Jag tror jag lider av posttraumatisk Almedalssyndrom om den diagnosen är uppfunnen

Nu är jag hemma och har även slagit ner i verkligheten med ett magplask, det är helt underbart! Vad är en interimsambo i Almedalen mot min egne luggslitne riddare i Karlstad - det går inte att jämföra hur trevlig den tillfällige sambon än är. Toppar man Karlstadfalangen med en sällsynt sur gammal katt då blir det solklar hemmaseger. Ni tycker nog att jag är tokigare än vanligt när jag nämner vad som var det skönaste att få se i lägenheten men det var dörrarna in till våra två toaletter! Efter att under en vecka stått i olika köer till många sorters toaletter för att när man äntligen fick en sittplats upptäcka att det saknades kanske toapapper, tvål eller pappershanddukar eller samtliga tre. Som småbarnsmamma en gång sitter ränderna ännu i så i min handväska finns såväl pappersnäsdukar som våtsavetter så jag klarade mig. Hemma har jag egen tvål och handduk men inte förrän nu uppfattar jag det som lyxigt. Tjusigaste bekvämlighetsinrättningen i Visby finner man vid stranden på den stora kongress och eventbyggnadens bottenplan, dörrarna lyser rosa när det är upptaget och det finns levande blommor på bänken. Tråkigt nog stänger man oftast där kl.18.00

Maken tittade på Annie Lööf sista Almedalsdagen på tv medan jag satt på färjan mot fastlandet. Han sa att hon gjorde det bra så det tror jag på. Hennes del i Alliansens presentation var utmärkt när de stod Östra centrum och pratade om de satsningar som skulle göras inom infrastrukturen och byggandet bland annat. Det var synd om henne som hade sista dagen för sitt tal för när jag såg Almedalen de sista två dagarna av min vistelse kunde jag höra Olle Adolphsson sjunga: "Jag går omkring i mitt Pompeij i bland ruiner.....". Det här var förstås Visby och rosorna doftade - men öde och full av ruiner är staden.

Jag har minglat med riksdagsmän och fikat med både kommunala och landstingsvalda från olika delar av Sverige men lik förbaskat så är  det de vanligt ovanliga människorna som stannar i mitt sinne, därför vill jag berätta om dem. Det är troligen för deras skull som Almedalen har en sådan dragningskraft på mig och för att vi nördar hittar varandra i alla lägen.

Dagny Carlsson denna krutgumma på 102 år är en underbar liten dam och som världens äldsta bloggerska är hon inbjuden av Bloggplats H12 som hedersgäst nästa år och henne vill jag gärna träffa igen.
Den mycket vänlige men bestämde vakt som kollade mig skall jag inte beskylla för att vara från SÄPO när jag tänker på vart vi var - så klart att han var från Gotland Yard.
Tänk en eftermiddag tillsammans med "Grodmannen" på ms Sigrid och att utveckla våra intressen om Gölgrodor vs Bombina-grodor (klockgrodor) det kan bli hur spännande som helst, eller vad tror ni?
Kenneth Winsborg och hans fru hade varit kul att umgås med länge i Almedalen men med deras engagemang när det gäller bilismen och kommunikationer för alla vart man än bor fanns inte tiden, vi får fortsätta umgås på facebook.
Min märkligaste bekantskap var i slutändan den cyklande brittiske gentlemannen som prydde huvudknoppen med en riktig cykelhjälm i tovad ull. Han var helt lyrisk över denna ekologiska skapelse om än något excentrisk - en trevlig man att fika med som jag kanske träffar fler gånger.
Min "bror" som jag skrattat mig hysterisk med och åt när vi jämfört vår egen nördighet med varandra.
Man kan inte heller glömma att ta med två  starka kvinnor som verkligen bjöd till, Beatrice Ask bjöd på hemlagade våfflor och Marit Paulsen egna köttbullar. Jag gillar båda dessa damer.

Nu är jag i det stadie då jag skulle utbrista i ett "Aldrig mer!" när jag tänker tillbaka på det oändliga promenerandet på Visbys trånga och backiga kullerstensgator samtidigt med en miljon andra besökare.De von oben- politiker jag råkat bumba in i har jag inte heller någon längtan efter eller långa cykelturer på oanatomiska velocipeder.

Troligen är jag tillbaka i Almedalen nästa år för man skall aldrig säga aldrig men precis nu så känns en utfärd till ICA som nästan en oöverkomlig utfärd. Jag tror faktiskt att jag inte är unik när jag säger att Almedalen är stället jag älskar att hata.Viktigast är nog ändå att Almedalen skall njutas i små doser annars  blir man förgiftad.

Snälla Anybody följer du med till Gotland under Almedalsveckan ? Vi njuter den i minimala doser och jag lovar att vi inte skall tälta på Donners plats.