Jag har varit valstugekommandora hela den långa valsäsongen och det har varit mycket intressant, jobbigt och givande. Hur valet gick eller kanske inte gick och vad det blir av den här virriga soppan som nu är vete fåglarna så jag tänker inte ge någon analys från min synvinkel på politiken. Här kommer på en lånad dator drapan om vad som kan hända i och runt en blå valstuga på torget i min stad.
Jag flyttade in en regnig dag och startade omedelbart ett blocköverskridande samarbete med S. Partiet ägde nämligen torgets enda piassavakvast som var guld värd men gärna lånades ut. Första dagen byggde dessutom S sin friggebod på plats och det regnade verkligen "dogs and cats" så jag servade med kaffe från vår stuga. För den gesten fick vi överjordiskt goda bullar som byggnadsombudsmannens fru bakat. Skam att säga hade S godare godis också - mjuk kola doppad i choklad går inte av för hackor.
Till vänster om oss hade Kommunistiska arbetarpartiet hyrt en marknadsbod som de aldrig använde så den brukade jag torka våra blöta mattor i under nätterna. Kommunisterna dök dock upp och intog den gemensamma scenen då och då. Floskler och klyschor haglade över oss med beskrivningar på oss som överklassvin, gödda av bidrag och arbetares svett. Fredrik Reinfeldt liknades vid en rabiessmittad hund och andra trevligheter, man undrade till slut över att de bara iddes hålla på. Sista veckan satte man upp ett partytält och kurade i , strömmen av väljare trampade inte ner dem där de satt och försökte se ilskna ut.
Stugor växte upp runt torget och snart var alla partier representerade i olika byggen även Fy men de hade en rosa husvagn. De lokala partierna SiV (sjukvård i Värmland) och Kvastpartiet var där också.
Så många fantastiska människor jag har pratat med, statsråd dök upp och talade eller hjälpte till med valarbete och mycket gamla vänner och ovänner dök också upp. Jag har delat ut broschyrer, nyckelband eller sadelskydd till cyklar, öst ut kaffe och karameller - och pratat politik och annat. Med valarbetarna i vår stuga tog vi emot massor av skolklasser som skulle ha svar på frågor för sitt arbete om valet. Till slut kunde man på frågorna dra slutsatsen från vilken skola de kom från. Från vanliga väljare kom frågor ur hela registret - ekonomin, pensioner, skolor, vård och det som berörde deras liv och tankar. Ibland kunde man förklara eller reda saker som missuppfattats. Alla blev kanske inte övertygade om att vi hade rätt åsikter men vi pratade med alla som ville prata med oss. Jag blev bara rädd en gång och då var det en välklädd man som med iskall lugn stämma talade om vad han skulle vilja att jag skulle råka ut för med vår syn på flyktingmottagande. Han röstade säkerligen på Svenskarnas parti utgår jag ifrån efter det samtalet.
Kuriosa frågor fanns det en hel del också - en röst hängde på om en av våra riksdagskandidater möjligen var barnbarn till en prost. Så var fallet och där satt en röst. En liten fin dam ville ha svar på om Reinfeldt var turk? Hon hade noterat att han rakat sitt huvud - troligen för att dölja sitt svarta, vågiga hår som var typiskt för turkar, samt att han hade turkiska ögon. Jag förklarade att det var mer sannolikt att han rakade bort håret helt enkelt för att det såg bättre ut att ta bort allt då han var tunnhårig i övrigt. Hon gick inte att övertyga om att inte vår statsminister är turk utan avslutade med att han var nog adopterad från Turkiet. Var och en blir salig på sin tro sa mormor så man får hoppas att tanten blev nöjd i alla fall.
Något som man ser i valrörelsen är alla de ensamma, de som kommer varje dag sitter två timmar, dricker kaffe och länsar karamellskålen och mal på tomgång med alla som orkar höra på. Jag hade en äldre kvinna som kom två gånger varje dag under EU-valet och krävde uppassning på alla sätt - hon fanns på torget nu också men hon hade fler att sprida sina gracer hos nu. Det är sorgligt när några valstugor skall vara platsen för ensamma att bli sedda på. Det är också sorgligt att man till slut varken kunde känna empati eller sympati för dessa varelser som gick emellan, lade sig i samtal man förde bara för att de var så ensamma.
Idag har jag avslutat min tjänstgöring med att knäskura valstugan, jag fick till och med bort kaffefläcken som bevisade att någon råkat hälla kaffe i min dator. Jag kommer aldrig mer att knäskura ett golv som är obehandlat - aldrig. Mina knän är inte gjorda för det inte heller mina naglar som jag fått så fin fason på.
Nu skall jag lämna tillbaka datorn och ila iväg till kommunfullmäktige (som åhörare). Ni hör snart av er Granntanten - ni blir aldrig av med mig.
Jag har funderat över hur det gått för dig. Blir du landstingsråd eller inte?....:-) Ja, det här valet är då en historia för sig. Jag är ju i grunden en gammal centerpartist, med vissa avvikelser till FP och KD vid några tillfällen. Jag gillade Måddan och var lite skeptisk mot Annie i början. Men hon visade verkligen att hon inte gick av för hackor i denna valrörelse. Hon stod verkligen upp för deras åsikter och framför allt för jämlikheten.
SvaraRaderaHur ska du göra nu då, när inte Anders finns kvar för att tillhandahålla kramar....:-) Jag blev riktigt ledsen när Reinfeld meddelade sin avgång. Förresten så har hela det här valet gjort mig ledsen på något vis. Jag är så besviken på folk som sitter på Facebook och skriker ut sitt hat och pekar finger och gud vet allt. Först före valet och sedan är de ändå inte nöjda utan fortsätter. Förstår de inte att vi lever i en demokrati och då är det så att några vinner och andra förlorar. Bara att acceptera och respektera. Var och en måste få tycka som man vill även om det strider hårt emot ens egna åsikter.
Hoppas i alla fall att du snart får igång din egen dator och att du hämtat dig efter alla stickor i knäna och avbrutna naglar. Kram