fredag 30 augusti 2013

Jag kokar

..inombords när jag tänker på att min dementa pappa blev sittande ute i en rullstol i ösregn efter att hemtjänsten kört ut honom och sedan glömt honom där. Jag kokar ännu mer när jag tänker på biståndsbedömaren som sa att vi måste komma in med en ansökan om särskilt boende åt pappa trots att pappas god man skickat in en sådan för ett par veckor sedan. Nu har gode mannen varit i kontakt med denna biståndsbedömare idag och då "hittade" hon den (icke registrerad). Hon skall behandla den nästa vecka men först skall hon på kurs några dagar. Givetvis kan hon inte lova att pappa får permanent boende där vi vill - det kan ta flera år enligt henne.  Tröst är att ingen blir utkastad från korttidsboende, men sedan? Det är väldig skillnad på boende och boende trots allt.

Jag kokar sten som vanligt en gång i månaden så att inte Skaldjuret Gunvald får algblomning i sin lilla vattenvärld. Det ser lite lustigt ut men det blir fint i slutänden.

Jag kokar och förbereder herrmiddagen i morgon. Det doftar gott och det är skoj och faktiskt är det en underbar terapi att göra mat åt ett dussin rara män. Jag ÄR bra på mat, jag trivs med män och det jag gör är en kombination av två trevliga saker när jag dukar fram min middag. Tänk vilken tur jag har som får låna dessa karlar några timmar då och då.

onsdag 28 augusti 2013

I min lilla del av Världen är det sol och stillhet

Fruktansvärda saker händer runt om kring i Världen men jag har kommit till ro med mig själv i en turbulent omvärld. Jag är inte vaccinerad mot att man gasar ihjäl folk i Syrien eller att USA, England och Frankrike börjat att skramla med sina vapen. Inte heller är jag okänslig för att en dålig skolledning inte lyckades stävja mobbning och övergrepp utan att kalla det upptåg när äldre elever nollar de nya elever med misshandel och övergrepp. Det är tragiskt när man måste stänga en internatskola och skicka hem 200 elever för att  ingen stoppade "upptågen", men inget barn skall utsättas för övergrepp i synnerhet när det finns vuxna i närheten som skall kunna avstyra det. Mördarbakterier dödar människor genom att äta upp vävnader. Janne Josefsson pratar i TV om dålig asfalt som dödat trafikanter - det är mycket elände nu.

Här sitter jag trött för att det varit en lång dag men mår bra med att vara jag. Mannen i mitt liv sover uttröttad men nöjd för han är inne på tredje heldagen med sina studier i historia på universitetet. Han försvinner tidigt på morgonen med portfölj och rollator och sedan kommer han hem trött men glad. Jag själv mår gott efter att pappa kommit in på korttidsboendet i väntan på permanent demensboende. Pappa verkar mycket nöjd med livet, han äter bra är glad åt allt även om han inte känner igen oss. Det är lugnt och tryggt på boendet och personalen verkar tycka om det de gör och de gamla som bor där.
Den enda lilla tagg av oro är att vi igår fick veta att hemtjänsten drog ut pappa i trädgården utanför sin lägenhet och satt honom där i rullstolen. Han blev glömd där och blev sittande i spöregn tills en gammal dam i samma hus upptäckte hans belägenhet och slog larm. Tre dagar senare hamnade han på sjukhus. Man borde göra en Lex Sara anmälan, men ingen av oss orkar, det får vara även om det gnager inombords.

På lördag skall jag ha herrmiddag igen efter en sommar som inte var någon uppladdningstid precis. Det skall bli underbart härligt och jag har tänkt ut en hyfsad middag. Vad tror ni om en högrev som gräddstuvats med kantareller, hemlagat potatismos och en blandning av hemodlade brytbönor och morotsslantar. Efterrätt blir hemlagad fruktsallad med grädde, tre av de tolv herrarna har diabetes så söta efterrätter är uteslutna. Lämpliga viner serverar jag till. Kaffe, kaka, whisky/cognac och cigarr blir som vanligt avslutning men då får man aldrig glömma de trevliga samtal vi har. Vi avhandlar allt möjligt och omöjligt och det är underbart - jag ser verkligen fram mot lördagen.




DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/lundsbergs-rektor-godkande-krankning/

AB http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article17369819.ab

måndag 26 augusti 2013

Jag väntar på Kenneth och Lennart

När jag började i skolan så var mitt namn så vanligt så vi var tre som hette som jag. Det fanns även några som hette så men med Ann- före. "Alla" killar hette Kenneth eller Lennart förutom någon Ove i varje klass. Många namn dyker upp i olika cykler men ingen Kenneth eller Lennart så långt jag kan se.

Ove han var söt han och hade en morfar som spelade stora trumman i bruksorkestern. Alla småflickor dyrkade Ove och 1:a majtåget var enormt att gå i bredvid honom och strax bakom hans morfar. Drygt femtio år senare är Ove fortfarande snygg men att gå i tåget har för länge sedan mist sin tjusning - kanske för att trumman sköts av någon helt okänd för mig och sosse är jag ju inte heller.

Kennetharna och Lennartarna var lite busiga, hittade på hys och kändes lite farliga och vansinnigt spännande att vara i närheten av - mycket lockande med andra ord. Jag fick ingen av dessa gossar på fall och vet faktiskt inte om jag egentligen ville det heller mer än av farlighetstjusning. Min andre man hette förstås Lennart men han kom inte från min uppväxtort och var en trevlig man men i övrigt ingen med namnet Lennart eller Kenneth har tillhört min närmaste bekantskapskrets.

Det var nära att jag ljög lite, jag känner ju några Kenneth (vet ni att det finns en Kennethklubb som korar årets Kenneth?) som verkar vara trevliga härliga män av det jag märkt när jag träffat dom. Den ene bor i Dalby i Skåne är sympatiskt stolt över hustru och barn och verkar som han samlar bilar. Han bjöd på gott kaffe när vi dök upp oannonserat och han är välkommen till oss när han har vägarna förbi. Den andra Kenneth i närheten är vår landshövding en glad man som snabbt kommit in ruljansen och han sjunger gärna och bra också. Den enda lilla fläck på hans baner är att han är mas men det stör inte alls.

Som sagt när kommer det kort i lokaltidningarna av små telningar med text : Vår son Kenneth/Lennart föddes den 3 juli vikt 3850g, längd 52 cm. Det kryllar av Anton,Benjamin o s v, men inga Kenneth eller Lennart varför det? Det är dags nu att farfar eller morfars namn förs vidare och då kan väl Christina eller Monica bli populära namn på små flickor - vad tycker ni?

lördag 24 augusti 2013

Ett par för stora stövlar, ösregn och kantareller

När det var som värst och näsan bara stack upp över vattenytan när det stormade runt gamla pappa så ringde min ena bror. Han sa att vi måste ut annars dör vi inombords för att vi glömmer att andas. Vi bestämde oss att vi skulle mötas på parkeringen och jag plockade med mig mina gummistövlar. Stövlarna är tre nummer för stora men köpta till ett pris jag inte kunde motstå, med iläggssulor och stora raggsockor så skaver de bara aning i ljumskarna. Jag har sett att det är modernt att ha gummistövlar jämt och i alla väderlekar - kvinnor går runt i minishorts och gummistövlar på stan och i solsken. Sist jag var hos frissan så arbetade hon i kort klänning och blommiga gummistövlar. Mina stövlar är bara till för att jag inte skall bli blöt om fötterna.

Min bror och jag åkte ut i skogen och regnet öste ner något otroligt där vi vandrade runt i skogen och pratade, teg eller plockade kantareller. Herre min je ett sådant katarsis det var! Sjöblöta men med full svampkorg orkade  vi höja blicken , orka andas och ta till oss en bit av livet framåt. Jag kände mig levande igen.

Vi har äntligen varit på vårdplanering - min syster, pappas gode man och jag. Det var en strid på kniven men från tisdag kommer pappa till ett korttidsboende för att sedan komma till ett stadigt demensboende. Pappas katt har flyttat till min syster och trivs finfint. Jag(vi) känner oss befriade nu när vi ser en ljusning. En ljusning för oss alla inklusive pappa - jag kan andas igen!

onsdag 14 augusti 2013

Det kära gamla ekorrhjulet snurrar vidare

Pappa är på sjukhuset igen. Hemtjänsten såg att han inte orkade sitta upp utan när han blivit satt i sin soffa (på blöjor) så vek sig hans kropp och han föll på sida i soffan utan att orka upp. Hemtjänsten ringde mig och en ambulans så blev det som vanligt att vi skulle sammanstråla på akutmottagningen. Min syster som bor närmast lyckades få tag i en bil och hämtade upp mig. Pappa var mer än dålig och vad hemtjänsten inte nämnt var att hans ena hand var röd och svullen och gjorde så ont att han skrek rakt ut bara man tittade på den . Högra ljumsken gör så ont så att han inte klarar att röra benet och han har stora sväljsvårigheter.

Pappa är scannad och man hittar ingen ny propp eller blödning, däremot har han någon ordentlig infektion i kroppen så han får antibiotika intravenöst och smärtstillande därtill. Igår satt han uppe en stund men i övrigt har man vändschema med vändning varje halvtimme. Efter helgen räknas pappa som MFB (medicinskt färdigbehandlad) och då blir det kommunen som åter får ta ansvaret. Det är uteslutet att pappa kan klara sig hemma oavsett om någon flyttar hem till honom(nej det gör jag inte) så då blir det väl akutboende och nästan med hundra procent på boendet dit ingen vill - och ingen anhörig vill ha sin anförvant. Katten får inte heller följa med dit, fast honom har jag fått flera som erbjudit sig att skjuta trots att jag inte bett om det. Jag tillbringa för övrigt ca 3 timmar om dagen på buss för att mata, klappa och borsta katten Gottfrid som ingen rör så länge pappa är i livet - och det är mitt bekymmer ingen annans.

Min pappa skall dö som alla andra men det tar en onödigt lång tid för honom att göra det , hans kropp som är i uruselt skick vill inte släppa taget om det lilla förvirrade liv han har. Själv sitter jag på kvällen och planlägger nästa herrmiddag. Många tycker nog att jag är helt känslokall och det är ingen idé att förklara att jag måste göra så för att koppla av och bevara mig själv från livets vansinne. Hemskt eller hur? Jag måste räcka till för min man , min förvisso vuxna dotter och mig själv så då gör jag som jag gör.

Nu skall jag snart ringa kommunkontoret i pappas hemkommun och tjata om boendet - jag börjar bli bra på det.

lördag 10 augusti 2013

Skörd och politik

Att ha en trevlig kompis som överlåter skördandet på kolonilotten till mig då hon själv åker på semester det är ett riktigt njutningsmedel. Idag åt vi en mustig och fin grönsakssoppa som  var sagolik med ingredienser från hennes täppa - dessutom frös jag in en stor omgång soppa för framtida behov. Då jag spritade ärtor, skrapade rotfrukter och allt det andra, började jag tänka på politiken igen för allt handlar om politik här i livet om man tänker efter.

Om jag varit en bonde och kolonilotten varit flera hektar stor då hade jag fått stöd för odlandet. Då alla grödor är ekologiskt odlade så hade jag fått mera stöd  och dessutom har jag fått extra betalt för grönsakerna när jag säljer dom just för att de är ekologiskt. Risken är förstås att inget blir sålt eftersom det är så dyrt. Nu får jag inga bidrag och vill inte ha heller, men om det varit annorlunda så hade jag troligen fått något omställningsbidrag till hösten. Men om OM inte fanns hade katta varit kung och vi hade fått niga för henne, hade min salig mormor sagt.

På facebook och i andra medier så pratas det nu om nomineringar inför valet 2014. Jag är inte så insatt i hur processen går till i andra partier men det är väl inte så olika mot "mitt" parti tror jag. Man nominerar sig eller någon annan som man anser vara lämplig ledamot för kommun, landsting eller riksdag och hoppas att nomineringskommitén och provvalet utser de mest lämpade. Man skall skriva om sig själv och vad man brinner för och vill göra om man blir vald. Mina hjärtefrågor är många men jag fokuserade på de som var absolut viktigaste i mitt tycke. Jag tror faktiskt jag kan göra skillnad och göra någon nytta om jag får förtroendet från de som nominerar och väljer.

Att vilja arbeta politiskt har många orsaker har jag förstått bara genom att lyssna - de flesta vill kunna göra skillnad med sina insatser det förstår jag (annat vore för sorgligt) men undantag finns. Det finns de som ser det som en födkrok/yrke som man kan leva på hela livet andra som ett sätt att komma ut i Världen och träffa betydande människor. Detta gäller inte bara mitt parti utan även andra men det är lite otäckt när maktberusning är en stor portion i varför man söker sig till politiken. Har man dessutom inte glömt att man skall företräda alla de som faktiskt valde dig och även de som inte röstade på dig eller inte alls. Man skall vara klok också - hur i herrans namn man skattar det och vem som skall göra det undrar jag dock över. Vad består det specifika klokskapet i politiken i är min undran?

Jag är ingen vidare feminist - jag skall inte ha särskilda förmåner för att jag är kvinna och jag skall aldrig någonsin kvoteras in någonstans för att jag är kvinna men det hindrar inte att jag beundrar starka kvinnor och inte håller tyst om det heller. De i min närhet som jag anser vara sådana kvinnor vet om det för det talar jag om men det finns fler längre bort. Mary X Jensen är fantastisk på sitt sätt och stark, en kvinna som har ett stort rättspatos och som nu nominerat sig till riksdagsvalet, jag hoppas hon kommer in i riksdagen för där passar hon.
Den andra är min syster i anden Anybody - den enda annan kvinna som kan få mig att stanna upp och reflektera - hon är genomklok hon. Ingen kan analysera politiken som hon heller även om hon lika gärna skriver om vilsegångna duvor eller katter.

I morgon skall jag göra squashgratäng, sylta squash och något annat icke uppfunnet än där basen är squash. Det var väldigt mycket squash på kolonilotten som ni förstår, att tänka på politik var nog för att kunna glömma all squash som inte får gå till spillo. Recept mottages med tacksamhet.

Länkarna till kloka kvinnor i bloggosfären hittar ni här nedan.



ANYBODY http://anybodys-place.blogspot.se/

MARY X JENSEN   http://minamoderatakarameller.blogspot.se/

Det här är politik:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Politik

onsdag 7 augusti 2013

Politiskt arbete

Det är fortfarande högsommar men om några veckor är alla arbetsplatser fullbemannade igen liksom skolorna. Våra politiker i regering och riksdag kommer snart vara på plats och även folkvalda längre ner i hierarkin i kommuner/landsting skall snart starta upp höstens möten. Viktigt är allt arbete inför nästa års val som är i gång överallt och som skall ökas på och breddas åt alla håll och kanter.

Mitt politiska arbete är inte så stort, men engagemanget är lite större. Jag har inte heller ambitionen att försörja mig som politiker eller bli en politisk fixstjärna - det får andra göra. Jag lyfter en konungslig summa av cirka 500kr (efter skatt) för mitt arbete i miljönämnden per månad men ingenting för inläsning av ärendena som behandlas där - men det är lika för alla som inte är heltidsarvoderade. Man måste skilja på det även om gemene man inte gör det -" alla vet att alla sorters politiker öser in pengar till sig från skatterna". Vi som accepterat att vara förtroendevalda har också accepterat de ekonomiska förutsättningarna och att de är olika vad man verkar som, i vilken omfattning och var. Det går inte att jämföra äpplen och päron oavsett om det är inom politik eller inte. Viktigt är att man vet hur man ställer upp och varför och hur man kan supporta andra som är bättre lämpade för högre politiska uppdrag än en själv. Jag har mina favoriter till landsting och till riksdag - de kommer jag att göra allt för att jaga röster åt och prata för (det gör jag redan) när tillfälle gives.

Jag har kandiderat till landstinget med en personlig drapa om vad jag vill göra där, men chansen är nog minimal då många känner sig kallade och platserna är begränsade. Men vi får se och det är ingen idé att spekulera om hur det blir längre fram.

Har just kommit på att politiskt arbete är så mycket mer än de stora jobben, vi är många som gör det där som aldrig syns och ganska ofta inte heller får ut mer än personlig tillfredställelse och mat. Det skall inte föraktas för det är så otroligt kul att vara med på sin kant. Alla frivilliga som ställt upp på kongresser och möten, städare och valarbetare alla gör ett otroligt arbete för något de tror på (förhoppningsvis) och för att de tror på samma sak.

Mitt politiska engagemang är bredare än jag trodde när jag tänker efter : kampanjare, medhjälpare i diverse olika arrangemang. Jag har knackat dörr, delat ut vatten, nattvandrat e t c , e t c. Under våren startade jag upp en träffpunkt öppen för alla och som jag fick otroligt fin hjälp och stöttning med från så väl seniorer som mufar. Det blev faktiskt en succé även om det är jag själv som säger det som fortsätter i höst. Att vara ute och kampanja är mycket roligt, men det kan vara mindre roligt att vara den som är ansvarig (jag) för att kampanjfolket finns på plats varje lördag på gågatan. Det är svårt när vuxna tydligen inte har vare sig kalender eller tillgång till telefon , sakta blir det bättre kanske beroende på att ett val är i sikte.

Nu håller jag på med ett mycket viktigt projekt som inte alls många tänker på att det görs och vilka som gör det - vi är ett litet gäng som håller på och flyttar vårat kansli! Skitigt, varmt och smitfulla containrar till otroliga mängder skräp. Fördelen för mig är att jag var med och plockade ur köket och packade ner i massor med flyttlådor så jag vet var alla prylar är. Nackdelen är att tyvärr att köket som jag skall ställa in i på nya stället inte är färdigt än, faktiskt inte påbörjat en gång. Nu bär vi lådor, packar och slänger skräp - någon skall ju göra det och det är faktiskt ett sorts politiskt arbete det vi i fotfolket gör. Fungerar det inte på bottenplanet så fungerar det inte heller i takvåningen.

I DN idag kan man läsa hur mycket X-politiker tjänar och jag förvånas över att så många kommer från S, gör inte ni det?




DN  http://www.dn.se/nyheter/sverige/ex-politikerna-som-gor-miljonvinster/

söndag 4 augusti 2013

Jag skall dö

- men det är ju ingen hemlighet för någon. Allt som föds skall i slutet av sin levnad dö, det finns med i vårt dna. Konsten är att leva sitt liv under tiden man har det och så gott det går, det finns trots allt både gyllene dagar och gråväders dito.

Att jag kom att tänka på min förgänglighet kan bero på att jag var på begravning i fredags. Vi tog farväl av Stig som inte orkade leva längre, och det var precis vad prästen sa - han orkade och ville inte leva längre. Så skönt att hon pratade öppet om att vår vän och hans självmord. Förr fick en "självspilling" inte en begravningsakt i kyrkan eller vila i vigd jord utan i bästa fall grävdes de ner utanför kyrkogårdsmuren. Det förekom nog många och konstiga saker för att dölja självmord förr för att man skulle få begrava sin släkting på vanligt sätt och konstigt nog blev familjen också utsatt för "skammen" att någon där tagit sitt liv. Det blev en fin akt och förhoppningsvis och om det finns en gud så är han återförenad med sin livskamrat.

Lördag morgon läste jag morgonavisan och där stod min väns dödsannons och två annonser över gamla klasskamrater. Det blev förvirrande på alla sätt - dels för att det var oväntade dödsfall och för att jag inte kunde få in tanken i skallen att jag var lika gamla som dessa män som bevisligen var döda nu, ingen av oss var längre 17 år och på väg ut i livet. Det är lite rörigt i min tankevärld helt klart och inte blir det mindre rörigt av att jag inte tänker på döden dagligen den kommer när den kommer. Men nu vid livets middagshöjd så förväntar jag mig inte att dö riktigt än även om jag inte är rädd för döden. Nåja det blir nog bra med döden , den kommer när det är dags utan att jag grubblar över det.

Efter döden tycks vara ännu svårare att tackla för en del. I Södertälje vill kommunen dra ner på anslagen till de som får begravning på kommunens bekostnad och att man slopar gravsten till dessa. Jag tycker det är ett utmärkt förslag men en del sätter ett likhetstecken mellan att inte den döde slipper "fattigstämpeln" ens som död bara för att ingen sten finns på graven. Konstigt - fler och fler vill strös för vinden och det gäller alla samhällsgrupper. Min vän Anybody skriver utmärkt om det i sin blogg.

Slutligen vill jag berätta att mannen i mitt livs dotter gifte sig igår med sin Fredrik och de är nu på väg till Cypern på bröllopsresa. En gyllene dag för dem som jag hoppas de bär med sig minnet av livet ut.

Det blev en blogg om ytterligheter (precis som livet kan vara) så ta tag i livet nu och lev det. Nu skall jag fira mannen i mitt livs 69-åriga födelsedag. Grattis gubben min!


ANYBODY   http://anybodys-place.blogspot.se/2013/08/en-sten-med-mitt-namn-pa.html