söndag 6 oktober 2013

Ibland är livet som en gammal eltandborste

men det var inte Forrest Gump eller min mormor som sa det. Forrest Gump tyckte livet var mer som en chokladask där man fick överraskningar allt eftersom man smakade på de olika pralinerna. Det är en bra och klok liknelse  av den lille mannen som satt där på sin bänk med sin ask och min rubrik är en sorts parafras av Gumps tanke. Min mormor hade nog aldrig sett en eltandborste den dag hon dog, men hon lärde mig att aldrig någonsin slänga en gammal tandborste - den kunde användas för andra ändamål bara man tänker till. Min mormor tänkte mycket och klokt och delade med sig av alla finurligheter - hon var fantastisk mormor.

Gamla tandborstar kan användas till att putsa runt kranarna på handfat och diskbänkar, finfin som färgpåläggare när man färgar hår, ögonbryn eller skägg. Bra att tvätta mellan fönsterbågar eller rengöra gamla värmeelement som samlat damm är borsten också. I mormors städskåp fanns en kaffeburk med tandborstarna tillsammans med en "fläckbok" från 1938 (jag har den kvar) och en skokartong med andra nyttigheter som återanvändes till nya ändamål.

En eltandborste är som livet - kan ge glänsande resultat lekande lätt och det mesta flyter på som det ska. Sen börjar det småstrula - borstdelen som skulle fungera i X månader, tappar strån efter en vecka som fastnar mellan tänderna och sticker hål i tandköttet. Precis som livet och vallöften ser man att man blivit lurad av reklamen men givetvis så är det efter att garantitiden/valutgången som man blir varse att så är fallet. Skillnaden mellan tandborsten och livet när allt är pest och pina är att i livet kan man söka nya vägar genom att byta regering, parti, partner, arbete eller omgivning för att på sikt få till bättring och förnyelse. Ibland känns livet kört och då är det verkligen som en gammal el-is. Det är bottenbotten helt enkelt. Man kan inte köpa en ny tandborste utan måste köpa ett helt jäkla kit för har batteriet gjort sin tjänst så är det finito. Eladaptern som laddar upp är olika för alla borstar och årgångsmodeller så den kan man inte spara och använda till ny borste utan de blir vilande i elgraven i något skåp. Jag vet att de skall till återvinningen men jag orkar inte åka en massa bussar för att komma dit med adapter och tandborsten. Borsthuvuden byter man titt som oftast men de är för korta att användas på mormors sätt och mina händer klara absolut inte av det.

Jag är trots allt Märta Elida Kriströms barnbarn så nu har jag hittat ett användningsområde! Min gamla eltandborste MED ett gammalt borsthuvud är fantastisk till att avalga Skaldjuret Gunvald. Sagda sköldpadda placeras i diskhon och sedan borstar man hela skalet på henne med ljummet vatten med några droppar vinäger i . När det är gjort sköljer man henne under kranen och sätter henne därefter på golvet - tacksamhet skall man inte förvänta sig trots att hon blir jättefin.

Min morgonpromenader fortsätter och jag träffar många intressanta varelser på två eller fyra ben, mitt promenerande har blivit ett trevligt behov men jag förstår inte varför folk ser så sammanbitna ut när de går och tittar ner gör de också? Jag kör metoden se-och-le den passar mig utmärkt, jag får uppleva små saker hela tiden även om käftsmällen alltid kan inkasseras när man minst anar det.

Flerlänskonferensen för moderaterna var intressant på många sätt som upptakt inför valrörelsen även om konferenskäk alltid lämnar mycket övrigt att önska. Jag är mycket förtjust i en av många talare som var där och det är Anna-Maria Corazza Bildt. Hon är entusiastisk, drivande och ger järnet i alla lägen - en kvinna som genomför det hon har satt sig för. När hon klev in i föreläsningsrummet där jag satt så gick hon rakt fram till mig och utropade : Stina min vän är du överallt? Jag blev djupt smickrad när hon berättade för andra deltagare om att vi träffats många gånger och senast i Almedalen. Medan Anna Maria pratade om EU och mat så pågick ett bildspel och rätt vad det var så strålade en liten tjock tant med cerice lugg mot mig från väggen och folk glodde på mig. Bilden var från Almedalen och Anna-Marias utomhusföredrag där jag sitter utspilld på en trädgårdsmur.  Inga autografer skickas från Granntanten !

Nu skall jag sluta svamla och gå på Ladies After- Noon Tea - undrar om det är några damer där bara(förutom jag själv).

4 kommentarer:

  1. Hrmmmmm .. sitter det verkligen inte någon annan utspilld bredvid dig på trädgårdsmuren??? Lite fame and glory över mig också, tack!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst Anybody finns du med men blygsam som du är så ser man en kropp med en massa påsar framför och så har du kört ner huvudet i en stor väska. Mycket elegant där du ger nya perspektiv på liknelsen om strutsen som kör huvudet i sanden. Men som sagt elegant och med grace gör du det .Du har den blå klänningen( som matchade du vet vad, enligt mig) på dig. Du är min vackraste kompis faktiskt!

      Radera
  2. Jag gillar också Anna-Maria Corazza Bildt och tycker hon verkar vara en driftig kvinna. Jag förstår din känsla när hon kommer fram till dig så där. Jag har varit med om något liknande fast inte med A-M utan med Berit Lagerheim, en väldigt duktig kurator som gjort enormt mycket inom handikapprörelsen och då speciellt för föräldrarna. Hon är något av en idol för mig. Så jag kände mig också så där uppskattad en gång när jag mötte henne på en happening och hon presenterade mig för sina vänner som "min kära vän Christina". Dessutom har jag ett mindre angenämt minne från ett möte med samma Berit. Jag skulle vara värdinna och moderator för en grupp föräldrar där Berit skulle föreläsa. Det här var en söndag och vi hade konfererat både fredagen och lördagen innan. Av någon outgrundlig anledning så hamnade jag med en grupp på lördagkvällen där vi hade ett tequilarace. Hur kan man bara egentligen. Men som sagt där var jag och jag fick hjälpas upp på rummet. Hur det gick på söndagen? Jodå jag kom upp i tid och tog emot Berit. Men jag var väldigt rädd för att hon skulle känna min något dåliga andedräkt som var en rest från lördagskvällen......:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj då. AnnaMaria bjöd på vit vin , köttbullar och jordgubbar så det var ingen fara.

      Radera