Jag måste inse sanningen - det är för sent!

Den har hängt där i tre månader nu och den har fått en alltmer hånfull attityd som absolut inte fanns där när jag köpte den. I mycket god tid till Almedalenfärden köpte jag en fantastisk baddräkt i en färg som passade exakt till min kalufs. Den var så fin och passade perfekt som ombyte då jag inte använde min multineonfärgade bikini från Madrid. Gotland är en ö som ligger placerad mitt i en massa vatten och vi bodde dessutom i närheten av en bassäng enligt vår karta till boendet.

Hur många gånger fick jag visa mig för alla i Almedalen som en chockrosa delfin? Hur många fick se mig avverka alla kända simsätt på ett bedårande sätt i något så dyrt så att det borde förvaras inbrottssäkert? Inte en kotte har sett mig i den fina baddräkten utom mannen i mitt liv och han verkade måttligt imponerad av utsikten. Idag åkte baddräkten in i garderobslådan efter att ha hängt på en galge i badrummet sedan 8 juli. Vänta bara alla som inte tror mig - till våren skall jag simma ikapp med bävern i Klarälven! Förbered er på en skönhetsupplevelse utan motstycke ni som bor i min stad om drygt ett halvt år.

Det är nog för sent att ta in pelargonierna också för att rädda dem till nästa år - två frostnätter har inverkat på deras spänst och konsistens, de verkar snoriga att ta i, lika illa är det med squashen men där har den lömska snigeln varit och gjort lufthål. Det kunde dock varit värre men jag kommer inte på hur. Ja visst ja - jag har en man som är döende i höstförkylning, så han går runt i raggsockor och det blå ylleunderstället när han inte bara rosslar, snorar och hostar. Om ni inte vet så skall jag upplysa er alla, att en enda matsked hostmedicin som inte hamnar i munnen kletar ner en hel sängkammare. Om man moppar kletet så kan man polera golven i en fyrarummare med det och det blir heltäckande så att man kan applicera kattens päls i detta "klister".

Jag har varit på intervju inför provvalet och jag tror det gick bra - det var bara att berätta vad jag gjort i livet, vad jag ville med min nominering och vad jag helst ville syssla med om jag kom in i landstinget. Det blev som alltid geriatrik, palliativ vård och självmordsprevention för unga som jag tycker är allra angelägnast för mig. Mannen min han klarade sig säkert också jättebra även om han har andra intresseområden han vill satsa på än vad jag har.

Mina morgonpromenader fortsätter och linningen på alla mina brallor har blivit lösa och brallorna vill ramla ner, nu går jag i tights eller andra benkläder med knytband i midjan. Det är trevligt att promenera och jag tar ut svängarna allt mer och mer för turerna blir längre. Konferensanläggningen passerar jag alltid så jag fick lite religiösa vibbar under veckoslutet för KD hade stormöte där. En promenad som gav mig starka armar och tillfälle att svära så det osade var i lördags då jag skulle ha torgkampanjen tillsammans med min kamrat Pia. Den s k kampanjtunnan är säkerligen blyfodrad för att inte M:s hemligheter skall kunna avslöjas, tung och otymplig baxade jag ner den till staden gågata - det var inte kul! Jag var tyvärr tvungen att transportera hem den på samma sätt så nu önskar jag mig hett och varmt en tjänstebil, men det är nog små möjligheter att få en, obefintligt ärligt talat. Det var trevligt att kampanja annars, lite kallt men trevliga och intressanta människor att prata med. Jag ger oss oemotsagt MVG i mötesgenomförande.


http://change.com/se/lingerie/swimwear.html#isPage=1

Grågås eller kanske liten hackspett

Jag har svängt mig i ornitologins terminologi när jag skulle förklara hur jag sett ut under mina morgonpromenader. Det slutade med liknelsen om en kortbent flamingo sedan blir det bara värre och värre. Idag var min rosa dress så ofräsch så den åkte i tvättmaskinen och jag fick plocka en annan out-fit. Ljusgråa tights som är randiga på tvären i mörkgrått är snyggt men inte speciellt spännande i färgen och tillsammans med en grå hoodjacka blir det inte muntrare. Jag såg ut precis som en grågås förutom att häcken på mig inte är så stor i jämförelse med övriga kroppen som den är på gåsen. Det var inte kul att känna sig som en gås - jag upplevde mig till och med som tung och ovig när jag tänkte mig som en sådan fågel. Efter en tankesaltomotal lättade det dock för mig, hoodien drogs ned , min röda lugg kom fram och jag var plötsligt en liten söt hackspett. Jag seglade fram så lätt och fort som om jag hade vingar på min färd förbi huset där de flesta av högsta hönsen inom kommunpolitiken häckar (nu var jag ofrivilligt vitsig).I samma hus är stadens stora konferensanläggning där olika politiska partier brukar lägga sina riksmöten. I slutet av veckan kommer KD dit för sitt möte så kanske får vi se ytterligare en fågel vid Klarälven - den heliga anden har möjlighet att ta ett dopp där.

Nostalgi är inte mycket för mig men ibland dras man in i minnena av något som man inte hade en aning att man saknat eller visste kunde sätta igång en liten känslodarr inombords. En äldre gentleman passerade mig på gångbanan och doften av honom nästan knockade mig - han doftade så gott. Jag kunde inte  placera vad han luktade men efter några sekunder visste jag att han luktade "morfar", och då stod jag inför nya val. Antingen var det Le Coq mannen luktade eller också var det Aqua Vera för min morfar använde aldrig några andra dofter. Le Coq slutade man tillverka i mitten på sextiotalet så det var bara ett alternativ kvar : Aqua Vera. Konstigt att nostalgi kan förändra "doftkänslan" och minnet som hänger ihop med det -  jag trodde att Aqua Vera inte fanns kvar på marknaden och var en inbiten hatare av doften som sådan. När jag arbetade på långvården på sjuttiotalet hade alla herrarna en flaska Aqua Vera i sängbordet om de inte hade unga släktingar som förärat dem en flaska Brut. Usch så jag avskydde dessa två dofter, förmodligen därför att man blev överdoserad med dem för 40 år sedan. Nu gillar jag Aqua Vera bara för att det luktar morfar - undrar om mannen i mitt liv vill ha en "Vera" i julklapp.

I morgon skall jag intervjuas av nomineringskommitén inför landstingsvalet. Det blir väl frågor om vad jag tror att jag kan göra om jag blir vald, vilken erfarenhet jag har och hur jag tänkt mig att det skall ske. Nå ja - den som lever får se och det är ingen idé att ligga sömnlös för funderingar om det så nu slår jag mig medvetslös mot kudden så jag vaknar fräsch imorgon för min promenad.


Tillägg efter promenaden: Mer sällsynta fåglar efter Klarälven! Sveriges räddningskårer finns på konferenscentret CCC, alltså syns mängder av arten "den röde hanen" samlas i och utanför "Hönshuset". Det finns även några "röda honan" här om det blir dans antar jag. Kul med en sådan samlingsplats för sällsynta fåglar men synd att rikets snyggaste brandman Janne (sonen) från Alingsås inte var där.






http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5g%C3%A5s  


http://www.youtube.com/watch?v=wEE-mdiia60

https://www.youtube.com/watch?v=9A-yjB3Y5zA

Handsken är kastad!

Hösten kom över natten och det första tecknet på min morgonpromenad på det var att en mycket fin grå handske låg på gång- och cykelvägen. Jag är säker på att den måste vara tappad för ingen kastar väl bort en ny handske. Jag hängde den på en liten skylt som förbjöd hundrastning och hoppas den återfanns av sin ägare.

Jag hade besök för någon dag sedan av en utsänd från KGB och vi hade mycket roligt när vi planerade för höstens fotbehandling. Ni som läst mina bloggar ett tag vet att jag pratar om Klubben för Grisfotens Bevarande. Fotbehandlingen är höstens fest där vi frossar i grisfötter ingenting annat. Till kaffet är det också grisfot fast i marsipan och vi tilltalas med våra svinnamn - jag heter Gristina. På väggen hänger en tavla på vår vackra skyddsgris, en stilig sugga i korsett och nätstrumpor som blickar ner på oss med förförisk glimt i ögonen. Hon heter Grisela. Då jag fått titel Lortgris så är jag en av de lyckliga som skall koka grisfötterna till festen, det blir många kilo att koka men roligt att vara med och göra det. Undrar om det blir några nya fina grissånger att sjunga i år, vi har några duktiga "poeter" i leden som nog kommer att leverera sådana.

Ett föredrag som var mycket mer intressant än jag trodde har jag bevistat under veckan. Per Wirtén har skrivit en bok om Herbert Tingsten en legendarisk debattör och chefredaktör på DN efter andra världskrigets slut. En nihilist med en gigantisk dödsångest, en man som tvivlade på sina egna åsikter,  kedjerökte och drack mängder med Dry Martinis. Han dog av alkoholrelaterade sjukdomar annandag jul 1973 men är lika intressant som då, eller faktiskt mer intressant nu. Läs gärna boken, den heter "Herbert Tingstens sista dagar"!

Min pappa är fortfarande kvar på korttidsboendet och vi syskon har tackat nej till ett boende som han själv sa att han aldrig ville komma till (på den tiden han var frisk) och vi inte heller tycker pappa skall vara på. Man har rätt att tacka nej en gång men nu har biståndsbedömaren meddelat att kommunen har rätt att tvinga tillbaka pappa i lägenheten där han inte klarade att vara trots maximal hemtjänst. Jag är mycket arg men jag och min syster tänker läsa vård och omsorgslagen för denna bedömare i morgon för hot tycker jag inte om och i synnerhet över min pappa som inte en gång klarar av sitt larm. Vi vet också att pappa inte kan vara på korttidsboendet hur länge som helst men så där uttrycker man sig inte.

Flamingon flyger inte i skymningen här - den knatar på i gryningen med vackra dansmoves. I morse möte jag en räv som jag ett kort ögonblick tänkte bjuda upp men sedan tänkte jag om. En kortbent flamingo som tråder ut i fox-trot - en omöjlighet helt enkelt.

Jag vann över datorn! Nu är äntligen alla uppgifter inlagda till min egen nominering till landstingsvalet 2014. Hoppas att jag duger. Fel fel fel - klart jag duger.




SvD  http://www.svd.se/kultur/litteratur/stridbar-bejakare-av-moderniteten_8064294.svd

Varje fågel sjunger efter sin egen näbb

sa min underbart kloka mormor när jag var liten och inte riktigt lik alla andra ungar. Mormors ord bär jag med mig och använder åt mig själv när jag tycker de passar. Hos mig passar de alltid bara tillfället är rätt. Orden är egentligen väldigt allmängiltiga om man tänker efter. Om man ser sig i en grupp oavsett om det är en politisk eller kulturell eller någon helt annan gruppering så består den till syvende och sist av individer som ser (förhoppningsvis) saker på sina egna sätt även om man är överens i kärnan inom gruppen.

Nu har jag upptäckt fler tillfällen då mormors klokhet verkligen passar in - senast skedde det i arla morgonstunden denna dag. Jag har fått min julklapp så nu kör jag mitt morgonpromenerande med musik. Vad jag inte räknat med är att med små proppar i öronen som med en liten tråd sitter fast i en puttenutteliten radio i min ficka så är jag inkopplad i musiken och därför sjunger jag HÖGT. Tydligen kan detta framkalla vissa trafikproblem hos medtrafikanter, mannen på cykel som höll på att köra in i broräcket efter att ha stirrat på mig strax innan var ett sådant "problem". Möjligen var det kanske inte att jag sjöng duett med Nina Persson i Cardigans som störde hans cykelkoncentation, kanske kan det ha inverkat att jag hänryckt gjorde några dansmoves där på bron. Att dansa är faktiskt inte förbehållet fåglar som tranor som har dansparty vid Hornborgarsjön varje vår,  den kortbenta flamingon tar sig den rätten.

Bävern såg jag inte idag men den blir nog inte skrämd av lite sång och dans från mig och troligen hör den inget med öronen fulla med vatten. "Mitt" svanpar som jag följt i flera år seglade däremot förbi mig i älven och som förra året eskorterade de fem gråa ungar -en vuxen svan först, fem ungar och en vuxen svan på slutet. Vackert som bara den - men sångsvanar är det inte för de här bara väser när jag kommer nära.

Pappas hemkommun hade tänkt sig att skeppa faderskapet till ett demensboende som han alltid talat om att han inte vill till. Nu klarar inte farsan att föra sin talan så vi syskon har gjort det och vi är inte populära i den kommunen men struntar totalt i det. Vi bidar vår och pappas tid och väntar på plats på stället där de gamla verkar må bra. Olika är vi ungar men i den här saken drar vi till med lite floskleri. Enade vi stå - söndrade vi falla.

Ha en bra dag och måtte våra barn få rika föräldrar!

Personlighetsförändring hos en underskön flamingo med mycket korta ben

Jag förstår inte vad som har hänt mig, har jag umgåtts med fel sorts människor, drabbats av något virus eller har jag blivit skvatt galen? Jag har nu tre tidiga morgnar klivit upp ur sängen , tagit på mig träningskläder och tagit en promenad på cirka en timme. Jag ser massor av spännande saker njuter av att promenera i min egen takt och att vara människa. Märkligt att göra klart promenadklädseln redan på kvällen och se fram mot nästa dags promenad i mitt eget sällskap. Jag har ingen plan med promenerandet som att göra det för viktnedgång eller så - det är en kick helt enkelt.

Min favoritskräpmatsleverantör (vilket jäkla långt ord) är en pizzeria som heter Flamingo, en av bagarna där kallar mig för Mamma Flamingo på grund av min chockrosa kalufs. Namnet tilltalar mig något oerhört för jag tycker det är en vacker fågel. Min promenadklädsel innefattar en rosa jacka så om någon ornitolog rapporterar om en mycket kortbent flamingo som spatserar efter Klarälvens stränder tidigt på morgonen så är det jag som luftar mig och spanar efter bävrar i vattnet.

Det är skönt, jag är troligen galen men det är en trivsam galenskap. I morgon har mannen i mitt liv sagt att vi skall köpa en liten radio med lurar åt mig i julklapp. Vi köper inte julklappar till varandra men därför skall jag få en "utom tävlan" nu för han tycker jag är så duktig. Han är för gullig min luggslitne riddare och det gör mina vandringar ännu roligare.


http://www.youtube.com/watch?v=S8ZVgxMk8Z4       Salem El Fakir får mina fötter att dansa fram!

En söndagsmorgon så skön så den borde beläggas med lyxskatt

Jag vaknade tidigt denna morgon och hade en del pågående funderingar att bearbeta. En underbar sol sken genom fönstret fast det inte var särskilt varmt i luften. För att inte utsätta mannen i mitt liv 's skönhetssömn för störningar tog jag på mig lite kläder och gick ut på en promenad. Så fin och ren luften är på morgonen när inte så många varit i rörelse - det är lätt att andas och trevligt att bara gå där i sitt eget sällskap. Undrar hur man skall genomföra olympiaden 2020 i Tokyo, syrgasmask och syrekiosker i alla gathörn? Tokyo är känd för sin extremt dåliga luft och jag får inga lustfyllda känslor över att se folk ta ut sig i idrott och i så dålig luft - snudd på misshandel att utsätta någon för det.

Att vandra efter älven och fundera är utmärkt  och har man tur så får man se något trevligt som bävern simma förbi. Idag var det bäverdag så vattenytan klövs att hans nos och därefter  huvudet. Jag vet alla orsaker man radar upp för att anse bävern som skadedjur - och det struntar jag totalt i. En sådan fantastisk arkitekt det lilla djuret är och så elegant den avverkar skogen och fördämmer sina dammar. Jag är full av beundran inför denne byggare som bygger bostad från grunden utan en enda sexkantnyckel eller instruktion från IKEA. Måste jag åter födas någon gång vill jag gärna vara  just en bäver.

Innan helgen kom mer formulär för oss som kan tänka sig att kandidera till landstinget - vi lever verkligen i en värld där sociala medier äger - men frågan vem äger dessa medier? Den information och annat material som jag ombeds inkomma med varför skall det vara genom konstiga kanaler? En bild i färg på 400-500 pixlar vill man ha och jag får gärna göra en presentation av mig själv via Youtube. Konstigt jag har så vitt jag vet inte varken sökt till någon skönhetstävling eller Idol vad jag vet men kanske tar det skruv om jag rapar fram min kandidatanmälan. Pixlar är väl något som SD sysslar med men kan säkert ha fel där med. Man kan länka till sin blogg också och det är väl det enda jag är säker på hur det fungerar, en del tar avstånd från den men min blogg står jag för så den skall med . Undrar om jag kan få in ett snyggt kort på mig själv (jag är alltid snygg men ändå) i avsedd ruta och om en endaste en bryr sig. Knöligt värre är det för en teknisk idiot som jag och jag är inte ensam om att vara det men det underlättar inte min situation på något vis.

Jag har varit på after - work i stadens konferenspalats för några veckor sedan. Trevligt! En tallrik med de obligatoriska korvarna, kycklingklubba och några saker som jag inte kunde identifiera var goda men försvann snabbt ner i magen. Jag gillar Champagne så jag köpte ett glas , jag tog inte reda på vad det var men recensionen från mig lyder : aromen hade en intensiv doft av otvättad ankstjärt och smaken var helt komparativ med den doften. Det blir kranvatten nästa gång

Nu skall jag och en vän åka och lyssna på när vår riksdagskvinna Pia Hallström berättar om sitt arbete. Vi skall hämta Gullan Lindblad (en av Gösta Bomans flickor) på vägen så hon också kommer med dit. Mot Kil och Damernas Afternoon tea!

Makens smala lycka, Surögda Esters förvisning och min egen höstglädje

Nu har dagen grytt då tjockisen gick i pension - vår nya platt-tv har anlänt och den gamla i en modell i storlek som pansarkryssaren Potemkin har gjort sitt. Jag har försökt att ge bort den gamla som fortfarande fungerar av om den sköter kanalvalet efter eget gottfinnande, men tji fick jag. Den ligger nu i min favoritsoffa upp och ner och tar plats, ingenting annat.

Mannen i mitt liv har sedan igår fått en "arbetsskada" av alltför stort nyttjande av zapparfingret och är helt bedårad av den nya leksakens fjärrkontroll ändå. Ester är inte så bedårad av nya tvn då den gamla i alla år varit en perfekt liggplats och magvärmare för kattskrället. Esters tillflykt ja asyl är numer modemet till datorerna - det är varmt och gott men saknar bredden som gamla tvn hade, den nya är dock utesluten om hon inte vill hänga i krokig tass på baksidan av den. Min systerson plockade ihop vår plattis och ställde in allt som kan ställas in på den, instruerade mannen min och överlämnade två fjärrkontroller till honom och så var det klart. När gossen(nåja han närmar sig de trettio) åkt, upptäckte jag en fjärrkontroll till!!! Undrar verkligen vad den är till för, men vågar inte prova den men den kanske är till katten - vad vet jag. Vi har i vilket fall lagt undan den för kommande behov om sådana uppkommer.

Hösten är på väg och det luktar verkligen höst trots att dagarna fortfarande är varma. Rönnarna är fulla med bär och jag skall nog göra en del gelé av dom. Pappa är nöjd och glad på boendet, äter bra och personalen verkar gilla sitt arbete och det ger mig ro i själen.

Idag kom papper från Moderaterna som jag efter eget förstånd skall fylla i för att förhoppningsvis kunna ställa upp i Landstingsvalet. Jag skall fundera under helgen på formuleringarna. Jag fick en ursäkt och svar på en insändare jag gjorde i tidningen om att man serverade hårda potatisar till människor  på sjukhuset som inte kan tugga och svälja - för att "potatismoset tagit slut i centralköket". Det var skrivet i ilska när pappa låg inne där och jag trodde ärligt inte på något svar, men idag fanns det där från Områdeschefen på Landstingsservice, Landstinget i Värmland. Hon skulle se till att arbetsrutiner skulle säkras upp - betyder det att ingen som inte kan svälja får mos är det bra. Jag vill tro på det så hädanefter slipper alla patienter att få kost som inte är lämpad för dem. Kanske kan en lite insändare göra någon skillnad.

 Nu kryper kvällen närmare, jag skall göra något gott till mig och gubben, tina räkor till Gunvald och Ester och titta på vår fina tv : EN KANAL I TAGET!

Uppätet, urdrucket, undanplockat - och nu även uppsnofsad

Om någon har missat det hade jag herrmiddag i lördags. Jag har sedan senaste gången skaffat mig några nya extra bröder som smälte fint in i gänget och jag lyckades klämma in 12 personer runt bordet. Alla åt och verkade gilla det som fanns på tallriken och i glaset. Det blev god mat när man kokar mycket högrev i grädde och fina kantareller. Maten är viktig när man har herrmiddag men roligast är ändå samtalen vid kaffet och avecen. Vilka otroliga kopplingar det kan bli mellan folk man inte tror har något gemensamt när de har pratat en stund. En av mina brorsor visade sig ha fått ett av sina första arbeten  genom en annan av männen vid bordet - för fyrtio år sedan.
Varje gång jag har middag får jag så rara presenter - en burk med hemlagad marmelad, en påse potatis från torpet, bilder, whisky, blommor och böcker. Sådana raringar mina bröder är.

Jag börjar få rutin både att hålla middagar och att plocka ihop efteråt. Tallrikar och bestick fyller snabbt en diskmaskin medan diskhon fylls med glas. Servetter och linnedukar åker i tvättmaskinen och maken i säng. Medan jag diskar glasen går maskinerna för fullt och sedan sitter jag bara och njuter av att vara jag och kanske fundera på vad jag skall bjuda på vid nästa tillfälle. Jag tänker avslöja redan nu att det blir rotmos och fläsklägg som står på menyn och dagen är 19 oktober. De bröder som eventuellt läser min blogg  kan meddela intresse direkt till mig för tyvärr får jag inte ihop mer än tolv, tretton stolar (fast jag kan kanske låna av grannen förstås) det löser sig säkert.

Måndagar är gråa och tråkiga säger många i min omgivning men det tycker inte jag, inte den här i alla fall. Jag var ute tillsammans med min bror och drog pappa runt en sväng på samhället. Det var mycket trevligt och pappa trivs storartat i sin värld. När jag kom hem från den utflykten hade posten kommit och det var ett paket med till mig. En vän hade skickat en alldeles bedårande vintageklänning i grönt. Jag behöver akut ett stort mingel att visa upp mig i den. En sådan vacker klänning, modell och utförande värd att dö för. Jag har tur som en tokig faktiskt som har vänner som både vet hur jag ser ut och vad jag gillar OCH köper det åt mig.

Det börjar bli sent, mannen i mitt liv har gått till sängs med en historiebok medan jag bloggar och väntar på att höstförrådet av kålpudding skall gräddas färdigt i ugnen. Skall strax själv hoppa i säng men först skall jag titta på min vackra klänning igen.