fredag 29 mars 2013

Elegi i Påskens tid

Du hade korpsvart midjelångt hår som låg i stora vågor, en frikostligt leende mun och glittrande bruna ögon. Som yngsta lillasyster till min första kärlek blev du snabbt inkorporerad i min stora bullriga familj och den som arbetade på det mest var min yngsta bror som var född samma år som du. Tillsammans med ett gäng slynglar i tidig tonår tog min bror tag i att göra om dig från stadstjej till en framstående plommonpallare och busfrö i förortens djungel. Du tog din examen i det första kvällen och du var enda flickan som togs upp i gänget som försvann på sina raider mörka höstkvällar på trimmade mopeder med flera passagerare på, för att palla Grev Moltke eller Victoriaplommon. Jag kommer ihåg när rumpan din stack ut ur resterna av dina nya vita jeans - du hade fastnat i Olssons staket när du klättrade över det, men det var bara en lustig episod då.

När du träffade ditt livs kärlek var jag en av de första att få veta. Så du strålade när du beskrev honom. Du jämförde honom med Tjuren Ferdinand när du beskrev honom men inte för att var stor och kraftig utan för hans kärlek till blommor och växter. Att hans far var trädgårdsmästare bidrog säkert till att det var så. Ni köpte hus och sedan fick ni er första son. Det var en pigg krabat som gick tidigt, pratade tidigt och aldrig hade något babyspråk, han artikulerade varje bokstav och läste tidigt.

Efter två år fick ni en son till och han föddes samma natt som jag opererades för ett brustet utomkvedeshavandeskap. Så avundsjuk jag var på dig när vi möttes i gyns korridor - du hade fått en vacker pojke och jag hade blivit av med en äggledare och en äggstock och hade ont i magen. Några månader senare visade det sig att ert fina barn hade både hörselnedsättning och var funktionshindrad och jag som hade varit så avundsjuk över detta barn. Läkarna förklarade att allt berodde på en nyck av naturen inget annat och därför vågade ni skaffa ännu ett barn.

Det var en välsignad tur för den tredje sonen att ni var de föräldrar ni var för det var ingen naturens nyck att andra sonen hade de funktionshinder han hade, det var helt enkelt inte meningen att ni två föräldrar skulle ha skaffat söner tillsammans för ni hade en lite avvikelse på en kromosom som gjorde att era söner löpte stor risk att få grava funktionshinder. Lillen fick nästan alla funktionshinder som tänkas kunde samt en svår epilepsi till det.

Så ni har kämpat och slitit med era pojkar och vilken marktjänst du har gjort under alla dessa år. En klok vän till mig sa en gång att alla föräldrar till barn med funktionshinder borde ha rätt till tio extra år på jorden för att kunna ställa iordning för sina barn när de själva är borta - så rätt hon hade.

Din kropp har tagit mycket stryk under åren som gått, ditt hjärta har varit slitet länge och oftast har du väl inte satt ditt eget välbefinnande i första hand, det blev helt enkelt inte tid eller ork över för det. Dina bensår blev så svåra så man amputerade ditt ena ben för en månad sedan för att försöka klara ditt liv . Du har inte varit kontaktbar sedan dess men man har noterat att du rört på ögonen när man talat med dig. Fyra hjärtstillestånd har man hävt för att din flämtande livslåga skulle få fladdra ett tag till. Nu har du släppt taget Anna-Karin - nu har du fått ro. Finns det en himmel så är du där redan så jag säger bara : Sov Gott Lillsvägerskan - sov gott!

söndag 17 mars 2013

Smurfarmén - Moderaternas egna elitsoldater

Ingen som sett på tv eller läst en tidning de senaste dagarna kan ha missat att moderaterna har hållit sitt Sverigemöte i min hemstad. Jag som moderat tänker inte ge en analys av statsministerns bländande tal, eller från finansministerns underbara seminarie heller. Det skulle vara som att be påven betygsätta Bibeln . Alla politiska redaktörer har vägt alla ord och tal många många gånger och där har jag inget att säga eller tillägga i det sammanhanget. Jag tänker berätta om det som sker bredvid och runt om den stora politiska arenan och det är med mina ögon och mitt hjärta som jag beskriver det.

Jag har som vanligt fått en bamsekram av Anders Borg så den tänker jag leva på fram till Almedalsveckan då jag tänker tanka upp med en ny kram. Statsministern hejade vänligt på mig liksom den alltid lika goa Beatrice Ask.Mattanten Anna Maria Corazza Bildt kom som en virvelvind och var så söt när hon och maken pussades i dörröppningen till en seminariesal.Jag har fått en ny idol i moderaterna, en politiker som ser även fotsoldater och kommer ihåg dem trots att vi är många och oftast väldigt anonyma. Vår biståndsminister Gunilla Carlsson kom fram och hejade på mig och tackade för senast och berättade att hon tyckte det var så roligt när vi knackade dörr tillsammans i en kampanj. Det är många dörrar och månader sedan och hon kom ihåg det! Människor behöver bekräftelser för att leva, och att någon bryr sig om det som kanske är små och obetydliga detaljer i det stora sammanhanget fick mig att må otroligt bra. Alla har någon gång känt att det är motlut psykiskt och fysiskt och man kanske även tvivlar på att det man sysslar med är meningsfullt då behöver man ett leende och feedback. Tack Gunilla Carlsson- jag blev så himla glad.

När en så här stor sammankomst skall gå av stapeln krävs massor av folk som ställer upp och jobbar ideellt och väldigt många känner sig kallade för att jobba häcken av sig för sakens skull.Först är det en  lång startsträck följd av två hektiska dygn då allt skall klaffa och som avslutning nedpackning, städning och nedtagning av alla affischer och den förpipplade specialtejpen de var uppsatta med.
Alla som arbetade där fick en blå pikétröja, ett halsband med idkort och matkuponger. Så rustade gick alla ut i fält som en vacker smurfarmé för att inta sina positioner oavsett om det gällde att vara seminarievärd,vakta säkerhetsutgångar eller dirigera besökare åt rätt håll. Det är jobbigt och ack så skojigt.

Att vi som har ett endaste litet uppdrag i kommun,landsting eller riksdag skall ställa upp och arbeta är så självklart så det skall inte behövas att nämnas här - det hör till när man är förtroendeval tycker jag. Våra MUFare gjorde ett enormt arbete (närmast dygnetrunttjänst) med garderober och bagageförvaring- mycket kläder och väskor blir det när 2000 människor skall ut och in för seminarier,mat och mingel.Framtiden är ljus för M i Värmland med sådana MUFar.

Vi hade tillgång till gräddan bland elitsoldater också de tillhörde förbandet BE70. Så enorma fast ni troligen aldrig tänkt på dem och inte heller vet vad BE70 står för, det vet jag. BE70 står för Bäst Efter 70! Det är en annan benämning på Moderata Seniorer ett gäng som inte går av för hackor. De fanns på plats före 7.00 på morgonen, var flitigare än C-Mauds flitiga bävrar under hela dagen och försvann en kort stund i kvällningen. De var inte borta någon lång stund utan kom rustade till tänderna för mingelafton.Många av dem klämde en sula till John Pohlmans pianogäng efter buffé och vin eller trådde dansen på mingeldiskot.
De dök upp i gryningen pantergänget, fräscha som nyponrosor och pigga på nya uppgifter den andra dagen av konferensen. Uppgifter delades ut och schemaändringar gjordes där så var nödvändigt. Vid dagens ände så avrustade de hela konferenscentret.

Vilka dagar, så trött jag är och så glad jag är för att vara med i ett sådant team som jag varit del av. Jag nämner ingen vid namn men jag menar verkligen ALLA från de som jobbat i månader med att strukturera upp och få logistik att fungera till fotfolksarmens insatsstyrka.

VI gjorde det och vi var bra!Kanske får vi äran att göra om det hela om något år.Jag menar givetvis att arrangera Sverigemötet när jag pratar om att få göra om och göra ännu bättre - vi ses!

söndag 10 mars 2013

Mina älskade bröder och andra karlar i mitt liv

Jag har varit lyckligt gift tre gånger och den siste lagvigde är mannen i mitt liv - den luggslitne riddaren blir den sista gemålen jag tänker ha.  Mina biologiska bröder är två och det är härliga killar , dock har jag ägnat mig åt privat och synnerligen egen "adoption" av nya härliga bröder. Den förste är musiemänniska och en underbar extrabror som följdes av fler och fler. De är mycket olika till utseende, personlighet bakgrund och de kompletterar varandra just för deras olikheter. Det finns särbos,sambos, singlar eller gifta med andra eller med varandra .

Dessa fantastiska män är de som jag bjuder in till mina patenterade herrmiddagar till glädje för mig,mannen i mitt liv och förhoppningsvis mina tjusiga bröder. Senaste tillfället vi hade träff så var det roligare än någonsin.

Först kom äldste brorsan med en stor påse smågodis (som gänget satte i sig i samband med kaffet). Han följdes strax därefter av brodern som valsat runt i sociala medier iförd en märklig Hannibal Lector-mask trots att han är så snäll. Broder från andra sidan bron han som följer mig på kulturfrukostar för att han är så go hade ett tjusigt litet blomarrangemang med sig som gav hopp om vår och glädje.Efter honom kom brodern som dödar drakar med sin vassa penna och skarpa blick, tätt följd av min bror som väcker mig alla vardagsmorgnar för han bor i min klockradio - i verkliga livet ser han inte ut som sin röst men det funkar bra ändå. Av någon anledning hade jag alltid föreställt mig honom som flintskallig men det är han inte. Sist men inte minst dök paret upp som hållit i en vernissage för min favoritkonstnär Joakim Johansson. Den ene kallar jag Lambergets Leonardo da Vinci för han kan allt från att stoppa korv till silversmide när han inte målar små fina akvareller. Hans partner gör inget särskilt utom att hålla kurser i navigering och sjömanskap,segla sin havskryssare,lära folk renovera möbler elller ha jouren på sjöräddningen. Den mannen är alltid på kurs mot något när han inte håller kurser eller tar ut en kurs på sjön.

Maten åts med god aptit och med muntra tillrop och ordvitsar - några bröder är makalösa på ordvitsar och det sprider sig fort i mina kretsar. Att göra slut på en gryta med tre kilo kött, en halv liter grädde , en liter rödvin och många smaskiga andra saker i var ingen konst för bröderna trotsa att hemlagat potatismos och sallad ingick.Färsk fruksalladen till efterrätt försvann i ett nafs och sedan hamnade vi runt kaffebordet.

Ett rum där skratten ringer i luften medan kaffe och avec intas gör mig glad - när stämningen är på topp, alla har skojigt med varandra - då är det gott att leva. Vi hade det trevligt utan att det blev flamsigt, vi pratade och drack whiskey och kaffe och sedan (utan att det blev segt eller för sent) började bröderna troppa av. Alla har bett om att få återkomma vid nästa middag och det får de så klart, men det blir nog några fler bröder då som inte kunde komma nu.

Nu sitter jag här med en massa fina saker jag fått av mina raringar till bröder : en liten flaska örtlikör, en tom godispåse, en vacker blomma,en söt tavla och två böcker. Den ena boken beskrev vådan av att inte ludda av i tvättstugan och den andra är en biografi över Freddie Mercury.

Min kväll med grabbarna slutade lite konstigt för när jag gick till sängs så gjorde jag det med två män - mannen i mitt liv och Freddie Mercury den döde sångaren.  Spännande karlar båda två att tillbringa natten med.

Nästa gång lovade jag att bjuda på wokad älg - smaskens blir det.

Här är en låt till er min bröder för jag älskar er alla : www.youtube.com/watch?v=rFGQ5FFI-P4



måndag 4 mars 2013

Perfekt kurvtagning!

Det känns som om jag troligen kommer att överleva denna hemska vinter mot alla odds och svår mental uppförsbacke. Min vän skatan ger mig mod och framåtanda när hon idag med stor möda påbörjade utbyggnaden av sitt bo. Tre stora pinnar har hon förstärkt sitt hem med - det som finns i trädet närmast vår altan och hon jobbar hårt vidare med boendets försköning.

En dag när jag upptäckte att jag nog inte är något stort politikerämne eftersom jag inte klarar av att  vara en jasägare i alla lägen och har alldeles för mycket egna ideer så skulle jag fira det på mitt eget sätt och det gjorde jag. Jag har nu cirka en centimeter långt hår på huvudet och det är silverfärgat förutom min slänglugg som är karamellrosa. Så klart att jag väcker uppmärksamhet - jag gillar det faktiskt också för nu är jag så extremt trött på vad som passar sig och vad man bör göra. Nu är det så att jag trivs med mitt eget jag och mannen i mitt liv har förstått att jag är som jag är.

En lika tjurskallig person som jag skulle fylla år i helgen hon är numer en mogen tjusig 60-åring, och Jag lovade att vara festfixare för årsgalan med 70 inbjudna till hennes lilla 2:a med kök. En festgeneral skall alltid vara stiligt klädd men efter en djupdykning i garderoben utan att hitta något galant eller frappant fick det bli en tur på stan för att göra eleganta fynd. Fynd gjorde jag på en butik för tonåringar. Ålder är faktiskt något som är inte viktigt mer som en siffra, själv ser jag det som en känsla enbart. En metallicblå kort klänning med urringad rygg blev mitt val, den var en storlek mindre än min kropp men i ett töjbart tyg och för endast 49:-. Ett verkligt fynd var det utan tvekan så jag styrde stegen mot den berömda afffärskedjan med damunderkläder för att korrigera storlekskillnaden mellan klänningen och min kroppshyddan. En bodysharpingunderkjol av märket Slim Line blev valet för det facila priset av 8 gånger vad klänningen kostade.

Födelsedagen för kompisen var jag rustad för redan i gryningen, nyduschad och fin drog jag på mig min Slim Line som skulle hålla in och omforma min yppighet innan klänningen rann ner över kroppen. Jag kände mig snygg när jag stolpade iväg till festiviteterna för att där möta min extrabror som jag lejt in som köksmästare under dagen. Brorsan flinade när jag svassade in och sedan frågade han varför jag hade en livboj under klänningen. Han utvecklade det hela med att kärlekshandtag var det inte i alla fulla fall. I en helfigursspegel på toan såg jag att Staffan hade helt rätt - Slim Line och jag hade inte samma syn på vad formfulländat var. Hålla in , lyfta  och  omforma var vad plagget skulle göra som fanns närmast min kropp och det var falsk marknadsföring. Min stora tunga men något vissnande barm var utplattade som två stora diskusar som försvann delvis i armhålorna. Runt midjan hade jag en stor tjock frälsarkrans som skulle kunna rädda mig om jag så vägt 200 kilo och hoppat ner i havet vid Titanics undergång. Mina höfter hade helt försvunnit någonstans på vägen - var vet jag inte. Förstår ni inte hur jag såg ut så tänk er planeten Saturnus i blått - klart läge för en depp var det.

Som enda åtgärd i det läget slet jag av mig Slimoutfiten och körde naturellt under den blå klänningen. Så underbart och formfulländat det äntligen blev - jag ser ut som en rund säl och kommer nog att fortsätta med det. Jag är trots allt en formfulländad säl och trivs i min kropp så varför ändra ett vinnande koncept? Kläderna som inköps hädanefter skall klara kurvtagningen på min kropp det vill säga följa den och framhäva den - min kropp skall inte omformas för att passa kläderna.

Jag tänker säga upp det där löjliga SATSkortet jag har när jag ändå är i gång : det är så aptråkigt att träna, jag finner inget nöje i att cykla två mil utan att komma ur fläcken eller att gå lika långt på ett band. Det är sååå modernt att hålla på men nu är det slut på det, jag går minst en halv mil varje dag alldeles gratis, varför skall jag betala för att göra samma sak inne då?
Vi skall börja med att RUT kommer och städar här hemma för det är aptråkigt det med. Tiden som blir över skall jag använda till att utveckla eller avveckla mig men det har jag inte funderat så mycket över än. Kanske börjar jag med karate eller också sätter jag mig och vegeterar - det är inte viktigt alls vad jag gör, det viktiga är att jag inte gör det som jag finner tråkigt.

På lördag är det dags igen, jag har en massa av mina extrabröder här för att de är inbjudna på herrmiddag. Det blir finfint det. Det blir mat efter recept jag fått av en vän på facebook , en vän som är en jäkel på mat.Nu blir det inköpslista som skall checkas av och kolla efter färska kryddor.

Vi hörs och vill någon ha en SLIM JIM använd endast en timme så hör av er, annars var rädd om era kurvor och former.Använd aldrig tortyrredskap för att göra om er - kör naturellt!