Har ni läst Dantes Inferno eller Machiavellis Fursten ? Mycket gamla klassiker som jag inbillar mig har inspirerats av Almedalsveckan. Jo jag vet att böckerna skrevs cirka sjuhundra år innan Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak i en park i Visby men många paralleller finns. Kungamakarna finns över allt i denna söndertrasade idyll som stundtals är ett rent inferno med stressade människor med tomma blickar som trampar på som en zombiearmé på väg till ingenstans. I Dantes Inferno tror jag att prästerskapet och de politiskt aktiva hamnade på en ickesmickrande nivå på väg ner i helvetet. Jag frågar mig lite vad hela syftet är med denna konstlade och hysteriska värld. Att inte få avsluta ett intressant seminarium i lugn och ro utan att bli utfösta ur lokalen för att bereda plats för nästa seminarium med annan talare och annat ämne, är oförskämt mot alla de som tagit sig dit för att de hyser ett genuint intresse för just det som avhandlas där.
Anybody och jag tog en mental time-out från vansinnet och åkte ut på en loppisturne - det var skönt och befriande. Vi gjorde små fynd även om vi gick på små nitar på grund av lite falsk marknadsföring av "lopporna". Stället som skulle ha hundra meter fyndbord fick mig att inse att min egen kroppsläng är runt 15-20 meter. Jag är tydligen en reslig kvinna med dålig kroppsuppfattning om man skall tro på den reklamen. På vår rundtur i det röda "vraket" kompenserades vi dock av många trevliga människor som fick oss att må bättre innan vi styrde kosan hem till vårt boende för att göra oss fina inför "det stora minglet".
Jag var förväntansfull och glad på väg till feststället trots att jag gick fel väg dit, men med en kringgående rörelse hamnade vi rätt ändå. Det blev inget mingel, jag fick inte introducera Anybody för vänner, människor jag tycker om helt enkelt. Om jag citerar från Bibeln så var porten allt för trång för en sådan som jag trots anmälan och bekräftelsemail. Jag blev ledsen och ingen tröst finns i att flera andra rönte samma öde. En kurs i vanligt vänligt bemötande hade suttit fint hos väktarna in till Paradiset.
Jag krusar aldrig större skit än jag själv är, sa min salig mormor och med den tanken i huvudet gick jag och Anybody vår väg och hamnade slutligen på ett café med gott kaffe och saffranspannkaka med psalmbärssylt. Det fick en vision av salta pinnar och mingelrosé att framstå som mycket löjlig. En kram av Anders Borg var det enda jag saknade men den skada skall jag ta igen när han har sitt ekonomiska seminarium på torsdag.
Tisdagens Almedalstalare var Miljöpartiets Taltratt Fridolin. Efter att ha genomlidit hans tal får jag meddela att han enligt mitt tycke är en Fåntratt. Han avskaffade sådana saker som logik som oviktig, så det praktiserade han också själv i talet. Fridolin är en dålig talare och retoriken var rent usel, att toppa anrättningen med en dikt av Ellen Key gjorde det hela löjeväckande. Det var inget bra tal, publiken samtalade i små grupper med varandra då Fridolin inte lyckades engagera dem med sin svada. Själv beundrade jag en kvinna i en vacker storblommig klänning så mycket så jag var tvungen att säga det till henne. Hon blev glad och jag hoppas att hon vart lika glad som jag blev när en kvinna gav mig en komplimang för min frisyr.
När vi gick vår mödosamma vandring uppför Visbys branta knaggliga backar kunde jag i tanken kröna Fridolin till kung - av floskeltoppen. Önskar mer substans i orden av ett parti som anser sig kunna regera själv.
I morgon är en annan dag och varje dag har nya friska insatser i livets spel - jag kan också floskla!
AB,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar