tisdag 31 december 2013

Ingen årskrönika och inga nyårslöften

Så sitter man här på årets sista dag och vet inte riktigt vad jag skall känna. Kan det vara lättnad över att ha klarat livhanken i året som strax slutar eller ska jag känna förväntan inför året som skall börja? Hur omvärldshistorian blir kan jag nog inte påverka särskilt mycket, men kanske kan jag förändra min lilla värld så den passar mig och mina närmaste. Jag är inte så korkad så att jag inte tar råd i det fallet för man blir lätt hemmablind men ingen skall försöka stöpa om mig.

Vi var ute på stan idag - grått och nästan inga människor ute, kanske laddades det för kvällens övningar men vi var ute efter en god lunch på en kinesrestaurang som vi också fick. En buffé med tio olika rätter, dryck, efterrätt och kaffe för 90 kr var ett fynd. Nu har vi mest degat runt i slapparkläder för vi väntar inga besök direkt. Goda ostar ligger och blir rumsvarma på köksbänken, de kommer att smaka fint med cava och några kex och frukt. Troligen kommer vi som vanligt inte att vara vakna till tolvslaget men det är ingen katastrof - 2014 kommer nog att automatiskt uppenbara sig än då. Hoppas att det blir ett bättre än det som nu är på sluttampen. Jag vill ha ett härligt luftigt och roligt år, trots att det är valår önskar jag mig en ärlig politisk kampanj från alla håll och att alla nuvarande och kommande politiker kommer ihåg att de är förtroendevalda och skall företräda alla människor oavsett om de röstade eller ej.

Nu blir det en kopp tea och boken "Mannen som slutade ljuga" en fruktansvärd bok om vad man kan manipulera och styra omvärlden.

Jag ljög för en stund sedan - Jag lovar mig själv att inte köpa Aftonbladet, Expressen eller annan lögnaktig slaskblaska eller läsa dem på nätet. Var inne för en stund sedan på Anybodys blogg och hon har också slutat med dessa tidningar.

Nu väntar mitt tea så från mig till alla som är intresserad så säger jag: GOTT NYTT ÅR ! (och måtte våra barn få både lyckliga och rika föräldrar).

lördag 21 december 2013

Notiser från en överhettad hjärna

I min drömtidning där jag skriver alla artiklar, krönikor, ledare och givetvis är redaktör vill jag försöka skruva till det positiva. Här kommer några av dessa notiser och fullständigt sanna som jag ser det.

GUD GÖR HIMMELSK VÄRVNING MED EVIGHETSKONTRAKT
Tidigt igår morse blev det klart att vår vän AGA skall spela i Team Heaven och där kommer hon att tillsammans med Sankte Per vakta målet kallat Pärleporten. Hon kommer att vara en syn för gudarna där hon står lång och ståtlig med en insamlingsbössa i handen, matchdräkten kommer att vara hennes varma hjärta som är stort som en ocean. När hon inte tjänstgör i insläppet kommer hon att sköta bokföringen och då kommer alla att få ett stort pluskonto i godhetsboken. Gud du har gjort en kanonvärvning med AGA, en verklig toppning av laget - vi saknar henne men hon passar er perfekt.

JAN HELIN ÖPPNAR PUDELKENNEL
Jag började min ack så blygsamma bloggkarriär på Aftonbladets bloggportal och fick många bloggvänner som jag fortfarande har kontakt med både i skrift och i verkligheten. Tyvärr blev klimatet bistrare där och nu flera år senare har jag förstått att det nog var på en sådan här plats som en "hatsajt"etablerades. Stora drev samlades, man tog ära och allt av sina medbloggare, invektiven haglade och att ha borgliga värderingar var inte populärt. Det gick så långt att man fick ont i magen när man såg kommentarer hos vänner och sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag mejlade till Jan Helin och påtalade läget. Bland annat var det fritt fram att ge sig på människor i bloggen och offentligheten och politiken. Vi anmälde till Jan Helin och ansvariga på portalen utan reaktion. Ett stort gäng flyttade sonika till andra bloggdomäner, där man kan skriva och respektera varandra. I veckan gjorde Jan Helin en pudel efter att AB publicerat Johan Westerholms blogg som en hatsajt - han fick gå ut och be om ursäkt för att ha skämt ut denna bloggare. Skadan var redan skedd men en ursäkt levererades. Jag tycker det vore klädsamt med en ursäkt till oss andra som skrev på Aftonbladets egen hatsajt tidigare men det får vi säkert se oss i månen efter. Jag klarar mig bra men många goda skribenter slutade efter att ha hanterats mycket illa i ABs bloggosfär. Det behövs en hel kennel för att be om ursäkt - en utopi har jag förstått. Drömma har man rätt att göra i vilket fall.

PRAKTSVIN KORADES VID HÖGTIDLIGHET
Den årliga grisfotsfesten har ägt rum och eder Granntant är verkligen dekorerad nu mer. Jag är tilldelad SILVERGRISEN för mina insatser i klubben. Denna vackra symbol kommer jag att bära med stolthet till vardag och fest den är sällsynt men platsar vid alla tillfällen.

Det här är bara små axplock av sanningar eller sanningar ur min synvinkel. Själv mår jag hyfsat bra trots att jag förundras och förskräcks av hur Världen ser ut. Jag kan inte förändra mycket och allt ligger inte på mina axlar heller. Jag har fått underbara blommor levererade till min dörr och jul står för dörren. Vi tar en enkel stilla jul tillsammans med pappa, sedan träffar vi släkten i mellandagarna. Politiken tar paus till efter nyår, men jag själv promenerar varje morgon för att få gympa för kroppen - den stimulerar även skallen. Tänk så många kloka, dåraktiga men positiva tankar promenader ger.

Nu skall jag steka revbenspjäll och i morgon blir det köttbullar stekta i ugn samt skinkgriljering. Med det är allt färdigt och sedan blir det jul.

Ha det bra , alla ni som finns där ute och som faktiskt läser min blogg.
Eder Granntant -var ni än bor.



  

torsdag 12 december 2013

Grisfötter,stylister,hemliga gäster, svinerier och en liten flyttkarusell

Det är mycket som händer i min lilla värld och i en avsevärd fart. Vi hemsökte Anybody för ett litet tag sedan och det var himla trevligt i synnerhet som hon hade oanade talanger som stylist. Jag åkte hem med några urtjusiga kreationer som bara väntade på att bli burna av mig när rätt tillfälle kom.

För snart ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen här i staden. Det skulle vara en mötesplats för alla, ett ställe man kan ta en fika, kolla riksdagsdebatten på tv och ett ställe för medlemsvård helt enkelt. Det har funkat bra och jag har haft en del uppslag som jag förverkligade. 1:a Majtal med kaffe o gräddtårta efter, studiebesök till MSB och hemliga gäster har varit en del av de saker som har ägt rum. Varje onsdag sker något och förra veckan var det dags för en hemlig gäst att komma och berätta om sin verksamhet. Han är mannen som basar för stiftelsen "Blå Rummet" som gör en massa för sjuka barn och utsatta barn som behöver hjälp eller stöd av olika art. Stiftelsen förfogar över en loge i LL-Arenan så där sitter eller ligger barn och tittar på hockey eller konserter när det är sådana. Ett riktigt bra projekt som jag ville fler skulle få ta del av så det var hur kul som helst att den mannen ville komma och berätta om stiftelsen.

Med nyborstade tänder, nykammad och i en Gunilla Pontén-klänning (från Anybody) körde jag igång kaféet och gästerna var så nyfikna vem vår "hemlis" var och vad det gällde. Han kom och han åt sallad med oss för att sedan presentera sig och det han brinner för - då dök en "hemlis" till upp! Först kom två gossar med avsökande blick och en lockig svans i örat, efter dem klev Statsministern in! Fredrik Reinfeldt har pratat med mig, jag berättade om det jag startat och varför och att jag ansåg att det var bra medlemsvård. Han höll med mig och han skrev in sig i gästboken vi har på vårt kafé   sedan fotograferades vi och det blev ett mycket bra kort som inte jag kan visa för det är låst i moderatposten. Men vackert var det - han i grått och jag i rosa.
 När uppståndelsen lagt sig och Statsministern åkt fortsatte vi som vanligt och lyssnade till en eldsjäls berättelse om vad man kan göra för barnen som behöver det där extra som kanske inte familjen kan eller orkar med. En man som Lennart Åhs (hemlige gästen hette så) gör ett fantastiskt arbete för de barn som inte familj, samhälle eller sjukvård klarar av alla gånger. Om inte kan man avlasta från det svåra en tid.

Förra veckan gjorde jag min plikt som Lortgris, jag var med om att tvätta, klyva och koka cirka 100 kg grisfötter. Dessa fötter som står i ett kylrum, men skall serveras nu på lördag i Statts festvåning där KGB har sin årliga fotbehandling. Grisfötterna är den enda maten och sköljs lämpligen ner med vin, öl och snaps. Blanda aldrig alla tre för det tar död på den kulinariska akten d v s ätandet. Vi sjunger om grisar och särskilt om vår skyddsgris GRISELA mellan tuggorna. Den festen ser jag fram emot.

I vårt källarförråd, som är till för fem stora fastigheter och inhyst i grannhuset, har det varit rena dårhuset. Vi övertog två mikroskopiskt små utrymmen efter de som bott i vår lägenhet tidigare och allt har varit frid och fröjd. Nu är det inte så fröjdeligt längre, någon har försökt tyda koderna som sitter på varje nätdörr och kommit fram till att i stort sett alla hade fel utrymme. Vän av ordning fick därför igång en process för att alla skall flytta till "rätt" kyffe. Vi fick utrymma båda förråden, samtidigt som han som i 18 år haft "vårt" förråd skulle flytta till något som ingen visste var det fanns. Den grannen har kvar sina grejor i vår garderob men vi har vårt namn på den, samtidigt som vi är inneboende hos kille med det största förrådet - som han inte använder - men som har hans namn på dörren. Det här är mycket skrik för lite ull sa käringen som klippte grisen, men vi fick motion.

Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev igår. Jag skall åka till andra kommuner i länet och berätta om och hjälpa till med att starta upp fler Café M. Det var så roligt att jag hade tänkt rätt och att med facit i hand blev det en succé trots olyckskorpar som inte ville tro på min idé. Jag är barnsligt glad att det blir en lite kedjereaktion av något jag körde igång i våras. Men jag hade aldrig klarat det utan alla trevliga människor som hjälper mig på alla sätt.

Om 100 minuter går tiden för provvalet till kommunfullmäktige ut - undrar om jag kommer med på någon lista? I vilket fall överlever nog både jag och kommunen om det inte skulle vara så. Kanske är jag inte nog tjockhudad och utan vassa armbågar går man inte heller särskilt långt. Det ordnar sig alltid och jag kan nog sova gott så länge jag lever efter mormors motto: Krusa aldrig större skit än du själv är. Min mormor var klok hon!