söndag 10 februari 2013

Såld och spelare

Jag och Mannen i mitt liv är vaccinerade mot vanlig influensa, svininfluensa och även mot fågelinfluensa. Man kan undra vilken influensa som marterar våra kroppar nu?Finns det månne någon fiskinfluensa som det inte går att vaccinera mot? Här sitter vi och glor på varandra med rödkantade ögon, matthet, rinnande näsa och en hosta som får katten att löpa amok i garderoben när den ljuder. Ena stunden fryser man och i nästa svettas man kopiöst, mannen utläser tecken i det på att vi tillhör de växelvarma djuren. Jag tvivlar starkt och vore tacksam om vi åtminstone kan frysa och svettas samtidigt  det vill säga i takt med varandra - icke då. Då jag slänger upp altandörren för att svalka min brinnande kropp anklagas jag för att försöka ta livet av min frysande man! Varför skulle jag det? Arvet är inte mycket att skryta med förutom konst från några Värmlandskonstnärer och en sällsynt surögd katt av tvivelaktig härkomst.

Influensaklädsel i vårt käll är lite apart men fungerar. Maken har långärmad tjock tröja, rutiga boxershorts och raggsockor , allt detta hamnar dock i en hög på golvet när han börjar svettas - min man är en syn för gudar!  Själv kör jag med Barbapappauniform det vill säga en rosa one-piece som jag fick i julklapp. Undrar om jag kan använda overallen (one-piecen) i Almedalen i sommar? Den som lever får se annars blir det slamptights genomgående med olika toppar eller tunikor.

Akta er för att gå med i olika intresseföreningar chansen är stor att man blir såld eller i alla fall så säljs namn och adress till olika hugande spekulanter.Ett sådant företag har tydligen riktat sig till kvinnor över 60 år. Två kataloger har ramlat in i vårt brevinkast för att förföra mig till köpenskap. Det kommer inte att lyckas! När man lockar med tunikor i lättskött konstmaterial, smickrande snitt och diskret mönstring då är jag inte med alls. Jag vill ha läckra material, utmanande snitt och härligt färgsprakande mönster på mina kläder - inte döljande och nedtonande. Min typ är HÄR-KOMMER-JAG-typen och tänker inte sätta mitt ljus under skäppo.
Det blev värre allt eftersom jag läste vidare i katalogen och när käcka åderbråcksstrumpor, mjuka hålfotsinlägg, hallux-valgus-skydd och inkontinensbyxor dök upp då fick jag nog även om jag en nanosekund kände mig frestad av det bekväma blåa knäskyddet som var till salu. Varför skall jag för att jag uppnått en viss ålder hänge mig åt tråkiga kläder som jag aldrig tidigare haft en tanke på? Varför skall jag köpa sjukvårdsmaterial som jag kan få utskrivet på vårdcentralen och varför skall jag betala rena överpriset för de saker som finns i katalogen? Får jag bara reda på vem som sålt mig då jäklar då går jag ur den föreningen med en gång det är en sak som är säker.

Snart skall jag börja min framtid i spelbranschen och inte vilket fack som helst. På en nätauktion blev jag lycklig ägare till en cittra! Den är så fin , knappt använd och i originalkartongen för bara 150:-. Vilken lycka att spela Lili Marlene och några holländska snapsvisor på det instrumentet för det är reportoaren jag har, den lärde farfar mig på en husbåt på en av Amsterdams kanaler för drygt femtio år sedan. Lite ringrostig är jag kanske men det får inte sätta stopp för något så roligt som att spela cittra. Nu skall den bara transporteras till en man som kan stämma den och kolla om strängarna är bra. Små glädjeämnen i den grå vardagen får man ta till vara och cittran är ett sådant. Maken verkar som vanligt lite tvivlande men han kommer att falla i trance bara han får höra mitt musicerande. Jag är övertygad - är inte ni?