söndag 21 december 2014

Mentalt marathon

Nästan framme - bara julen är över så.
Den här hösten har bara varit uppförsbacke på alla sätt. Mannen i mitt liv har gått igenom en stentuff cancerbehandling med allt vad det innebär. Vår gemensamma tjurskallighet har drivit oss och nu så går vi på uppföljningar av olika slag som provtagningar, datortomografier och läkarbesök. Landstinget frikort var fixat i ett nafs. Nu skall vänta några månader så får vi se resultatet. Det är oerhört jobbigt att vara inne i den här processen - den suger ur massor av kraft, fast väntan är värre. Väntan är så lååång och man ser inte slutet. Det som gäller är att leva i nuet och se det vi har här och nu och göra något bra av allt det braiga som finns.

Vi har adventsljustakar i alla fönster och det hänger stjärnor i tre av dem. Jag tycker det ser mysigt ut trots att det säkert är snart ett år sedan fönstren tvättades, men vem bryr sig? Våra tomtar står i små grupper här och där och myser och den svindyra ekologiskt odlade halmbocken ståtar på en plats säker för kattangrepp. Det ser inbjudande och trevligt ut utifrån trots att vi faktiskt inte skall vara hemma under julen.

Jag har packat i en vecka nu men blir inte klar ändå för jag är så trött men maken tror att jag kan allt så då kan jag väl det. I morgon bitti ringer klockan 04.00 för min lagvigda anser att man måst e ha tid på sig för att komma till tåget som avgår 06.13. Jag vägrar att öppna någon av väskorna något mer och jag kommer att sätta personligt rekord i att dra väskor. Den ena innehåller två stora glasade tavlor som skall gå till sonen som fyllt 50 och den andra till sonen som gift sig, den innehåller också två datorer. Den ena datorn skall en annan son lägga in program åt sin far och då får han den andra som tack. Andra väskan har jag klädombyten för oss två, dopgåvor till minsta barnbarnet och julklappar till resten av barnbarnen - det blir hur tungt som helst och maken kan bara hjälpa till med att köra en låda löjrom i rollatorkorgen. Tänk vad jag saknar gamla tiders stadsbud - vi hade fått ner bagaget till järnvägsstationen i en så kallad grisblink.

Oavsett om ni vill eller ej så får ni här vår lilla julrundtur i ocensurerat utförande: Imorgon åker vi tidigt med tåg till Göteborg och därifrån med pendeltåg till Alingsås där yngste sonen möter med sin bil. Han kommer bli förvånad över bagaget vi har med men med det åker vi till favoritsvågern och svägerskan och får frukost och lämnar löjrom till dem. Därefter åker vi med sonen till Växjö och tar in på hotell där.
 Dagen därpå kl. 11.00 så döps minsta barnbarnet Prinsessan Meja med pompa och ståt som tillkommer just en liten prinsessa.
Julafton kommer sedan och den firas hos sonen i Växjö med hans familj med allt vad det innebär av firande med god mat, umgänge och julklappar.
Juldagen checkar vi ut från hotellet och åker med yngsta sonen tillbaka till Alingsås där vi tar in på pensionat Fransson hos svågern och svägerskan över natten de raringarna.
Annandagen kommer nästäldsta sonen och hämtar oss för att vi skall hälsa på honom i Gråbo. Sedan åker vi till Göteborg för hemresa .
Även om jag tänker positivt så känner jag mig dötrött redan och längtar redan hem till soffan, katten och en kopp tea.

Nu tänker jag bara bra tanker så går det utmärkt - trots allt har jag en man med en utmärkt rollator, det är inte så långt till taxiplatsen och andra har lyckats dra tyngre lass än jag ska göra. Förhoppningsvis har vi mycket mindre att dra på hem eftersom mycket skall delas ut under dessa dagar och vi har undanbett oss julklappar.

När det känns tungt och grått så kan man göra en förnyelse i hemmet för det piggar upp enligt Pyssel-Ernst - så det har jag gjort. I onsdags köpte jag en ny turkos Mirakelmopp då den gamla tagit slut efter trogen tjänst. Nu står den i badrummet och lyser upp med sin granna färg men inte fasen ger den någon känsla av förnyelse inte - Ernst hade som vanligt fel.

Jul blir det och därför önskar jag alla som läser mina litanior en riktigt GOD JUL!
Efter helgen så går det förmodligen lite lugnare till i livet, inget speciellt är på gång utom något som kallas extra val i sandlådan Sverige. Det tar vi då  och på återseende.

fredag 7 november 2014

Remisser och behandlingar

Jag har inte så mycket till övers för vår regering men för cirka en månad sedan så såg jag vår sjukvårdsminister Gabriel Wikström säga något som jag genast tog åt mig och tyckte var toppen. Han sa att 2 miljarder skulle läggas in för att snabba på inom cancervården. Från 2015 skulle man dela ut 500 miljoner om året för att komma till målet "från remiss till behandlingsstart inom fyra veckor". Vilken bra tanke men tyvärr så är det väldigt långt till den verkligheten för så mycket spelar in när det gäller sjukvård över huvud taget. Vad är det för sorts cancer man har? Hur skall den behandlas? Vilket skick är du i? Vart bor du? Vad för sorts behandling finns det att tillgå i den lokala sjukvården? Hur många patienter finns det i cancerkön och framförallt - finns det nog med personal som kan möta anstormningen?

Något annat jag undrar över är vad ministern menar med remiss - vilken av remisserna som snurrar runt patienten och vad menas med behandling? Alla diagnosticeringsbesöken är det behandling eller vad? Många laboratoriebesök har gjorts, biopsier (punktion av tumörer) för att få reda på vilken sorts tumör man har i kroppen. Röntgen på olika sätt för att kontrollera eventuell spridning av tumörer samt storlek och hur den sitter i förhållande till andra organ - är det behandling? Jag vill kalla dessa för processer för undersökningar inte behandling.

För att försöka beskriva vad jag tänker om den vackra idén som sjukvårdsministern har och varför jag inte tror den är realistisk som får ni nu läsa om mannen i mitt livs cancerresa med mig bredvid.

Jag var i Almedalen för tredje året i rad och vid telefonkvittret med maken på torsdagmorgon sa han att han hade så hemskt ont i ena benet. Han är ingen gnällspik men han hade så ont så han hade ringt vårdcentralen och fått tid med en gång - det är trevligt med en privat vårdcentral där man känner sina patienter och tar dem på allvar. Läkaren där undersökte maken noga och blodprov togs för att kolla blodbilden då det inte kunde uteslutas att det satt en blodpropp i benet. Doktorn skrev sedan en REMISS till akutmottagningen på sjukhuset. Där var gubben min både torsdag 4 juli och fredag 5juli, det skrevs många REMISSER till röntgen och ultraljudsundersökning samt fler blodprov . Undersökningar från topp till tå gjordes också vid dessa besök ändå var det bara början.

Tisdagen den 8 juli var det dags för ultraljud av makens spiror som mynnade ut i att han fick betyget "väldigt snygga vener" och inte en tillstymmelse till propp - otroligt skönt att få veta. För att kunna utesluta att en propp kanske passerat ändå så blev en datortomografiREMISS skickad. Den undersökningen gjordes av en rumänsk läkare den 29juli. Ett bifynd gjordes då - en tumör i höger lunga!

En REMISS gav en tid på Lungmedicin en vecka senare och vi fick träffa en lugn och fin läkare från Bulgarien  som förklarade och visade bilder på den otäcka inkräktaren som slagit sig ner i makens lunga. För att kunna få bort tumören så var gubben tvungen att åka till Örebro och gå igenom en PET/CT på Nukleärmedicin där och även göra en lungbiopsi. REMISSER blev skriva  till de två undersökningarna ,så den 26 augusti åkte vi till Örebro och var där en hel dag. När vi åkte därifrån hade jag en radioaktiv man i bilen som inte skulle umgås med små barn eller gravida på några dagar på grund av den injektion man givit under undersökningen med en isotop som var tumörkänslig.

Lungbiopsin gjordes den 2september av en lettisk läkare, men tyvärr kunde man inte få något bra cellprov för ett revben satt i vägen. Det gjorde jäkligt ont enligt en tapper man trots att läkare sa att det knappast kändes och ingen bedövning kunde ges in i lungan.

Åtta dagar efter biopsin var vi åter på Lungmedicin men fick en ny läkare då vår läkare hade semester och var i Bulgarien. Alla undersökningar var klara och nu skulle det bli behandling anpassad efter tumören och gubbens allmäntillstånd som gav vid handen att det skulle bli strålbehandling för han skulle inte klara att man öppnade bröstkorgen. En REMISS skickades samma dag den 10 september till Onkologmottagningen och vi skulle höra av dem inom 14 dagar.

Fjorton dagar kom och gick men ingen kallelse eller något hördes från den mottagningen. Jag började att ringa och efterlysa tid , kallelse eller ett livstecken men inget hände. Det var inte så roligt att höra att remissen inte fanns, att man väntade på provresultat eller fler undersökningar trots att vi visste att allt var gjort och fanns där. En dag tröttnade jag och på min vanliga morgonpromenad gick jag till sjukhuset och meddelade vem jag var och att jag ville ha tid för behandling åt min gubbe. Under över alla under så fick jag prata med en läkare och hon satte upp en tid under sin egen jour två dagar senare. Mera blodprover behövdes så det blev labREMISS och sedan var mannen i mitt liv inskriven  för strålbehandling.

För att få denna högintensiva strålning behövdes en del förberedelser så 20oktober var maken på onkologen där man gjöt en specialvagga som han skulle ligga i under strålningen, punkter tatuerades på hans kropp och han vägdes och mättes. Sjukhusfysikern räknade ut stråldoser och i en broschyr med allt man kunde behöva veta (eller inte veta) om behandlingen stod tiden för första strålningen.

I går den 6 november och gubben min gjorde debut i strålkanonen, det var en fantastisk känsla att äntligen vara framme vid BEHANDLINGEN. Tänk att stå utanför en dörr där en strålningsvarning lyser och tycka att det är skönt! Jag såg på en skärm där Kalle låg i vaggan med sina armar sträckta bakåt över huvudet i en timme medan strålkanonen cirkulerade runt hans bröstkorg. Det var vackert  faktiskt och efter helgen är det ny strålning på måndag och onsdag.

Vilka människor vi har träffat och vad tacksamma vi skall vara för alla inom vården och i synnerhet för att så många med utländsk härkomst kommer och arbetar hos oss i Sverige - utan dem stod vi oss nog slätt.

Tänker ytterligare på Gabriel Wikström och hans visioner - kanske är jag extra känslig för ord eftersom jag är personligt engagerad. Jag vill nog ändå ha lite mer beskrivet vad han menar med remiss och vad han avser med ordet behandling. I övrigt skall all vård som är livsnödvändig och ger ett gott livsinnehåll givetvis få kosta.

Nu blir det en lugn helg om inte Surögda Ester hittar på något, men risken är inte så stor så ha det gott för det tänker vi ha. Bakar kanske en mjuk pepparkaka - men först steker jag strömming till gubben och katten.



lördag 27 september 2014

Här slängs ingen handduk in!

I varje boxningsmatch har de två boxarna minst en sekonder i sin ringhörna. I pauserna smörjer, peppar och tar denne hand om sin adept. Sekondern har att se till att bevaka sin boxares välbefinnande så att i en ojämn match där inte domaren avbryter matchen när hans egen boxare får stryk för att motståndaren är så mycket starkare, se till att skydda sin kämpe - han kastar in handduken i ringen för att avbryta matchen. Det är ett bra sätt att se till att någon inte massakreras.

Mannen i mitt liv - Den Luggslitne Riddaren har fått en ful utmanare då Cancern kastat handsken och utmanat honom. Det finns inga bra val så vi har tagit emot utmaningen för att vi måste - alternativen är ändå sämre. Vi har varit på olika undersökningar, Mannen som den utmanade och jag som sekonder. Tur att vi är ett team och känner varandra och jag vet inte om vi har någon nytta av att jag är så sällsynt tjurskallig men det kan kanske vara till någon nytta i den här processen. Tumören sitter i lungan och behandlingen skulle bli strålning för kirurgi skulle inte vara möjlig.

Vi har väntat på tid på onkologen för remiss var skickad och besök där skulle vi få inom 14 dagar. De dagarna har kommit och gått så jag ringde igår och frågade varför inget hände. Först hittade man inte remissen sedan påstod man att man väntade på provsvar vilket inte är möjligt då alla prov är gjorda och svaren skickade med remissen. Jag blev sur, arg och ledsen när sköterskan förklarade att sådant här händer ibland. Tänk jag skiter fullständigt i om det sker, jag är så enögd och egoistisk så jag vill inte höra sådant när det gäller mannen i mitt liv. Tumören växer och tid är något som kan vara en bristvara så en tid då behandlingen kan påbörjas är faktiskt något som vi har rätt att kräva! Efter helgen kommer jag att ringa eller hemsöka onkologmottagningen och vara riktigt besvärlig . Vi tänker inte vänta tills nästa remissrond om någon vecka, ett besked är vad jag ska ha åt oss.

Jag är nog en konstig kropp men jag hamnar ofta i sekonderrollen både frivilligt , påtvingad eller för de känslor jag har för någon. Här ska det peppas pushas och stöttas - det gäller ju mannen i mitt liv. En dag i taget funkar fint som strategi så det kör vi i fortsättningen också. Vi har massor med saker vi skall göra i höst och till våren så nu behöver vi komma igång, inte bara stå i startblocken.

Hösten har kommit fort här så jag har planterat pelargonerna i krukor så de skall flytta in. Resterna av tomatbushen och bönrankorna är borttagna. Det börjar se lite kalt ut runt vår altan och snart skall utemöblerna ställas ihop under sin presenning. Träden runt oss är ännu gröna men det rör sig nog bara några dagar så faller löven. Med hösten så kommer snart Wermland Opera's stora program Trilogin och den skulle jag så gärna vilja se med maken. Får cykla förbi och kolla vid teaterkassan om det finns biljetter.

Nu skall jag kolla min ugn, då jag hade köttfärs i frysen och köpte billig vitkål blev det massor med kålpudding. Bra mat att frysa in för framtida måltider och gott är det också.

torsdag 18 september 2014

Jag är inte död - det är min dator som avlidit i koffeinchock

Jag har varit valstugekommandora hela den långa  valsäsongen och det har varit mycket intressant, jobbigt och givande. Hur valet gick eller kanske inte gick och vad det blir av den här virriga soppan som nu är vete fåglarna så jag tänker inte ge någon analys från min synvinkel på politiken. Här kommer på en lånad dator drapan om vad som kan hända i och runt en blå valstuga på torget i min stad.

Jag flyttade in en regnig dag och startade omedelbart ett blocköverskridande samarbete med S. Partiet ägde nämligen torgets enda piassavakvast som var guld värd men gärna lånades ut. Första dagen byggde dessutom S sin friggebod på plats och det regnade verkligen "dogs and cats" så jag servade med kaffe från vår stuga. För den gesten fick vi överjordiskt goda bullar som byggnadsombudsmannens fru bakat. Skam att säga hade S godare godis också - mjuk kola doppad i choklad går inte av för hackor.

Till vänster om oss hade Kommunistiska arbetarpartiet hyrt en marknadsbod som de aldrig använde så den brukade jag torka våra blöta mattor i under nätterna. Kommunisterna dök dock upp och intog den gemensamma scenen då och då. Floskler och klyschor haglade över oss med beskrivningar på oss som överklassvin, gödda av bidrag och arbetares svett. Fredrik Reinfeldt liknades vid en rabiessmittad hund och andra trevligheter, man undrade till slut över att de bara iddes hålla på. Sista veckan satte man upp ett partytält och kurade i , strömmen av väljare trampade inte ner dem där de satt och försökte se ilskna ut.

Stugor växte upp runt torget och snart var alla partier representerade i olika byggen även Fy men de hade en rosa husvagn. De lokala partierna SiV (sjukvård i Värmland) och Kvastpartiet var där också.

Så många fantastiska människor jag har pratat med, statsråd dök upp och talade eller hjälpte till med valarbete och mycket gamla vänner och ovänner dök också upp. Jag har delat ut broschyrer, nyckelband eller sadelskydd till cyklar, öst ut kaffe och karameller - och pratat politik och annat. Med valarbetarna i vår stuga tog vi emot massor av skolklasser som skulle ha svar på frågor för sitt arbete om valet. Till slut kunde man på frågorna dra slutsatsen från vilken skola de kom från. Från vanliga väljare kom  frågor ur hela registret - ekonomin, pensioner, skolor, vård och det som berörde deras liv och tankar. Ibland kunde man förklara eller reda saker som missuppfattats. Alla blev kanske inte övertygade om att vi hade rätt åsikter men vi pratade med alla som ville prata med oss. Jag blev bara rädd en gång och då var det en välklädd man som med iskall lugn stämma talade om vad han skulle vilja att jag skulle råka ut för med vår syn på flyktingmottagande. Han röstade säkerligen på Svenskarnas parti utgår jag ifrån efter det samtalet.

Kuriosa frågor fanns det en hel del också - en röst hängde på om en av våra riksdagskandidater möjligen var barnbarn till en prost. Så var fallet och där satt en röst. En liten fin dam ville ha svar på om Reinfeldt var turk? Hon hade noterat att han rakat sitt huvud - troligen för att dölja sitt svarta, vågiga hår som var typiskt för turkar, samt att han hade turkiska ögon. Jag förklarade att det var mer sannolikt att han rakade bort håret helt enkelt för att det såg bättre ut att ta bort allt då han var tunnhårig i övrigt. Hon gick inte att övertyga om att inte vår statsminister är turk utan avslutade med att han var nog adopterad från Turkiet. Var och en blir salig på sin tro sa mormor så man får hoppas att tanten blev nöjd i alla fall.

Något som man ser i valrörelsen är alla de ensamma, de som kommer varje dag sitter två timmar, dricker kaffe och länsar karamellskålen och mal på tomgång med alla som orkar höra på. Jag hade en äldre kvinna som kom två gånger varje dag under EU-valet och krävde uppassning på alla sätt - hon fanns på torget nu också men hon hade fler att sprida sina gracer hos nu. Det är sorgligt när några valstugor skall vara platsen för ensamma att bli sedda på. Det är också sorgligt att man till slut varken kunde känna empati eller sympati för dessa varelser som gick emellan, lade sig i samtal man förde bara för att de var så ensamma.

Idag har jag avslutat min tjänstgöring med att knäskura valstugan, jag fick till och med bort kaffefläcken som bevisade att någon råkat hälla kaffe i min dator. Jag kommer aldrig mer att knäskura ett golv som är obehandlat - aldrig. Mina knän är inte gjorda för det inte heller mina naglar som jag fått så fin fason på.

Nu skall jag lämna tillbaka datorn och ila iväg till kommunfullmäktige (som åhörare). Ni hör snart av er Granntanten - ni blir aldrig av med mig. 

fredag 1 augusti 2014

På rymmen!

Mannen i mitt liv fyller 70 år på måndag så nu rymmer vi. En lagom stor resväska, rollator och gåstavar plus en väska med blandat kollijox blir vårt bagage när vi med en fräsch bilatlas kör iväg mot nya äventyr. Några utsorterade spännande saker skall vi beskåda och samla in tankeglitter från att njuta längre fram. Det skall bli underbart att tanka positiv energi och njuta av det som livet ger även om vi inte är på rymmen många dagar.

Surögda Ester har öm omvårdnad av sin ordinarie kattvakt och allt annat i vår värld sköts av vår nya inneboende - han tar ingen plats utan ger oss utrymme för det lilla i vardagen som är så viktigt. Att andäktigt sätta i sig skörden av sockerärter (4 ärtbaljor) i skymningen på altanen eller skörda körsbärstomater i mängd är underbart. Igelkottsspaning eller att kolla bäverns simning är rogivande liksom att se alla spänstfenomen ta ut sig på utomhusgymmet på andra sidan älven med oss som åskådare är precis lagom träningsinsats för oss.

Inneboende går under namnet "De små tingens gud" eller Herr Positiv och han tar över ruljansen med trygg hand. Vi åker i gryningen och vet att när vi kommer hem så sitter säkert vår osynlige vän på altanen med bäver- och igelkottskoll, alla blommor blommar lite extra och ännu fler tomater lyser röda.
Vi hörs om några dagar om inte vi ser något remarkabelt på vår resa som jag måste berätta om - nu börjar vårt äventyr.

tisdag 8 juli 2014

Jag tror jag lider av posttraumatisk Almedalssyndrom om den diagnosen är uppfunnen

Nu är jag hemma och har även slagit ner i verkligheten med ett magplask, det är helt underbart! Vad är en interimsambo i Almedalen mot min egne luggslitne riddare i Karlstad - det går inte att jämföra hur trevlig den tillfällige sambon än är. Toppar man Karlstadfalangen med en sällsynt sur gammal katt då blir det solklar hemmaseger. Ni tycker nog att jag är tokigare än vanligt när jag nämner vad som var det skönaste att få se i lägenheten men det var dörrarna in till våra två toaletter! Efter att under en vecka stått i olika köer till många sorters toaletter för att när man äntligen fick en sittplats upptäcka att det saknades kanske toapapper, tvål eller pappershanddukar eller samtliga tre. Som småbarnsmamma en gång sitter ränderna ännu i så i min handväska finns såväl pappersnäsdukar som våtsavetter så jag klarade mig. Hemma har jag egen tvål och handduk men inte förrän nu uppfattar jag det som lyxigt. Tjusigaste bekvämlighetsinrättningen i Visby finner man vid stranden på den stora kongress och eventbyggnadens bottenplan, dörrarna lyser rosa när det är upptaget och det finns levande blommor på bänken. Tråkigt nog stänger man oftast där kl.18.00

Maken tittade på Annie Lööf sista Almedalsdagen på tv medan jag satt på färjan mot fastlandet. Han sa att hon gjorde det bra så det tror jag på. Hennes del i Alliansens presentation var utmärkt när de stod Östra centrum och pratade om de satsningar som skulle göras inom infrastrukturen och byggandet bland annat. Det var synd om henne som hade sista dagen för sitt tal för när jag såg Almedalen de sista två dagarna av min vistelse kunde jag höra Olle Adolphsson sjunga: "Jag går omkring i mitt Pompeij i bland ruiner.....". Det här var förstås Visby och rosorna doftade - men öde och full av ruiner är staden.

Jag har minglat med riksdagsmän och fikat med både kommunala och landstingsvalda från olika delar av Sverige men lik förbaskat så är  det de vanligt ovanliga människorna som stannar i mitt sinne, därför vill jag berätta om dem. Det är troligen för deras skull som Almedalen har en sådan dragningskraft på mig och för att vi nördar hittar varandra i alla lägen.

Dagny Carlsson denna krutgumma på 102 år är en underbar liten dam och som världens äldsta bloggerska är hon inbjuden av Bloggplats H12 som hedersgäst nästa år och henne vill jag gärna träffa igen.
Den mycket vänlige men bestämde vakt som kollade mig skall jag inte beskylla för att vara från SÄPO när jag tänker på vart vi var - så klart att han var från Gotland Yard.
Tänk en eftermiddag tillsammans med "Grodmannen" på ms Sigrid och att utveckla våra intressen om Gölgrodor vs Bombina-grodor (klockgrodor) det kan bli hur spännande som helst, eller vad tror ni?
Kenneth Winsborg och hans fru hade varit kul att umgås med länge i Almedalen men med deras engagemang när det gäller bilismen och kommunikationer för alla vart man än bor fanns inte tiden, vi får fortsätta umgås på facebook.
Min märkligaste bekantskap var i slutändan den cyklande brittiske gentlemannen som prydde huvudknoppen med en riktig cykelhjälm i tovad ull. Han var helt lyrisk över denna ekologiska skapelse om än något excentrisk - en trevlig man att fika med som jag kanske träffar fler gånger.
Min "bror" som jag skrattat mig hysterisk med och åt när vi jämfört vår egen nördighet med varandra.
Man kan inte heller glömma att ta med två  starka kvinnor som verkligen bjöd till, Beatrice Ask bjöd på hemlagade våfflor och Marit Paulsen egna köttbullar. Jag gillar båda dessa damer.

Nu är jag i det stadie då jag skulle utbrista i ett "Aldrig mer!" när jag tänker tillbaka på det oändliga promenerandet på Visbys trånga och backiga kullerstensgator samtidigt med en miljon andra besökare.De von oben- politiker jag råkat bumba in i har jag inte heller någon längtan efter eller långa cykelturer på oanatomiska velocipeder.

Troligen är jag tillbaka i Almedalen nästa år för man skall aldrig säga aldrig men precis nu så känns en utfärd till ICA som nästan en oöverkomlig utfärd. Jag tror faktiskt att jag inte är unik när jag säger att Almedalen är stället jag älskar att hata.Viktigast är nog ändå att Almedalen skall njutas i små doser annars  blir man förgiftad.

Snälla Anybody följer du med till Gotland under Almedalsveckan ? Vi njuter den i minimala doser och jag lovar att vi inte skall tälta på Donners plats.

lördag 5 juli 2014

Men hur tänkte du nu Janne?

Som jag tänkt så var jag i Almedalen i tid för att höra på Jan Björklund men innan dess var det återlämning av cyklar och en liten tackturne till Bloggplats H12 och Telias Glashus som blivit små favoritställen att ladda upp/ner både sig själv och mobilen och datorn. Som vanligt blev jag lurad av Aftonbladet med deras annons i gratistidningen Almebladet. På grund av det fina vädret så bjöd de på gratis glass från GB mot en kupong på sidan 24. Trevligt tyckte jag och tog en tidning och rev ur sagda kupong. Snart hoppade sig bekymren sig över hur man skulle få denna glass för ingen kiosk ville göra det. Ett gäng från KRIS sonderade terrängen och det visade sig vara så att man skulle uppför den djävulska backen som går från Donners plats, vidare hela Hästgatan upp, ut genom Öster port och in i Öster Centrum och DÄR KÖPA EN NY AFTONBLADET för att få en glass. Jag vill inte ha någon Aftonbladet och en glass som inte är gratis utan en sorts bilaga till tidningen, det blev ett besök på Guteglass för en ärligt köpt glass istället.

Såg ni Jan Björklund idag - live eller på tv? Han gav oss en gripande kvinnohistorisk lektion när han berättade om sin farmor född för 130 år sedan och om Selma Lagerlöf som första svenska kvinna att få Nobelpriset. Han berättade om Irina som startade sin firma "Hemänglarna" i Karlstad och mottot för detta var Feminism utan socialism. Fyndigt och väl pratade han i ämnet men jag är lite trött på pratet om feminism, det står mig upp i halsen faktiskt. Det känns nu som ett rent modeord som skall anammas av allt och alla utom tack och lov Fredrik Reinfeldt,

Efter det så föll det sig naturligt för talaren att prata skolfrågor och vad Alliansen uppnått eller tänker sig uppnå i framtiden. Ett riktigt bra tal och väl framfört men vart tog era ord i Fp vägen om försvaret? Vårt försvar har ni alltid haft på agendan, men inte nu - varför då? En sak till käre talare hur kan man stå och tala om den rödgröna röran iförd en skjorta som just var en rödgrön röra?

I morgon lämnar jag ett nästan öde Almedalen , kvar är nästan bara Annie Lööf och hennes tappra skara. Jag längtar hem till gubben och katten, bort från den plats som kallas "det årliga kosläppet för politiker". När jag är hemma skall jag blogga om intressanta människor jag mött under veckan, men nu släcker jag lampan och sover.

Kom ihåg att: Vi består till 70% av vatten så troligen är vi bara gurkor med ångest.

fredag 4 juli 2014

Om någon säger Vinster-I-Välfärden, Riskkapitalist eller Feminist så skriker jag

Alla media har tagit upp gårdagens tal av Reinfeldt medan min dator lekte med "error"- Det känns som om det kan kvitta att jag också skall skriva om honom, nu drygt ett dygn efter talet. Allt av intresse är redan skrivet så jag kör igång med dagens alla bu och bä.

Vi cyklade ner till Almedalen efter att vi givit oss själva en hel timmas sovmorgon och det var inte dumt alls. Vi skippade gratisfrukost för en hemmadito på mjukost och torra bullar med kaffe till. Målet för vårt trampande var Anders Borgs ekonomiska seminarium. Rustad till tänderna tog jag plats och hörde på finansministern, en dansk ekonom Per K? och Nordeas Annica Winth när de förklarade och spekulerade om många olika aspekter på det med finanser och ekonomi. Hade tänkt mig att nypa en kram av finansministern efteråt men då nöp Säpo mig istället så jag fick legitimera mig och berätta var jag kom ifrån och sedan gick jag därifrån. Blir nog inga fler kramar där.

ms Sigun har fått en syster som heter ms Sigrid och nu har jag tittat noga på det skepp som skall frakta kärnavfall. Det var ett mäktigt fartyg med dubbla skrov och rigorösa bestämmelser. Vet ni att den sällsynta gölgroda bara finns på ett ställe i Sverige? Det lärde jag mig i dag och platsen är där nya Forsmark skall anläggas. För att inte utrota grodorna har man byggt nya gölar och även vägar dit så att grodorna tar sig dit för man får inte handgripligen förflytta dessa amfibier. För övervintringen har man byggt grodhotell - alltihop funkar jättebra både för tekniker och grodor. Jag hade en jättespännande jämförelse med en man som arbetade där om just grodor men jag slog ett slag för klockgrodorna i Skåne som han också visste mycket om. Man kan allt ombord på Sigrid.

Kvällens talare Jonas från V eldade sig inte lika varm om staten och kapitalet i år som det förra men jobbig med sitt manta om riskkapital och vinster i välfärden är han verkligen. Jag vet inte vad han saggar om när han pratar om kollektiv som skall driva vård och omsorg t ex. Ska vi ha vårdkolchoser och skolkolcher eller vad menar han? Har han inte sett hur bra det går för kollektivet COOP eller konsum - drivs med förlust år efter år av sina medlemmar, det vill säga av alla oss som har ett medmerakort. V tror jag konstigt nog har de yngsta anhängarna om man ser i publiken runt scenen, och fullaste. Något som de kan är att tjata om vinsterna i välfärden och riskkapitalister men jag tror inte de lyssnar på vad de säger själv för då skulle de själva inse orimligheten i sina ord. Jag klarar mig utan någon rödgrön röra men vi lever i en demokrati så vi ser hur det går till hösten - jag tror vi vinner om än knappt.

Om ni visste hur lugnt och stilla Visby är när de stora elefanterna har dansat färdigt, dessutom är den mycket vacker denna Hansastad men ack så backig. När Reinfeldt talat färdigt i torsdags så packade man ner otroligt många montrar och stånd för olika föreningar och intresseförbund och folk bara försvann från gatorna. Idag skall vi höra på Jan Björklund och sedan gå på Fornsalen. Det blir en varm dag.

torsdag 3 juli 2014

Gudrun Schyman är värre än den"error" som drabbade mig och datorn torsdags kväll

Först av allt så svek jag inte mina kära läsare igår, minglade mig inte plakat eller försökte ta igen min sömnbrist med att däcka i min sköna säng. Efter Fredrik Reinfeldts tal lade helt enkelt datatrafiken ihop och budskapet blev ERROR för mig.

Kortfattat var det ett M-ycket bra tal, enormt bra framförande, och knökfullt med folk. Det var nog publikrekord och dessutom är jag partisk eftersom jag är moderattant. Har ätit våfflor vid Beatrice Ask rosa husvagn också.

Vart man än vänder sig i Almedalen i vilken  debattarena eller cirkustält så nog står Gudrun Schyman där och orerar. Hemskt tycker jag även om jag ser och hör att hon är skicklig - det är nog bara biodlarföreningen hon inte har talat på - men det kommer nog också.

Fyllig och mer information om gårdagen kommer med dagens krönika sent ikväll, nu måste jag göra mig iordning för den viktigaste dagen under almedalsveckan : finansminister ANDERS BORG talar!
Outfiten blir blommig klänning med lämpliga tillägg och jag siktar som vanligt en trygg kram av honom. Han är den enda mannen som jag skulle anförtro min privatekonomi. Nu ilar jag!!!

onsdag 2 juli 2014

Miljöpartist så trist men feminist javisst

Man kan undra vem som lagt lugnande i Åsa Romsons tea idag? En så tråkig och sövande föreställning som hon hade i Almedalen har jag sällan skådat. Förra gången hon stod på den scenen sprutade hon ilska, nästan hoppade jämfota då hon ordsluggade åt alla håll och kanter. Då tyckte jag hon påminde om en pitbullterrier men nu hade hon livfullheten hos en 18 årig kastrerad labrador. Givetvis skall miljö stå på agendan när en miljöpartist pratar, det gjorde hon med besked och hon svepte med feminismen, jämställdhet och en dutt unga flickor som lider av psykisk ohälsa samt syriska flyktingar .Det var det hela så jag undrar stilla vad gjorde Romson av deras käpphästar om skolan och skatterna till exempel?

Romson försökte lyfta sig genom att skämta om Alliansens stridshästar som nu bara var envisa åsnor. Likaledes "skojade" hon om att hon på vägen till Almedalen hittat den tröja som Fredrik Reinfeldt haft på sig när han besökte sopstationer runt om i Sverige och lärde om miljöarbete. Detta var 2007 och tröjan hittade hon i en papperskorg på Stockholms central idag. Visst kan Centralen vara lätt sunkig men tröjor som hittas där efter sju år finns inte kvar i sinnevärlden en gång. De här små krystade skojigheterna fick henne i jämförelse med Stefan Löfven honom att framstå som en riktigt munter spjuver. Det här är politikens egna dödgrävare. Jag är ändå tacksam att inte Magister Fridolin var den som stod på scen och föreläste för oss fattiga syndare, hade det hänt hade jag nog gått bananas och bitit någon ekologisk miljöfacist - hårt!

Nu är deras "five minutes of fame" i Almedalen över för i år och det känns skönt- Är det någon som vet var miljöfacister köper sitt nagellack? Åsa R hade ett mörkt nagellack när hon stod på scenen och det måste väl vara ekologiskt odlat och utan kemikalier för att skydda miljö och hälsa? Vad tar man bort lacket med sedan, aceton är helt uteslutet för det har man i Becel istället. Stålull eller rasp kan vara ett alternativ men jag vet inte.

Usch så grå och nedgrottad jag blev av det här partiet så nu blir det myspys och självhävdelse för resten av skriveriet.
Många och bra seminarier har det blivit under dagen, gratisfrukosten var färsk och fin, solen sken och jag har fått en ersättningscykel istället för den förstörda. Mitt nya fina chockrosa nagellack sitter som berget och passar mitt hår, jag har sett en mycket packad politiker före kl.11 men berättar inte vem. Leijonborg släntade förbi mig och såg oförskämt pigg ut - kan bero på att ögonbrynen var nyansade. Idag har jag hjälpt till i moderatmontern, träffat vår kulturminister och sist men inte minst så mötte jag Dagny Carlsson igen. För precis ett är sedan träffade jag henne, en ekorrpigg kvinna som då var 101 år gammal . Hon var ansedd som världens äldsta bloggare då och nu är hon alltså ännu ett år äldre men verkade spänstigare än då. Hon kom ihåg mig och Anybody från förra året - störtläcker pantertant, en sådan vill jag också bli!

Kvällen avslutade jag med att mingla på FPA (Försvars Politisk Arena) och har nu insett att försvaret har dåligt med pengar. Att ta 60 spänn för ett litet plastglas med vitt vin var ovanligt får man säga (något lite bjuds man på vid mingel) så jag beställde en 33a Loka för det facila priset av 25 kronor. Den var vältempererad runt 18grader C. Någon innovativ jäkel hade som snacks rullat in creme fraiche i skinka , därefter ströddes hackad gräslök över. Annan variant på snacks var samma creme fraiche men ovanpå en brödbit och hackad gräslök på toppen, Fiffigt eller snarare ofiffigt. Jag käkade gräslöksvarianterna och svepte min dryck medan Björn Eriksson letade fotbollshuliganer eller något - sedan cyklade jag hemåt i natten.

Torsdag är det moderaternas dag i Almedalen då kommer jag att göra mig ännu vackrare än idag för att sköta spaningen åt er kära läsare. Det är viktig att vara ärlig så jag erkänner att det kan ligga något i att Anders Borg dyker upp då - ni vet han världens sexigaste finansminister. Lite färgad av att det varit MP idag så säger jag bara: En kram av Anders Borg är den enda förnybara energin jag behöver!

Lite skönhetssömn nu och sedan en ny fantastisk dag med bara spännande saker. Er Granntant i smeten - vacker alert och alltid på G. Nya avslöjanden och insidertips kommer att skoningslöst avslöjas av er blygsamma informatör..  

tisdag 1 juli 2014

Som marimekkogardiner när jag var ung

var hela bakgrunden smyckad på almedalsscenen när SDs Jimmie Åkesson höll sitt tal idag. Riktigt snyggt och på något sätt framhävande hur svenskt det partiet är. Motsägelsefullt - absolut, men lik förbaskat en skicklig scenografi. När anhängarnas jubelrop blandades med burop och visselkonsert tackade Åkesson för att så många var där och verkade glada att se honom. Inledningsvis undervisade han oss om att SD inte var rasister, om svenska hjältar som kämpat mot rasismen och om att de inte är invandrarfientliga heller. Efter det beskrev han sitt besök i ett flyktingläger och de gripande livsöden han fick ta del av där för att sedan berätta om vad SD tänkte göra för svenska folket. Snyggt frieri till de äldre och pensionärer blev det av det, då han förklarade hur eftersatt åldringsvård kunde berikas med pengar som nu användes till felaktig flyktingpolitik och bistånd. Pensionsskatten ( denna konstruerade politikernagel) den lovade Åkesson ta bort. Enkel operation att göra det eftersom den inte finns från början.

Jimmie Åkesson skrämmer skiten ur mig med sitt upplägg och med sin retorik - han serverar sin politik så skickligt så att de som är missnöjda säkerligen sväljer den som medicin mot sitt eget elände. Jag ryser både invärtes och utvärtes när jag tänker på vad SD kan göra med min framtid, men det gör inte att jag gillar att man delade ut tygväskor från Normaldemokraterna med trycket JIMMIE ÄR ETT SVIN. Saken blev inte bättre av att man tagit dit en livslevande gris - döpt till Jimmie. Undrar vad djurskyddet säger om det?

Mina seminarier idag har varit om stadsbyggande - Per Schlingman startade där och det var intressant. Biodling var också kul och turen ombord på fartyget Karlskrona var inte dumt heller. Moderatkvinnornas mingel och senare även stora moderatminglet fick avsluta kvällen.

Vill inte skryta eller så men jag har även snackat med intressanta kändisar (konstigt nog bara Karlar) men det kommer i mina memoarer.

I morgon tror jag att Arla skall få bjuda mig på gratisfrukost innan jag minglar vidare i Almedalen.

måndag 30 juni 2014

Jag reclaimar den rosa färgen

Det finns förolämpningar och förolämpningar i livet och idag var jag en hårsmån från att verkligen  bli det som är så modernt - kränkt! När man blir påhoppad av vilt främmande människor för att de ser en liten tjock tant med rosa hår och därmed föresätts vara en medlem av Fi. En sådan otrevlig slutsats gjorde mig så rasande så jag meddelade i amper ton att : 1 nej jag tillhör inte Fi och kommer aldrig att göra det heller. 2 Jag är inte feminist heller - i alla fall inte den sorten som man menar i allmänt tal. 3 Jag är moderat , men tänker inte färga håret blått för det - det är jag alldeles för ung för. 4 Ingen hade talat om för mig att den rosa färgen bara var något för Fi och My Little Pony. Härmed deklarerar jag att jag återtar rätten att bära rosa utan att etiketteras som någon annan än mig själv.

Trevlig dag i Almedalen i övrigt, seminarium om de politiska partiernas framtoning i media och hur de presumtiva väljarna påverkas av de såväl positiva som negativa artiklarna. Intressant på många sätt och bra presenterat. Ett annat seminarium var om innovation och där pratade min facebookvän Sven-Otto Littorin, tänk han kände igen mig och jag fick en kram. Det gillade jag skarpt fast det kanske inte är politiskt korrekt att göra det, en sak jag fullständigt struntar i - jag gillar personen Sven-Otto nämligen. Örebro universitet med Grythyttans matakademi hade ett gott mingel med sjövilt goda snittar och alkoholfri drink. Smarrigt!

Kvällens talare i Almedalen var KDs Göran Hägglund och det var ett bra tal tycker jag. Han är en bra och sympatisk talare och talet var med god retorik och hade bra substans. Visst hade han som vanligt en hel del ordvitsar som han lade i ett block men det han sa i övrigt var på allvar. Det inger förtroende när en politiker gör som Hägglund och tillstår att man gjort saker fel eller inte riktigt ordentligt men verkligen vill göra något åt det. Han pratade om sitt partis kärnfrågor på ett mycket bra sätt - han inger förtroende helt enkelt och jag tycker om honom. Hoppas att KD klarar kvalgränsen i valet med mer än 4% för jag tror vi behöver det partiet.

Hoppas verkligen att den som sabbade min lånecykel ikväll får ett plågsamt loppangrepp - det är verkligen inte roligt att gå en halv mil för någon som är vilse i pannkaka redan från början.
Nu är jag trött och skall sova , vi hörs imorgon säger er Granntant i Almedalens mingel. 

söndag 29 juni 2014

Så mycket bättre

blev det inte idag i Almedalen trots att "så mycket bättre"-stjärnan Miss L värmde upp åt Stefan Löfven inför hans tal. S-ledare inledde knackigt med en ljum gröt bestående av just inget annat än  left-overs ur politikens kylskåp .En sådan anrättning blir inte bättre av att kryddas med käcka tillrop om bröder och systrar som skvätts över med en dos hemkokt feminism. Att karln saknar karisma rår han inte för men det hade inte varit fel med någon bättre talskrivare.  Kvällens föreställningar blev bara en trött föreställning om och av en grå sosse även om jag nästan hörde lite stöveltramp i bakgrunden.

En liten fråga stannar dock kvar i mitt huvud efter kvällens tal och det var om hur alla saker skulle bli bättre NÄR sosseriet tar över , oavsett om det var kvinnolönerna, arbetstider eller situationen i skolan -man åtgärdar det i samarbete med facket? Varför det undrar jag och funderar samtidigt på om den kära tvångsanslutningen till partiet skall ingå i det pangerbjudandet. Jag kanske bara är nojig men det står jag för om det är så.

Almedalen är sig lik men otroligt mycket blötare än de andra gångerna jag varit här. Troligen har Gotland fått hela årsnederbörden under ett stackars dygn. Jag och mitt ressällskap har hört intressanta seminarier och även minglat. Inför minglet blev jag fotograferad som Almedalens coolaste frisyr och har blivit intervjuad av tidningen Land av samma orsak. Det är tydligen så när man ligger på topp men jag står ut med att kändismingla som jag är, även med Ylva Johansson - man är ju en ödmjuk typ som ni vet.

Innan jag somnar så skall jag avslöja en hemlis om NWTs politiske redaktör : Han är ute och cyklar i politikens tjänst. Vi delar boende och kommunikationerna är urusla så vi har hyrt cyklar för att ta oss fram och runt till evenemangen. Misstänker också att redaktörn är smygfeminist för han trampar runt på en damcykel.

I morgon skall jag lyssna på Göran Hägglunds tal på kvällen och besök flera seminarier som jag anmält mig till. Rapport kommer på allt jag ser och hör - serverat på mitt sätt som alltid. 

måndag 23 juni 2014

Ber om ursäkt - alltihop är mitt fel

Tänk förra veckan vilket underbart väder vi hade. Solen sken, luften var varm och det var underbart att vara ute trots att mesta tiden gick åt att vattna rabatterna. Våra odlingar artar sig utmärkt, bär, tomater, bönor och potatis kommer att få skafferi och frysbox att digna under markens gåvor när vi tar hand om dem. Livet leker när det känns på det viset.

Förra veckan köpte jag mig lite kläder eller små kläder får man kalla det, för det var linnen och korta  shorts. Hemma insåg jag att trots att linnena var rejält urringade var det riskfritt att jag på något vis verkade ekivok i min exponering av bysten - jordens dragningskraft hade flyttat ner tuttarna rejält. Oförskräckt fortsatte jag att prova de nya shortsen och de var verkligen korta. På unga tjejer med långa kalvben och skrattgropar på knäna är de säkert jättesöta men om man är begåvade med taxben utan smilgropar men med skrynkliga lår då är det nog kört. Mannen i mitt liv så dock att shortsen satt fint och att jag nästan fick en midja på köpet. Jag tog det som en komplimang även om jag några sekunder övervägde att dra in hans kvällsmat för de orden. Nå ja - nu har jag i alla fall fyra nya linnen och två par shorts i modern tappning.

Efter alla vedermödor med mitt sommarmode behövde jag lite avkoppling och letade reda på min bikini från Madrid - neonfärgad, blommig och inte använd på många år. Jag älskar den fast den mest är till lyst så den åkte på i ett huj. Våra garderober lider nog av fukt så bikinin hade krympt en aning men det gör inget på en insynskyddad altan och i en Baden-Baden. Fram tills dess jag klev ut var dagen perfekt men sedan hände allt - jag är ledsen för det som hände men det är som det är.

Jag klev ut genom altandörren, vek ut mig i solstolen och solen försvann! Den har varit borta sedan dess och dessutom byttes värmen ut mot regn. Långa funderingar har fått mig att inse att denna väderkatastrof beror helt och hållet på mig och ingen annan. En något rundhyllt soltörstande granntant i för liten bikini, då blir det helt enkelt överbelastning på nätet och då går en säkring.  Nu i semestertider är väl elektriker en bristvara även för vädergudarna men vi får hoppas att vi får en fungerande sol framöver.

Om och när solen och värmen återkommer lovar jag att nalkas den iklädd blommig burka för att skona er från fler väderkatastrofer. Solning kommer bara att göras av mina fötter - en i taget. Bikinin kommer bara att användas när jag dansar slöjdans för maken sena nätter inomhus.

Förlåt mig - ska aldrig göra om mitt stora misstag, jag gör ständigt nya istället.

fredag 20 juni 2014

Doft av kaprifol

Under gårdagens morgonlunk sneddade jag över en innergård då jag omvälvdes av kaprifoldoft! En vägg var full av klängande kaprifoler och det doftade underbart. Jag sniffade och njöt och plötsligt så slog det mig att det var årsdagen då "Flickan som skrattar i vinden" dog. Hennes älsklingsblomma var just kaprifolen och hon med hennes gröna fingrar såg till att vår furstukvist var helt överväxt med dessa blommor. För första gången på 15 år föll jag inte ihop av smärtsamma minnen utan kände ett stilla vemod över att hon inte fick vara med oss mer än de 21 år vi fick tillsammans. Plötsligt kom jag ihåg knasiga saker hon gjort och skrattade för mig själv medan jag gick vidare med blomdoften i näsan.

Tänk att jag efter så lång tid kunnat släppa alla om och men och idealiseringar om min förstfödda men döda dotter. Jag vet när jag påbörjade min resa från dödsältande till att se annat och främst då min andra dotter "Den Vackra Fru Johansson" - det var en natt i Almedalen då Anybody började fråga mig om henne och fick mig att använda min inre spegel och se på mig själv och de levande runt mig. Hon öppnade en dörr och jag gick genom den. Lite smärtsamt har det varit men mest befriande - mycket befriande faktiskt. Tror inte jag tackat Anybody för att hon är så klok men jag hoppas hon förstår.

Vi har återtagit den 19 juni från döden! Det är helt sant för så är det, den äldstes dödsdag är den yngres födelsedag. Orättvist kan man tycka men på något vis stal storasyster sin lillasysters dag genom att dö den dagen. Nu är det nog, vi åkte och firade dottern med tokiga presenter, pajer och tårtor. Det blev hur trevligt som helt fast labradoren Bruno var lite besviken över att varken tårtan eller paketen var till honom. Dottern min är en härlig människa och jag kan gå genom eld för henne även om det inte behövs, det gör hennes man Herr Johansson så bra.

Det blir en stilla midsommar här hemma för oss för mannen i mitt liv har ont i sitt lår. Vi tillbringade en dag på vårdcentralen och sedan på ultraljud för att man trodde han fått en propp i benet. Det var inte det men inflammation i kärlen. Det går över men skall medicineras och smärtsamt är det.

Om någon som läser detta tar en nubbe till sillen så gör det - men sätt er inte bakom ratten efteråt! Det finns inget som motiverar det! Inget ! Liv är alldeles för dyrbara för att riskera - ditt eller någon annans. Låt bilen eller nubben stå för midsommar blir det i alla fall.

måndag 16 juni 2014

Det måste ha blivit något fel här!

En tid har mitt liv varit som en kasse apelsiner - om ni kommer ihåg då affären körde driver med att man kunde fylla en kasse med så mycket av den frukten som fick plats och betala bara tio kronor. Man stoppade i mer än mycket och bar försiktigt sin "trofe" bort till kassan, betalade och gick ut. Trettio sekunder senare jagade man oranga bollar på parkeringen eftersom kassen kollapsat och spytt ut sitt innehåll på marken. Det enda man kunde göra var att fylla baksätet på bilen med frukten för att få hem den. Många veckor senare hittade jag gamla apelsiner under framstolarna och den sista trampade jag sönder med gaspedalen. Så överfyllt har livet varit som den där fruktkassen som köptes för länge länge sedan.

En hektisk vecka kunde starta med att jag fick frukostfrämmande kl.07.00 för att sedan hämta en hyrbil som skulle ta oss till närheten av Göteborg för examensfest för en nybliven sjuksköterska. Dagen därpå startade vi tidigt från det stället för att komma i tid hem till Karlstad för nationaldagsfirande. Vill för allt i världen inte missa Försvarsutbildarnas musikkår (läs Hemvärnets musikkår för det hette de förr) och välkomnandet av våra nya svenskar! Vi hann och fick kaffe serverat av kommunfullmäktige medan vi fick höra ett spontant och rörande tal av en man med ursprung från Syrien berätta om hur lycklig han var att vara svensk. Jag blev tårögd av hans ord.

Dagen efter var det dags för Pridetåg där vi gick för allas rätt att vara de människor vi är. De flesta politiska partier deltog och även Svenska kyrkan som mycket riktigt påpekade "störst av allt är kärleken" på sina banderoller. Det enda budskapet jag var lite skeptisk till i sammanhanget var djuraktivister som påpekade att många minkar dör för att vi vill bära päls.
Fjärde dagen var Konstföreningen som jag är ordförande för på utflykt till Spinneriet i Borgvik där Lennart Nilssons vackra bilder från Ett barn blir till är utställda. Underbara bilder och en fisksoppa i restaurangen värd att mörda för.
Lämna tillbaka bilen och två små sammanträden blev det dagen efter.
Organisering av kampanj i samband med vattenlangning under Stadsloppet samt inköp av materiel till detta fyllde ut delar av återstoden av veckan. Avslutningen var ett roligt vattenhivande till ca 4400 löpare som sprang 1  mil eller en halvmara d v s 21 kilometer - vilket team vi var och vad blöta vi blev! Att folk blir törstiga är en sak men vilka drivor det blir av tusentals vita plastmuggar men de plockades upp innan vi stängde vårt stånd efter sista löparen.

Igår gjorde jag ingenting mer än hjälpte till med att transportera överblivet material till kansliet samt tömma och vädra vattendunkarna - i övrigt var min agenda tom??? Även idag var det tomt i almanackan så jag tog mannen i mitt liv med mig till kommunfullmäktige för att höra på när budgeten spikades för nästa år. Troligen har jag en skruv lös men jag tyckte det var helt normalt jag.

I morgon blir det mer normal lunk igen och redan tidigt på förmiddagen skall jag till frissan för att få ny stuns på min flamingofärgade hårman. Röda Korsstyrelsens möte blir det sedan. Onsdag hålls säsongens sista möte i Miljönämnden och torsdag fyller min dotter Den Vackra Fru Johansson år.
Under midsommar skall jag bara vara till även om det känns konstigt.

Jag har en liten uppmaning till mina vackra medsystrar : VÅGA VARA HUMLA! Vid de flesta evenemang har man tilldelats en t-shirt för att visa tillhörighet med en grupp eller parti. Det är modernt igen att ha formsydda tröjor för de som har getingmidja, tyvärr är vi som inte har den midjan  så eleganta i den designen, man ser mer ut som någon travat donuts i en hög och trätt över en kondom. Jag förespråkar vida humleformade tröjor i alla lägen - gör inte ni det. 


onsdag 28 maj 2014

Pride trodde jag betydde stolthet

När jag cyklade efter kanten av vår svällande älv passerade jag tre tjejer som höll på att klistra affischer om den kommande Pridefestivalen på kommunens tunnor för hundbajs. Som vanligt kunde jag inte låta bli att ifrågasätta vad de gjorde. Jag tyckte att bud om stolthet över att vara den man är inte passade på skittunnor. Svaret jag fick var att de var så "bajsigt" stolta så de tyckte det var ok. Att vara bajsigt stolt är ett helt nytt begrepp för mig - ärligt talat tilltalar det inte mig alls och jag tror inte det är allmänt vedertaget heller.

Stolt kan man vara på många sätt och det är jag när det gäller valarbete som vi genomförde hos oss i Moderaterna. Jag vet alldeles väl hur det gick i EU-valet och vad resultatet blev men tänker inte analysera eller peka ut eventuella syndabockar för det dåliga resultatet - det finns så många andra som gör det med eller utan skadeglädje. Jäklar vad vi slet och utförde olika bitar i valrörelsen, vi kan gott vara stolta för det vi utförde för vi gjorde det bra!
Idag har jag flyttat min hemadress från valstugan på torget och är nu hemma i mitt vanliga vardag där jag åter igen säger att jag är STOLT över vad vi gjorde som medlemmar i M!

Stolt är jag också över den täppa vi har och som jag med stolthet kallar trädgård. Vår trädgård är en cirka 70 cm jordremsa runt vår altan. Stora krukor med krasse flankerar våra rhododendronbuskar , tujor, röda o vita vinbärsbuskar, hallon, squash och paprika som frodas och fröjdar mitt öga. Mot väggen klättrar rosor och clematis, framför den doftar lavendeln. Givetvis har jag balkonglådor fyllda med fjolårets pelargoner och även en låda med gula jordgubbar som jag fått i present. Min "bror" Bengts present två körsbärstomatplantor blommar för fullt och jag har just fått telefon om adoption av fler vanliga tomatplantor som snart anländer. Mitt jordbruk avslutades med  att jag planterade några potatisar i tre stora hinkar som står bredvid min kryddkruka. Troligen blir vi helt självförsörjande här hemma om vi bara kan skörda i tid.

Någon vis oriental sa att den är rik som har en trädgård - jag har både vänner och en trädgård så jag är rik, mycket rik. Tänk att vara så rik och dessutom stolt över att vara mig själv - en gräsrot bland andra gräsrötter och av den stolta sorten

Så klart jag skall ut och Pridepromenera den dagen festivalen går av stapeln, bland andra stolta människor - en självklarhet tycker jag.

torsdag 15 maj 2014

Tänker jag på fel sätt när det gäller demokrati?

I mitt hörn av Sverige arbetar de politiska partierna med valet till EU. På torget finns det valbodar där företrädare för partierna delar ut trycksaker, knappar och förslag på lämpliga kandidater att skicka till Bryssel. V står längst bort, sedan S, SD därpå och slutligen vi i M. Alla partierna har hyrt sina bodar och har tillstånd från polisen att vara där och det är lugnt och avspänt mellan oss - kanske för att SD inte är där särskilt mycket.

Jag tycker inte om värderingar som SD har men de är på demokratisk grund valda till vår riksdag och de får omkring 10% av väljarnas röster som det ser ut nu. Skrämmande, javisst - men lik förbaskat så anser jag att man skall bemöta dem som de människor de är eller helt låta bli att bemöta dem och deras utspel. Skrikande gärna maskerade individer som försöker stoppa någon som de anser är antidemokratisk med just antidemokratiska metoder - gör mig både ledsen och arg.

Igår försökte Jimmie Åkesson hålla torgtal - ett alltigenom korrekt arrangerat sådant med polis, utlyst i tidningar men där var massor av folk som bara var ute efter sak - störa och förstöra för någon som använde sin demokratiska rätt att tala på torget och som följde alla regler för detta. Talaren kunde aldrig fullfölja det han skulle göra då alla dessa skrikhalsar omöjliggjorde det. Polisen fick ingripa och bära bort en del "demokratikämpar" och talaren kom aldrig i mål utan fick ge upp.

Tisdag avbröts SDs tal av Åkesson i Göteborg, onsdag likadant hos oss i Karlstad och nu ikväll stoppades han i Borlänge. Jag blir så trött och förbaskad på det här uppträdandena där man utser sig själv att bedöma vad god demokrati är och dessutom använder sig av odemokratiska sätt för att förstöra för de som inte står på deras egna demokratiska agendalista.

Kanske tycker ni att jag är virrig och det kan säkert vara så, men det här är inte min syn på demokrati bara smutsigt och beklämmande. Envist håller jag ändå fast vid att det här är inte min syn på demokrati och kommer aldrig bli heller - lika lite som jag tycker om SD och den ideologi de har. Min vän Anybody skriver mycket bättre om detta i sin blogg så läs den om jag får tycka till.
Anybodys Place http://anybodys-place.blogspot.se/2014/05/demokratins-hornstenar.html    

Jag såg många glada kvinnor springa/gå/hasa runt i Vårruset istället för att irriteras på torgbråket . Kvinnor kan det är det inga tvivel om för det var 8666 brudar som i olika stilar gjorde loppet. Själv var jag en betraktare bland många men skojigast var andmamman Andnita med hela ungskocken som stod och iakttog de lustiga människorna som välde förbi i en strid ström.

Anden och hennes barn får alltid kvällsmålet serverat av mig runt femsnåret i närheten av bron som ligger tvåhundra meter bort. Så blev det inte i söndags för jag hade födelsedagskalas och en massa människor var hos mig. Plötsligt sa en av gästerna som varit ute och rökt : "Varför står det jäkla massa ankor vid din altan?" Nu undrar jag bara vem som givit Andnita min adress - det var hon och hennes dunbollar som stod där 40 minuter efter vanlig serveringstid. Hon och familjen undfägnades med massor av godsaker för att sedan tåga iväg. Konstigt det där att hon hittade mig, men hon har inte varit hit mer fast det beror nog på att jag passar mattiderna noga på vanliga stället.

Det är kul att fylla år och träffa roliga människor, det är kul med roliga presenter också erkänner jag villigt. Blommor tycker jag mycket om, sedan har jag fått pippi i porslin med eget fågelbad samt ett par strumpbyxor som är knallrosa och leopardmönstrade. Det är härligt när vännerna vet vad man behöver! Med post fick jag dessutom en present från Anybody - ett privat helvete i specialdesign. Någon annan gång kanske jag berättar om den. Jag har tur som en tokig när det gäller mina vänner som sagt var.

 I morgon skall jag tjäna pengar på min kropp som krokimodell, det skall bli trevligt.  

måndag 5 maj 2014

Det blir inte roligare än man gör det! Man roa sig själv blir alltså kontentan

Maken sover sin skönhetssömn och så som han sover så vaknar jag nog i en underskön adonis armar i morgon. Katten är lika trött hon efter en svår dag på jobbet. Det är ett hårt arbete att ha hand om all bevakning från altanhörnet där hon har full koll på de som går på förbi på gångvägen, de eländes skatorna i träden och på gräsmattan är också hårdjobbade. Vår andmamma med sina elva barn får Surögda Ester att få en mental kollaps varje gång hon promenerar sin familj nära vår innätade uteplats - så nära men så omöjliga att nå och dessutom har andfamiljen inte vett att åtminstone bli lite rädd för vår tiger. Sedan drygt en månad bor det en katt i våningen ovanför vår och den är det värsta Ester vet. Den katten sitter och spinner på sin balkong som delvis är tak över vår altan så ofta sitter Ester på vårt bord och ylar rakt upp mot himlen för att skrämma vettet ur honom där uppe. Resultatet är klent och grannkatten låter sig inte imponeras av hennes skrämselattacker, den bryr sig inte en gång om när hon sitter i fönstret och skriker ut sin vrede när han promenerar upp till sin balkong på sin egen spång. Det är ett hårt liv i bevakningsbranschen!

I helgen började stora EU-kampanjen dra igång i hela landet så även i vår stad. Det var utbildning på förmiddagen, kampanjer på stan med tipspromenad och varmkorvsätande i klart men kallt väder. Jag har gått runt i en tröja med vår EU-kandidats namn (Christian Holm) men för säkerhets skull hade jag min Anders Borgtröja under. På kvällen grillade vi och jag hade ordnat en liten grillbuffë med  hemgjord potatissallad , karre och spännande korvar. Det blev en trevlig kväll där ordförande för vård och omsorg visade oanade grilltalanger - eller också försökte hon värma sig i snålblåsten. Gott blev det i vilket fall.

Idag har vi tillbringat hela dagen på en äldrekonferens som var ett samarbete mellan fyra pensionärsorganisationer plus några bildningsförbund. Intressant upplägg där alla politiska partier var inbjudna utom SD och det tycker jag inte var riktigt demokratiskt faktiskt även om jag ogillar partiet som sådant.

Nu tänker jag ha roligt och tänker fira min födelsedag med tårtkalas på söndag fast jag är född 8maj som är på torsdag. Mycket diamanter vill jag ha som vanligt, hyllplan till garderoben för att ställa väskor och skor och böcker såklart. Nej, jag behöver varken det ena eller det andra - jag vill bara ha mycket besök som skrattar och umgås. Diagnosen på mig är nog att jag är mycket social och trivs med människor så därför hoppas jag ni kommer och umgås här i mitt hem (från kl.12.00 söndag) . Som vanligt vill jag meddela att jag inte har städning som favoritsyssla men en ren stol finns alltid till vänner på besök. Vid soligt väder så kan vi sitta på altanen om Ester tillåter. Välkomna alla som vill.

tisdag 29 april 2014

Liten resumé över vad som förevarit i mitt liv sedan senaste drapan på bloggen

Alla tanter jag känner skulle till Blåkulla under påsken - inte jag inte, jag stannade hemma och åt lite gott, odlade min trädgård eller åkte på konstrunda med mannen i mitt liv. Mat är alltid kul om man får göra den själv, plantera och odla är också skoj om man har handledning av käre maken. Tyvärr kan inte gubben min omsätta i praktiken det han vet om odling, beskärning och planteringsdjup eftersom hans kropp inte är samarbetsvillig med hjärnan. Jag är numer makens planteringsredskap och med de gropar jag gjort och de planteringar som utförts av mig så får jag be att alla som tänker besöka oss närmare midsommar vara försedd med machete för att hugga sig in. Se också noga efter vart ni sätter era fötter då vår tiger Ester kommer att finnas lurpassande i vår djungel för att med ett avgrundsmjau anfalla er.

Konstrundan vi körde runt Övre Fryken var kul för först hamnade vi på Packmopedsturnéns museum och fick beskåda mopparna som Plura, Totta Näslund, Dregen, Pernilla Andersson och andra kändisar gränslat på sina härnadståg - mäktigt på min ära. Göran Samuelsson som är den som hållit i dessa turnéer alla år spelade och sjöng för oss och hans vän Håkan Jäder drog några skrönor. Vi fikade i Görans kök och köpte biljetter till turnén i augusti.
Nästa stopp blev hos makens favoritkonstnär Johannes Wessmark, vi köpte en tavla som maken trånat efter länge. Nu får vi se vart den kan hänga för väggar börjar det bli ont om här hemma.

En kväll när jag tryggt somnat bakom makens rygg vaknade jag plötsligt i fel säng!!! Kommer ni ihåg sängen som Beppe Wolgers  tillbringade många tvkvällar i tillsammans med en mängd dockor? Den sängen var det, med massor av vita kuddar och bolster som var kantade med bred brodyr, mitt i sängen tronade en man i vit nattskjorta (också den var brodyrkantad runt hals och handleder) och han drack en röd dryck ur jättestora provrör. Det var ingen uppbygglig syn då karln såg ut som en mycket dålig parafras av aktrisen Naima Wifstrand spelande huvudrollen i "Farmor och Vår Herre", mannen var dock utan tvivel Robert Aschberg! En så obehaglig känsla det var att sitta på en stor dunkudde på Aschbergs fötter medan han hela tiden orerade om att det var en stor skillnad på att dricka ekologiskt framställd tomatjuice istället för alldeles vanlig dito. Nu visste jag vad det var i provrören han drack ur men jag blev inte klokare på vad jag gjorde i denna säng och varför ?

Efter många och långa tirader då jag funderade på hur jag skulle ta mig ur min belägenhet berättade "Robban" att jag var en vinst han fått - jag var Veckans GRÄV-ling. Han var såå fantastisk och hade gjort så många fina forskningsgenombrott så han hade fått mig att tjata livet ur. Så han tjatade om allt och ingenting medan jag satt och tronade på hans fötter. Tur var det att han sa något så korkat (som jag glömt) så att jag vaknade av ilska men i samma säng som min vanliga man. Det är ingen höjdare att hamna i säng med en kändis det vet jag nu.

Under helgen var vi på moderata seniorers årsstämma i Stockholm men ditt hade vi inte kommit i tid om inte en okänd Mikael skjutsade oss till tåget då Färdtjänst inte dök opp eller meddelade oss att man schemalagt vår resa hemmet-station i en bil som inte fanns. Mikael på Drottning Kristinas väg vi är så tacksamma för att du plockade upp oss fast du själv var på väg till Tyskland.
Årsstämman var lyckad och jag var yngst tror jag och min chockrosa kalufs fick många kommentarer. Seniorer kan och är en dåligt utnyttjad resurs det är jag säker på.

Sista dagarna har varit snärjiga värre, den kommunala omsorgen för mammor med många barn funkar dåligt där vi bor. Andmamman i slänten vid älven sliter otroligt med sina elva ungar så vi är några frivilliga som sliter med vallning och passning. Minstingen är en riktig vilding med en förkärlek för hundar cyklar och skateboards. Vi har räddat honom många gånger redan och får väl fortsätta med detta ett tag till - det är faktiskt roligt med dessa små dunbollar.

Nu håller jag på att ladda upp för min 62 åriga födelsedag, trots allt får jag bara uppleva den en gång så det skall firas.

söndag 13 april 2014

Min man och andra män

Alla vet att jag har adopterat en massa män och utsett dem till "bröder". Dessa bröder bjuder jag med jämna mellanrum in till herrmiddagar och igår var det dags. En del hade som alltid förhinder men det kom tillräckligt ändå för att det skulle bli en mycket trevlig stund. Jag har satt en ribba att alltid bjuda på svensk husmanskost men jag gjorde ett undantag och serverade en rysk dito - måhända inte politiskt korrekt men himmelskt gott. Jag hittade ett recept i DN och efter att ha läst vilka ingredienser som ingick så kunde jag inte låta bli. Rysk oxgryta med pepparrot och senap  är en riktig delikatess. Potatis, bönor från kompisens kolonilott, bröd och vin eller vatten till gjorde att det blev en gourmemåltid. Mazarintårtan (mormors recept) med grädde och kaffe blev en extra knorrig efterrätt. Jag vet att jag lyckats med maten när någon frågar efter receptet och det gjorde man.

Efter maten går vi alltid in i "salongen" d v s vårt vardagsrum för mer kaffe med avec och cigarr och många härliga diskussioner. Inget är för mikro eller makro för att inte vridas och vändas på / ventileras. Vi diskuterade om hur det är att segla där tre anser sig vara kaptenen ombord samtidigt, vad gör man med döda hästar, var Philemon Arhur and the Dung (de som spelade In kommer Gösta) en proggrupp och får man slå någon som somnar vid en middag med en bok i huvudet? Stora problem som dessa hade vi fina förslag på hur man löste och på sista frågan blev svaret ett rungande "ja det får man". Boken måste dock vara "Vett och Etikett" av Magdalena Ribbing. Mina bröder har som alltid en massa dolda talanger och de har nu pratat ihop sig och lovat att jag skall få en fantastisk begravning som de skall arrangera och orkestrera om jag dör före dem . Det känns tryggt och roligare begravning kommer jag nog aldrig få uppleva - jag är ju död även om jag har huvudrollen i dramat de skall iscensätta. Jag lovar att se till att alla som vill får en inbjudan när den dagen kommer.

Värdinnegåvor är inte nödvändigt men jag ljuger om jag inte blir smickrad när raringarna kommer med vin, egenskrivna små essäer, tomatplantor eller vackra handmålade kakelplattor. Att mannen i mitt liv hela kvällen promotade mig som ett smart val i alla lägen var också gulligt trots att de andra karlarna sa att de redan visste mina kvaliteter. Smickrad har jag planerat nästa herrmiddag redan - det blir oxrulader med gräddsås och pressad potatis som huvudrätt, omkringgrejorna funderar jag ut senare.

Männen som är mina bröder namnger jag inte för det angår ingen vilka de är fast det inte är hemligt på något vis - de är helt enkelt mina bröder och det är tryggt att ha dem att luta sig mot när det blåser eller bara skratta tillsammans med.
Det finns flera män som är starkt involverade i mitt liv och dygn och de tycker jag att jag kan nämna vid namn. Rickard Herrey är en sådan - när sömnen inte vill infinna sig där jag ligger bredvid en sovande make filosoferar och pratar han med omvärlden i p4 många nätter med  behaglig röst. En annan karl i etern är mannen jag vaknar av på vardagarna och som eskorterar mig på morgonpromenaden via min gåradio - Bengt Höglind på SR p4 här lokalt. Lättsamt prat som ändock aldrig är lågt. Brorsan Kim som jag chattar med och Thomas med recepten är andra juveler i min skattkista för bröder.  Det finns så många män och jag är sannerligen beviljad som har tillgång till dem.

Nu skall jag leta rätt på boken om keltiska konstkors för att ha den till hands nästa middag för vi nuddade vid ämnet men hann aldrig fördjupa oss i det. Om ni undrar om jag inte umgås med andra kvinnor så visst gör jag det men det är en annan historia. Kvinnor finns det som galna kompisar,  cybersyster, väldigt nära vänner eller alltihop på en gång.Dessa skriver jag i ett annan inlägg någon annan gång om jag inte väljer att låt bli för att värna om de ytterst speciella band jag har till den/dessa.

Nu är det dags att gå ut och ta in makens Baden-Baden från altanen han har provlegat i den en kort stund. Han klev i och ur den med gracen hos en svårt giktbruten älg med långt framskriden Parkinson En sådan solstol var det han ville ha trots att jag tvivlar på att han kommer att vistas i den särskilt mycket när det är så svårt att äntra den, vi har den nu så får vi se tiden an när det gäller brukandet.

Undrar ni hur de hemliga medlemmarna i Philemon Arthur and the Dung låter så prova den här länken:  http://www.youtube.com/watch?v=d69hYZsGoo  

onsdag 9 april 2014

Måndag hela veckan - ändå är det bara onsdag än.

I helgen var jag i Göteborg på moderaternas Sverigemöte. Ett späckat program med mängder av bra seminarier med stor spännvid när det gällde ämnena. Min favorit var professorn i geriatrik Yngve Gustafsson som pratade om framtidens äldrevård. Han var lika engagerad och välformulerad som när jag och Anybody hörde honom i Almedalen. Han skrädde inte orden så jag ser väl inte fram mot min ålderdom med jublande hjärta om inte något händer väldigt snabbt inom den delen av vården.

Det är en stor apparat att hålla i stora möten där 2800 människor skall informeras,underhållas, inkvarteras och utspisas så vi höll till på Svenska Mässan. Jag gillar inte så stora inrättningar med långa gångar, trappor upp och ner men jag fick jackpott när jag irrade runt i källarplanet. Jag och mannen i mitt liv sprang(nåja) på ANDERS BORG! Nu har jag fått min dos av kramar av vår finansminister så jag reder mig ett tag - det sitter inte i håret, han kramas lika bra utan hästsvans.

Hemma igen så skulle jag kliva i min vardag igen men tingen är emot mig en aning. Måndag byter jag sängkläder och det var absolut nödvändigt då en mig närstående katt spydde i sängen på natten. Det fanns massor av kläder att tvätta efter vår weekend i Göteborg plus att jag hade en välfylld tvättkorg redan innan vi åkte. Jag fick fikabesök innan jag började tvätta men när hon hade gått satte jag igång med att ladda min kära tvättmaskin. Efter bara några minuter small det i huset så att min halvdöve man hörde det och trodde att åskan slagit ner. Så var det inte, utan det var tvättmaskinen som brann och spred en doft av bränd elkabel och sotflagor runt sig. Skadorna är ytterst små men tvättmaskinen är bortom all räddning det vet vi - det var en jäkla bra maskin fram tills måndagen.

Min mormor kokade tvätten för att få den riktigt ren, men jag hade rökt min visade det sig när vi med våld fick upp luckan och ut tvätten. Den blöta smutsiga tvätten åkte ut på altanen och fick ligga där över natten. Vi har tvättstuga på gården och det fanns ledig tid på tisdagen men säg den glädje som varar. Stora fina maskiner gjorde att jag bara behövde köra fyra maskiner och tur var det eftersom  ett tvättpass bara är fyra timmar sedan stängs strömmen av.Tyvärr funkade inte torktumlaren och att hänga tvätten inne gick inte med alla lakan och ute spöregnade det. En vänlig kvinna lät mig ta hennes tumlare när hon var färdig men det hängde på håret att hinna. Eftersom tvättstugan har härliga gammaldags manglar förlustade jag mig med att mangla en hoper linnedukar som blivit liggande efter finare herrmiddagar. Hälften av dukarna är numer helplisserade av okänd anledning eller handhavandefel -  välj själv vilket.

Idag har jag cyklat i hällande regn till olika möten och det dyra regnställ jag inköpt är totalt värdelöst mot väta. Jag är kall och frusen in i märgen. Funderar allvarligt på att inte kliva upp i morgon men förmodligen gör jag det ändå om inte annat när jag blir hungrig eller kissnödig.

Jag säger som Farbror Melker på Saltkråka : Denna dagen ett liv. Så är det!

torsdag 3 april 2014

Det kom ett brev

..fast egentligen kom det fler. I går låg ett vadderat kuvert på hallmattan - det var ett litet minnesalbum från min fars begravning. Vackra foton på en kista under ett bårtäcke. Tulpaner i massor från oss ungar, en präktig blomsteruppsättning från det fackföreningsförbund pappa tillhörde hela sin arbetstid som svensk och fabriksarbetare samt en liten vacker bukett från släktingarna. Det är ett minne i det lilla albumet och ett avslut på ett 85 år långt liv. Vår fars stund på jorden.

Ett annat brev som kom var ett präglat fint kuvert med holländska frimärken som innehöll ett brev på engelska skrivet av pappas äldsta syster på ca 90 år. Hon hade med en vacker driven handstil och med gammaldags bläckpenna skrivit brevet till mig, hennes lillebrors äldsta barn. För att vara säker på att bli förstådd hade hon bemödat sig att rådbråka ett annat språk och gjort det alldeles fantastiskt. Denna gamla dam anser jag kräver bli bemött på samma sätt som hon gjort mot mig - nu svettas jag och försöker komponera ett brev till min gamla faster på holländska. Jag är den enda av pappas barn som kan tala  hans gamla språk men det skall nog gå att skriva språket också - trots allt gick jag skola 1962 i sex veckor i Imuijden. Det skall gå och grammatik älskar jag.

"Min" polis har också skickat brev med en massa information i fallet med min anmälan om hotmejlen. Trevligt att bli tagen på allvar och få information vad som sker. Tryggt känns det.

Jag har fått vykort också från mina "bröder" som alla varit i Istanbul med konstvetenskapliga föreningen en vecka. Fyra vykort med moskéer i olika synvinklar. Mina herrar är för gulliga och jag blir så glad åt dessa fina hälsningar. En annan hälsning är mina tulpaner som blommar för fullt i min rabatt - det måste vara en hälsning från min holländska pappa. Vad tror ni?

torsdag 27 mars 2014

Det rullar på - vad skulle det annars göra?

Nu är en del av det tunga gjort och som vanligt har jag överlevt det. Pappas begravning blev fin och stilla och vi samlades hos mig  efteråt - vi de närmaste som bestod av barn och barnbarn. Boendet är städat och jag har som äldsten fått förtroendet att svara som bouppgivare och ta emot dödsboets räkningar. Det går bra men med vårtrötthet och annat blir man lite låg emellanåt . Konstigt nog så saknar jag Skaldjuret Gunvald mer än pappa , men hon var faktiskt mer närvarande än min gamla dementa far.

Det blev lite turbulent då jag polisanmälde de otrevliga mejlen jag fick från moderathatare men jag är positivt överraskad av hur man bemöter det från polishåll. Jag och min anmälan blev inte avskriven och arkiverad utan man arbetar aktivt med det, jag har till och med haft hembesök av urtrevlig polis. Hans budskap var att man alltid skall anmäla sådant som känns som hotfullt. Att man är politiskt engagerad innebär INTE att man skall tåla hot mer som en "negativ bonus", man skall inte behöva vara försedd med pansarhud eller stå ut med mer än vad alla andra gör. Marlene Lund Kopparklint kommunalråd i Karlstad skriver i sin blogg om detta http://marlenekopparklint.blogspot.se/2014/03/om-att-bli-utsatt-for-hot-och-vald-som.html.

Konstigt hur likt livet är vårväder - ena dagen hagel och drivis, nästa skiner solen och det är gott att leva. Nu är det ljummet i luften solen värmer och det gör gott i själen att bara vara på altanen och se på hur tulpanerna växer. Surögda Ester vakar över oss från sitt hörn av staketet, medan jag gäspar och skriver. Idag blev jag så pigg så jag deltog i Värmlandsradions musiktävling om 80-talet och vann minsann biobiljetter. Sådana grejor bevisar för mig själv att kuggarna i mitt huvud sakta kommit igång efter en lång dvala. Det blir bättre framöver det är jag säker på och jag vill tro att min simtur i ekluten är färdig för den här gången.

Tack alla bloggpolare som stöttat mig - ni har visat att det finns inte bara näthat ute i cyberrymden utan värme och kärlek. Ert support gör livet enklare och ger mig en trevlig mental korsett. Redo igen för livets mysterier!


tisdag 18 mars 2014

Troll spricker om man sätter dem i solsken

sa en mycket klok vän till mig. Jag antar att samma sak gäller med nättroll också även om jag tror mer på att göra anmälan mot dem. Man får gå efter sin egen känsla och därför har jag gjort en personlig polisanmälan mot just sådana hatspyende troll som begått hemfridsbrott i min personliga mejl.

Natten mellan onsdag och torsdag förra veckan rasslade cirka trettio meddelande in i min mejlbox och de var sannerligen inte trevliga varken i ordval, innehåll eller med de bilder som illustrerade med all tydlig önskvärdhet vad de ville understryka i texten. Att avsändarna skrev med ett glödande hat mot moderaterna (i Karlstad) gick inte att missa, inte heller på vilken politisk sida "skribenterna" anser sig höra. Det enda som är ett mysterium är hur all denna sörja hamnat hos mig i min privata mejl istället för i moderatkansliets det vet nog varken jag eller polisen.

Analyser har givit vid handen att jag inte är personligt hotad och det är ju bra, mindre bra är att det finns en nätkultur som gör att man kan vräka ur sig vad som helst mot andra partier och att det dessutom är ganska vanligt att det sker. Jag tycker det är vedervärdigt oavsett vilket parti som får dessa mejl och vilka nättroll som ligger bakom utskicken - det är oacceptabelt punkt slut!!

Man kan undra hur många andra privatmejl som fyllts med denna dynga för att ägaren tillhör ett visst parti, för jag är övertygad om att jag inte är unik på något vis mer än att jag är jag och moderat. Mina intressen är inte så politiskt upphetsande och spektakulära heller. Jag brinner för äldrefrågor,  drömmer om att starta hospice och håller i caféverksamhet. Inget av detta är särskilt världsomstörtande och kommer nog aldrig att bli det heller - fast jag är ju moderat och det kanske kvalificerar mig för att vederfaras denna attack å partiets vägnar.

Nu har jag som sagt gjort en personlig polisanmälan mot dessa personer som gjort intrång i min mejl och jag sitter och känner mig nöjd med det. Visst är jag medveten att "leda saken i åtal" som polisen sa kan vara svårt trots namn och ip-adresser på avsändarna - men jag vill markera vad jag anser om kulturen som grasserar på nätet. Lika så vet jag att det hela tiden kommer nya troll  och att de inte är rumsrena veta jag också , men jag sätter ner foten nu för det räcker och blir över. Så här mycket dynga har jag inte sett sedan jag tillhörde Aftonbladets bloggportal där angrepp och utspel kunde vara hur grova som helst utan åtgärd. Här skriver jag om min personliga del men ingen organisation, förening eller enskild skall behöva ta emot sådana budskap - ingen

MIN PERSONLIGA MEJL ÄR INTE TILL FÖR MENTALA SPYOR FRÅN NÅGON ! ÖVERTRÄDELSER KOMMER ATT BEIVRAS!

Vill ni ha lite kultur? Gå in på Sandgrund (irl eller på nätet) och beskåda den 95-åriga konstnären Gerd Göran´s skapelse "näthat". Den är enorm och består av ett stort nät full med munnar som spyr ur sig ormar, paddor spindlar och hat. Den är mycket bra och talande. 

fredag 7 mars 2014

Strået som knäckte åsnans rygg

Det känns overkligt och jag fylldes med en konstig tomhet när min far dog. Han hade det kämpigt när han blev ensam för drygt två år sedan med demens och andra ålderskrämpor. Det har varit lugnt och skönt sista halvåret då pappa äntligen fick demensboende. Vilket fantastiskt ställe Eken på Björkhagsgården är! Personal som fick sina boende att må så gott de kunde och där trygghet och värdighet verkar vara ledord. Pappa fick en fin tid där i slutet på livet.

För cirka två veckor sedan berättade pappa för sin personal att han längtade till sin fru och att han levt färdigt, sedan stängde han ner den 85åriga verksamheten som hette John. Han slutade att äta och tog endast emot dryck - sedan gick det fort. Min pappa har varit död i två dygn, han är tvättad och finklädd för den sista resan till Körsbärsdalen. Han åkte i finkostymen och nya slipsen hade han till en fin skjorta. Det känns bra att ha rustat honom så i alla fall för mig.

Jag har gråtit en skvätt för att trots att vi vetat och faktiskt väntat på att pappa skulle följa efter mamma så är man lika oförberedd ändå. Konstigt men så är det. Kören i vinden blir bara större och större, Flickan som skrattar i vinden och hennes fästman, min mamma och nu min pappa - en gång kommer jag också vara en av dem.

Mitt tomhetshål har jag fyllt med allt administrativt som dyker upp i samband med att någon dör, begravningsbyrå, vart vi skall hålla begravningsakten e t c, e t c. Jag har sovit som en stock då jag varit både fysiskt och psykiskt trött så jag hade inte alls något emot att ta min morgonpromenad trots regnet som slog mot fönstren. Luften blir frisk och syrerik när den tvättas i regnet.

I morgonritualen innan promenaden ingår att jag fyller på i Esters matskål och sedan tänder jag Gunvalds sollampa. Samma ritual varje morgon med undantaget att jag tände lampan hos en död Gunvald! Hon låg där med slappa labbar och hängande huvud och hennes vackra färger var blekare och gråare än man kunde tro var möjligt.

Åh vad jag har gråtit över min sköldpadda - jag grät värre än det strilande regn som sköljde ner
på min låååånnga promenad, gråten bara vällde fram. Visst är det skillnad på en pappa och en sköldpadda och det går inte att jämföra känslorna, troligen fick jag helt enkelt nog. Det har varit mycket ett längre tag nu så visst någon gång brister det. Det finns ingen begravningsplats när man bor i lägenhet men hon skall begravas i blåsippskullen hos min syster. Nu vilar Gunvald i frysen inlagd i bubbelplast och i en chockrosa låda så länge.

Kanske finns det plats för en liten vacker sköldpadda i Körsbärsdalen, jag väljer att tro det så, så får det bli.

Pappa och ni andra i Körsbärsdalen!!!! Var snälla och kolla vart ni sätter fötterna - Gunvald är hos er!

Nu vill jag inte ha mer besök av Döden nu vill jag gå ut i livet och våren.

torsdag 27 februari 2014

Ibland måste man vädra ut i skallen för att inte bli komplett galen

Det har varit mycket nu - men det tycks det alltid vara i mitt liv. Norén påstår att "kaos är granne med gud" och det är en grav feltolkning av livet. Kaos är inneboende(permanent) hos mig. Trots det finns det ljus i mörkret. Jag har vänner, min man älskar mig trots att jag är som jag är. Mina skator är på gång med sitt nybygge då  deras trevåningspalä med balkong försvann när bostadsbolaget tog bort deras träd i höstas. Jag älskar skator för deras skönhet och deras idoga arkitektura flit, de är också ett säkert förebud om vår.

Mina rabatter ser förskräckliga ut men tulpanerna sticker uppkäftigt upp sina skott ur marken och massor av snödroppar är utströdda i gräsmattan. Sådana små tecken och annat glädjer mig när jag går mina morgonpromenader. Mörkret dunkar mig ändå alltför ofta omilt i ryggen. Men det ska väl bli bättre antar jag. Jag har trots allt hamnat på kommunfullmäktigelistan här i kommunen, och jag har vänner som bara finns där i alla tider även om jag är en jobbig djäkel.

Min pappa har det bra på demensboendet men han glider längre och längre bort från oss. Han har berättat hur mycket han saknar sin fru - vår mamma , för personalen, i övrigt pratar han inte med någon. Idag kom ett samtal från boendet och sköterskan bad att jag skulle komma för ett samtal med doktorn. Hon var så snäll och vänlig och pratade kringelkrokigt med mig om gamla far utan att säga rakt ut vad hon ville. Till slut frågade jag om det var "det palliativa brytsamtalet" det gällde och fick då svaret ja. Så märkligt att jag skall på ett vis ge mitt tillstånd eller samförstånd till att låta pappa dö som han vill. Det är ett mycket lätt beslut för det är nog nu för stackars pappa han skall få sluta det lilla liv han har på ett värdigt sätt bland folk som tar  varligt i honom och bemöter honom med den respekt han förtjänar. Det är också ett svårt beslut för det är vår pappa (eller de skröpliga resterna av honom) som vi pratar om. Jag och syskonen vet vad som gäller ändå så kom allt över oss så plötsligt. Vi åker ut till pappa på lördag med semla och kramar fast vi inte ser något igenkännande i hans blick, det är nog mest ett dåligt samvete som gör att vi åker dit. Han är vår pappa och det kan ingen ta ifrån oss eller honom.

Snart skall jag åka iväg med min vän Staffan och gå på opera, i förrgår var jag med en vän och min dotter Den Vackra Fru Johansson på ishockey och tjejkväll.

Det här är saker som bevarar mitt arma förstånd och livet går vidare lite lättare efter dessa andningspauser. Det blir vår snart både ute och inne. Nu mot operan.


måndag 17 februari 2014

Jag har rannsakat min lever och mina njurar

. . . . som de gamla grekerna sa när de funderade över sig själv. Jag har kommit på att jag är bra på en del och mindre bra på annat. Nästa steg blev att jag funderade på vad jag vill med mitt liv och hur jag kan påverka det - det var intressant att se på mig själv med klara ögon.

Viktiga saker i mitt liv är min familj, mina vänner och alla intressen jag har. Mina intressen är många men nu skall jag lära mig att prioritera dem för att se vilka som jag verkligen brinner för och det är inte så svårt som jag trodde att göra det. Nu mår jag bra med den insikten, den ger mitt hjärta ro.

Mitt hår har sedan några dagar en djup flamingofärg och det blir jag glad av liksom flera i min omvärld. På väggen har jag ett inramat brev från Hillevi Engström som också gör mig glad. Att vakna till en värld som badar i solsken är fantastiskt glädjande. Idag är det just ett sådant solsken och morgonpromenaden var lätt att göra i ljuset och med skatornas bobyggande i mitt synfält.

Vi skall äta på stan idag jag och min luggslitne riddare sedan blir det nomineringsstämma till kommunfullmäktige, en spännande dag således, som kan summeras i vårt pillow-talk.

Det är vackert ute och världen går inte under för att allt inte blir som man tänkt sig. Gå ut ni med och se alla vackra människor som befolkar vår jord (det finns mindre vackra också det vet jag) men njut av guldkornen för de är bara era!

Ha en bra dag - det skall jag ha!

lördag 8 februari 2014

Jag önskar jag vore Zlatan

Alla har sett reklamfilmen med en stencool Zlatan och jag vet att  han säljer bilar med sin medverkan. Det är inte fordonsförsäljare, fotbollsspelare eller reklampelare jag vill bli - bara en människa med hans utstrålning och attityd. Om jag vore en politisk Zlatan med hans spelintelligens och samtidigt möjlighet att med sitt kroppsspråk visa sin fuckoffrustning. Att stolt deklamera att man vill leva och dö i Sverige - ett bra Sverige.

Jag blir aldrig en politisk Zlatan eller en vardagsdito det vet jag. Mitt öde är att vara Stina op de Weegh - Lundström och vilja mycket och försöka att arbeta för att några av mina drömmar skall bli verklighet, jag får helt enkelt göra så gott jag kan för det jag tror på eller vill ska ske.

Onsdagens Café M blev det smörgåsar på hembakta rosenbröd och en kryddkaka efteråt. Trevliga människor som alltid kom och de fick höra Värmlands MUF-ordförande Artur Hulu berätta om sociala medier och hur man använder dem. Nu på onsdag har jag bjudit in en hemlig gäst som blir mycket intressant att höra på. Någon som arbetat mer än 30 år inom sin verksamhet har säkerligen mycket att berätta. Tänk om man fick sätta lapp på luckan igen !

Svenska Rallyt har pågått i vår stad men jag är inte så imponerad så det stör - mycket buller och oro och rädda älgar som flyr ut på vägarna eftersom deras skog är invaderad av rallyentusiaster av alla kategorier, fulla, nyktra, svenska och utländska i en salig röra. Tänk att stå i kyla och mörker för att se bilar dåna förbi som släpper ut en massa avgaser i vår fria natur. Nå ja det är bara en gång om året och själv håller jag mig hemma så slipper jag se på materialsporten där ute i naturen.

Vi kampanjade på gågatan som vanligt en lördag och då syntes det hur mycket rallyt drar turistmässigt - men jag hade ingen framgång i att omvända vare sig spanjorer eller fransmän till svenska moderater. Gott kaffe fick de dock.

I morgon söndag har jag som vanligt öppet hus hemma mellan 12.00 - 15.00 - då står min dörr öppen för de som vill ha kaffe, kaka och gemenskap. Jag är så envis så jag tror på möten mellan människor, trots att de flesta som bor i hyreshus inte ens pratar med sina grannar. Välkommen ni som kan och vill. Min vanliga varning utfärdas: Damm- och kattallergiker bör medicinera innan de kommer! Katten gör jag mig inte av med och OS-medalj i städning kommer jag aldrig att få.

onsdag 29 januari 2014

Är det hybris månne eller har jag gjort helt rätt den här gången?

För cirka ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen eftersom jag såg att det saknades en riktig mötesplats för medlemmarna i den lokala moderatföreningen. En gång i vecka samlas vi runt olika aktiviteter, fikar och umgås. Vid större evenemang lagar jag någon enkel mat annars blir det fika med hembakt bröd. Roligt har det varit och nya personer dyker upp varje gång vi har öppet.

Idag var det premiär för den här säsongen och vi skulle få besök av biståndsminister Hillevi Engström - det gjorde att lunchplaneringsådran hos mig fick rusningar innan jag sansade mig och bestämde mig för att göra spenatsoppa. Tio liter soppa med tillbehör som ägghalvor och korv, hembakt bröd med smör och ost fullbordade måltiden. Vilken trevlig tillställning det blev med Hillevi Engström och trettio matgäster. En engagerad minister som berättade om sitt arbete och sedan besvarade frågor från väldigt många och utan undanflykter, höjde verkligen den mänskliga värmen med flera grader för oss som var där.

Så tackade Hillevi för det varma  mottagandet och sa att hon aldrig tidigare varit med om ett sådant bra initiativ på någon plats i Sverige som det hon just upplevde - hon talade om Café M och om mig???? Vår biståndsminister tyckte mitt upplägg var så intressant så hon åkte hem med kalendern för vårens caféverksamhet för att kunna få igång något på andra orter. Jag är förvirrat glad det är jag och står för det också - beröm av den kalibern utdelas inte dagligen om man säger så. När Hillevis lokale lots och följeslagare Christian Holm meddelade att man måste hasta vidare så fick han snällt vänta för hon ville smaka min nykomponerade kaffekaka (jag bytte ut vattnet i en sockerkaka mot mycket stark espresso) innan hon for vidare med mitt koncept i väskan.

Hemma igen öppnade jag facebook och milda makaroner så mycket det var där om caféet. Det var bilder från olika gäster , trevliga kommentarer och massor med glada tillrop från kända och okända. Så konstig men härlig känsla som bubblar inom mig och i bakgrundsbruset hör jag "du gjorde rätt, du gjorde rätt". Jante är död och begraven och nästa vecka ska vi snacka sociala medier på caféet - det ser jag fram mot.

Tack snälla Mia som använde sin restaurangvana för att bistå mig. Tack för hjälpen Artur - ingen klär som du i förkläde eller svingar en soppslev med sådan finess som du ! Tack Hillevi Engström som låtit mig förstå vad ordet boostad står för. Jag är superboostad! I morgon är en annan dag det vet jag, här och nu njuter jag av alla berömmande ord jag fått, morgondagen tar jag i morgon.

måndag 13 januari 2014

Snörvel, årsringar, kyla och funderingar om sysselsättning

Jag är ordentligt vaccinerad mot influensa för det är en bonus man får när man som rödakorsare hjälper till med de årliga vaccinationerna. Jag nyårsbadade inte med killarna från min lokala ICA-handlare i älven, trots inbjudan - men jäsingen vad förkyld och snorig jag är! Vi kunde inte åka och fira barnbarnet Filippa på hennes 2årsdag för att vi inte ville smitta ner henne och hennes föräldrar , så den årsringen från livet firade hon utan gammelgenerationens deltagande. Vår pappa fyllde 85 några dagar innan dess så han firades av sina ungar med hembakta tårtor och små presenter. Han har det bra på sitt boende men han smälter allt mer mentalt. Nöjd och belåten var han dock när han vräkte i sig av alla bakverk. Han pratar nästan inget men känner inte igen oss barn men våra respektive.

Årsringar ja, det är många i släkten som fyller år som stenbockar så det skall firas ett tag till bland de som fyller eller har fyllt. Min syster fyllde år på trettondagen och fick vad alla kvinnor behöver - chockrosa strumpor av mig. Hon skulle gömma dem så inte dottern skulle adoptera dem.
Mina egna årsringar (de runt midjan) minskar sakta men säkert och det beror säkert på mina dagliga promenader. En timme varje morgon utan undanflykter fungerar utmärkt för att hålla mig igång.

I morse tvekade jag ett tag i porten och ifrågasatt en kort sekund om inte det skulle vara skönt att gå in och dra täcket över sig bakom mannen i mitt livs trygga rygg. 16,8 iskalla minusgrader bet mig i kinder och haka där jag stod i gammal skiddräkt. Stönig som jag är började jag ändå min promenad och gick faktiskt som vanligt i en timme - kallt var det dock, svinkallt.

Det har varit befriande lite politiska åtaganden under jul och nyår , jag har bara genomgått min kandidatutbildning på webben och förberett för Café M. Media jobbar som vanligt på att ställa de olika blocken mot varandra och ibland blir det synnerligen tunt när argument och logik inte fungerar. Ordens innebörd urholkas och nyanvänds så det liknar ingenting.

Moderaterna o Alliansen berättar om alla nya arbeten och alla anställda som kommit in på arbetsmarknaden och då kontrar S med alla som skall få sysselsättning! när de tar makten. Jag brukar sysselsätta mig med en bra bok och en kopp tea, maken löser gärna korsord när han inte läser. I släkten finns en gravt funktionshindrad ung man  som på sitt dagcenter gör samma sak om och om igen. På morgonen när han kommer dit har han en plastback med muttrar och skruvar som han sorterar - muttrar i en liten låda och skruvarna i en annan. När han åker hem på eftermiddagen hälls dessa två komponenter tillbaks i backen så han kan börja om från början nästa dag. Sysselsättning???? Jag skulle inte vilja ha den i alla fall men han har inget altenativ och är tveksam till om det är adekvat sysselsättning även om killen ifråga inte kan kommunicera med talet så verkar han inte speciellt engagerad eller road av vad han gör. Jag undrar mycket över S-sysselsättningen och funderar över vad som menas : adekvata riktiga jobb eller bara "hittepåjobb", det senare blir i så fall kanske skruvsortering med bidragslön som inte är till nytta för vare sig individ eller samhälle.

Kanske kan man kompensera hur man finansierar denna sysselsättning med pengarna som blir över när V inför 6 timmarsdag för alla. Eller jag kanske har fel? Man avstår väl lönen för de 2 timmarna man inte arbetar? Man vill väl inte ha samma lön för en anställning som innebär 40 timmar mindre arbetstid i månaden? I V-drömmen kanske någon skall komma in och arbeta 2 timmar varje dag eller hur är det tänkt eller har man tänkt över huvud taget? Jag tycker det är otrevlig hållning i argumentationen och ofta hör och ser jag debattörer som tydligt anser att de vet bättre eller bäst när det gäller vad den vanliga medborgare tycker och önskar. Säkert har jag fel eller missuppfattar det mesta men vi får se, även om jag får skrämselhicka av en del argumentation.

Själv har jag gjort min webbutbildning som kandidat till Moderaterna och godkänd blev jag - det var inte svårt alls faktiskt. Nomineringsmöte till kommunen blir det i februari men nu på lördag intervjuas jag som kandidat till kommunfullmäktige. Vi får se - jag överlever hur det än blir med nomineringen. Hur det än blir så kommer jag att åka till Almedalen. Boendet är ordnat och en god vän och jag delar på det, resan skall vi snart boka och alltihop är svindyrt eftersom något snille eller jubelidiot har bestämt att vi där ingår i supervalåret. Alla priser har rakat i höjden så den lägenhet som 2013 gick loss på 6000 SEK är nu uppe i 20000 SEK (och uthyrd redan) det är alldeles förskräckligt. Om man åker på uppdrag från sitt parti eller för att man är förtroendevald ordnar sig allt ekonomiskt men sådan är inte jag utan min utfärd går inte på det allmänna utan det betalar jag själv. Det är bäst så och jag har full frihet i det jag gör om jag är där som privatperson och moderat.

OPSS! Jag glömde att berätta att jag blir farmor igen för Filippa skall bli storasyster .Det är inte alls omöjligt att det blir på farfars 70-årsdag, men en sådan gåva tycker jag är rent fjäsk för honom och det nya knytet kan väl få en egen dag. Roligt blir det och något att se fram emot, men nu skall jag bara överleva kölden där ute. En köld som går genom märg och ben men ändå gjorde naturen ljusare med all vit snö som fallit. Om bara några månader är våren här!