Nästan framme - bara julen är över så.
Den här hösten har bara varit uppförsbacke på alla sätt. Mannen i mitt liv har gått igenom en stentuff cancerbehandling med allt vad det innebär. Vår gemensamma tjurskallighet har drivit oss och nu så går vi på uppföljningar av olika slag som provtagningar, datortomografier och läkarbesök. Landstinget frikort var fixat i ett nafs. Nu skall vänta några månader så får vi se resultatet. Det är oerhört jobbigt att vara inne i den här processen - den suger ur massor av kraft, fast väntan är värre. Väntan är så lååång och man ser inte slutet. Det som gäller är att leva i nuet och se det vi har här och nu och göra något bra av allt det braiga som finns.
Vi har adventsljustakar i alla fönster och det hänger stjärnor i tre av dem. Jag tycker det ser mysigt ut trots att det säkert är snart ett år sedan fönstren tvättades, men vem bryr sig? Våra tomtar står i små grupper här och där och myser och den svindyra ekologiskt odlade halmbocken ståtar på en plats säker för kattangrepp. Det ser inbjudande och trevligt ut utifrån trots att vi faktiskt inte skall vara hemma under julen.
Jag har packat i en vecka nu men blir inte klar ändå för jag är så trött men maken tror att jag kan allt så då kan jag väl det. I morgon bitti ringer klockan 04.00 för min lagvigda anser att man måst e ha tid på sig för att komma till tåget som avgår 06.13. Jag vägrar att öppna någon av väskorna något mer och jag kommer att sätta personligt rekord i att dra väskor. Den ena innehåller två stora glasade tavlor som skall gå till sonen som fyllt 50 och den andra till sonen som gift sig, den innehåller också två datorer. Den ena datorn skall en annan son lägga in program åt sin far och då får han den andra som tack. Andra väskan har jag klädombyten för oss två, dopgåvor till minsta barnbarnet och julklappar till resten av barnbarnen - det blir hur tungt som helst och maken kan bara hjälpa till med att köra en låda löjrom i rollatorkorgen. Tänk vad jag saknar gamla tiders stadsbud - vi hade fått ner bagaget till järnvägsstationen i en så kallad grisblink.
Oavsett om ni vill eller ej så får ni här vår lilla julrundtur i ocensurerat utförande: Imorgon åker vi tidigt med tåg till Göteborg och därifrån med pendeltåg till Alingsås där yngste sonen möter med sin bil. Han kommer bli förvånad över bagaget vi har med men med det åker vi till favoritsvågern och svägerskan och får frukost och lämnar löjrom till dem. Därefter åker vi med sonen till Växjö och tar in på hotell där.
Dagen därpå kl. 11.00 så döps minsta barnbarnet Prinsessan Meja med pompa och ståt som tillkommer just en liten prinsessa.
Julafton kommer sedan och den firas hos sonen i Växjö med hans familj med allt vad det innebär av firande med god mat, umgänge och julklappar.
Juldagen checkar vi ut från hotellet och åker med yngsta sonen tillbaka till Alingsås där vi tar in på pensionat Fransson hos svågern och svägerskan över natten de raringarna.
Annandagen kommer nästäldsta sonen och hämtar oss för att vi skall hälsa på honom i Gråbo. Sedan åker vi till Göteborg för hemresa .
Även om jag tänker positivt så känner jag mig dötrött redan och längtar redan hem till soffan, katten och en kopp tea.
Nu tänker jag bara bra tanker så går det utmärkt - trots allt har jag en man med en utmärkt rollator, det är inte så långt till taxiplatsen och andra har lyckats dra tyngre lass än jag ska göra. Förhoppningsvis har vi mycket mindre att dra på hem eftersom mycket skall delas ut under dessa dagar och vi har undanbett oss julklappar.
När det känns tungt och grått så kan man göra en förnyelse i hemmet för det piggar upp enligt Pyssel-Ernst - så det har jag gjort. I onsdags köpte jag en ny turkos Mirakelmopp då den gamla tagit slut efter trogen tjänst. Nu står den i badrummet och lyser upp med sin granna färg men inte fasen ger den någon känsla av förnyelse inte - Ernst hade som vanligt fel.
Jul blir det och därför önskar jag alla som läser mina litanior en riktigt GOD JUL!
Efter helgen så går det förmodligen lite lugnare till i livet, inget speciellt är på gång utom något som kallas extra val i sandlådan Sverige. Det tar vi då och på återseende.
