
Trivialiteter och livsskrällar
Jag vimsar runt som en tossig höna och stundtals så undrar jag faktiskt vad jag har givit mig in på. Hur många presentationer av mig själv som hamnat i papperskorgen det har jag helt tappat kollen på. I morgon är det nomineringsmöte för oss moderater i Värmland och efter provvalet så skall jag alltså nu presentera mig på ett vettigt och intelligent sätt. Jag har läst alla utkast jag gjort men slås av förvåning varje gång jag läser igenom det skrivna - min personbeskrivning är över en fullständigt okänd kvinna - med mitt namn och utskriven av mig själv.
Jag har givit upp och nu slutar jag skriva och kör med en liten lapp med stolpar för mig själv när jag beskriver en liten tjock tant som tror hon kanske kan göra skillnad i ett landstingsval. Trots allt är jag , jag och personkännedomen borde vara någorlunda om jag beskriver mig själv verbalt. Lite nervöst är det , men man kan inte göra mer än sitt bästa så jag kör på. Jag älskar inte hela Världen men det är det samma med Världen och förhållandet till mig. Vi är vuxna människor som går till val och ingen av oss kommer att gå under om man inte blir vald till en topplats. Livet går vidare och livet kan vara vackert och underbart emellanåt så det skall jag ta tillvara hade jag tänkt.
En dag utan entusiasm och spänst gick jag håglöst mellan kyl- frys- och skafferi för att under vånda bestämma vilken kulinarisk rätt som skulle hamna på lunchbordet - inget var särskilt lockande så jag funderade på om gröt kunde duga. Telefonen ringde och en väninnas röst hördes i mitt öra. Himmelen hade ramlat ned på henne - hon hade precis fått reda på att hon hade bröstcancer. Så trivialt att stå och gnälla över att ingen mat verkade spännande när en vän vet att hon måste opereras för att bli av den djävul som huserar i bröstet.
Efter ett långt samtal återvände jag till köket och började med maten. Det blev dillstuvade fiskbullar med sällsynt surt vitt vin men kära maken åt och drack medan jag blängde ilsket på honom. Han hade vett att äta och tiga för att inte irritera mig.
Min kamrat är opererad nu och hon är pigg trots att hon nu måste vänta tre veckor för att få svar på proverna - sedan skall cytostatikan sättas in. Hon är en tuff brud min kompis så hon kommer att klara sig det vet vi runt omkring henne - men väntan på besked på proverna måste vara vidrig . Ett landstingsval är inget livsviktigt vet jag, det är livet som är viktig så det ska jag leva för utan att min listplacering skall få inverka. Fast jag vet att jag är med på listan så det är ingen fara vart jag hamnar på den, "dä ôrner säj" som man säger i min bit av Världen. I morgon talar jag för mig och det går säkert finfint och i vilket fall så hör jag av mig och berättar för er om min Värld så som jag upplever den.
Jag har givit upp och nu slutar jag skriva och kör med en liten lapp med stolpar för mig själv när jag beskriver en liten tjock tant som tror hon kanske kan göra skillnad i ett landstingsval. Trots allt är jag , jag och personkännedomen borde vara någorlunda om jag beskriver mig själv verbalt. Lite nervöst är det , men man kan inte göra mer än sitt bästa så jag kör på. Jag älskar inte hela Världen men det är det samma med Världen och förhållandet till mig. Vi är vuxna människor som går till val och ingen av oss kommer att gå under om man inte blir vald till en topplats. Livet går vidare och livet kan vara vackert och underbart emellanåt så det skall jag ta tillvara hade jag tänkt.
En dag utan entusiasm och spänst gick jag håglöst mellan kyl- frys- och skafferi för att under vånda bestämma vilken kulinarisk rätt som skulle hamna på lunchbordet - inget var särskilt lockande så jag funderade på om gröt kunde duga. Telefonen ringde och en väninnas röst hördes i mitt öra. Himmelen hade ramlat ned på henne - hon hade precis fått reda på att hon hade bröstcancer. Så trivialt att stå och gnälla över att ingen mat verkade spännande när en vän vet att hon måste opereras för att bli av den djävul som huserar i bröstet.
Efter ett långt samtal återvände jag till köket och började med maten. Det blev dillstuvade fiskbullar med sällsynt surt vitt vin men kära maken åt och drack medan jag blängde ilsket på honom. Han hade vett att äta och tiga för att inte irritera mig.
Min kamrat är opererad nu och hon är pigg trots att hon nu måste vänta tre veckor för att få svar på proverna - sedan skall cytostatikan sättas in. Hon är en tuff brud min kompis så hon kommer att klara sig det vet vi runt omkring henne - men väntan på besked på proverna måste vara vidrig . Ett landstingsval är inget livsviktigt vet jag, det är livet som är viktig så det ska jag leva för utan att min listplacering skall få inverka. Fast jag vet att jag är med på listan så det är ingen fara vart jag hamnar på den, "dä ôrner säj" som man säger i min bit av Världen. I morgon talar jag för mig och det går säkert finfint och i vilket fall så hör jag av mig och berättar för er om min Värld så som jag upplever den.
torsdag 31 oktober 2013
Är det så smart med en smart telefon?
Jag är med i det stora racet - det gick bra i provvalet till landstinget. Det gick faktiskt så bra att mitt namn är ett av de namn som skall vara på övre delen av listan till valet, men på exakt vilken plats jag hamnar vet jag först efter nomineringsstämman. Det är både pirrigt och nervöst att inse att jag på en stämma 16:de november skall presentera mig som en presumtiv landstingspolitiker för en massa ombud - vad har jag givit mig in på?
Jag har en fin telefon med rosa bling-blingskal och den är en så kallad Smart-Phone och det smarta har jag inte kommit på hur man använder. Jag ringer, tar emot samtal och läser mail i den och tycker det räcker medan andra berättar hur bra det är med dessa telefoner som de inte klarar sig utan.. Man undrar varför man med dessa finesser inte kan lyssna av meddelande man fått skrivna eller intalade. Det är schystare att stänga av telefonsvaret än att år ut och år in med kvittrande röst lova att höra av sig så snart hen lyssnat av sin telefon. En mig ganska närstående man har de sista 10 åren lovat ringa så fort han kan men det har aldrig hänt än. Folk som finns inom olika sektorer i samhället är beroende av att verkligen höra av sig anser jag för att inte förlora sitt lilla renommé som samhällelig stöttepelare - men icke . Mitt husläkare ringer mig oftare än vissa politiker jag känner till gör trots att jag påminner, fast de kanske är lika stora tekniska idioter som jag men vägrar att erkänna det.
I måndags var jag till MSB med 11 medlemmar från Café M (som jag bildade i våras) och fick mycket intressant information om vad de gör så väl nationellt som internationellt, vi var t o m i operativa rummet där alltid någon har jour för att bevaka orosmoment i Världen. Det var ett roligt besök för någon som är så nyfiken som jag.
Nästa vecka har vi mingel på Café M och sedan skall de nya kansliutrymmena beses. Fyra timmar stod jag och diskade porslin för att sedan ställa in det i några futtiga skåp i ett halvmonterat kök då jag inte stod i ett förråd och rotade runt efter nya spännande fyndkartonger med köksgeråd. Man (JAG) blir så irriterad när saker är halvfärdiga eller ofärdiga månad efter månad utan att något sker. Irritationen blev till slut så stor att jag ringde till hen som är en sorts förvaltare för byggnaden vi håller hus i - någon annan svarade att hen det gällde hade tagit helg (mitt på torsdagen) och skulle återkomma på måndag. Jag blev mycket sur och den människan tror jag inte blir inbjuden av mig till något mingel någon gång, men det vore förnämligt om någon kunde få fart på byggerierna , om inte annat för att inte det skall uppkomma olycksfall bland våra äldre besökare. Mingel blir det i vilket fall på onsdag även om det blir på en byggarbetsplats.
Nu skall det bli ett svanhopp i sängen för jag och min syster måste nog ta ett stort sista ryck med pappas gamla lägenhet. Omöjliga saker i garderober och skåp förökar sig hela tiden där de står, eller om de klonas eller muteras - vad vet jag. Min tokiga syster gick upp på vinden för att kolla att förrådet där var lika tomt som när vi röjde ur det när mamma dog - det var det inte! Vi vet inte vad det är i förrådet eller varför det är där bakom gallerdörrarna, vi vet att vi inte vill ha det men det är en annan historia. Just nu får det gärna utbryta en mycket lokal vindsbrand där känns det som, fast det nog inte är något att hoppas på. Det löser sig säkert även om inte den smarta telefonen kan hjälpa till ett smack. Sov gott och vakna torrt så är vi i November nästa gång vi ses.
Jag har en fin telefon med rosa bling-blingskal och den är en så kallad Smart-Phone och det smarta har jag inte kommit på hur man använder. Jag ringer, tar emot samtal och läser mail i den och tycker det räcker medan andra berättar hur bra det är med dessa telefoner som de inte klarar sig utan.. Man undrar varför man med dessa finesser inte kan lyssna av meddelande man fått skrivna eller intalade. Det är schystare att stänga av telefonsvaret än att år ut och år in med kvittrande röst lova att höra av sig så snart hen lyssnat av sin telefon. En mig ganska närstående man har de sista 10 åren lovat ringa så fort han kan men det har aldrig hänt än. Folk som finns inom olika sektorer i samhället är beroende av att verkligen höra av sig anser jag för att inte förlora sitt lilla renommé som samhällelig stöttepelare - men icke . Mitt husläkare ringer mig oftare än vissa politiker jag känner till gör trots att jag påminner, fast de kanske är lika stora tekniska idioter som jag men vägrar att erkänna det.
I måndags var jag till MSB med 11 medlemmar från Café M (som jag bildade i våras) och fick mycket intressant information om vad de gör så väl nationellt som internationellt, vi var t o m i operativa rummet där alltid någon har jour för att bevaka orosmoment i Världen. Det var ett roligt besök för någon som är så nyfiken som jag.
Nästa vecka har vi mingel på Café M och sedan skall de nya kansliutrymmena beses. Fyra timmar stod jag och diskade porslin för att sedan ställa in det i några futtiga skåp i ett halvmonterat kök då jag inte stod i ett förråd och rotade runt efter nya spännande fyndkartonger med köksgeråd. Man (JAG) blir så irriterad när saker är halvfärdiga eller ofärdiga månad efter månad utan att något sker. Irritationen blev till slut så stor att jag ringde till hen som är en sorts förvaltare för byggnaden vi håller hus i - någon annan svarade att hen det gällde hade tagit helg (mitt på torsdagen) och skulle återkomma på måndag. Jag blev mycket sur och den människan tror jag inte blir inbjuden av mig till något mingel någon gång, men det vore förnämligt om någon kunde få fart på byggerierna , om inte annat för att inte det skall uppkomma olycksfall bland våra äldre besökare. Mingel blir det i vilket fall på onsdag även om det blir på en byggarbetsplats.
Nu skall det bli ett svanhopp i sängen för jag och min syster måste nog ta ett stort sista ryck med pappas gamla lägenhet. Omöjliga saker i garderober och skåp förökar sig hela tiden där de står, eller om de klonas eller muteras - vad vet jag. Min tokiga syster gick upp på vinden för att kolla att förrådet där var lika tomt som när vi röjde ur det när mamma dog - det var det inte! Vi vet inte vad det är i förrådet eller varför det är där bakom gallerdörrarna, vi vet att vi inte vill ha det men det är en annan historia. Just nu får det gärna utbryta en mycket lokal vindsbrand där känns det som, fast det nog inte är något att hoppas på. Det löser sig säkert även om inte den smarta telefonen kan hjälpa till ett smack. Sov gott och vakna torrt så är vi i November nästa gång vi ses.
söndag 27 oktober 2013
Floskler, slagord och fåniga deviser.
Under min morgonpromenad tänkte jag på all goja vi häver ur oss och ofta utan att använda hjärnan innan vi spottar ur oss något käckt. Vi gör det allihopa och i alla möjliga situationer. Hur många har inte fått svaret "huvudet upp och fötterna nedåt" när frågan helt enkelt varit en vänlig förfrågan om hälsotillståndet. Det tillståndet är faktiskt ett normaltillstånd om man inte ligger ner eller tillbringar sitt liv med att gå på händer. Floskler som att det alltid är mörkast före gryningen, det blir bättre om ett tag eller att det ordnar sig i slutänden är fruktansvärda att höra för någon det känns kolsvart för. Min svåger "visste" att det inte var sant allt som sades när han blev änkling så han hängde sig för att han inte kunde tro på svamlet runt honom.
I reklamen har man alltid använt glada slogans för att väcka uppmärksamhet, gärna saltad med överdrifter eller helt absurda påståenden "Volvos Värde Varar" var något som malde på i min ungdom och det påståendet reflekterade man aldrig över eller kollade vad det stod för. Vad menades egentligen funderar jag på nu många år senare? Var en Volvo lika värdefull efter några år som när den ny rullade ut från fabriken? Ökade den kanske i värde eller vad handlade det om ? Efter ett antal år har ens bil förvandlats till en skrothög och då spelar det nog ingen roll vilket märke man kört runt i, metallvärdet kan vara högt men inte så det motsvarar värdet av en ny bil - det är jag säker på.
Inom politiken haglar slagorden och deviserna tät och har alltid gjort på sätt som man baxnar inför. Jag tycker bara att det är jobbigt när dessa ord skall egga mig att kämpa för partiet, ha ett ordentligt politiskt budskap och dessutom var lagom klatschigt. Det blir oftast bara töntigt och fånigt på en gång. ALLA SKA MED var ett sådant budskap som jag genast ville kontra med : vart och/eller varför, var min replik varje gång devisen dök upp. Alla som skulle med , gällde det verkligen ALLA, eller var det alla med S-märkning som skulle få vara med? Jag fick aldrig svaret jag sökte, det blev inga förändringar som gjorde att denna resa blev av och det var skönt för jag är inte S-medlem och avskyr hemliga resor egalt vem som råkar vara researrangör.
Moderaterna där jag själv är medlem tycker jag inte heller har lyckats särskilt bra med sitt: ALLA BEHÖVS. Det är vackert tänkt men sant är det inte som jag ser det. Hur många har känt sig totalt värdelös eller betraktat någon annan som det någon gång? Den som förnekar någon sådan tanke hos sig själv någon gång vill jag påstå ljuger. Jag vill kunna säga "alla behövs", önskar det av hela mitt hjärta men ärligt blir det inte - vem/vilka är alla dessa som behövs och på vilket sätt behövs dom? Framför allt vem bestämmer detta behov av alla och hur tillgodoser man det? Det här är en vacker reklamjingle som jag faktiskt förstår vad man vill att folk skall uppfatta, men jag tycker det är en slogan som haltar. Upplys och lär mig kära partikamrater som läser min blogg för jag vill lära mig sanningen.
För att ingen skall fundera på om detta är en sluten blogg eller signerad så vill jag förmedla att mitt namn är Stina Lundström och jag bor i Karlstad. Jag är 61 år har en stor familj och stort socialt kontaktnät. Granntantens Garderob är min blogg där jag skriver om mina funderingar om stort och smått och jag står för innehållet i den. Det är roligt att skriva trots att jag verkligen inte hyser några planer på att skriva böcker - jag skriver av mig det som jag grunnar på helt enkelt. Jag tycker det är roligt att ni läser bloggen och jag tar gärna mot kommentarer - men inte anonymt eller alias. Mina gamla bloggpolare vet jag vilka ni är så där behövs inga förtydliganden.
I reklamen har man alltid använt glada slogans för att väcka uppmärksamhet, gärna saltad med överdrifter eller helt absurda påståenden "Volvos Värde Varar" var något som malde på i min ungdom och det påståendet reflekterade man aldrig över eller kollade vad det stod för. Vad menades egentligen funderar jag på nu många år senare? Var en Volvo lika värdefull efter några år som när den ny rullade ut från fabriken? Ökade den kanske i värde eller vad handlade det om ? Efter ett antal år har ens bil förvandlats till en skrothög och då spelar det nog ingen roll vilket märke man kört runt i, metallvärdet kan vara högt men inte så det motsvarar värdet av en ny bil - det är jag säker på.
Inom politiken haglar slagorden och deviserna tät och har alltid gjort på sätt som man baxnar inför. Jag tycker bara att det är jobbigt när dessa ord skall egga mig att kämpa för partiet, ha ett ordentligt politiskt budskap och dessutom var lagom klatschigt. Det blir oftast bara töntigt och fånigt på en gång. ALLA SKA MED var ett sådant budskap som jag genast ville kontra med : vart och/eller varför, var min replik varje gång devisen dök upp. Alla som skulle med , gällde det verkligen ALLA, eller var det alla med S-märkning som skulle få vara med? Jag fick aldrig svaret jag sökte, det blev inga förändringar som gjorde att denna resa blev av och det var skönt för jag är inte S-medlem och avskyr hemliga resor egalt vem som råkar vara researrangör.
Moderaterna där jag själv är medlem tycker jag inte heller har lyckats särskilt bra med sitt: ALLA BEHÖVS. Det är vackert tänkt men sant är det inte som jag ser det. Hur många har känt sig totalt värdelös eller betraktat någon annan som det någon gång? Den som förnekar någon sådan tanke hos sig själv någon gång vill jag påstå ljuger. Jag vill kunna säga "alla behövs", önskar det av hela mitt hjärta men ärligt blir det inte - vem/vilka är alla dessa som behövs och på vilket sätt behövs dom? Framför allt vem bestämmer detta behov av alla och hur tillgodoser man det? Det här är en vacker reklamjingle som jag faktiskt förstår vad man vill att folk skall uppfatta, men jag tycker det är en slogan som haltar. Upplys och lär mig kära partikamrater som läser min blogg för jag vill lära mig sanningen.
För att ingen skall fundera på om detta är en sluten blogg eller signerad så vill jag förmedla att mitt namn är Stina Lundström och jag bor i Karlstad. Jag är 61 år har en stor familj och stort socialt kontaktnät. Granntantens Garderob är min blogg där jag skriver om mina funderingar om stort och smått och jag står för innehållet i den. Det är roligt att skriva trots att jag verkligen inte hyser några planer på att skriva böcker - jag skriver av mig det som jag grunnar på helt enkelt. Jag tycker det är roligt att ni läser bloggen och jag tar gärna mot kommentarer - men inte anonymt eller alias. Mina gamla bloggpolare vet jag vilka ni är så där behövs inga förtydliganden.
fredag 18 oktober 2013
Äntligen äntligen - ett ljus i tunneln
Vår pappa får demensboende om några veckor - det är klart nu. Vi har baxat, slitit och svurit och äntligen äntligen. Det hemska är att någons släkting har dött för att pappa skall få boendet där han kunde tänka sig vara på den tiden han kunde förstå vad sådant boende innebar - jag är just nu enbart tacksam att någon drog sitt sista andetag igår. Hemsk? Känslokall? Empatilös? Jag är säkert alltihop det erkänner jag samtidigt som jag är så glad.
Pappas nya grannar är gamla arbetskamrater till honom och samtliga lika dementa som han. De har massor att prata om, om och om igen. Kalla mig tokig men nu känner jag en stilla lycka, vi lyckades ta oss igenom stelbenta och rigida regelverk - pappa kommer att ha ett fint och stilla boende resten av sitt liv. Jag är så glad att han får må så bra som han kan efter sin förutsättningar. Jag är så glad!!!!!!
Tänker dock på de som inte har någon som skriker och bråkar, utan bara blir lämnade åt sitt öde i en lägenhet som bara hemtjänsten springer igenom.
Jag är ändå glad, lycklig, utpumpad men tom,- där jag sitter och bara andas känns det overkligt. Undrar hur det känns om 14 dagar när vi inreder pappas lilla lya? Nu är det bara en stilla frid som jag njuter av. Konstig frid.
Meddelas endast på detta sätt!!
Pappas nya grannar är gamla arbetskamrater till honom och samtliga lika dementa som han. De har massor att prata om, om och om igen. Kalla mig tokig men nu känner jag en stilla lycka, vi lyckades ta oss igenom stelbenta och rigida regelverk - pappa kommer att ha ett fint och stilla boende resten av sitt liv. Jag är så glad att han får må så bra som han kan efter sin förutsättningar. Jag är så glad!!!!!!
Tänker dock på de som inte har någon som skriker och bråkar, utan bara blir lämnade åt sitt öde i en lägenhet som bara hemtjänsten springer igenom.
Jag är ändå glad, lycklig, utpumpad men tom,- där jag sitter och bara andas känns det overkligt. Undrar hur det känns om 14 dagar när vi inreder pappas lilla lya? Nu är det bara en stilla frid som jag njuter av. Konstig frid.
Meddelas endast på detta sätt!!
torsdag 10 oktober 2013
Ner kommer man alltid även om det blir med en kraschlandning
Jag sitter här och kvällen har svept in alla husen i kvarteret i kompakt mörker och jag fryser så in i märgen. Känslan av djupfryst fiskpinne arbetade jag ihop tidigt i morse så det är mitt eget fel . Mina tidiga morgonpromenader har den här veckan inneburit att jag stått utanför konferenscentret med en Världens Barninsamlingsbössa från 8-tiden fram till runt 10. Kommunstyrelse och en massa kommunanställda finns också i huset så jag räknade med att få in några slantar där. Fy fasiken så trögt det varit (att vi lever i det kontantlösa samhället står utom allt tvivel) och så korkat folk uppför sig. Vet ni vad det vanligaste svaret ändå var när jag frågade efter bidrag? Lite förvånande så var det : "Nej!!Jag är redan försenad till ett sammanträde!" Jaha vad har det med att göra om de kan skänka någon krona? Ytterligare 30 sekunder för att ge ett bidrag kan knappast göra varken till eller ifrån tror jag - och man behöver inte vara otrevlig i tonen. Men de flesta är rara även de som försöker se rakt igenom mig.
Denna morgon föll ett litet duggregn när jag gick min promenad med insamlingsbössan i ryggsäcken. Framme vid konferenshuset gick bottentappen ur himlen eller också bröt någon himmelsk sluss ihop. Jag såg nog patetisk ut där i regnet i en täckjacka som inte var impregnerad och sög som en wettexduk, tights och joggingskor är ingen bra klädsel heller när vädret är så anti. Jag höll ut en timme med bössan men då flöt valutan verkligen. En riktigt sur vind gjorde att jag frös så jag skakade , de mynt som fanns i plastlådan och mitt skak fick mig att gå hem med musik från denna maracas som jag spasmodiskt ryckte igång. Trots varm dusch, torra kläder så fryser jag fortfarande rejält. Att man kan vara så korkad som jag men det blir nog bättre om jag får sova gott i min säng bakom makens rygg.
Vi är inne i nästa tur i spelet -" Skicka runt den demente", vi syskon vet mycket väl att det kostar kommunen mer att ha pappa på korttidsboende än ett permanent dito . Vi tackade nej till boendet på stället där vi inte kan tänka oss att ha vår far och som han förr alltid sa att där ville han aldrig bli satt. Det blir inte bättre när man som anhörig känner sig som ett utpressningsoffer, vi rår inte för att pappa inte klarar sig eller om det kostar mer på ett ställe i förhållande till ett annat. Vi ska inte pressas till beslut som känns fel för att glädja kommunen. Det är kommunen som skall ställa upp på individen inte tvärtom. Igår fick vi meddelande om nytt boende för pappa och man ringde inte oss barn utan gode mannen. Boendet är på samma ställe som vi nobbade förra gången till och med samma korridor. Vi tackar nej och vi kommer att få skit för det men det får bli så ändå. Min ena syster och jag skall packa pappas lägenhet nu och mina bröder skall köra bort möbler och ställa undan dem, sedan blir det städning så någon annan kan flytta in.
I helgen blir det äppelmoskokning, sömnad och bara vara. Jag kandiderar till landstinget här i Värmland och provval är på gång, och alla i hela Sverige kan rösta bara man har en mobil. Den som vill får hjärtans gärna rösta på mig - mina hjärtefrågor är som alltid geriatrik, palliativ vård, självmordsprevetion och psykiatri rent generellt. . Gå in på www.provval.moderat.se och följ instruktionerna.
http://provval.moderatvg.se
http://provval.moderatvg.se/kandidat/id/100735/Stina_op%20de%20Weegh-Lundstr%C3%B6m
Denna morgon föll ett litet duggregn när jag gick min promenad med insamlingsbössan i ryggsäcken. Framme vid konferenshuset gick bottentappen ur himlen eller också bröt någon himmelsk sluss ihop. Jag såg nog patetisk ut där i regnet i en täckjacka som inte var impregnerad och sög som en wettexduk, tights och joggingskor är ingen bra klädsel heller när vädret är så anti. Jag höll ut en timme med bössan men då flöt valutan verkligen. En riktigt sur vind gjorde att jag frös så jag skakade , de mynt som fanns i plastlådan och mitt skak fick mig att gå hem med musik från denna maracas som jag spasmodiskt ryckte igång. Trots varm dusch, torra kläder så fryser jag fortfarande rejält. Att man kan vara så korkad som jag men det blir nog bättre om jag får sova gott i min säng bakom makens rygg.
Vi är inne i nästa tur i spelet -" Skicka runt den demente", vi syskon vet mycket väl att det kostar kommunen mer att ha pappa på korttidsboende än ett permanent dito . Vi tackade nej till boendet på stället där vi inte kan tänka oss att ha vår far och som han förr alltid sa att där ville han aldrig bli satt. Det blir inte bättre när man som anhörig känner sig som ett utpressningsoffer, vi rår inte för att pappa inte klarar sig eller om det kostar mer på ett ställe i förhållande till ett annat. Vi ska inte pressas till beslut som känns fel för att glädja kommunen. Det är kommunen som skall ställa upp på individen inte tvärtom. Igår fick vi meddelande om nytt boende för pappa och man ringde inte oss barn utan gode mannen. Boendet är på samma ställe som vi nobbade förra gången till och med samma korridor. Vi tackar nej och vi kommer att få skit för det men det får bli så ändå. Min ena syster och jag skall packa pappas lägenhet nu och mina bröder skall köra bort möbler och ställa undan dem, sedan blir det städning så någon annan kan flytta in.
I helgen blir det äppelmoskokning, sömnad och bara vara. Jag kandiderar till landstinget här i Värmland och provval är på gång, och alla i hela Sverige kan rösta bara man har en mobil. Den som vill får hjärtans gärna rösta på mig - mina hjärtefrågor är som alltid geriatrik, palliativ vård, självmordsprevetion och psykiatri rent generellt. . Gå in på www.provval.moderat.se och följ instruktionerna.
http://provval.moderatvg.se
http://provval.moderatvg.se/kandidat/id/100735/Stina_op%20de%20Weegh-Lundstr%C3%B6m
söndag 6 oktober 2013
Ibland är livet som en gammal eltandborste
men det var inte Forrest Gump eller min mormor som sa det. Forrest Gump tyckte livet var mer som en chokladask där man fick överraskningar allt eftersom man smakade på de olika pralinerna. Det är en bra och klok liknelse av den lille mannen som satt där på sin bänk med sin ask och min rubrik är en sorts parafras av Gumps tanke. Min mormor hade nog aldrig sett en eltandborste den dag hon dog, men hon lärde mig att aldrig någonsin slänga en gammal tandborste - den kunde användas för andra ändamål bara man tänker till. Min mormor tänkte mycket och klokt och delade med sig av alla finurligheter - hon var fantastisk mormor.
Gamla tandborstar kan användas till att putsa runt kranarna på handfat och diskbänkar, finfin som färgpåläggare när man färgar hår, ögonbryn eller skägg. Bra att tvätta mellan fönsterbågar eller rengöra gamla värmeelement som samlat damm är borsten också. I mormors städskåp fanns en kaffeburk med tandborstarna tillsammans med en "fläckbok" från 1938 (jag har den kvar) och en skokartong med andra nyttigheter som återanvändes till nya ändamål.
En eltandborste är som livet - kan ge glänsande resultat lekande lätt och det mesta flyter på som det ska. Sen börjar det småstrula - borstdelen som skulle fungera i X månader, tappar strån efter en vecka som fastnar mellan tänderna och sticker hål i tandköttet. Precis som livet och vallöften ser man att man blivit lurad av reklamen men givetvis så är det efter att garantitiden/valutgången som man blir varse att så är fallet. Skillnaden mellan tandborsten och livet när allt är pest och pina är att i livet kan man söka nya vägar genom att byta regering, parti, partner, arbete eller omgivning för att på sikt få till bättring och förnyelse. Ibland känns livet kört och då är det verkligen som en gammal el-is. Det är bottenbotten helt enkelt. Man kan inte köpa en ny tandborste utan måste köpa ett helt jäkla kit för har batteriet gjort sin tjänst så är det finito. Eladaptern som laddar upp är olika för alla borstar och årgångsmodeller så den kan man inte spara och använda till ny borste utan de blir vilande i elgraven i något skåp. Jag vet att de skall till återvinningen men jag orkar inte åka en massa bussar för att komma dit med adapter och tandborsten. Borsthuvuden byter man titt som oftast men de är för korta att användas på mormors sätt och mina händer klara absolut inte av det.
Jag är trots allt Märta Elida Kriströms barnbarn så nu har jag hittat ett användningsområde! Min gamla eltandborste MED ett gammalt borsthuvud är fantastisk till att avalga Skaldjuret Gunvald. Sagda sköldpadda placeras i diskhon och sedan borstar man hela skalet på henne med ljummet vatten med några droppar vinäger i . När det är gjort sköljer man henne under kranen och sätter henne därefter på golvet - tacksamhet skall man inte förvänta sig trots att hon blir jättefin.
Min morgonpromenader fortsätter och jag träffar många intressanta varelser på två eller fyra ben, mitt promenerande har blivit ett trevligt behov men jag förstår inte varför folk ser så sammanbitna ut när de går och tittar ner gör de också? Jag kör metoden se-och-le den passar mig utmärkt, jag får uppleva små saker hela tiden även om käftsmällen alltid kan inkasseras när man minst anar det.
Flerlänskonferensen för moderaterna var intressant på många sätt som upptakt inför valrörelsen även om konferenskäk alltid lämnar mycket övrigt att önska. Jag är mycket förtjust i en av många talare som var där och det är Anna-Maria Corazza Bildt. Hon är entusiastisk, drivande och ger järnet i alla lägen - en kvinna som genomför det hon har satt sig för. När hon klev in i föreläsningsrummet där jag satt så gick hon rakt fram till mig och utropade : Stina min vän är du överallt? Jag blev djupt smickrad när hon berättade för andra deltagare om att vi träffats många gånger och senast i Almedalen. Medan Anna Maria pratade om EU och mat så pågick ett bildspel och rätt vad det var så strålade en liten tjock tant med cerice lugg mot mig från väggen och folk glodde på mig. Bilden var från Almedalen och Anna-Marias utomhusföredrag där jag sitter utspilld på en trädgårdsmur. Inga autografer skickas från Granntanten !
Nu skall jag sluta svamla och gå på Ladies After- Noon Tea - undrar om det är några damer där bara(förutom jag själv).
Gamla tandborstar kan användas till att putsa runt kranarna på handfat och diskbänkar, finfin som färgpåläggare när man färgar hår, ögonbryn eller skägg. Bra att tvätta mellan fönsterbågar eller rengöra gamla värmeelement som samlat damm är borsten också. I mormors städskåp fanns en kaffeburk med tandborstarna tillsammans med en "fläckbok" från 1938 (jag har den kvar) och en skokartong med andra nyttigheter som återanvändes till nya ändamål.
En eltandborste är som livet - kan ge glänsande resultat lekande lätt och det mesta flyter på som det ska. Sen börjar det småstrula - borstdelen som skulle fungera i X månader, tappar strån efter en vecka som fastnar mellan tänderna och sticker hål i tandköttet. Precis som livet och vallöften ser man att man blivit lurad av reklamen men givetvis så är det efter att garantitiden/valutgången som man blir varse att så är fallet. Skillnaden mellan tandborsten och livet när allt är pest och pina är att i livet kan man söka nya vägar genom att byta regering, parti, partner, arbete eller omgivning för att på sikt få till bättring och förnyelse. Ibland känns livet kört och då är det verkligen som en gammal el-is. Det är bottenbotten helt enkelt. Man kan inte köpa en ny tandborste utan måste köpa ett helt jäkla kit för har batteriet gjort sin tjänst så är det finito. Eladaptern som laddar upp är olika för alla borstar och årgångsmodeller så den kan man inte spara och använda till ny borste utan de blir vilande i elgraven i något skåp. Jag vet att de skall till återvinningen men jag orkar inte åka en massa bussar för att komma dit med adapter och tandborsten. Borsthuvuden byter man titt som oftast men de är för korta att användas på mormors sätt och mina händer klara absolut inte av det.
Jag är trots allt Märta Elida Kriströms barnbarn så nu har jag hittat ett användningsområde! Min gamla eltandborste MED ett gammalt borsthuvud är fantastisk till att avalga Skaldjuret Gunvald. Sagda sköldpadda placeras i diskhon och sedan borstar man hela skalet på henne med ljummet vatten med några droppar vinäger i . När det är gjort sköljer man henne under kranen och sätter henne därefter på golvet - tacksamhet skall man inte förvänta sig trots att hon blir jättefin.
Min morgonpromenader fortsätter och jag träffar många intressanta varelser på två eller fyra ben, mitt promenerande har blivit ett trevligt behov men jag förstår inte varför folk ser så sammanbitna ut när de går och tittar ner gör de också? Jag kör metoden se-och-le den passar mig utmärkt, jag får uppleva små saker hela tiden även om käftsmällen alltid kan inkasseras när man minst anar det.
Flerlänskonferensen för moderaterna var intressant på många sätt som upptakt inför valrörelsen även om konferenskäk alltid lämnar mycket övrigt att önska. Jag är mycket förtjust i en av många talare som var där och det är Anna-Maria Corazza Bildt. Hon är entusiastisk, drivande och ger järnet i alla lägen - en kvinna som genomför det hon har satt sig för. När hon klev in i föreläsningsrummet där jag satt så gick hon rakt fram till mig och utropade : Stina min vän är du överallt? Jag blev djupt smickrad när hon berättade för andra deltagare om att vi träffats många gånger och senast i Almedalen. Medan Anna Maria pratade om EU och mat så pågick ett bildspel och rätt vad det var så strålade en liten tjock tant med cerice lugg mot mig från väggen och folk glodde på mig. Bilden var från Almedalen och Anna-Marias utomhusföredrag där jag sitter utspilld på en trädgårdsmur. Inga autografer skickas från Granntanten !
Nu skall jag sluta svamla och gå på Ladies After- Noon Tea - undrar om det är några damer där bara(förutom jag själv).
söndag 29 september 2013
Jag måste inse sanningen - det är för sent!
Den har hängt där i tre månader nu och den har fått en alltmer hånfull attityd som absolut inte fanns där när jag köpte den. I mycket god tid till Almedalenfärden köpte jag en fantastisk baddräkt i en färg som passade exakt till min kalufs. Den var så fin och passade perfekt som ombyte då jag inte använde min multineonfärgade bikini från Madrid. Gotland är en ö som ligger placerad mitt i en massa vatten och vi bodde dessutom i närheten av en bassäng enligt vår karta till boendet.
Hur många gånger fick jag visa mig för alla i Almedalen som en chockrosa delfin? Hur många fick se mig avverka alla kända simsätt på ett bedårande sätt i något så dyrt så att det borde förvaras inbrottssäkert? Inte en kotte har sett mig i den fina baddräkten utom mannen i mitt liv och han verkade måttligt imponerad av utsikten. Idag åkte baddräkten in i garderobslådan efter att ha hängt på en galge i badrummet sedan 8 juli. Vänta bara alla som inte tror mig - till våren skall jag simma ikapp med bävern i Klarälven! Förbered er på en skönhetsupplevelse utan motstycke ni som bor i min stad om drygt ett halvt år.
Det är nog för sent att ta in pelargonierna också för att rädda dem till nästa år - två frostnätter har inverkat på deras spänst och konsistens, de verkar snoriga att ta i, lika illa är det med squashen men där har den lömska snigeln varit och gjort lufthål. Det kunde dock varit värre men jag kommer inte på hur. Ja visst ja - jag har en man som är döende i höstförkylning, så han går runt i raggsockor och det blå ylleunderstället när han inte bara rosslar, snorar och hostar. Om ni inte vet så skall jag upplysa er alla, att en enda matsked hostmedicin som inte hamnar i munnen kletar ner en hel sängkammare. Om man moppar kletet så kan man polera golven i en fyrarummare med det och det blir heltäckande så att man kan applicera kattens päls i detta "klister".
Jag har varit på intervju inför provvalet och jag tror det gick bra - det var bara att berätta vad jag gjort i livet, vad jag ville med min nominering och vad jag helst ville syssla med om jag kom in i landstinget. Det blev som alltid geriatrik, palliativ vård och självmordsprevention för unga som jag tycker är allra angelägnast för mig. Mannen min han klarade sig säkert också jättebra även om han har andra intresseområden han vill satsa på än vad jag har.
Mina morgonpromenader fortsätter och linningen på alla mina brallor har blivit lösa och brallorna vill ramla ner, nu går jag i tights eller andra benkläder med knytband i midjan. Det är trevligt att promenera och jag tar ut svängarna allt mer och mer för turerna blir längre. Konferensanläggningen passerar jag alltid så jag fick lite religiösa vibbar under veckoslutet för KD hade stormöte där. En promenad som gav mig starka armar och tillfälle att svära så det osade var i lördags då jag skulle ha torgkampanjen tillsammans med min kamrat Pia. Den s k kampanjtunnan är säkerligen blyfodrad för att inte M:s hemligheter skall kunna avslöjas, tung och otymplig baxade jag ner den till staden gågata - det var inte kul! Jag var tyvärr tvungen att transportera hem den på samma sätt så nu önskar jag mig hett och varmt en tjänstebil, men det är nog små möjligheter att få en, obefintligt ärligt talat. Det var trevligt att kampanja annars, lite kallt men trevliga och intressanta människor att prata med. Jag ger oss oemotsagt MVG i mötesgenomförande.
http://change.com/se/lingerie/swimwear.html#isPage=1
Hur många gånger fick jag visa mig för alla i Almedalen som en chockrosa delfin? Hur många fick se mig avverka alla kända simsätt på ett bedårande sätt i något så dyrt så att det borde förvaras inbrottssäkert? Inte en kotte har sett mig i den fina baddräkten utom mannen i mitt liv och han verkade måttligt imponerad av utsikten. Idag åkte baddräkten in i garderobslådan efter att ha hängt på en galge i badrummet sedan 8 juli. Vänta bara alla som inte tror mig - till våren skall jag simma ikapp med bävern i Klarälven! Förbered er på en skönhetsupplevelse utan motstycke ni som bor i min stad om drygt ett halvt år.
Det är nog för sent att ta in pelargonierna också för att rädda dem till nästa år - två frostnätter har inverkat på deras spänst och konsistens, de verkar snoriga att ta i, lika illa är det med squashen men där har den lömska snigeln varit och gjort lufthål. Det kunde dock varit värre men jag kommer inte på hur. Ja visst ja - jag har en man som är döende i höstförkylning, så han går runt i raggsockor och det blå ylleunderstället när han inte bara rosslar, snorar och hostar. Om ni inte vet så skall jag upplysa er alla, att en enda matsked hostmedicin som inte hamnar i munnen kletar ner en hel sängkammare. Om man moppar kletet så kan man polera golven i en fyrarummare med det och det blir heltäckande så att man kan applicera kattens päls i detta "klister".
Jag har varit på intervju inför provvalet och jag tror det gick bra - det var bara att berätta vad jag gjort i livet, vad jag ville med min nominering och vad jag helst ville syssla med om jag kom in i landstinget. Det blev som alltid geriatrik, palliativ vård och självmordsprevention för unga som jag tycker är allra angelägnast för mig. Mannen min han klarade sig säkert också jättebra även om han har andra intresseområden han vill satsa på än vad jag har.
Mina morgonpromenader fortsätter och linningen på alla mina brallor har blivit lösa och brallorna vill ramla ner, nu går jag i tights eller andra benkläder med knytband i midjan. Det är trevligt att promenera och jag tar ut svängarna allt mer och mer för turerna blir längre. Konferensanläggningen passerar jag alltid så jag fick lite religiösa vibbar under veckoslutet för KD hade stormöte där. En promenad som gav mig starka armar och tillfälle att svära så det osade var i lördags då jag skulle ha torgkampanjen tillsammans med min kamrat Pia. Den s k kampanjtunnan är säkerligen blyfodrad för att inte M:s hemligheter skall kunna avslöjas, tung och otymplig baxade jag ner den till staden gågata - det var inte kul! Jag var tyvärr tvungen att transportera hem den på samma sätt så nu önskar jag mig hett och varmt en tjänstebil, men det är nog små möjligheter att få en, obefintligt ärligt talat. Det var trevligt att kampanja annars, lite kallt men trevliga och intressanta människor att prata med. Jag ger oss oemotsagt MVG i mötesgenomförande.
http://change.com/se/lingerie/swimwear.html#isPage=1
tisdag 24 september 2013
Grågås eller kanske liten hackspett
Jag har svängt mig i ornitologins terminologi när jag skulle förklara hur jag sett ut under mina morgonpromenader. Det slutade med liknelsen om en kortbent flamingo sedan blir det bara värre och värre. Idag var min rosa dress så ofräsch så den åkte i tvättmaskinen och jag fick plocka en annan out-fit. Ljusgråa tights som är randiga på tvären i mörkgrått är snyggt men inte speciellt spännande i färgen och tillsammans med en grå hoodjacka blir det inte muntrare. Jag såg ut precis som en grågås förutom att häcken på mig inte är så stor i jämförelse med övriga kroppen som den är på gåsen. Det var inte kul att känna sig som en gås - jag upplevde mig till och med som tung och ovig när jag tänkte mig som en sådan fågel. Efter en tankesaltomotal lättade det dock för mig, hoodien drogs ned , min röda lugg kom fram och jag var plötsligt en liten söt hackspett. Jag seglade fram så lätt och fort som om jag hade vingar på min färd förbi huset där de flesta av högsta hönsen inom kommunpolitiken häckar (nu var jag ofrivilligt vitsig).I samma hus är stadens stora konferensanläggning där olika politiska partier brukar lägga sina riksmöten. I slutet av veckan kommer KD dit för sitt möte så kanske får vi se ytterligare en fågel vid Klarälven - den heliga anden har möjlighet att ta ett dopp där.
Nostalgi är inte mycket för mig men ibland dras man in i minnena av något som man inte hade en aning att man saknat eller visste kunde sätta igång en liten känslodarr inombords. En äldre gentleman passerade mig på gångbanan och doften av honom nästan knockade mig - han doftade så gott. Jag kunde inte placera vad han luktade men efter några sekunder visste jag att han luktade "morfar", och då stod jag inför nya val. Antingen var det Le Coq mannen luktade eller också var det Aqua Vera för min morfar använde aldrig några andra dofter. Le Coq slutade man tillverka i mitten på sextiotalet så det var bara ett alternativ kvar : Aqua Vera. Konstigt att nostalgi kan förändra "doftkänslan" och minnet som hänger ihop med det - jag trodde att Aqua Vera inte fanns kvar på marknaden och var en inbiten hatare av doften som sådan. När jag arbetade på långvården på sjuttiotalet hade alla herrarna en flaska Aqua Vera i sängbordet om de inte hade unga släktingar som förärat dem en flaska Brut. Usch så jag avskydde dessa två dofter, förmodligen därför att man blev överdoserad med dem för 40 år sedan. Nu gillar jag Aqua Vera bara för att det luktar morfar - undrar om mannen i mitt liv vill ha en "Vera" i julklapp.
I morgon skall jag intervjuas av nomineringskommitén inför landstingsvalet. Det blir väl frågor om vad jag tror att jag kan göra om jag blir vald, vilken erfarenhet jag har och hur jag tänkt mig att det skall ske. Nå ja - den som lever får se och det är ingen idé att ligga sömnlös för funderingar om det så nu slår jag mig medvetslös mot kudden så jag vaknar fräsch imorgon för min promenad.
Tillägg efter promenaden: Mer sällsynta fåglar efter Klarälven! Sveriges räddningskårer finns på konferenscentret CCC, alltså syns mängder av arten "den röde hanen" samlas i och utanför "Hönshuset". Det finns även några "röda honan" här om det blir dans antar jag. Kul med en sådan samlingsplats för sällsynta fåglar men synd att rikets snyggaste brandman Janne (sonen) från Alingsås inte var där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5g%C3%A5s
http://www.youtube.com/watch?v=wEE-mdiia60
https://www.youtube.com/watch?v=9A-yjB3Y5zA
Nostalgi är inte mycket för mig men ibland dras man in i minnena av något som man inte hade en aning att man saknat eller visste kunde sätta igång en liten känslodarr inombords. En äldre gentleman passerade mig på gångbanan och doften av honom nästan knockade mig - han doftade så gott. Jag kunde inte placera vad han luktade men efter några sekunder visste jag att han luktade "morfar", och då stod jag inför nya val. Antingen var det Le Coq mannen luktade eller också var det Aqua Vera för min morfar använde aldrig några andra dofter. Le Coq slutade man tillverka i mitten på sextiotalet så det var bara ett alternativ kvar : Aqua Vera. Konstigt att nostalgi kan förändra "doftkänslan" och minnet som hänger ihop med det - jag trodde att Aqua Vera inte fanns kvar på marknaden och var en inbiten hatare av doften som sådan. När jag arbetade på långvården på sjuttiotalet hade alla herrarna en flaska Aqua Vera i sängbordet om de inte hade unga släktingar som förärat dem en flaska Brut. Usch så jag avskydde dessa två dofter, förmodligen därför att man blev överdoserad med dem för 40 år sedan. Nu gillar jag Aqua Vera bara för att det luktar morfar - undrar om mannen i mitt liv vill ha en "Vera" i julklapp.
I morgon skall jag intervjuas av nomineringskommitén inför landstingsvalet. Det blir väl frågor om vad jag tror att jag kan göra om jag blir vald, vilken erfarenhet jag har och hur jag tänkt mig att det skall ske. Nå ja - den som lever får se och det är ingen idé att ligga sömnlös för funderingar om det så nu slår jag mig medvetslös mot kudden så jag vaknar fräsch imorgon för min promenad.
Tillägg efter promenaden: Mer sällsynta fåglar efter Klarälven! Sveriges räddningskårer finns på konferenscentret CCC, alltså syns mängder av arten "den röde hanen" samlas i och utanför "Hönshuset". Det finns även några "röda honan" här om det blir dans antar jag. Kul med en sådan samlingsplats för sällsynta fåglar men synd att rikets snyggaste brandman Janne (sonen) från Alingsås inte var där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5g%C3%A5s
http://www.youtube.com/watch?v=wEE-mdiia60
https://www.youtube.com/watch?v=9A-yjB3Y5zA
torsdag 19 september 2013
Handsken är kastad!
Hösten kom över natten och det första tecknet på min morgonpromenad på det var att en mycket fin grå handske låg på gång- och cykelvägen. Jag är säker på att den måste vara tappad för ingen kastar väl bort en ny handske. Jag hängde den på en liten skylt som förbjöd hundrastning och hoppas den återfanns av sin ägare.
Jag hade besök för någon dag sedan av en utsänd från KGB och vi hade mycket roligt när vi planerade för höstens fotbehandling. Ni som läst mina bloggar ett tag vet att jag pratar om Klubben för Grisfotens Bevarande. Fotbehandlingen är höstens fest där vi frossar i grisfötter ingenting annat. Till kaffet är det också grisfot fast i marsipan och vi tilltalas med våra svinnamn - jag heter Gristina. På väggen hänger en tavla på vår vackra skyddsgris, en stilig sugga i korsett och nätstrumpor som blickar ner på oss med förförisk glimt i ögonen. Hon heter Grisela. Då jag fått titel Lortgris så är jag en av de lyckliga som skall koka grisfötterna till festen, det blir många kilo att koka men roligt att vara med och göra det. Undrar om det blir några nya fina grissånger att sjunga i år, vi har några duktiga "poeter" i leden som nog kommer att leverera sådana.
Ett föredrag som var mycket mer intressant än jag trodde har jag bevistat under veckan. Per Wirtén har skrivit en bok om Herbert Tingsten en legendarisk debattör och chefredaktör på DN efter andra världskrigets slut. En nihilist med en gigantisk dödsångest, en man som tvivlade på sina egna åsikter, kedjerökte och drack mängder med Dry Martinis. Han dog av alkoholrelaterade sjukdomar annandag jul 1973 men är lika intressant som då, eller faktiskt mer intressant nu. Läs gärna boken, den heter "Herbert Tingstens sista dagar"!
Min pappa är fortfarande kvar på korttidsboendet och vi syskon har tackat nej till ett boende som han själv sa att han aldrig ville komma till (på den tiden han var frisk) och vi inte heller tycker pappa skall vara på. Man har rätt att tacka nej en gång men nu har biståndsbedömaren meddelat att kommunen har rätt att tvinga tillbaka pappa i lägenheten där han inte klarade att vara trots maximal hemtjänst. Jag är mycket arg men jag och min syster tänker läsa vård och omsorgslagen för denna bedömare i morgon för hot tycker jag inte om och i synnerhet över min pappa som inte en gång klarar av sitt larm. Vi vet också att pappa inte kan vara på korttidsboendet hur länge som helst men så där uttrycker man sig inte.
Flamingon flyger inte i skymningen här - den knatar på i gryningen med vackra dansmoves. I morse möte jag en räv som jag ett kort ögonblick tänkte bjuda upp men sedan tänkte jag om. En kortbent flamingo som tråder ut i fox-trot - en omöjlighet helt enkelt.
Jag vann över datorn! Nu är äntligen alla uppgifter inlagda till min egen nominering till landstingsvalet 2014. Hoppas att jag duger. Fel fel fel - klart jag duger.
SvD http://www.svd.se/kultur/litteratur/stridbar-bejakare-av-moderniteten_8064294.svd
Jag hade besök för någon dag sedan av en utsänd från KGB och vi hade mycket roligt när vi planerade för höstens fotbehandling. Ni som läst mina bloggar ett tag vet att jag pratar om Klubben för Grisfotens Bevarande. Fotbehandlingen är höstens fest där vi frossar i grisfötter ingenting annat. Till kaffet är det också grisfot fast i marsipan och vi tilltalas med våra svinnamn - jag heter Gristina. På väggen hänger en tavla på vår vackra skyddsgris, en stilig sugga i korsett och nätstrumpor som blickar ner på oss med förförisk glimt i ögonen. Hon heter Grisela. Då jag fått titel Lortgris så är jag en av de lyckliga som skall koka grisfötterna till festen, det blir många kilo att koka men roligt att vara med och göra det. Undrar om det blir några nya fina grissånger att sjunga i år, vi har några duktiga "poeter" i leden som nog kommer att leverera sådana.
Ett föredrag som var mycket mer intressant än jag trodde har jag bevistat under veckan. Per Wirtén har skrivit en bok om Herbert Tingsten en legendarisk debattör och chefredaktör på DN efter andra världskrigets slut. En nihilist med en gigantisk dödsångest, en man som tvivlade på sina egna åsikter, kedjerökte och drack mängder med Dry Martinis. Han dog av alkoholrelaterade sjukdomar annandag jul 1973 men är lika intressant som då, eller faktiskt mer intressant nu. Läs gärna boken, den heter "Herbert Tingstens sista dagar"!
Min pappa är fortfarande kvar på korttidsboendet och vi syskon har tackat nej till ett boende som han själv sa att han aldrig ville komma till (på den tiden han var frisk) och vi inte heller tycker pappa skall vara på. Man har rätt att tacka nej en gång men nu har biståndsbedömaren meddelat att kommunen har rätt att tvinga tillbaka pappa i lägenheten där han inte klarade att vara trots maximal hemtjänst. Jag är mycket arg men jag och min syster tänker läsa vård och omsorgslagen för denna bedömare i morgon för hot tycker jag inte om och i synnerhet över min pappa som inte en gång klarar av sitt larm. Vi vet också att pappa inte kan vara på korttidsboendet hur länge som helst men så där uttrycker man sig inte.
Flamingon flyger inte i skymningen här - den knatar på i gryningen med vackra dansmoves. I morse möte jag en räv som jag ett kort ögonblick tänkte bjuda upp men sedan tänkte jag om. En kortbent flamingo som tråder ut i fox-trot - en omöjlighet helt enkelt.
Jag vann över datorn! Nu är äntligen alla uppgifter inlagda till min egen nominering till landstingsvalet 2014. Hoppas att jag duger. Fel fel fel - klart jag duger.
SvD http://www.svd.se/kultur/litteratur/stridbar-bejakare-av-moderniteten_8064294.svd
fredag 13 september 2013
Varje fågel sjunger efter sin egen näbb
sa min underbart kloka mormor när jag var liten och inte riktigt lik alla andra ungar. Mormors ord bär jag med mig och använder åt mig själv när jag tycker de passar. Hos mig passar de alltid bara tillfället är rätt. Orden är egentligen väldigt allmängiltiga om man tänker efter. Om man ser sig i en grupp oavsett om det är en politisk eller kulturell eller någon helt annan gruppering så består den till syvende och sist av individer som ser (förhoppningsvis) saker på sina egna sätt även om man är överens i kärnan inom gruppen.
Nu har jag upptäckt fler tillfällen då mormors klokhet verkligen passar in - senast skedde det i arla morgonstunden denna dag. Jag har fått min julklapp så nu kör jag mitt morgonpromenerande med musik. Vad jag inte räknat med är att med små proppar i öronen som med en liten tråd sitter fast i en puttenutteliten radio i min ficka så är jag inkopplad i musiken och därför sjunger jag HÖGT. Tydligen kan detta framkalla vissa trafikproblem hos medtrafikanter, mannen på cykel som höll på att köra in i broräcket efter att ha stirrat på mig strax innan var ett sådant "problem". Möjligen var det kanske inte att jag sjöng duett med Nina Persson i Cardigans som störde hans cykelkoncentation, kanske kan det ha inverkat att jag hänryckt gjorde några dansmoves där på bron. Att dansa är faktiskt inte förbehållet fåglar som tranor som har dansparty vid Hornborgarsjön varje vår, den kortbenta flamingon tar sig den rätten.
Bävern såg jag inte idag men den blir nog inte skrämd av lite sång och dans från mig och troligen hör den inget med öronen fulla med vatten. "Mitt" svanpar som jag följt i flera år seglade däremot förbi mig i älven och som förra året eskorterade de fem gråa ungar -en vuxen svan först, fem ungar och en vuxen svan på slutet. Vackert som bara den - men sångsvanar är det inte för de här bara väser när jag kommer nära.
Pappas hemkommun hade tänkt sig att skeppa faderskapet till ett demensboende som han alltid talat om att han inte vill till. Nu klarar inte farsan att föra sin talan så vi syskon har gjort det och vi är inte populära i den kommunen men struntar totalt i det. Vi bidar vår och pappas tid och väntar på plats på stället där de gamla verkar må bra. Olika är vi ungar men i den här saken drar vi till med lite floskleri. Enade vi stå - söndrade vi falla.
Ha en bra dag och måtte våra barn få rika föräldrar!
Nu har jag upptäckt fler tillfällen då mormors klokhet verkligen passar in - senast skedde det i arla morgonstunden denna dag. Jag har fått min julklapp så nu kör jag mitt morgonpromenerande med musik. Vad jag inte räknat med är att med små proppar i öronen som med en liten tråd sitter fast i en puttenutteliten radio i min ficka så är jag inkopplad i musiken och därför sjunger jag HÖGT. Tydligen kan detta framkalla vissa trafikproblem hos medtrafikanter, mannen på cykel som höll på att köra in i broräcket efter att ha stirrat på mig strax innan var ett sådant "problem". Möjligen var det kanske inte att jag sjöng duett med Nina Persson i Cardigans som störde hans cykelkoncentation, kanske kan det ha inverkat att jag hänryckt gjorde några dansmoves där på bron. Att dansa är faktiskt inte förbehållet fåglar som tranor som har dansparty vid Hornborgarsjön varje vår, den kortbenta flamingon tar sig den rätten.
Bävern såg jag inte idag men den blir nog inte skrämd av lite sång och dans från mig och troligen hör den inget med öronen fulla med vatten. "Mitt" svanpar som jag följt i flera år seglade däremot förbi mig i älven och som förra året eskorterade de fem gråa ungar -en vuxen svan först, fem ungar och en vuxen svan på slutet. Vackert som bara den - men sångsvanar är det inte för de här bara väser när jag kommer nära.
Pappas hemkommun hade tänkt sig att skeppa faderskapet till ett demensboende som han alltid talat om att han inte vill till. Nu klarar inte farsan att föra sin talan så vi syskon har gjort det och vi är inte populära i den kommunen men struntar totalt i det. Vi bidar vår och pappas tid och väntar på plats på stället där de gamla verkar må bra. Olika är vi ungar men i den här saken drar vi till med lite floskleri. Enade vi stå - söndrade vi falla.
Ha en bra dag och måtte våra barn få rika föräldrar!
tisdag 10 september 2013
Personlighetsförändring hos en underskön flamingo med mycket korta ben
Jag förstår inte vad som har hänt mig, har jag umgåtts med fel sorts människor, drabbats av något virus eller har jag blivit skvatt galen? Jag har nu tre tidiga morgnar klivit upp ur sängen , tagit på mig träningskläder och tagit en promenad på cirka en timme. Jag ser massor av spännande saker njuter av att promenera i min egen takt och att vara människa. Märkligt att göra klart promenadklädseln redan på kvällen och se fram mot nästa dags promenad i mitt eget sällskap. Jag har ingen plan med promenerandet som att göra det för viktnedgång eller så - det är en kick helt enkelt.
Min favoritskräpmatsleverantör (vilket jäkla långt ord) är en pizzeria som heter Flamingo, en av bagarna där kallar mig för Mamma Flamingo på grund av min chockrosa kalufs. Namnet tilltalar mig något oerhört för jag tycker det är en vacker fågel. Min promenadklädsel innefattar en rosa jacka så om någon ornitolog rapporterar om en mycket kortbent flamingo som spatserar efter Klarälvens stränder tidigt på morgonen så är det jag som luftar mig och spanar efter bävrar i vattnet.
Det är skönt, jag är troligen galen men det är en trivsam galenskap. I morgon har mannen i mitt liv sagt att vi skall köpa en liten radio med lurar åt mig i julklapp. Vi köper inte julklappar till varandra men därför skall jag få en "utom tävlan" nu för han tycker jag är så duktig. Han är för gullig min luggslitne riddare och det gör mina vandringar ännu roligare.
http://www.youtube.com/watch?v=S8ZVgxMk8Z4 Salem El Fakir får mina fötter att dansa fram!
Min favoritskräpmatsleverantör (vilket jäkla långt ord) är en pizzeria som heter Flamingo, en av bagarna där kallar mig för Mamma Flamingo på grund av min chockrosa kalufs. Namnet tilltalar mig något oerhört för jag tycker det är en vacker fågel. Min promenadklädsel innefattar en rosa jacka så om någon ornitolog rapporterar om en mycket kortbent flamingo som spatserar efter Klarälvens stränder tidigt på morgonen så är det jag som luftar mig och spanar efter bävrar i vattnet.
Det är skönt, jag är troligen galen men det är en trivsam galenskap. I morgon har mannen i mitt liv sagt att vi skall köpa en liten radio med lurar åt mig i julklapp. Vi köper inte julklappar till varandra men därför skall jag få en "utom tävlan" nu för han tycker jag är så duktig. Han är för gullig min luggslitne riddare och det gör mina vandringar ännu roligare.
http://www.youtube.com/watch?v=S8ZVgxMk8Z4 Salem El Fakir får mina fötter att dansa fram!
söndag 8 september 2013
En söndagsmorgon så skön så den borde beläggas med lyxskatt
Jag vaknade tidigt denna morgon och hade en del pågående funderingar att bearbeta. En underbar sol sken genom fönstret fast det inte var särskilt varmt i luften. För att inte utsätta mannen i mitt liv 's skönhetssömn för störningar tog jag på mig lite kläder och gick ut på en promenad. Så fin och ren luften är på morgonen när inte så många varit i rörelse - det är lätt att andas och trevligt att bara gå där i sitt eget sällskap. Undrar hur man skall genomföra olympiaden 2020 i Tokyo, syrgasmask och syrekiosker i alla gathörn? Tokyo är känd för sin extremt dåliga luft och jag får inga lustfyllda känslor över att se folk ta ut sig i idrott och i så dålig luft - snudd på misshandel att utsätta någon för det.
Att vandra efter älven och fundera är utmärkt och har man tur så får man se något trevligt som bävern simma förbi. Idag var det bäverdag så vattenytan klövs att hans nos och därefter huvudet. Jag vet alla orsaker man radar upp för att anse bävern som skadedjur - och det struntar jag totalt i. En sådan fantastisk arkitekt det lilla djuret är och så elegant den avverkar skogen och fördämmer sina dammar. Jag är full av beundran inför denne byggare som bygger bostad från grunden utan en enda sexkantnyckel eller instruktion från IKEA. Måste jag åter födas någon gång vill jag gärna vara just en bäver.
Innan helgen kom mer formulär för oss som kan tänka sig att kandidera till landstinget - vi lever verkligen i en värld där sociala medier äger - men frågan vem äger dessa medier? Den information och annat material som jag ombeds inkomma med varför skall det vara genom konstiga kanaler? En bild i färg på 400-500 pixlar vill man ha och jag får gärna göra en presentation av mig själv via Youtube. Konstigt jag har så vitt jag vet inte varken sökt till någon skönhetstävling eller Idol vad jag vet men kanske tar det skruv om jag rapar fram min kandidatanmälan. Pixlar är väl något som SD sysslar med men kan säkert ha fel där med. Man kan länka till sin blogg också och det är väl det enda jag är säker på hur det fungerar, en del tar avstånd från den men min blogg står jag för så den skall med . Undrar om jag kan få in ett snyggt kort på mig själv (jag är alltid snygg men ändå) i avsedd ruta och om en endaste en bryr sig. Knöligt värre är det för en teknisk idiot som jag och jag är inte ensam om att vara det men det underlättar inte min situation på något vis.
Jag har varit på after - work i stadens konferenspalats för några veckor sedan. Trevligt! En tallrik med de obligatoriska korvarna, kycklingklubba och några saker som jag inte kunde identifiera var goda men försvann snabbt ner i magen. Jag gillar Champagne så jag köpte ett glas , jag tog inte reda på vad det var men recensionen från mig lyder : aromen hade en intensiv doft av otvättad ankstjärt och smaken var helt komparativ med den doften. Det blir kranvatten nästa gång
Nu skall jag och en vän åka och lyssna på när vår riksdagskvinna Pia Hallström berättar om sitt arbete. Vi skall hämta Gullan Lindblad (en av Gösta Bomans flickor) på vägen så hon också kommer med dit. Mot Kil och Damernas Afternoon tea!
Att vandra efter älven och fundera är utmärkt och har man tur så får man se något trevligt som bävern simma förbi. Idag var det bäverdag så vattenytan klövs att hans nos och därefter huvudet. Jag vet alla orsaker man radar upp för att anse bävern som skadedjur - och det struntar jag totalt i. En sådan fantastisk arkitekt det lilla djuret är och så elegant den avverkar skogen och fördämmer sina dammar. Jag är full av beundran inför denne byggare som bygger bostad från grunden utan en enda sexkantnyckel eller instruktion från IKEA. Måste jag åter födas någon gång vill jag gärna vara just en bäver.
Innan helgen kom mer formulär för oss som kan tänka sig att kandidera till landstinget - vi lever verkligen i en värld där sociala medier äger - men frågan vem äger dessa medier? Den information och annat material som jag ombeds inkomma med varför skall det vara genom konstiga kanaler? En bild i färg på 400-500 pixlar vill man ha och jag får gärna göra en presentation av mig själv via Youtube. Konstigt jag har så vitt jag vet inte varken sökt till någon skönhetstävling eller Idol vad jag vet men kanske tar det skruv om jag rapar fram min kandidatanmälan. Pixlar är väl något som SD sysslar med men kan säkert ha fel där med. Man kan länka till sin blogg också och det är väl det enda jag är säker på hur det fungerar, en del tar avstånd från den men min blogg står jag för så den skall med . Undrar om jag kan få in ett snyggt kort på mig själv (jag är alltid snygg men ändå) i avsedd ruta och om en endaste en bryr sig. Knöligt värre är det för en teknisk idiot som jag och jag är inte ensam om att vara det men det underlättar inte min situation på något vis.
Jag har varit på after - work i stadens konferenspalats för några veckor sedan. Trevligt! En tallrik med de obligatoriska korvarna, kycklingklubba och några saker som jag inte kunde identifiera var goda men försvann snabbt ner i magen. Jag gillar Champagne så jag köpte ett glas , jag tog inte reda på vad det var men recensionen från mig lyder : aromen hade en intensiv doft av otvättad ankstjärt och smaken var helt komparativ med den doften. Det blir kranvatten nästa gång
Nu skall jag och en vän åka och lyssna på när vår riksdagskvinna Pia Hallström berättar om sitt arbete. Vi skall hämta Gullan Lindblad (en av Gösta Bomans flickor) på vägen så hon också kommer med dit. Mot Kil och Damernas Afternoon tea!
fredag 6 september 2013
Makens smala lycka, Surögda Esters förvisning och min egen höstglädje
Nu har dagen grytt då tjockisen gick i pension - vår nya platt-tv har anlänt och den gamla i en modell i storlek som pansarkryssaren Potemkin har gjort sitt. Jag har försökt att ge bort den gamla som fortfarande fungerar av om den sköter kanalvalet efter eget gottfinnande, men tji fick jag. Den ligger nu i min favoritsoffa upp och ner och tar plats, ingenting annat.
Mannen i mitt liv har sedan igår fått en "arbetsskada" av alltför stort nyttjande av zapparfingret och är helt bedårad av den nya leksakens fjärrkontroll ändå. Ester är inte så bedårad av nya tvn då den gamla i alla år varit en perfekt liggplats och magvärmare för kattskrället. Esters tillflykt ja asyl är numer modemet till datorerna - det är varmt och gott men saknar bredden som gamla tvn hade, den nya är dock utesluten om hon inte vill hänga i krokig tass på baksidan av den. Min systerson plockade ihop vår plattis och ställde in allt som kan ställas in på den, instruerade mannen min och överlämnade två fjärrkontroller till honom och så var det klart. När gossen(nåja han närmar sig de trettio) åkt, upptäckte jag en fjärrkontroll till!!! Undrar verkligen vad den är till för, men vågar inte prova den men den kanske är till katten - vad vet jag. Vi har i vilket fall lagt undan den för kommande behov om sådana uppkommer.
Hösten är på väg och det luktar verkligen höst trots att dagarna fortfarande är varma. Rönnarna är fulla med bär och jag skall nog göra en del gelé av dom. Pappa är nöjd och glad på boendet, äter bra och personalen verkar gilla sitt arbete och det ger mig ro i själen.
Idag kom papper från Moderaterna som jag efter eget förstånd skall fylla i för att förhoppningsvis kunna ställa upp i Landstingsvalet. Jag skall fundera under helgen på formuleringarna. Jag fick en ursäkt och svar på en insändare jag gjorde i tidningen om att man serverade hårda potatisar till människor på sjukhuset som inte kan tugga och svälja - för att "potatismoset tagit slut i centralköket". Det var skrivet i ilska när pappa låg inne där och jag trodde ärligt inte på något svar, men idag fanns det där från Områdeschefen på Landstingsservice, Landstinget i Värmland. Hon skulle se till att arbetsrutiner skulle säkras upp - betyder det att ingen som inte kan svälja får mos är det bra. Jag vill tro på det så hädanefter slipper alla patienter att få kost som inte är lämpad för dem. Kanske kan en lite insändare göra någon skillnad.
Nu kryper kvällen närmare, jag skall göra något gott till mig och gubben, tina räkor till Gunvald och Ester och titta på vår fina tv : EN KANAL I TAGET!
Mannen i mitt liv har sedan igår fått en "arbetsskada" av alltför stort nyttjande av zapparfingret och är helt bedårad av den nya leksakens fjärrkontroll ändå. Ester är inte så bedårad av nya tvn då den gamla i alla år varit en perfekt liggplats och magvärmare för kattskrället. Esters tillflykt ja asyl är numer modemet till datorerna - det är varmt och gott men saknar bredden som gamla tvn hade, den nya är dock utesluten om hon inte vill hänga i krokig tass på baksidan av den. Min systerson plockade ihop vår plattis och ställde in allt som kan ställas in på den, instruerade mannen min och överlämnade två fjärrkontroller till honom och så var det klart. När gossen(nåja han närmar sig de trettio) åkt, upptäckte jag en fjärrkontroll till!!! Undrar verkligen vad den är till för, men vågar inte prova den men den kanske är till katten - vad vet jag. Vi har i vilket fall lagt undan den för kommande behov om sådana uppkommer.
Hösten är på väg och det luktar verkligen höst trots att dagarna fortfarande är varma. Rönnarna är fulla med bär och jag skall nog göra en del gelé av dom. Pappa är nöjd och glad på boendet, äter bra och personalen verkar gilla sitt arbete och det ger mig ro i själen.
Idag kom papper från Moderaterna som jag efter eget förstånd skall fylla i för att förhoppningsvis kunna ställa upp i Landstingsvalet. Jag skall fundera under helgen på formuleringarna. Jag fick en ursäkt och svar på en insändare jag gjorde i tidningen om att man serverade hårda potatisar till människor på sjukhuset som inte kan tugga och svälja - för att "potatismoset tagit slut i centralköket". Det var skrivet i ilska när pappa låg inne där och jag trodde ärligt inte på något svar, men idag fanns det där från Områdeschefen på Landstingsservice, Landstinget i Värmland. Hon skulle se till att arbetsrutiner skulle säkras upp - betyder det att ingen som inte kan svälja får mos är det bra. Jag vill tro på det så hädanefter slipper alla patienter att få kost som inte är lämpad för dem. Kanske kan en lite insändare göra någon skillnad.
Nu kryper kvällen närmare, jag skall göra något gott till mig och gubben, tina räkor till Gunvald och Ester och titta på vår fina tv : EN KANAL I TAGET!
måndag 2 september 2013
Uppätet, urdrucket, undanplockat - och nu även uppsnofsad
Om någon har missat det hade jag herrmiddag i lördags. Jag har sedan senaste gången skaffat mig några nya extra bröder som smälte fint in i gänget och jag lyckades klämma in 12 personer runt bordet. Alla åt och verkade gilla det som fanns på tallriken och i glaset. Det blev god mat när man kokar mycket högrev i grädde och fina kantareller. Maten är viktig när man har herrmiddag men roligast är ändå samtalen vid kaffet och avecen. Vilka otroliga kopplingar det kan bli mellan folk man inte tror har något gemensamt när de har pratat en stund. En av mina brorsor visade sig ha fått ett av sina första arbeten genom en annan av männen vid bordet - för fyrtio år sedan.
Varje gång jag har middag får jag så rara presenter - en burk med hemlagad marmelad, en påse potatis från torpet, bilder, whisky, blommor och böcker. Sådana raringar mina bröder är.
Jag börjar få rutin både att hålla middagar och att plocka ihop efteråt. Tallrikar och bestick fyller snabbt en diskmaskin medan diskhon fylls med glas. Servetter och linnedukar åker i tvättmaskinen och maken i säng. Medan jag diskar glasen går maskinerna för fullt och sedan sitter jag bara och njuter av att vara jag och kanske fundera på vad jag skall bjuda på vid nästa tillfälle. Jag tänker avslöja redan nu att det blir rotmos och fläsklägg som står på menyn och dagen är 19 oktober. De bröder som eventuellt läser min blogg kan meddela intresse direkt till mig för tyvärr får jag inte ihop mer än tolv, tretton stolar (fast jag kan kanske låna av grannen förstås) det löser sig säkert.
Måndagar är gråa och tråkiga säger många i min omgivning men det tycker inte jag, inte den här i alla fall. Jag var ute tillsammans med min bror och drog pappa runt en sväng på samhället. Det var mycket trevligt och pappa trivs storartat i sin värld. När jag kom hem från den utflykten hade posten kommit och det var ett paket med till mig. En vän hade skickat en alldeles bedårande vintageklänning i grönt. Jag behöver akut ett stort mingel att visa upp mig i den. En sådan vacker klänning, modell och utförande värd att dö för. Jag har tur som en tokig faktiskt som har vänner som både vet hur jag ser ut och vad jag gillar OCH köper det åt mig.
Det börjar bli sent, mannen i mitt liv har gått till sängs med en historiebok medan jag bloggar och väntar på att höstförrådet av kålpudding skall gräddas färdigt i ugnen. Skall strax själv hoppa i säng men först skall jag titta på min vackra klänning igen.
Varje gång jag har middag får jag så rara presenter - en burk med hemlagad marmelad, en påse potatis från torpet, bilder, whisky, blommor och böcker. Sådana raringar mina bröder är.
Jag börjar få rutin både att hålla middagar och att plocka ihop efteråt. Tallrikar och bestick fyller snabbt en diskmaskin medan diskhon fylls med glas. Servetter och linnedukar åker i tvättmaskinen och maken i säng. Medan jag diskar glasen går maskinerna för fullt och sedan sitter jag bara och njuter av att vara jag och kanske fundera på vad jag skall bjuda på vid nästa tillfälle. Jag tänker avslöja redan nu att det blir rotmos och fläsklägg som står på menyn och dagen är 19 oktober. De bröder som eventuellt läser min blogg kan meddela intresse direkt till mig för tyvärr får jag inte ihop mer än tolv, tretton stolar (fast jag kan kanske låna av grannen förstås) det löser sig säkert.
Måndagar är gråa och tråkiga säger många i min omgivning men det tycker inte jag, inte den här i alla fall. Jag var ute tillsammans med min bror och drog pappa runt en sväng på samhället. Det var mycket trevligt och pappa trivs storartat i sin värld. När jag kom hem från den utflykten hade posten kommit och det var ett paket med till mig. En vän hade skickat en alldeles bedårande vintageklänning i grönt. Jag behöver akut ett stort mingel att visa upp mig i den. En sådan vacker klänning, modell och utförande värd att dö för. Jag har tur som en tokig faktiskt som har vänner som både vet hur jag ser ut och vad jag gillar OCH köper det åt mig.
Det börjar bli sent, mannen i mitt liv har gått till sängs med en historiebok medan jag bloggar och väntar på att höstförrådet av kålpudding skall gräddas färdigt i ugnen. Skall strax själv hoppa i säng men först skall jag titta på min vackra klänning igen.
fredag 30 augusti 2013
Jag kokar
..inombords när jag tänker på att min dementa pappa blev sittande ute i en rullstol i ösregn efter att hemtjänsten kört ut honom och sedan glömt honom där. Jag kokar ännu mer när jag tänker på biståndsbedömaren som sa att vi måste komma in med en ansökan om särskilt boende åt pappa trots att pappas god man skickat in en sådan för ett par veckor sedan. Nu har gode mannen varit i kontakt med denna biståndsbedömare idag och då "hittade" hon den (icke registrerad). Hon skall behandla den nästa vecka men först skall hon på kurs några dagar. Givetvis kan hon inte lova att pappa får permanent boende där vi vill - det kan ta flera år enligt henne. Tröst är att ingen blir utkastad från korttidsboende, men sedan? Det är väldig skillnad på boende och boende trots allt.
Jag kokar sten som vanligt en gång i månaden så att inte Skaldjuret Gunvald får algblomning i sin lilla vattenvärld. Det ser lite lustigt ut men det blir fint i slutänden.
Jag kokar och förbereder herrmiddagen i morgon. Det doftar gott och det är skoj och faktiskt är det en underbar terapi att göra mat åt ett dussin rara män. Jag ÄR bra på mat, jag trivs med män och det jag gör är en kombination av två trevliga saker när jag dukar fram min middag. Tänk vilken tur jag har som får låna dessa karlar några timmar då och då.
Jag kokar sten som vanligt en gång i månaden så att inte Skaldjuret Gunvald får algblomning i sin lilla vattenvärld. Det ser lite lustigt ut men det blir fint i slutänden.
Jag kokar och förbereder herrmiddagen i morgon. Det doftar gott och det är skoj och faktiskt är det en underbar terapi att göra mat åt ett dussin rara män. Jag ÄR bra på mat, jag trivs med män och det jag gör är en kombination av två trevliga saker när jag dukar fram min middag. Tänk vilken tur jag har som får låna dessa karlar några timmar då och då.
onsdag 28 augusti 2013
I min lilla del av Världen är det sol och stillhet
Fruktansvärda saker händer runt om kring i Världen men jag har kommit till ro med mig själv i en turbulent omvärld. Jag är inte vaccinerad mot att man gasar ihjäl folk i Syrien eller att USA, England och Frankrike börjat att skramla med sina vapen. Inte heller är jag okänslig för att en dålig skolledning inte lyckades stävja mobbning och övergrepp utan att kalla det upptåg när äldre elever nollar de nya elever med misshandel och övergrepp. Det är tragiskt när man måste stänga en internatskola och skicka hem 200 elever för att ingen stoppade "upptågen", men inget barn skall utsättas för övergrepp i synnerhet när det finns vuxna i närheten som skall kunna avstyra det. Mördarbakterier dödar människor genom att äta upp vävnader. Janne Josefsson pratar i TV om dålig asfalt som dödat trafikanter - det är mycket elände nu.
Här sitter jag trött för att det varit en lång dag men mår bra med att vara jag. Mannen i mitt liv sover uttröttad men nöjd för han är inne på tredje heldagen med sina studier i historia på universitetet. Han försvinner tidigt på morgonen med portfölj och rollator och sedan kommer han hem trött men glad. Jag själv mår gott efter att pappa kommit in på korttidsboendet i väntan på permanent demensboende. Pappa verkar mycket nöjd med livet, han äter bra är glad åt allt även om han inte känner igen oss. Det är lugnt och tryggt på boendet och personalen verkar tycka om det de gör och de gamla som bor där.
Den enda lilla tagg av oro är att vi igår fick veta att hemtjänsten drog ut pappa i trädgården utanför sin lägenhet och satt honom där i rullstolen. Han blev glömd där och blev sittande i spöregn tills en gammal dam i samma hus upptäckte hans belägenhet och slog larm. Tre dagar senare hamnade han på sjukhus. Man borde göra en Lex Sara anmälan, men ingen av oss orkar, det får vara även om det gnager inombords.
På lördag skall jag ha herrmiddag igen efter en sommar som inte var någon uppladdningstid precis. Det skall bli underbart härligt och jag har tänkt ut en hyfsad middag. Vad tror ni om en högrev som gräddstuvats med kantareller, hemlagat potatismos och en blandning av hemodlade brytbönor och morotsslantar. Efterrätt blir hemlagad fruktsallad med grädde, tre av de tolv herrarna har diabetes så söta efterrätter är uteslutna. Lämpliga viner serverar jag till. Kaffe, kaka, whisky/cognac och cigarr blir som vanligt avslutning men då får man aldrig glömma de trevliga samtal vi har. Vi avhandlar allt möjligt och omöjligt och det är underbart - jag ser verkligen fram mot lördagen.
DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/lundsbergs-rektor-godkande-krankning/
AB http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article17369819.ab
Här sitter jag trött för att det varit en lång dag men mår bra med att vara jag. Mannen i mitt liv sover uttröttad men nöjd för han är inne på tredje heldagen med sina studier i historia på universitetet. Han försvinner tidigt på morgonen med portfölj och rollator och sedan kommer han hem trött men glad. Jag själv mår gott efter att pappa kommit in på korttidsboendet i väntan på permanent demensboende. Pappa verkar mycket nöjd med livet, han äter bra är glad åt allt även om han inte känner igen oss. Det är lugnt och tryggt på boendet och personalen verkar tycka om det de gör och de gamla som bor där.
Den enda lilla tagg av oro är att vi igår fick veta att hemtjänsten drog ut pappa i trädgården utanför sin lägenhet och satt honom där i rullstolen. Han blev glömd där och blev sittande i spöregn tills en gammal dam i samma hus upptäckte hans belägenhet och slog larm. Tre dagar senare hamnade han på sjukhus. Man borde göra en Lex Sara anmälan, men ingen av oss orkar, det får vara även om det gnager inombords.
På lördag skall jag ha herrmiddag igen efter en sommar som inte var någon uppladdningstid precis. Det skall bli underbart härligt och jag har tänkt ut en hyfsad middag. Vad tror ni om en högrev som gräddstuvats med kantareller, hemlagat potatismos och en blandning av hemodlade brytbönor och morotsslantar. Efterrätt blir hemlagad fruktsallad med grädde, tre av de tolv herrarna har diabetes så söta efterrätter är uteslutna. Lämpliga viner serverar jag till. Kaffe, kaka, whisky/cognac och cigarr blir som vanligt avslutning men då får man aldrig glömma de trevliga samtal vi har. Vi avhandlar allt möjligt och omöjligt och det är underbart - jag ser verkligen fram mot lördagen.
DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/lundsbergs-rektor-godkande-krankning/
AB http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article17369819.ab
måndag 26 augusti 2013
Jag väntar på Kenneth och Lennart
När jag började i skolan så var mitt namn så vanligt så vi var tre som hette som jag. Det fanns även några som hette så men med Ann- före. "Alla" killar hette Kenneth eller Lennart förutom någon Ove i varje klass. Många namn dyker upp i olika cykler men ingen Kenneth eller Lennart så långt jag kan se.
Ove han var söt han och hade en morfar som spelade stora trumman i bruksorkestern. Alla småflickor dyrkade Ove och 1:a majtåget var enormt att gå i bredvid honom och strax bakom hans morfar. Drygt femtio år senare är Ove fortfarande snygg men att gå i tåget har för länge sedan mist sin tjusning - kanske för att trumman sköts av någon helt okänd för mig och sosse är jag ju inte heller.
Kennetharna och Lennartarna var lite busiga, hittade på hys och kändes lite farliga och vansinnigt spännande att vara i närheten av - mycket lockande med andra ord. Jag fick ingen av dessa gossar på fall och vet faktiskt inte om jag egentligen ville det heller mer än av farlighetstjusning. Min andre man hette förstås Lennart men han kom inte från min uppväxtort och var en trevlig man men i övrigt ingen med namnet Lennart eller Kenneth har tillhört min närmaste bekantskapskrets.
Det var nära att jag ljög lite, jag känner ju några Kenneth (vet ni att det finns en Kennethklubb som korar årets Kenneth?) som verkar vara trevliga härliga män av det jag märkt när jag träffat dom. Den ene bor i Dalby i Skåne är sympatiskt stolt över hustru och barn och verkar som han samlar bilar. Han bjöd på gott kaffe när vi dök upp oannonserat och han är välkommen till oss när han har vägarna förbi. Den andra Kenneth i närheten är vår landshövding en glad man som snabbt kommit in ruljansen och han sjunger gärna och bra också. Den enda lilla fläck på hans baner är att han är mas men det stör inte alls.
Som sagt när kommer det kort i lokaltidningarna av små telningar med text : Vår son Kenneth/Lennart föddes den 3 juli vikt 3850g, längd 52 cm. Det kryllar av Anton,Benjamin o s v, men inga Kenneth eller Lennart varför det? Det är dags nu att farfar eller morfars namn förs vidare och då kan väl Christina eller Monica bli populära namn på små flickor - vad tycker ni?
Ove han var söt han och hade en morfar som spelade stora trumman i bruksorkestern. Alla småflickor dyrkade Ove och 1:a majtåget var enormt att gå i bredvid honom och strax bakom hans morfar. Drygt femtio år senare är Ove fortfarande snygg men att gå i tåget har för länge sedan mist sin tjusning - kanske för att trumman sköts av någon helt okänd för mig och sosse är jag ju inte heller.
Kennetharna och Lennartarna var lite busiga, hittade på hys och kändes lite farliga och vansinnigt spännande att vara i närheten av - mycket lockande med andra ord. Jag fick ingen av dessa gossar på fall och vet faktiskt inte om jag egentligen ville det heller mer än av farlighetstjusning. Min andre man hette förstås Lennart men han kom inte från min uppväxtort och var en trevlig man men i övrigt ingen med namnet Lennart eller Kenneth har tillhört min närmaste bekantskapskrets.
Det var nära att jag ljög lite, jag känner ju några Kenneth (vet ni att det finns en Kennethklubb som korar årets Kenneth?) som verkar vara trevliga härliga män av det jag märkt när jag träffat dom. Den ene bor i Dalby i Skåne är sympatiskt stolt över hustru och barn och verkar som han samlar bilar. Han bjöd på gott kaffe när vi dök upp oannonserat och han är välkommen till oss när han har vägarna förbi. Den andra Kenneth i närheten är vår landshövding en glad man som snabbt kommit in ruljansen och han sjunger gärna och bra också. Den enda lilla fläck på hans baner är att han är mas men det stör inte alls.
Som sagt när kommer det kort i lokaltidningarna av små telningar med text : Vår son Kenneth/Lennart föddes den 3 juli vikt 3850g, längd 52 cm. Det kryllar av Anton,Benjamin o s v, men inga Kenneth eller Lennart varför det? Det är dags nu att farfar eller morfars namn förs vidare och då kan väl Christina eller Monica bli populära namn på små flickor - vad tycker ni?
lördag 24 augusti 2013
Ett par för stora stövlar, ösregn och kantareller
När det var som värst och näsan bara stack upp över vattenytan när det stormade runt gamla pappa så ringde min ena bror. Han sa att vi måste ut annars dör vi inombords för att vi glömmer att andas. Vi bestämde oss att vi skulle mötas på parkeringen och jag plockade med mig mina gummistövlar. Stövlarna är tre nummer för stora men köpta till ett pris jag inte kunde motstå, med iläggssulor och stora raggsockor så skaver de bara aning i ljumskarna. Jag har sett att det är modernt att ha gummistövlar jämt och i alla väderlekar - kvinnor går runt i minishorts och gummistövlar på stan och i solsken. Sist jag var hos frissan så arbetade hon i kort klänning och blommiga gummistövlar. Mina stövlar är bara till för att jag inte skall bli blöt om fötterna.
Min bror och jag åkte ut i skogen och regnet öste ner något otroligt där vi vandrade runt i skogen och pratade, teg eller plockade kantareller. Herre min je ett sådant katarsis det var! Sjöblöta men med full svampkorg orkade vi höja blicken , orka andas och ta till oss en bit av livet framåt. Jag kände mig levande igen.
Vi har äntligen varit på vårdplanering - min syster, pappas gode man och jag. Det var en strid på kniven men från tisdag kommer pappa till ett korttidsboende för att sedan komma till ett stadigt demensboende. Pappas katt har flyttat till min syster och trivs finfint. Jag(vi) känner oss befriade nu när vi ser en ljusning. En ljusning för oss alla inklusive pappa - jag kan andas igen!
Min bror och jag åkte ut i skogen och regnet öste ner något otroligt där vi vandrade runt i skogen och pratade, teg eller plockade kantareller. Herre min je ett sådant katarsis det var! Sjöblöta men med full svampkorg orkade vi höja blicken , orka andas och ta till oss en bit av livet framåt. Jag kände mig levande igen.
Vi har äntligen varit på vårdplanering - min syster, pappas gode man och jag. Det var en strid på kniven men från tisdag kommer pappa till ett korttidsboende för att sedan komma till ett stadigt demensboende. Pappas katt har flyttat till min syster och trivs finfint. Jag(vi) känner oss befriade nu när vi ser en ljusning. En ljusning för oss alla inklusive pappa - jag kan andas igen!
onsdag 14 augusti 2013
Det kära gamla ekorrhjulet snurrar vidare
Pappa är på sjukhuset igen. Hemtjänsten såg att han inte orkade sitta upp utan när han blivit satt i sin soffa (på blöjor) så vek sig hans kropp och han föll på sida i soffan utan att orka upp. Hemtjänsten ringde mig och en ambulans så blev det som vanligt att vi skulle sammanstråla på akutmottagningen. Min syster som bor närmast lyckades få tag i en bil och hämtade upp mig. Pappa var mer än dålig och vad hemtjänsten inte nämnt var att hans ena hand var röd och svullen och gjorde så ont att han skrek rakt ut bara man tittade på den . Högra ljumsken gör så ont så att han inte klarar att röra benet och han har stora sväljsvårigheter.
Pappa är scannad och man hittar ingen ny propp eller blödning, däremot har han någon ordentlig infektion i kroppen så han får antibiotika intravenöst och smärtstillande därtill. Igår satt han uppe en stund men i övrigt har man vändschema med vändning varje halvtimme. Efter helgen räknas pappa som MFB (medicinskt färdigbehandlad) och då blir det kommunen som åter får ta ansvaret. Det är uteslutet att pappa kan klara sig hemma oavsett om någon flyttar hem till honom(nej det gör jag inte) så då blir det väl akutboende och nästan med hundra procent på boendet dit ingen vill - och ingen anhörig vill ha sin anförvant. Katten får inte heller följa med dit, fast honom har jag fått flera som erbjudit sig att skjuta trots att jag inte bett om det. Jag tillbringa för övrigt ca 3 timmar om dagen på buss för att mata, klappa och borsta katten Gottfrid som ingen rör så länge pappa är i livet - och det är mitt bekymmer ingen annans.
Min pappa skall dö som alla andra men det tar en onödigt lång tid för honom att göra det , hans kropp som är i uruselt skick vill inte släppa taget om det lilla förvirrade liv han har. Själv sitter jag på kvällen och planlägger nästa herrmiddag. Många tycker nog att jag är helt känslokall och det är ingen idé att förklara att jag måste göra så för att koppla av och bevara mig själv från livets vansinne. Hemskt eller hur? Jag måste räcka till för min man , min förvisso vuxna dotter och mig själv så då gör jag som jag gör.
Nu skall jag snart ringa kommunkontoret i pappas hemkommun och tjata om boendet - jag börjar bli bra på det.
Pappa är scannad och man hittar ingen ny propp eller blödning, däremot har han någon ordentlig infektion i kroppen så han får antibiotika intravenöst och smärtstillande därtill. Igår satt han uppe en stund men i övrigt har man vändschema med vändning varje halvtimme. Efter helgen räknas pappa som MFB (medicinskt färdigbehandlad) och då blir det kommunen som åter får ta ansvaret. Det är uteslutet att pappa kan klara sig hemma oavsett om någon flyttar hem till honom(nej det gör jag inte) så då blir det väl akutboende och nästan med hundra procent på boendet dit ingen vill - och ingen anhörig vill ha sin anförvant. Katten får inte heller följa med dit, fast honom har jag fått flera som erbjudit sig att skjuta trots att jag inte bett om det. Jag tillbringa för övrigt ca 3 timmar om dagen på buss för att mata, klappa och borsta katten Gottfrid som ingen rör så länge pappa är i livet - och det är mitt bekymmer ingen annans.
Min pappa skall dö som alla andra men det tar en onödigt lång tid för honom att göra det , hans kropp som är i uruselt skick vill inte släppa taget om det lilla förvirrade liv han har. Själv sitter jag på kvällen och planlägger nästa herrmiddag. Många tycker nog att jag är helt känslokall och det är ingen idé att förklara att jag måste göra så för att koppla av och bevara mig själv från livets vansinne. Hemskt eller hur? Jag måste räcka till för min man , min förvisso vuxna dotter och mig själv så då gör jag som jag gör.
Nu skall jag snart ringa kommunkontoret i pappas hemkommun och tjata om boendet - jag börjar bli bra på det.
lördag 10 augusti 2013
Skörd och politik
Att ha en trevlig kompis som överlåter skördandet på kolonilotten till mig då hon själv åker på semester det är ett riktigt njutningsmedel. Idag åt vi en mustig och fin grönsakssoppa som var sagolik med ingredienser från hennes täppa - dessutom frös jag in en stor omgång soppa för framtida behov. Då jag spritade ärtor, skrapade rotfrukter och allt det andra, började jag tänka på politiken igen för allt handlar om politik här i livet om man tänker efter.
Om jag varit en bonde och kolonilotten varit flera hektar stor då hade jag fått stöd för odlandet. Då alla grödor är ekologiskt odlade så hade jag fått mera stöd och dessutom har jag fått extra betalt för grönsakerna när jag säljer dom just för att de är ekologiskt. Risken är förstås att inget blir sålt eftersom det är så dyrt. Nu får jag inga bidrag och vill inte ha heller, men om det varit annorlunda så hade jag troligen fått något omställningsbidrag till hösten. Men om OM inte fanns hade katta varit kung och vi hade fått niga för henne, hade min salig mormor sagt.
På facebook och i andra medier så pratas det nu om nomineringar inför valet 2014. Jag är inte så insatt i hur processen går till i andra partier men det är väl inte så olika mot "mitt" parti tror jag. Man nominerar sig eller någon annan som man anser vara lämplig ledamot för kommun, landsting eller riksdag och hoppas att nomineringskommitén och provvalet utser de mest lämpade. Man skall skriva om sig själv och vad man brinner för och vill göra om man blir vald. Mina hjärtefrågor är många men jag fokuserade på de som var absolut viktigaste i mitt tycke. Jag tror faktiskt jag kan göra skillnad och göra någon nytta om jag får förtroendet från de som nominerar och väljer.
Att vilja arbeta politiskt har många orsaker har jag förstått bara genom att lyssna - de flesta vill kunna göra skillnad med sina insatser det förstår jag (annat vore för sorgligt) men undantag finns. Det finns de som ser det som en födkrok/yrke som man kan leva på hela livet andra som ett sätt att komma ut i Världen och träffa betydande människor. Detta gäller inte bara mitt parti utan även andra men det är lite otäckt när maktberusning är en stor portion i varför man söker sig till politiken. Har man dessutom inte glömt att man skall företräda alla de som faktiskt valde dig och även de som inte röstade på dig eller inte alls. Man skall vara klok också - hur i herrans namn man skattar det och vem som skall göra det undrar jag dock över. Vad består det specifika klokskapet i politiken i är min undran?
Jag är ingen vidare feminist - jag skall inte ha särskilda förmåner för att jag är kvinna och jag skall aldrig någonsin kvoteras in någonstans för att jag är kvinna men det hindrar inte att jag beundrar starka kvinnor och inte håller tyst om det heller. De i min närhet som jag anser vara sådana kvinnor vet om det för det talar jag om men det finns fler längre bort. Mary X Jensen är fantastisk på sitt sätt och stark, en kvinna som har ett stort rättspatos och som nu nominerat sig till riksdagsvalet, jag hoppas hon kommer in i riksdagen för där passar hon.
Den andra är min syster i anden Anybody - den enda annan kvinna som kan få mig att stanna upp och reflektera - hon är genomklok hon. Ingen kan analysera politiken som hon heller även om hon lika gärna skriver om vilsegångna duvor eller katter.
I morgon skall jag göra squashgratäng, sylta squash och något annat icke uppfunnet än där basen är squash. Det var väldigt mycket squash på kolonilotten som ni förstår, att tänka på politik var nog för att kunna glömma all squash som inte får gå till spillo. Recept mottages med tacksamhet.
Länkarna till kloka kvinnor i bloggosfären hittar ni här nedan.
ANYBODY http://anybodys-place.blogspot.se/
MARY X JENSEN http://minamoderatakarameller.blogspot.se/
Det här är politik: http://sv.wikipedia.org/wiki/Politik
Om jag varit en bonde och kolonilotten varit flera hektar stor då hade jag fått stöd för odlandet. Då alla grödor är ekologiskt odlade så hade jag fått mera stöd och dessutom har jag fått extra betalt för grönsakerna när jag säljer dom just för att de är ekologiskt. Risken är förstås att inget blir sålt eftersom det är så dyrt. Nu får jag inga bidrag och vill inte ha heller, men om det varit annorlunda så hade jag troligen fått något omställningsbidrag till hösten. Men om OM inte fanns hade katta varit kung och vi hade fått niga för henne, hade min salig mormor sagt.
På facebook och i andra medier så pratas det nu om nomineringar inför valet 2014. Jag är inte så insatt i hur processen går till i andra partier men det är väl inte så olika mot "mitt" parti tror jag. Man nominerar sig eller någon annan som man anser vara lämplig ledamot för kommun, landsting eller riksdag och hoppas att nomineringskommitén och provvalet utser de mest lämpade. Man skall skriva om sig själv och vad man brinner för och vill göra om man blir vald. Mina hjärtefrågor är många men jag fokuserade på de som var absolut viktigaste i mitt tycke. Jag tror faktiskt jag kan göra skillnad och göra någon nytta om jag får förtroendet från de som nominerar och väljer.
Att vilja arbeta politiskt har många orsaker har jag förstått bara genom att lyssna - de flesta vill kunna göra skillnad med sina insatser det förstår jag (annat vore för sorgligt) men undantag finns. Det finns de som ser det som en födkrok/yrke som man kan leva på hela livet andra som ett sätt att komma ut i Världen och träffa betydande människor. Detta gäller inte bara mitt parti utan även andra men det är lite otäckt när maktberusning är en stor portion i varför man söker sig till politiken. Har man dessutom inte glömt att man skall företräda alla de som faktiskt valde dig och även de som inte röstade på dig eller inte alls. Man skall vara klok också - hur i herrans namn man skattar det och vem som skall göra det undrar jag dock över. Vad består det specifika klokskapet i politiken i är min undran?
Jag är ingen vidare feminist - jag skall inte ha särskilda förmåner för att jag är kvinna och jag skall aldrig någonsin kvoteras in någonstans för att jag är kvinna men det hindrar inte att jag beundrar starka kvinnor och inte håller tyst om det heller. De i min närhet som jag anser vara sådana kvinnor vet om det för det talar jag om men det finns fler längre bort. Mary X Jensen är fantastisk på sitt sätt och stark, en kvinna som har ett stort rättspatos och som nu nominerat sig till riksdagsvalet, jag hoppas hon kommer in i riksdagen för där passar hon.
Den andra är min syster i anden Anybody - den enda annan kvinna som kan få mig att stanna upp och reflektera - hon är genomklok hon. Ingen kan analysera politiken som hon heller även om hon lika gärna skriver om vilsegångna duvor eller katter.
I morgon skall jag göra squashgratäng, sylta squash och något annat icke uppfunnet än där basen är squash. Det var väldigt mycket squash på kolonilotten som ni förstår, att tänka på politik var nog för att kunna glömma all squash som inte får gå till spillo. Recept mottages med tacksamhet.
Länkarna till kloka kvinnor i bloggosfären hittar ni här nedan.
ANYBODY http://anybodys-place.blogspot.se/
MARY X JENSEN http://minamoderatakarameller.blogspot.se/
Det här är politik: http://sv.wikipedia.org/wiki/Politik
onsdag 7 augusti 2013
Politiskt arbete
Det är fortfarande högsommar men om några veckor är alla arbetsplatser fullbemannade igen liksom skolorna. Våra politiker i regering och riksdag kommer snart vara på plats och även folkvalda längre ner i hierarkin i kommuner/landsting skall snart starta upp höstens möten. Viktigt är allt arbete inför nästa års val som är i gång överallt och som skall ökas på och breddas åt alla håll och kanter.
Mitt politiska arbete är inte så stort, men engagemanget är lite större. Jag har inte heller ambitionen att försörja mig som politiker eller bli en politisk fixstjärna - det får andra göra. Jag lyfter en konungslig summa av cirka 500kr (efter skatt) för mitt arbete i miljönämnden per månad men ingenting för inläsning av ärendena som behandlas där - men det är lika för alla som inte är heltidsarvoderade. Man måste skilja på det även om gemene man inte gör det -" alla vet att alla sorters politiker öser in pengar till sig från skatterna". Vi som accepterat att vara förtroendevalda har också accepterat de ekonomiska förutsättningarna och att de är olika vad man verkar som, i vilken omfattning och var. Det går inte att jämföra äpplen och päron oavsett om det är inom politik eller inte. Viktigt är att man vet hur man ställer upp och varför och hur man kan supporta andra som är bättre lämpade för högre politiska uppdrag än en själv. Jag har mina favoriter till landsting och till riksdag - de kommer jag att göra allt för att jaga röster åt och prata för (det gör jag redan) när tillfälle gives.
Jag har kandiderat till landstinget med en personlig drapa om vad jag vill göra där, men chansen är nog minimal då många känner sig kallade och platserna är begränsade. Men vi får se och det är ingen idé att spekulera om hur det blir längre fram.
Har just kommit på att politiskt arbete är så mycket mer än de stora jobben, vi är många som gör det där som aldrig syns och ganska ofta inte heller får ut mer än personlig tillfredställelse och mat. Det skall inte föraktas för det är så otroligt kul att vara med på sin kant. Alla frivilliga som ställt upp på kongresser och möten, städare och valarbetare alla gör ett otroligt arbete för något de tror på (förhoppningsvis) och för att de tror på samma sak.
Mitt politiska engagemang är bredare än jag trodde när jag tänker efter : kampanjare, medhjälpare i diverse olika arrangemang. Jag har knackat dörr, delat ut vatten, nattvandrat e t c , e t c. Under våren startade jag upp en träffpunkt öppen för alla och som jag fick otroligt fin hjälp och stöttning med från så väl seniorer som mufar. Det blev faktiskt en succé även om det är jag själv som säger det som fortsätter i höst. Att vara ute och kampanja är mycket roligt, men det kan vara mindre roligt att vara den som är ansvarig (jag) för att kampanjfolket finns på plats varje lördag på gågatan. Det är svårt när vuxna tydligen inte har vare sig kalender eller tillgång till telefon , sakta blir det bättre kanske beroende på att ett val är i sikte.
Nu håller jag på med ett mycket viktigt projekt som inte alls många tänker på att det görs och vilka som gör det - vi är ett litet gäng som håller på och flyttar vårat kansli! Skitigt, varmt och smitfulla containrar till otroliga mängder skräp. Fördelen för mig är att jag var med och plockade ur köket och packade ner i massor med flyttlådor så jag vet var alla prylar är. Nackdelen är att tyvärr att köket som jag skall ställa in i på nya stället inte är färdigt än, faktiskt inte påbörjat en gång. Nu bär vi lådor, packar och slänger skräp - någon skall ju göra det och det är faktiskt ett sorts politiskt arbete det vi i fotfolket gör. Fungerar det inte på bottenplanet så fungerar det inte heller i takvåningen.
I DN idag kan man läsa hur mycket X-politiker tjänar och jag förvånas över att så många kommer från S, gör inte ni det?
DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/ex-politikerna-som-gor-miljonvinster/
Mitt politiska arbete är inte så stort, men engagemanget är lite större. Jag har inte heller ambitionen att försörja mig som politiker eller bli en politisk fixstjärna - det får andra göra. Jag lyfter en konungslig summa av cirka 500kr (efter skatt) för mitt arbete i miljönämnden per månad men ingenting för inläsning av ärendena som behandlas där - men det är lika för alla som inte är heltidsarvoderade. Man måste skilja på det även om gemene man inte gör det -" alla vet att alla sorters politiker öser in pengar till sig från skatterna". Vi som accepterat att vara förtroendevalda har också accepterat de ekonomiska förutsättningarna och att de är olika vad man verkar som, i vilken omfattning och var. Det går inte att jämföra äpplen och päron oavsett om det är inom politik eller inte. Viktigt är att man vet hur man ställer upp och varför och hur man kan supporta andra som är bättre lämpade för högre politiska uppdrag än en själv. Jag har mina favoriter till landsting och till riksdag - de kommer jag att göra allt för att jaga röster åt och prata för (det gör jag redan) när tillfälle gives.
Jag har kandiderat till landstinget med en personlig drapa om vad jag vill göra där, men chansen är nog minimal då många känner sig kallade och platserna är begränsade. Men vi får se och det är ingen idé att spekulera om hur det blir längre fram.
Har just kommit på att politiskt arbete är så mycket mer än de stora jobben, vi är många som gör det där som aldrig syns och ganska ofta inte heller får ut mer än personlig tillfredställelse och mat. Det skall inte föraktas för det är så otroligt kul att vara med på sin kant. Alla frivilliga som ställt upp på kongresser och möten, städare och valarbetare alla gör ett otroligt arbete för något de tror på (förhoppningsvis) och för att de tror på samma sak.
Mitt politiska engagemang är bredare än jag trodde när jag tänker efter : kampanjare, medhjälpare i diverse olika arrangemang. Jag har knackat dörr, delat ut vatten, nattvandrat e t c , e t c. Under våren startade jag upp en träffpunkt öppen för alla och som jag fick otroligt fin hjälp och stöttning med från så väl seniorer som mufar. Det blev faktiskt en succé även om det är jag själv som säger det som fortsätter i höst. Att vara ute och kampanja är mycket roligt, men det kan vara mindre roligt att vara den som är ansvarig (jag) för att kampanjfolket finns på plats varje lördag på gågatan. Det är svårt när vuxna tydligen inte har vare sig kalender eller tillgång till telefon , sakta blir det bättre kanske beroende på att ett val är i sikte.
Nu håller jag på med ett mycket viktigt projekt som inte alls många tänker på att det görs och vilka som gör det - vi är ett litet gäng som håller på och flyttar vårat kansli! Skitigt, varmt och smitfulla containrar till otroliga mängder skräp. Fördelen för mig är att jag var med och plockade ur köket och packade ner i massor med flyttlådor så jag vet var alla prylar är. Nackdelen är att tyvärr att köket som jag skall ställa in i på nya stället inte är färdigt än, faktiskt inte påbörjat en gång. Nu bär vi lådor, packar och slänger skräp - någon skall ju göra det och det är faktiskt ett sorts politiskt arbete det vi i fotfolket gör. Fungerar det inte på bottenplanet så fungerar det inte heller i takvåningen.
I DN idag kan man läsa hur mycket X-politiker tjänar och jag förvånas över att så många kommer från S, gör inte ni det?
DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/ex-politikerna-som-gor-miljonvinster/
söndag 4 augusti 2013
Jag skall dö
- men det är ju ingen hemlighet för någon. Allt som föds skall i slutet av sin levnad dö, det finns med i vårt dna. Konsten är att leva sitt liv under tiden man har det och så gott det går, det finns trots allt både gyllene dagar och gråväders dito.
Att jag kom att tänka på min förgänglighet kan bero på att jag var på begravning i fredags. Vi tog farväl av Stig som inte orkade leva längre, och det var precis vad prästen sa - han orkade och ville inte leva längre. Så skönt att hon pratade öppet om att vår vän och hans självmord. Förr fick en "självspilling" inte en begravningsakt i kyrkan eller vila i vigd jord utan i bästa fall grävdes de ner utanför kyrkogårdsmuren. Det förekom nog många och konstiga saker för att dölja självmord förr för att man skulle få begrava sin släkting på vanligt sätt och konstigt nog blev familjen också utsatt för "skammen" att någon där tagit sitt liv. Det blev en fin akt och förhoppningsvis och om det finns en gud så är han återförenad med sin livskamrat.
Lördag morgon läste jag morgonavisan och där stod min väns dödsannons och två annonser över gamla klasskamrater. Det blev förvirrande på alla sätt - dels för att det var oväntade dödsfall och för att jag inte kunde få in tanken i skallen att jag var lika gamla som dessa män som bevisligen var döda nu, ingen av oss var längre 17 år och på väg ut i livet. Det är lite rörigt i min tankevärld helt klart och inte blir det mindre rörigt av att jag inte tänker på döden dagligen den kommer när den kommer. Men nu vid livets middagshöjd så förväntar jag mig inte att dö riktigt än även om jag inte är rädd för döden. Nåja det blir nog bra med döden , den kommer när det är dags utan att jag grubblar över det.
Efter döden tycks vara ännu svårare att tackla för en del. I Södertälje vill kommunen dra ner på anslagen till de som får begravning på kommunens bekostnad och att man slopar gravsten till dessa. Jag tycker det är ett utmärkt förslag men en del sätter ett likhetstecken mellan att inte den döde slipper "fattigstämpeln" ens som död bara för att ingen sten finns på graven. Konstigt - fler och fler vill strös för vinden och det gäller alla samhällsgrupper. Min vän Anybody skriver utmärkt om det i sin blogg.
Slutligen vill jag berätta att mannen i mitt livs dotter gifte sig igår med sin Fredrik och de är nu på väg till Cypern på bröllopsresa. En gyllene dag för dem som jag hoppas de bär med sig minnet av livet ut.
Det blev en blogg om ytterligheter (precis som livet kan vara) så ta tag i livet nu och lev det. Nu skall jag fira mannen i mitt livs 69-åriga födelsedag. Grattis gubben min!
ANYBODY http://anybodys-place.blogspot.se/2013/08/en-sten-med-mitt-namn-pa.html
Att jag kom att tänka på min förgänglighet kan bero på att jag var på begravning i fredags. Vi tog farväl av Stig som inte orkade leva längre, och det var precis vad prästen sa - han orkade och ville inte leva längre. Så skönt att hon pratade öppet om att vår vän och hans självmord. Förr fick en "självspilling" inte en begravningsakt i kyrkan eller vila i vigd jord utan i bästa fall grävdes de ner utanför kyrkogårdsmuren. Det förekom nog många och konstiga saker för att dölja självmord förr för att man skulle få begrava sin släkting på vanligt sätt och konstigt nog blev familjen också utsatt för "skammen" att någon där tagit sitt liv. Det blev en fin akt och förhoppningsvis och om det finns en gud så är han återförenad med sin livskamrat.
Lördag morgon läste jag morgonavisan och där stod min väns dödsannons och två annonser över gamla klasskamrater. Det blev förvirrande på alla sätt - dels för att det var oväntade dödsfall och för att jag inte kunde få in tanken i skallen att jag var lika gamla som dessa män som bevisligen var döda nu, ingen av oss var längre 17 år och på väg ut i livet. Det är lite rörigt i min tankevärld helt klart och inte blir det mindre rörigt av att jag inte tänker på döden dagligen den kommer när den kommer. Men nu vid livets middagshöjd så förväntar jag mig inte att dö riktigt än även om jag inte är rädd för döden. Nåja det blir nog bra med döden , den kommer när det är dags utan att jag grubblar över det.
Efter döden tycks vara ännu svårare att tackla för en del. I Södertälje vill kommunen dra ner på anslagen till de som får begravning på kommunens bekostnad och att man slopar gravsten till dessa. Jag tycker det är ett utmärkt förslag men en del sätter ett likhetstecken mellan att inte den döde slipper "fattigstämpeln" ens som död bara för att ingen sten finns på graven. Konstigt - fler och fler vill strös för vinden och det gäller alla samhällsgrupper. Min vän Anybody skriver utmärkt om det i sin blogg.
Slutligen vill jag berätta att mannen i mitt livs dotter gifte sig igår med sin Fredrik och de är nu på väg till Cypern på bröllopsresa. En gyllene dag för dem som jag hoppas de bär med sig minnet av livet ut.
Det blev en blogg om ytterligheter (precis som livet kan vara) så ta tag i livet nu och lev det. Nu skall jag fira mannen i mitt livs 69-åriga födelsedag. Grattis gubben min!
ANYBODY http://anybodys-place.blogspot.se/2013/08/en-sten-med-mitt-namn-pa.html
onsdag 31 juli 2013
Gammal klasskamrat dyker upp
17 maj 1969 tog jag min realexamen och efter festen på Folkets Hus så skiljdes våra vägar vi i 4:4 A, B och C. Några gick vidare till fortsatta studier, flyttade vidare ut i världen och började arbeta. Själv började jag direkt efter helgen på säckfabriken med att göra sopsäckar och fodersäckar, i väntan på att jag skulle bli 18 år så att jag skulle kunna söka in till sjuksköterskeutbildningen. Jag blev inte sköterska men det är en helt annan historia.
Några skolkamrater från min avgångsklass ordnade 40 årsrevival 2009 och jag var tveksam men gick dit. Många trevliga människor mötte jag där men många var jag lika främmande för som i skolan - att ha gått i samma klass betyder inte automatiskt att man umgicks eller tillhörde samma grupp. Den där kvällen för 4 år sedan gjorde att man helt enkelt minglade med en del och sedan höll sig i sin "gamla grupp" där man var trygg någorlunda som förr i tiden. Efteråt hade man återknutit kontakten med några, andra hade man bara hälsat på - fått ett ansikte till ett namn - och kanske glömt redan innan man åkt därifrån.
En av mina klasskamrater som jag mötte den kvällen var Carin den rödhåriga tjejen som tecknade och målade så bra och sydde fina kläder på syslöjden. Vi var aldrig riktiga vänner eller umgicks mer än i klassrummet det var vi för olika för och vi hade säkert olika intressen dess utom. Det jag kommer ihåg bäst om Carin var att hon skulle resa ut i Världen och bosätta sig i något varmt land. Hon har bott i Hammerfest i över trettio år!
Carin hörde av sig för någon dag sedan och frågade om vi skulle fika eftersom hon befann sig i vår stad. Så trevligt det var! Vi pratade dåtid, nutid och framtid på ett sätt som vi definitivt inte kunde ha gjort för länge länge sedan. Hon hade tagit över sin mor lägenhet här och planerade att flytta "hem" när hon går i pension och verkade glad att ha träffat mig och jag kände det samma. Hon fick se ett kort av mannen i mitt liv och frågade vad han hette. När hon fick namnet så visade det sig att hon kände honom sedan den tid då han var nyinflyttad här. Hon ingick i ett kompisgäng som min gubbe också tillhörde som fikade, lagade mat eller grillade ihop, namnen på andra i det gänget var lika välbekanta för mig när hon sa dem. Världen är bra liten - sa mannen min när jag berättade om min fikaträff och vem jag haft en trevlig eftermiddag med.
Nästa gång hon kommer hit till Karlstad skall hon komma hem till oss och det skall bli riktigt roligt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Realskola#Sverige
Några skolkamrater från min avgångsklass ordnade 40 årsrevival 2009 och jag var tveksam men gick dit. Många trevliga människor mötte jag där men många var jag lika främmande för som i skolan - att ha gått i samma klass betyder inte automatiskt att man umgicks eller tillhörde samma grupp. Den där kvällen för 4 år sedan gjorde att man helt enkelt minglade med en del och sedan höll sig i sin "gamla grupp" där man var trygg någorlunda som förr i tiden. Efteråt hade man återknutit kontakten med några, andra hade man bara hälsat på - fått ett ansikte till ett namn - och kanske glömt redan innan man åkt därifrån.
En av mina klasskamrater som jag mötte den kvällen var Carin den rödhåriga tjejen som tecknade och målade så bra och sydde fina kläder på syslöjden. Vi var aldrig riktiga vänner eller umgicks mer än i klassrummet det var vi för olika för och vi hade säkert olika intressen dess utom. Det jag kommer ihåg bäst om Carin var att hon skulle resa ut i Världen och bosätta sig i något varmt land. Hon har bott i Hammerfest i över trettio år!
Carin hörde av sig för någon dag sedan och frågade om vi skulle fika eftersom hon befann sig i vår stad. Så trevligt det var! Vi pratade dåtid, nutid och framtid på ett sätt som vi definitivt inte kunde ha gjort för länge länge sedan. Hon hade tagit över sin mor lägenhet här och planerade att flytta "hem" när hon går i pension och verkade glad att ha träffat mig och jag kände det samma. Hon fick se ett kort av mannen i mitt liv och frågade vad han hette. När hon fick namnet så visade det sig att hon kände honom sedan den tid då han var nyinflyttad här. Hon ingick i ett kompisgäng som min gubbe också tillhörde som fikade, lagade mat eller grillade ihop, namnen på andra i det gänget var lika välbekanta för mig när hon sa dem. Världen är bra liten - sa mannen min när jag berättade om min fikaträff och vem jag haft en trevlig eftermiddag med.
Nästa gång hon kommer hit till Karlstad skall hon komma hem till oss och det skall bli riktigt roligt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Realskola#Sverige
tisdag 30 juli 2013
Ett steg i taget blir många steg till slut
Hade ingen aning att man måste utreda en dement person i 4 - 6 veckor innan man kan ställas i kö till särskilt boende. Jag har ingen hum om vad som skall utredas för pappa är ju redan demensutredd. Med tjat och gnäll står pappa i kön i alla fall och hans gode man skriver ansökningarna eftersom han skall tillgodose pappas intressen. Jag har sagt det tidigare men säger det igen : Vi har fått en kunnig och duktig god man så problemen är små för oss. Problemet för oss kommer den dag pappa flyttar för då kommer vi att få problem med bostadsbolaget där pappa bor nu. Lägenheten kommer inte att kunna göras i skick för ny uthyrning utan en totalrenovering. Vår far har kissat ner den totalt men det får bli ett senare problem ändå - först så skall farsgubben till demensboende innan det blir aktuellt.
Idag fick jag äntligen ro nog att skriva ett personligt brev för att kandidera till landstingetsvalet 2014.Vi får se vad det blir av det men jag skrev om det jag tycker är viktigt (av alla viktiga delar i vården) och som jag gärna skulle vilja arbeta för. Geriatriken är ett stort och ganska mörkt kapitel inom vården. För kallades det långvård men sedan fick det namnet geriatrisk klinik. Den är till för åldrandets sjukdomar och man har med stor framgång monterat ner dessa kliniker för äldre multisjuka. I Sverige finns det omkring 25 kliniker och cirka hälften av dem finns i Stockholm - det blir inte många kliniker i övriga landet. På de sjukhus som inte har geriatrisk klinik får man disponera några bäddar på exempelvis någon medicinavdelning om dessa inte är upptagna - vilket de oftast är. Rehab kan också skötas för de äldre inom geriatriken och man kunde ha palliativ vård knuten till denna klinik också. Tyvärr så saknar de flesta städer o landsting en geriatrisk klinik. Att starta ett hospice tog jag också upp. Vi får se om man tycker att jag och mina åsikter platsar på en vallista men jag har i alla fall försökt.
På fredag skall jag på begravning igen av en vän. Han ansåg att han inte hade något att leva för när han blev änkling så han avslutade sitt liv. Så synd , han var en fin människa och livet skulle ha behövt honom här på jorden en lång tid till. Det blev inte så men jag hoppas att han fått sin ro nu. Det ska bli en ljus ceremoni tror jag , i mitt minne var han en ljus och fin person. Vila i frid min vän S.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Geriatrik
Idag fick jag äntligen ro nog att skriva ett personligt brev för att kandidera till landstingetsvalet 2014.Vi får se vad det blir av det men jag skrev om det jag tycker är viktigt (av alla viktiga delar i vården) och som jag gärna skulle vilja arbeta för. Geriatriken är ett stort och ganska mörkt kapitel inom vården. För kallades det långvård men sedan fick det namnet geriatrisk klinik. Den är till för åldrandets sjukdomar och man har med stor framgång monterat ner dessa kliniker för äldre multisjuka. I Sverige finns det omkring 25 kliniker och cirka hälften av dem finns i Stockholm - det blir inte många kliniker i övriga landet. På de sjukhus som inte har geriatrisk klinik får man disponera några bäddar på exempelvis någon medicinavdelning om dessa inte är upptagna - vilket de oftast är. Rehab kan också skötas för de äldre inom geriatriken och man kunde ha palliativ vård knuten till denna klinik också. Tyvärr så saknar de flesta städer o landsting en geriatrisk klinik. Att starta ett hospice tog jag också upp. Vi får se om man tycker att jag och mina åsikter platsar på en vallista men jag har i alla fall försökt.
På fredag skall jag på begravning igen av en vän. Han ansåg att han inte hade något att leva för när han blev änkling så han avslutade sitt liv. Så synd , han var en fin människa och livet skulle ha behövt honom här på jorden en lång tid till. Det blev inte så men jag hoppas att han fått sin ro nu. Det ska bli en ljus ceremoni tror jag , i mitt minne var han en ljus och fin person. Vila i frid min vän S.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Geriatrik
fredag 26 juli 2013
Skuld och lättnad
Trots att pappa kommit hem och var i ett bedrövligt tillstånd beslutade jag att åka och hälsa på vänner i Skåne. Jag hade dåligt samvete för att jag åkte trots att min bror som var hemma och hade "jouren" sa att det var okay. Det är så mycket känslor i svang och det är hemskt att se sin far smälta bort mentalt. Vi åkte till ett vackert Skåne via Öland (jag vet att det är en omväg) för att träffa ena sonen och hans familj samt köpa äkta kroppkakor. Kroppkakor är favoritmat för min skånevän och mannen i mitt liv.
Vi har bott på vandrarhemmet Gladan och Vråken utanför Brösarp och där väcktes jag av telefon från min äldre bror som i sin tur hade blivit uppringd på sitt arbete i Västerås( han är resemontör min bror) från pappas hemtjänstteam. Inget fungerar längre, pappa klarar i princip ingenting längre, han har blivit aggressiv och han har plötsligt tappat bort vilka hans barn är. Min bror fick rådet att samråda med oss syskon om att ställa pappa i akutkö till demensboende. Min bror tog beslutet själv och meddelade att han skulle informera oss syskon om det och det gjorde han nu. Det är tragiskt att det har blivit som det blivit med pappa och hans sjukdom men jag är glad att brorsan tog beslutet för nu blir inget värre längre utan vi vet att pappa skall få vård som är anpassad för hans demens. Han får dessutom ett boende med folk omkring sig där hans behov tillgodoses.
Konstigt att man känner skuld och undrar om man gjort allt för pappa trots att vi syskon VET att vi inte kan göra mer - det ligger utanför mänsklig möjlighet. Att samtidigt känna lättnad för att ett demensboende finns i framtiden och inte längre är bara är en utopi gör att man verkligen får en nästan schizofren känsla. Nu väntar vi bara på att någon dör på demensboendet - sådan är den bistra verkligheten - då får pappa flytta dit. Det skall bli skönt, trots att det är så tragiskt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Demens
Vi har bott på vandrarhemmet Gladan och Vråken utanför Brösarp och där väcktes jag av telefon från min äldre bror som i sin tur hade blivit uppringd på sitt arbete i Västerås( han är resemontör min bror) från pappas hemtjänstteam. Inget fungerar längre, pappa klarar i princip ingenting längre, han har blivit aggressiv och han har plötsligt tappat bort vilka hans barn är. Min bror fick rådet att samråda med oss syskon om att ställa pappa i akutkö till demensboende. Min bror tog beslutet själv och meddelade att han skulle informera oss syskon om det och det gjorde han nu. Det är tragiskt att det har blivit som det blivit med pappa och hans sjukdom men jag är glad att brorsan tog beslutet för nu blir inget värre längre utan vi vet att pappa skall få vård som är anpassad för hans demens. Han får dessutom ett boende med folk omkring sig där hans behov tillgodoses.
Konstigt att man känner skuld och undrar om man gjort allt för pappa trots att vi syskon VET att vi inte kan göra mer - det ligger utanför mänsklig möjlighet. Att samtidigt känna lättnad för att ett demensboende finns i framtiden och inte längre är bara är en utopi gör att man verkligen får en nästan schizofren känsla. Nu väntar vi bara på att någon dör på demensboendet - sådan är den bistra verkligheten - då får pappa flytta dit. Det skall bli skönt, trots att det är så tragiskt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Demens
tisdag 23 juli 2013
Sol och väntan
Söndagen var fantastisk - hembjudna till en av mina bröder och hans fru. Det var varmt, det var god mat och det var skönt att vara människa. Hemma varvade vi ner på vår altan med kaffe och lite trädgårdsbruk. Squashen artar sig fint och det blir minst tre stycken grönsaker. Vi gick till sängs nöjda och nedvarvade men väcktes någon gång runt halv ett, av distriktssköterskan där pappa bor.
Pappa och jag tillbringade natten på akutmottagningen innan han togs upp till en avdelning. Han skulle på en datortomografi för att man skulle se om han fått ännu en liten stroke. Läkaren varnade för att man inte gör något åt någon stroke eller blödning . möjligen ändrar man lite på tabletterna. Det är svårt med äldre som har multidiagnoser.
Undersökningen gav inte mycket men en trevlig sjuksköterska lyssnade på oss barn som besökte pappa och försöker nu få en allomfattande bedömning av pappa. Han kände inte igen oss systrar eller barnbarnet. Han kissar på sig för att han inte hinner på toaletten och han ramlar och har sig med sin dåliga vänster sida. Diabetesen är svår inställd och hans blocksocker åker hiss. Sjuksköterskan tyckte att en sjukgymnast skulle se på pappa och om det fanns något att göra för att underlätta.
Tänk om det fanns en allomfattande geriatrisk klinik för dessa äldre multisjuka - men det finns inte. Tänk att få en individanpassad vård för dessa utsatta människor utan röst förutom anhöriga?
Vi väntar och fruktar beskedet som kommer - vård i hemmet med utökad hemtjänst och välmenta springande och outbildade vårdare. Tänk om pappa kunde få sluta ett ovärdigt liv han inte förstår sig på eller känner till.Under tiden så väntar vi och hoppas att vi själva får något som liknar geriatrisk vård när vår tid kommer. Snart får vi nog hämta en gammal trött man som ingen plats finns för och ta hem honom till sig. Det är inte värdigt.
Pappa och jag tillbringade natten på akutmottagningen innan han togs upp till en avdelning. Han skulle på en datortomografi för att man skulle se om han fått ännu en liten stroke. Läkaren varnade för att man inte gör något åt någon stroke eller blödning . möjligen ändrar man lite på tabletterna. Det är svårt med äldre som har multidiagnoser.
Undersökningen gav inte mycket men en trevlig sjuksköterska lyssnade på oss barn som besökte pappa och försöker nu få en allomfattande bedömning av pappa. Han kände inte igen oss systrar eller barnbarnet. Han kissar på sig för att han inte hinner på toaletten och han ramlar och har sig med sin dåliga vänster sida. Diabetesen är svår inställd och hans blocksocker åker hiss. Sjuksköterskan tyckte att en sjukgymnast skulle se på pappa och om det fanns något att göra för att underlätta.
Tänk om det fanns en allomfattande geriatrisk klinik för dessa äldre multisjuka - men det finns inte. Tänk att få en individanpassad vård för dessa utsatta människor utan röst förutom anhöriga?
Vi väntar och fruktar beskedet som kommer - vård i hemmet med utökad hemtjänst och välmenta springande och outbildade vårdare. Tänk om pappa kunde få sluta ett ovärdigt liv han inte förstår sig på eller känner till.Under tiden så väntar vi och hoppas att vi själva får något som liknar geriatrisk vård när vår tid kommer. Snart får vi nog hämta en gammal trött man som ingen plats finns för och ta hem honom till sig. Det är inte värdigt.
lördag 20 juli 2013
Strålande tider Gyllene Tider
Alla var där om man får tro Facebook och alla cyklister på väg till vår nöjespark i kvällningen igår. Det var Gyllene Tider som spelade på sin femtielfte avskedsturné och det är beundransvärt att kunna skapa sådana framgångar år efter år som detta före detta pojkband med tämligen mediokra sångrim och inte alltför många ackordvariationer. Enkelheten kanske gör att deras sånger blir så lätta att ta till sig så att de slår men jag är ingen fan av gruppen och skulle aldrig betala för att se dem, men det som drar andra är kanske nostalgi möjligen. Måste jag lyssna gör jag det hellre med ett barn i släptåg och artisterna skulle vara Mora Träsk. Vart är den fantastiske John Holm - en idol från 70-talet - honom skulle jag vilja både se och höra. Per Gessle och Gyllene Tider har gjort det fantastiskt och har tjänat multum, jag beundrar dem för det, men i övrigt är de "not my cup of tea" så jag satt i lugn och ro på altanen med man och husdjur och hade det skönt.
Denna morgon var djävulsk, först slog jag stortån i sängbenet, ena bilagan i morgonbladet var inte med(korsord o kultur) och tidningarna påstod att Detroit har gått i konkurs. Kan inte gradera eländet mer än att tån fortfarande värker. Ont eller inte så masade jag och min lagvigda oss bort till busshållplatsen för att åka till universitetet. Denna lördag var det öppet hus där för blivande studenter med information och visning av lokalerna. Nu är det ingen hemlighet längre - jag är gift med en student! Mannen i mitt liv har blivit antagen och skall läsa Historia. Nu är all kurslitteratur beställd via antikvariat och via lån och andra källor. Det här tror jag blir roligt för min gubbe.
NWThttp://www.nwt.se/asikter/ledare/article1344875.ece
NWT http://www.nwt.se/noje/article1344947.ece
Denna morgon var djävulsk, först slog jag stortån i sängbenet, ena bilagan i morgonbladet var inte med(korsord o kultur) och tidningarna påstod att Detroit har gått i konkurs. Kan inte gradera eländet mer än att tån fortfarande värker. Ont eller inte så masade jag och min lagvigda oss bort till busshållplatsen för att åka till universitetet. Denna lördag var det öppet hus där för blivande studenter med information och visning av lokalerna. Nu är det ingen hemlighet längre - jag är gift med en student! Mannen i mitt liv har blivit antagen och skall läsa Historia. Nu är all kurslitteratur beställd via antikvariat och via lån och andra källor. Det här tror jag blir roligt för min gubbe.
NWThttp://www.nwt.se/asikter/ledare/article1344875.ece
NWT http://www.nwt.se/noje/article1344947.ece
torsdag 18 juli 2013
Är politiker vanliga människor på fritid,samt före och efter mandatperioden?
Löpsedlarna skriker ut sitt budskap om en" högt uppsatt SD-politiker" som anmälts för våldtäkt på en partikamrat , samtidigt som andra tidningar har foto på en kvinna med texten "Moderat landstingspolitiker förskingrade 5 miljoner". Jag tycker inte om vare sig det ena eller andra brottet men ingen av dessa individer tror jag begick brottet på grund av politisk tillhörighet. Det är alltid så bland rubriksättarna, antingen så letar man någon liten "five minutes of fame-episod" hos individen t ex sjöng duett med Lill-Babs i Forshagas Folkets Park 1963. Finns inget att hitta går man vidare och kanske var personen ifråga ersättare i en nämnd någon gång och då blir kanske svetsare Svensson plötsligt Politiker Svensson.
Jag tycker att våldtäkt är vidrigt oavsett om vem som blir utsatt för det och SD tycker jag inte heller om men vad gör Aftonbladet OM denne man visar sig vara oskyldig? Om han frias kommer Aftonbladet i sann demokratisk anda att be honom ursäkt(i mikroskopiska bokstäver mellan radannonserna längst ner) för han är ju faktiskt uthängd förutom med hela namnet och skostorleken. Kommer han att ha arbetet kvar och familj. Han har nog inget förtroende kvar hos någon och han avgått från alla uppdrag - men jag tror inte han kommer att få tillbaka något om han blir friad.
Den kvinnliga landstingspolitikern hon har tillstått oegentligheter, hon har gått ur Moderaterna och har nu suttit häktad sedan hon hämtats hem från Thailand. Åtal har väckts men det tar tid innan målet är klart och domen fälld. Moderatpolitikern är hon fortfarande i media.
Det finns så många politiker och kändisar som blir kändisar först när de begår en olaglighet och då blir de verkligen stora i medias värld. Varför förstår jag inte, dessa politiker är väl bara vanliga människor som under en viss tid blivit utsedda att företräda de som valt dem. Jag sitter i en liten nämnd, vald dit - alltså är jag en politiker. Jag är alltid politiker när jag företräder det parti jag tillhör och skall ta den hänsyn som det inbegriper. Skulle jag stjäla grannens bil gör jag det inte på grund av att jag är moderat politiker utan som en person som stjäl.
Alla politiker är människor alltså vanliga dödliga varelser även om både vi och dom glömmer det till och från. Till och med tidningsfolket är vanliga människor och det kan ibland vara stört omöjligt att ta in min lilla Nalle Puh-hjärna. Ibland orkar jag inte ens försöka att tro på det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17153361.ab
http://www.nwt.se/varmland/article1343585.ece
Jag tycker att våldtäkt är vidrigt oavsett om vem som blir utsatt för det och SD tycker jag inte heller om men vad gör Aftonbladet OM denne man visar sig vara oskyldig? Om han frias kommer Aftonbladet i sann demokratisk anda att be honom ursäkt(i mikroskopiska bokstäver mellan radannonserna längst ner) för han är ju faktiskt uthängd förutom med hela namnet och skostorleken. Kommer han att ha arbetet kvar och familj. Han har nog inget förtroende kvar hos någon och han avgått från alla uppdrag - men jag tror inte han kommer att få tillbaka något om han blir friad.
Den kvinnliga landstingspolitikern hon har tillstått oegentligheter, hon har gått ur Moderaterna och har nu suttit häktad sedan hon hämtats hem från Thailand. Åtal har väckts men det tar tid innan målet är klart och domen fälld. Moderatpolitikern är hon fortfarande i media.
Det finns så många politiker och kändisar som blir kändisar först när de begår en olaglighet och då blir de verkligen stora i medias värld. Varför förstår jag inte, dessa politiker är väl bara vanliga människor som under en viss tid blivit utsedda att företräda de som valt dem. Jag sitter i en liten nämnd, vald dit - alltså är jag en politiker. Jag är alltid politiker när jag företräder det parti jag tillhör och skall ta den hänsyn som det inbegriper. Skulle jag stjäla grannens bil gör jag det inte på grund av att jag är moderat politiker utan som en person som stjäl.
Alla politiker är människor alltså vanliga dödliga varelser även om både vi och dom glömmer det till och från. Till och med tidningsfolket är vanliga människor och det kan ibland vara stört omöjligt att ta in min lilla Nalle Puh-hjärna. Ibland orkar jag inte ens försöka att tro på det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17153361.ab
http://www.nwt.se/varmland/article1343585.ece
onsdag 17 juli 2013
Jag tror jag får pippi
En lapp på vår port från vårt bostadsbolag meddelade att den som ockuperat källarförråd nr xx-xx snarast skulle kontakta bovärden annars skulle man bryta upp låset och utrymma förrådet. När vi flyttade senast fanns inget förrådsnummer med på hyreskontraktet så jag frågade runt och fick rådet att ta något ledigt utrymme vilket jag gjorde. Snart var det fyllt upp till taket med grejor nog för en större loppis. Ingen har varit där på ett år förutom för att ta ut resväskor och sedan knuffa in dem igen efter resor. Jag visste genast att det var "vårt" förråd det var frågan om när jag läste lappen.
Suckande och stönande plockade jag de två nycklarna som vi har till hänglås och gick till källaren i huset på andra sidan gården. Första nyckeln till skyddsrummet var enkel att använda för det är lägenhetsnyckeln, men sedan stötte jag på svåra hinder. Hänglåset gick utmärkt att få in nyckeln i men den gick inte att vrida runt. Andra nyckeln fick jag bara in en liten bit och inte mer så jag rusade hem och krävde att få mannen i mitt livs nyckelknippa. Jag tog med en stor skruvmejsel också som reserv. Låset gick inte att få upp på något vis, så jag konstaterade att det fick bli tunga artilleriet och jag skulle bli inbrottstjuv i eget bo. En numer död bekant med kriminellt förflutet hade berättat hur man gjorde för att "bryta" så jag följde instruktionerna i minnet. Precis när jag skulle klippa till kastade jag en blick in genom gallret och såg en gigantisk tavla med två papegojor på. Vi har aldrig ägt en sådan tavla och kommer aldrig någonsin att köpa en heller. Förrådsnumret var rätt men det förråd jag ockuperat för ett år sedan har samma placering men i en annan rad. Jag smög försiktigt ut från källaren och tänker inte avlägga några besök där på lång tid.
Enligt media så minskar småfågelpopulationen mer och mer i hela Sverige och det stämmer säkert, vanliga fåglar som gråsparvar och talgoxar lyser med sin frånvaro medan måsar och kråkor blir fler och fler även i städer. Uteserveringar och folks dåliga vanor att slänga snabbmatsrester överallt bidrar säkert. Sist mannen i mitt liv och jag åt ute störtdök en stor kråka i en portion med pommes frites och wienersnitzel på bordet bakom oss och rövade med sig stora delar av middagen. Jag kan för mitt liv inte förstå kvinnan som åt upp det som blev kvar på tallriken för jag tror att den kråkan varken hade skött näbb eller klohygienen innan den började sin måltid. Så går det folk och undrar hur man får fågelinfluensa.
Kråkfåglar och måsar tar visst ägg och fågelungar så där kan man säkert hitta bovar i dramat om småfåglarnas minskning - de tar även andungar har jag sett. Måsarna är ändå väldigt ömma föräldrar som vakar över sina ungar, det ser vi dagligen ute på gräsmattan. Små skrikande ullbollar springer runt och föräldrarna cirklar ovanför eller bevakar från något hustak intill. Vanliga flanörer som ses som ett hot mot ungarna blir genast attackerade med störtdykningar under höga skrin. Det blir skitigt och ofräscht mycket snabbt där de håller till men jag är kluven till att skjuta av dessa fåglar som många vill men det är jobbigt med dessa stora skaror av luftråttor.
Surögda Ester har också gjort sitt för att minska på fågelantalet. Tolv år gammal vaknade vilddjuret i henne och hon dräpte sin första fågel - en talgoxe som hade spanat in lite goda smulor på vår altan. Hoppas att den var mätt och nöjd då den togs av daga - och att döden kom snabbt.
Jag såg en rödhake förra veckan, den satt på bänken utanför porten och den var så fin. Måtte den inte bli upptäckt av Ester eller hennes kavaljer Bus som går fritt runt på gården, medan Ester sitter inburad på altanen. Det är inte mycket kött på en sådan liten sångare och vacker dessutom.
Nu skall jag spana in de vackraste fåglarna jag vet : skatorna. Inte sjunger de vackert men så stilrena och eleganta de är och finns det något så fagert som glittrande skator på vit snö? Det är svårslaget.
Nu väntar jag bara på att få se hur häckningen gått för svanarna som förra året lyckades dra upp fem ungar som överlevde till och med vintern. Det blir nog snart premiärvisning av årets kull och då får man hålla sig undan för försvarsinstinkten är stor hos mamma o pappa svan. En väsande, nypande och slående svan får man akta sig för.
http://www.nwt.se/kultur/article1087631.ece
Talgoxe http://www.youtube.com/watch?v=Ob5jGCAxITo
Rödhake http://www.youtube.com/watch?v=DBwhR1QZn7E
Suckande och stönande plockade jag de två nycklarna som vi har till hänglås och gick till källaren i huset på andra sidan gården. Första nyckeln till skyddsrummet var enkel att använda för det är lägenhetsnyckeln, men sedan stötte jag på svåra hinder. Hänglåset gick utmärkt att få in nyckeln i men den gick inte att vrida runt. Andra nyckeln fick jag bara in en liten bit och inte mer så jag rusade hem och krävde att få mannen i mitt livs nyckelknippa. Jag tog med en stor skruvmejsel också som reserv. Låset gick inte att få upp på något vis, så jag konstaterade att det fick bli tunga artilleriet och jag skulle bli inbrottstjuv i eget bo. En numer död bekant med kriminellt förflutet hade berättat hur man gjorde för att "bryta" så jag följde instruktionerna i minnet. Precis när jag skulle klippa till kastade jag en blick in genom gallret och såg en gigantisk tavla med två papegojor på. Vi har aldrig ägt en sådan tavla och kommer aldrig någonsin att köpa en heller. Förrådsnumret var rätt men det förråd jag ockuperat för ett år sedan har samma placering men i en annan rad. Jag smög försiktigt ut från källaren och tänker inte avlägga några besök där på lång tid.
Enligt media så minskar småfågelpopulationen mer och mer i hela Sverige och det stämmer säkert, vanliga fåglar som gråsparvar och talgoxar lyser med sin frånvaro medan måsar och kråkor blir fler och fler även i städer. Uteserveringar och folks dåliga vanor att slänga snabbmatsrester överallt bidrar säkert. Sist mannen i mitt liv och jag åt ute störtdök en stor kråka i en portion med pommes frites och wienersnitzel på bordet bakom oss och rövade med sig stora delar av middagen. Jag kan för mitt liv inte förstå kvinnan som åt upp det som blev kvar på tallriken för jag tror att den kråkan varken hade skött näbb eller klohygienen innan den började sin måltid. Så går det folk och undrar hur man får fågelinfluensa.
Kråkfåglar och måsar tar visst ägg och fågelungar så där kan man säkert hitta bovar i dramat om småfåglarnas minskning - de tar även andungar har jag sett. Måsarna är ändå väldigt ömma föräldrar som vakar över sina ungar, det ser vi dagligen ute på gräsmattan. Små skrikande ullbollar springer runt och föräldrarna cirklar ovanför eller bevakar från något hustak intill. Vanliga flanörer som ses som ett hot mot ungarna blir genast attackerade med störtdykningar under höga skrin. Det blir skitigt och ofräscht mycket snabbt där de håller till men jag är kluven till att skjuta av dessa fåglar som många vill men det är jobbigt med dessa stora skaror av luftråttor.
Surögda Ester har också gjort sitt för att minska på fågelantalet. Tolv år gammal vaknade vilddjuret i henne och hon dräpte sin första fågel - en talgoxe som hade spanat in lite goda smulor på vår altan. Hoppas att den var mätt och nöjd då den togs av daga - och att döden kom snabbt.
Jag såg en rödhake förra veckan, den satt på bänken utanför porten och den var så fin. Måtte den inte bli upptäckt av Ester eller hennes kavaljer Bus som går fritt runt på gården, medan Ester sitter inburad på altanen. Det är inte mycket kött på en sådan liten sångare och vacker dessutom.
Nu skall jag spana in de vackraste fåglarna jag vet : skatorna. Inte sjunger de vackert men så stilrena och eleganta de är och finns det något så fagert som glittrande skator på vit snö? Det är svårslaget.
Nu väntar jag bara på att få se hur häckningen gått för svanarna som förra året lyckades dra upp fem ungar som överlevde till och med vintern. Det blir nog snart premiärvisning av årets kull och då får man hålla sig undan för försvarsinstinkten är stor hos mamma o pappa svan. En väsande, nypande och slående svan får man akta sig för.
http://www.nwt.se/kultur/article1087631.ece
Talgoxe http://www.youtube.com/watch?v=Ob5jGCAxITo
Rödhake http://www.youtube.com/watch?v=DBwhR1QZn7E
måndag 15 juli 2013
Livet - en nära-döden-upplevelse
Så djup man blir när ligger och tänker mitt i natten för att man inte kan sova, eller för att en mig närstående man inte kan sova. Det blir att plötsligt skapa aforismer lik den jag har som rubrik, och som jag är mycket nöjd med. Stora synonymordboken var jag och hämtade klockan två i natt så att mannens korsordslösande skulle gå framåt, den ligger nu vid hans säng så han kan slå upp i den istället för att väcka mig, fast vaknar gör jag lik förbaskat. Nattetid blir jag diabolisk så i drömmen tog jag livet av en stackars kvinna natten som var med god hjälp från min man. Jag har ingen aning vem kvinnan var men vi tvingade in henne i en knallröd sandtunnel som vi visste skulle kväva henne. Varför vi gjorde detta har jag ingen aning om men vi var otäckt kallblodiga under utförandet. Brrr jag har nog väldigt mörka sidor liksom min man.
Vädret är alltid intressant att diskutera och det beror säkert på att det är en enda gissningstävlan från alla som skall tillhanda upplysningar i ämnet. Lokal-tv lovade strålande sol idag men inte fasen var det sol som drog förbi med 20 sekundmeter. En annan dag skulle samma sol torka min tvätt - det slutade med mycket välsköljda kläder. Jag låter nästan som en bonde när jag gnäller men det är ju så att bonden alltid får för lite/mycket av sol/regn (stryk det som inte är tillämpligt) när det är skördeintervju i våra medier. Vi har dock tagit in vår första skörd, fem hallon som vi delade och som smakade sött och gott.
Ibland kan man fundera över någon liten detalj i flera dagar utan att få till det. Vi som kandiderar till landstingsvalet nästa år skall skriva ett personligt brev till valberedningen för att de skall välja ut vilka som skall komma upp på listan. Att formulera mig har jag inga problem med och jag vet vad som intresserar mig mest inom landstinget men det är svårt att få till det . Dess i mellan kan man anfäktas av tankar om att det inte är någon idé men det är fånigt att tänka så. "Bättre lyst till sträng som brast än att aldrig spänna en båge" får det bli istället. Under morgondagen skall jag skriva ihop mina tankar och skicka in men jag tänker lite mer "rough", det blir metoden "Ska det gå åt helvete så skall det gå med musik" då.
Nu skall Gunvald i plurret för nu har hon nykokta och algfria stenar på botten på sitt boende, några räkor tillsatta gör att hon får en god natt. Sedan tar jag också en god natt.
http://www.weatherpal.se/Karlstad-2701680
http://www.liv.se/Politik/
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/Global/Bilder%2520Frukt/B%C3%A4r/Hallon%2520web.jpg&imgrefurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/sv/produkter/Frukt/Bar/Hallon/&h=1502&w=2244&sz=253&tbnid=iiClqUkB8HGX-M:&tbnh=86&tbnw=129&zoom=1&usg=__WiSA6cCU47SdoEdH8oRtUBl4hbg=&docid=Fz9a5TGdKPpVvM&hl=sv&sa=X&ei=IljkUdjaD8mO4ATqg4G4DQ&ved=0CFAQ9QEwAw&dur=12222
Vädret är alltid intressant att diskutera och det beror säkert på att det är en enda gissningstävlan från alla som skall tillhanda upplysningar i ämnet. Lokal-tv lovade strålande sol idag men inte fasen var det sol som drog förbi med 20 sekundmeter. En annan dag skulle samma sol torka min tvätt - det slutade med mycket välsköljda kläder. Jag låter nästan som en bonde när jag gnäller men det är ju så att bonden alltid får för lite/mycket av sol/regn (stryk det som inte är tillämpligt) när det är skördeintervju i våra medier. Vi har dock tagit in vår första skörd, fem hallon som vi delade och som smakade sött och gott.
Ibland kan man fundera över någon liten detalj i flera dagar utan att få till det. Vi som kandiderar till landstingsvalet nästa år skall skriva ett personligt brev till valberedningen för att de skall välja ut vilka som skall komma upp på listan. Att formulera mig har jag inga problem med och jag vet vad som intresserar mig mest inom landstinget men det är svårt att få till det . Dess i mellan kan man anfäktas av tankar om att det inte är någon idé men det är fånigt att tänka så. "Bättre lyst till sträng som brast än att aldrig spänna en båge" får det bli istället. Under morgondagen skall jag skriva ihop mina tankar och skicka in men jag tänker lite mer "rough", det blir metoden "Ska det gå åt helvete så skall det gå med musik" då.
Nu skall Gunvald i plurret för nu har hon nykokta och algfria stenar på botten på sitt boende, några räkor tillsatta gör att hon får en god natt. Sedan tar jag också en god natt.
http://www.weatherpal.se/Karlstad-2701680
http://www.liv.se/Politik/
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/Global/Bilder%2520Frukt/B%C3%A4r/Hallon%2520web.jpg&imgrefurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/sv/produkter/Frukt/Bar/Hallon/&h=1502&w=2244&sz=253&tbnid=iiClqUkB8HGX-M:&tbnh=86&tbnw=129&zoom=1&usg=__WiSA6cCU47SdoEdH8oRtUBl4hbg=&docid=Fz9a5TGdKPpVvM&hl=sv&sa=X&ei=IljkUdjaD8mO4ATqg4G4DQ&ved=0CFAQ9QEwAw&dur=12222
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)