Här slängs ingen handduk in!

I varje boxningsmatch har de två boxarna minst en sekonder i sin ringhörna. I pauserna smörjer, peppar och tar denne hand om sin adept. Sekondern har att se till att bevaka sin boxares välbefinnande så att i en ojämn match där inte domaren avbryter matchen när hans egen boxare får stryk för att motståndaren är så mycket starkare, se till att skydda sin kämpe - han kastar in handduken i ringen för att avbryta matchen. Det är ett bra sätt att se till att någon inte massakreras.

Mannen i mitt liv - Den Luggslitne Riddaren har fått en ful utmanare då Cancern kastat handsken och utmanat honom. Det finns inga bra val så vi har tagit emot utmaningen för att vi måste - alternativen är ändå sämre. Vi har varit på olika undersökningar, Mannen som den utmanade och jag som sekonder. Tur att vi är ett team och känner varandra och jag vet inte om vi har någon nytta av att jag är så sällsynt tjurskallig men det kan kanske vara till någon nytta i den här processen. Tumören sitter i lungan och behandlingen skulle bli strålning för kirurgi skulle inte vara möjlig.

Vi har väntat på tid på onkologen för remiss var skickad och besök där skulle vi få inom 14 dagar. De dagarna har kommit och gått så jag ringde igår och frågade varför inget hände. Först hittade man inte remissen sedan påstod man att man väntade på provsvar vilket inte är möjligt då alla prov är gjorda och svaren skickade med remissen. Jag blev sur, arg och ledsen när sköterskan förklarade att sådant här händer ibland. Tänk jag skiter fullständigt i om det sker, jag är så enögd och egoistisk så jag vill inte höra sådant när det gäller mannen i mitt liv. Tumören växer och tid är något som kan vara en bristvara så en tid då behandlingen kan påbörjas är faktiskt något som vi har rätt att kräva! Efter helgen kommer jag att ringa eller hemsöka onkologmottagningen och vara riktigt besvärlig . Vi tänker inte vänta tills nästa remissrond om någon vecka, ett besked är vad jag ska ha åt oss.

Jag är nog en konstig kropp men jag hamnar ofta i sekonderrollen både frivilligt , påtvingad eller för de känslor jag har för någon. Här ska det peppas pushas och stöttas - det gäller ju mannen i mitt liv. En dag i taget funkar fint som strategi så det kör vi i fortsättningen också. Vi har massor med saker vi skall göra i höst och till våren så nu behöver vi komma igång, inte bara stå i startblocken.

Hösten har kommit fort här så jag har planterat pelargonerna i krukor så de skall flytta in. Resterna av tomatbushen och bönrankorna är borttagna. Det börjar se lite kalt ut runt vår altan och snart skall utemöblerna ställas ihop under sin presenning. Träden runt oss är ännu gröna men det rör sig nog bara några dagar så faller löven. Med hösten så kommer snart Wermland Opera's stora program Trilogin och den skulle jag så gärna vilja se med maken. Får cykla förbi och kolla vid teaterkassan om det finns biljetter.

Nu skall jag kolla min ugn, då jag hade köttfärs i frysen och köpte billig vitkål blev det massor med kålpudding. Bra mat att frysa in för framtida måltider och gott är det också.

Jag är inte död - det är min dator som avlidit i koffeinchock

Jag har varit valstugekommandora hela den långa  valsäsongen och det har varit mycket intressant, jobbigt och givande. Hur valet gick eller kanske inte gick och vad det blir av den här virriga soppan som nu är vete fåglarna så jag tänker inte ge någon analys från min synvinkel på politiken. Här kommer på en lånad dator drapan om vad som kan hända i och runt en blå valstuga på torget i min stad.

Jag flyttade in en regnig dag och startade omedelbart ett blocköverskridande samarbete med S. Partiet ägde nämligen torgets enda piassavakvast som var guld värd men gärna lånades ut. Första dagen byggde dessutom S sin friggebod på plats och det regnade verkligen "dogs and cats" så jag servade med kaffe från vår stuga. För den gesten fick vi överjordiskt goda bullar som byggnadsombudsmannens fru bakat. Skam att säga hade S godare godis också - mjuk kola doppad i choklad går inte av för hackor.

Till vänster om oss hade Kommunistiska arbetarpartiet hyrt en marknadsbod som de aldrig använde så den brukade jag torka våra blöta mattor i under nätterna. Kommunisterna dök dock upp och intog den gemensamma scenen då och då. Floskler och klyschor haglade över oss med beskrivningar på oss som överklassvin, gödda av bidrag och arbetares svett. Fredrik Reinfeldt liknades vid en rabiessmittad hund och andra trevligheter, man undrade till slut över att de bara iddes hålla på. Sista veckan satte man upp ett partytält och kurade i , strömmen av väljare trampade inte ner dem där de satt och försökte se ilskna ut.

Stugor växte upp runt torget och snart var alla partier representerade i olika byggen även Fy men de hade en rosa husvagn. De lokala partierna SiV (sjukvård i Värmland) och Kvastpartiet var där också.

Så många fantastiska människor jag har pratat med, statsråd dök upp och talade eller hjälpte till med valarbete och mycket gamla vänner och ovänner dök också upp. Jag har delat ut broschyrer, nyckelband eller sadelskydd till cyklar, öst ut kaffe och karameller - och pratat politik och annat. Med valarbetarna i vår stuga tog vi emot massor av skolklasser som skulle ha svar på frågor för sitt arbete om valet. Till slut kunde man på frågorna dra slutsatsen från vilken skola de kom från. Från vanliga väljare kom  frågor ur hela registret - ekonomin, pensioner, skolor, vård och det som berörde deras liv och tankar. Ibland kunde man förklara eller reda saker som missuppfattats. Alla blev kanske inte övertygade om att vi hade rätt åsikter men vi pratade med alla som ville prata med oss. Jag blev bara rädd en gång och då var det en välklädd man som med iskall lugn stämma talade om vad han skulle vilja att jag skulle råka ut för med vår syn på flyktingmottagande. Han röstade säkerligen på Svenskarnas parti utgår jag ifrån efter det samtalet.

Kuriosa frågor fanns det en hel del också - en röst hängde på om en av våra riksdagskandidater möjligen var barnbarn till en prost. Så var fallet och där satt en röst. En liten fin dam ville ha svar på om Reinfeldt var turk? Hon hade noterat att han rakat sitt huvud - troligen för att dölja sitt svarta, vågiga hår som var typiskt för turkar, samt att han hade turkiska ögon. Jag förklarade att det var mer sannolikt att han rakade bort håret helt enkelt för att det såg bättre ut att ta bort allt då han var tunnhårig i övrigt. Hon gick inte att övertyga om att inte vår statsminister är turk utan avslutade med att han var nog adopterad från Turkiet. Var och en blir salig på sin tro sa mormor så man får hoppas att tanten blev nöjd i alla fall.

Något som man ser i valrörelsen är alla de ensamma, de som kommer varje dag sitter två timmar, dricker kaffe och länsar karamellskålen och mal på tomgång med alla som orkar höra på. Jag hade en äldre kvinna som kom två gånger varje dag under EU-valet och krävde uppassning på alla sätt - hon fanns på torget nu också men hon hade fler att sprida sina gracer hos nu. Det är sorgligt när några valstugor skall vara platsen för ensamma att bli sedda på. Det är också sorgligt att man till slut varken kunde känna empati eller sympati för dessa varelser som gick emellan, lade sig i samtal man förde bara för att de var så ensamma.

Idag har jag avslutat min tjänstgöring med att knäskura valstugan, jag fick till och med bort kaffefläcken som bevisade att någon råkat hälla kaffe i min dator. Jag kommer aldrig mer att knäskura ett golv som är obehandlat - aldrig. Mina knän är inte gjorda för det inte heller mina naglar som jag fått så fin fason på.

Nu skall jag lämna tillbaka datorn och ila iväg till kommunfullmäktige (som åhörare). Ni hör snart av er Granntanten - ni blir aldrig av med mig.