torsdag 27 mars 2014

Det rullar på - vad skulle det annars göra?

Nu är en del av det tunga gjort och som vanligt har jag överlevt det. Pappas begravning blev fin och stilla och vi samlades hos mig  efteråt - vi de närmaste som bestod av barn och barnbarn. Boendet är städat och jag har som äldsten fått förtroendet att svara som bouppgivare och ta emot dödsboets räkningar. Det går bra men med vårtrötthet och annat blir man lite låg emellanåt . Konstigt nog så saknar jag Skaldjuret Gunvald mer än pappa , men hon var faktiskt mer närvarande än min gamla dementa far.

Det blev lite turbulent då jag polisanmälde de otrevliga mejlen jag fick från moderathatare men jag är positivt överraskad av hur man bemöter det från polishåll. Jag och min anmälan blev inte avskriven och arkiverad utan man arbetar aktivt med det, jag har till och med haft hembesök av urtrevlig polis. Hans budskap var att man alltid skall anmäla sådant som känns som hotfullt. Att man är politiskt engagerad innebär INTE att man skall tåla hot mer som en "negativ bonus", man skall inte behöva vara försedd med pansarhud eller stå ut med mer än vad alla andra gör. Marlene Lund Kopparklint kommunalråd i Karlstad skriver i sin blogg om detta http://marlenekopparklint.blogspot.se/2014/03/om-att-bli-utsatt-for-hot-och-vald-som.html.

Konstigt hur likt livet är vårväder - ena dagen hagel och drivis, nästa skiner solen och det är gott att leva. Nu är det ljummet i luften solen värmer och det gör gott i själen att bara vara på altanen och se på hur tulpanerna växer. Surögda Ester vakar över oss från sitt hörn av staketet, medan jag gäspar och skriver. Idag blev jag så pigg så jag deltog i Värmlandsradions musiktävling om 80-talet och vann minsann biobiljetter. Sådana grejor bevisar för mig själv att kuggarna i mitt huvud sakta kommit igång efter en lång dvala. Det blir bättre framöver det är jag säker på och jag vill tro att min simtur i ekluten är färdig för den här gången.

Tack alla bloggpolare som stöttat mig - ni har visat att det finns inte bara näthat ute i cyberrymden utan värme och kärlek. Ert support gör livet enklare och ger mig en trevlig mental korsett. Redo igen för livets mysterier!


tisdag 18 mars 2014

Troll spricker om man sätter dem i solsken

sa en mycket klok vän till mig. Jag antar att samma sak gäller med nättroll också även om jag tror mer på att göra anmälan mot dem. Man får gå efter sin egen känsla och därför har jag gjort en personlig polisanmälan mot just sådana hatspyende troll som begått hemfridsbrott i min personliga mejl.

Natten mellan onsdag och torsdag förra veckan rasslade cirka trettio meddelande in i min mejlbox och de var sannerligen inte trevliga varken i ordval, innehåll eller med de bilder som illustrerade med all tydlig önskvärdhet vad de ville understryka i texten. Att avsändarna skrev med ett glödande hat mot moderaterna (i Karlstad) gick inte att missa, inte heller på vilken politisk sida "skribenterna" anser sig höra. Det enda som är ett mysterium är hur all denna sörja hamnat hos mig i min privata mejl istället för i moderatkansliets det vet nog varken jag eller polisen.

Analyser har givit vid handen att jag inte är personligt hotad och det är ju bra, mindre bra är att det finns en nätkultur som gör att man kan vräka ur sig vad som helst mot andra partier och att det dessutom är ganska vanligt att det sker. Jag tycker det är vedervärdigt oavsett vilket parti som får dessa mejl och vilka nättroll som ligger bakom utskicken - det är oacceptabelt punkt slut!!

Man kan undra hur många andra privatmejl som fyllts med denna dynga för att ägaren tillhör ett visst parti, för jag är övertygad om att jag inte är unik på något vis mer än att jag är jag och moderat. Mina intressen är inte så politiskt upphetsande och spektakulära heller. Jag brinner för äldrefrågor,  drömmer om att starta hospice och håller i caféverksamhet. Inget av detta är särskilt världsomstörtande och kommer nog aldrig att bli det heller - fast jag är ju moderat och det kanske kvalificerar mig för att vederfaras denna attack å partiets vägnar.

Nu har jag som sagt gjort en personlig polisanmälan mot dessa personer som gjort intrång i min mejl och jag sitter och känner mig nöjd med det. Visst är jag medveten att "leda saken i åtal" som polisen sa kan vara svårt trots namn och ip-adresser på avsändarna - men jag vill markera vad jag anser om kulturen som grasserar på nätet. Lika så vet jag att det hela tiden kommer nya troll  och att de inte är rumsrena veta jag också , men jag sätter ner foten nu för det räcker och blir över. Så här mycket dynga har jag inte sett sedan jag tillhörde Aftonbladets bloggportal där angrepp och utspel kunde vara hur grova som helst utan åtgärd. Här skriver jag om min personliga del men ingen organisation, förening eller enskild skall behöva ta emot sådana budskap - ingen

MIN PERSONLIGA MEJL ÄR INTE TILL FÖR MENTALA SPYOR FRÅN NÅGON ! ÖVERTRÄDELSER KOMMER ATT BEIVRAS!

Vill ni ha lite kultur? Gå in på Sandgrund (irl eller på nätet) och beskåda den 95-åriga konstnären Gerd Göran´s skapelse "näthat". Den är enorm och består av ett stort nät full med munnar som spyr ur sig ormar, paddor spindlar och hat. Den är mycket bra och talande. 

fredag 7 mars 2014

Strået som knäckte åsnans rygg

Det känns overkligt och jag fylldes med en konstig tomhet när min far dog. Han hade det kämpigt när han blev ensam för drygt två år sedan med demens och andra ålderskrämpor. Det har varit lugnt och skönt sista halvåret då pappa äntligen fick demensboende. Vilket fantastiskt ställe Eken på Björkhagsgården är! Personal som fick sina boende att må så gott de kunde och där trygghet och värdighet verkar vara ledord. Pappa fick en fin tid där i slutet på livet.

För cirka två veckor sedan berättade pappa för sin personal att han längtade till sin fru och att han levt färdigt, sedan stängde han ner den 85åriga verksamheten som hette John. Han slutade att äta och tog endast emot dryck - sedan gick det fort. Min pappa har varit död i två dygn, han är tvättad och finklädd för den sista resan till Körsbärsdalen. Han åkte i finkostymen och nya slipsen hade han till en fin skjorta. Det känns bra att ha rustat honom så i alla fall för mig.

Jag har gråtit en skvätt för att trots att vi vetat och faktiskt väntat på att pappa skulle följa efter mamma så är man lika oförberedd ändå. Konstigt men så är det. Kören i vinden blir bara större och större, Flickan som skrattar i vinden och hennes fästman, min mamma och nu min pappa - en gång kommer jag också vara en av dem.

Mitt tomhetshål har jag fyllt med allt administrativt som dyker upp i samband med att någon dör, begravningsbyrå, vart vi skall hålla begravningsakten e t c, e t c. Jag har sovit som en stock då jag varit både fysiskt och psykiskt trött så jag hade inte alls något emot att ta min morgonpromenad trots regnet som slog mot fönstren. Luften blir frisk och syrerik när den tvättas i regnet.

I morgonritualen innan promenaden ingår att jag fyller på i Esters matskål och sedan tänder jag Gunvalds sollampa. Samma ritual varje morgon med undantaget att jag tände lampan hos en död Gunvald! Hon låg där med slappa labbar och hängande huvud och hennes vackra färger var blekare och gråare än man kunde tro var möjligt.

Åh vad jag har gråtit över min sköldpadda - jag grät värre än det strilande regn som sköljde ner
på min låååånnga promenad, gråten bara vällde fram. Visst är det skillnad på en pappa och en sköldpadda och det går inte att jämföra känslorna, troligen fick jag helt enkelt nog. Det har varit mycket ett längre tag nu så visst någon gång brister det. Det finns ingen begravningsplats när man bor i lägenhet men hon skall begravas i blåsippskullen hos min syster. Nu vilar Gunvald i frysen inlagd i bubbelplast och i en chockrosa låda så länge.

Kanske finns det plats för en liten vacker sköldpadda i Körsbärsdalen, jag väljer att tro det så, så får det bli.

Pappa och ni andra i Körsbärsdalen!!!! Var snälla och kolla vart ni sätter fötterna - Gunvald är hos er!

Nu vill jag inte ha mer besök av Döden nu vill jag gå ut i livet och våren.