måndag 5 januari 2015

Bland lyckobrev och fyndlådor

Som liten unge kommer jag ihåg att vid festligheter och marknader fanns det bord eller fiskdammar där man kunde köpa lyckobrev. Det var egentligen påsar som det helt enkelt stod "lyckobrev" på med rosa bokstäver för flickor och blå för pojkar. Jag kommer inte alls ihåg vad det kostade men priset var säkert överkomligt för jag köpte glatt både 2 och 3 brev. Min lillebror hade den sagolika turen att alltid få nästan äkta Dinky Toys-bilar i sina påsar, min kompis Gittan fick alltid vackra smycken. Hon fyllde sitt smyckeskrin (med den dansande ballerinan på locket) med juveler i alla möjliga utföranden. Som vanligt glodde jag alltid ner i påsen på mitt kap som jag då tyckte alltid var en bunt filmstjärnor som aldrig innehöll Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag lärde mig aldrig att det var så utan hoppades varje gång att förbannelsen skulle brytas och även jag skulle få ett vackert halsband - till och med en bil i en pojkpåse hade varit attraktiv. Min hög av dubbletter på Doris Day, Mel Tormé och Rin Tin Tin var gigantisk och obytbar när jag äntligen växt ifrån min lystnad på lyckobrev.

När jag flyttade hemifrån till egen lya åkte jag och en kamrat på så kallade bonnauktioner och hade väldigt roligt när vi tågade därifrån med en fyndlåda. En gång betalade jag 5 kronor för en banankartong med en gjutjärnsgryta i fint skick, fyra stora damastdukar och ett dussin nya linnehanddukar - man ansåg att det inte fanns något värde i dessa ting då men de fröjdar mig fortfarande efter fyrtio år.

Fyndlådor finns fortfarande men de är dyrare och man bör inspektera noga vilket innehåll de har och vilken låda som man vill ha. Det har hänt att jag sett något attraktivt som den fina soppsleven och smörknivarna i nysilver som skulle passa till det man har hemma och noterat låda och vad jag vill ge för den. Rätt var det är så ropas lådan ut och man är med i matchen, buden haglar, pristaket är sprängt sedan länge men man är i slutänden lycklig ägare till en fyndlåda. Ett fynd för 400 riksdaler och när man tittar efter dessutom fel låda innehållande saker som man inte vill ha eller inte ens vet vad det är för något.

En sprucken sockerskål, en vev och hålskiva till en gammeldags köttkvarn men utan kvarn är inget som jag kallar fynd även om allt är svept i en trasig tyllgardin. Toppar man det hela med en träsak som ser ut som en tjock skärbräda med djupt inskuret rutmönster tillsammans med en knippe svedda grytlappar då börjar man tvivla på så väl omvärlden och sitt eget förnuft. Man får leva på att man fått tag i två vackra soppterriner en annan gång för bara 20 kronor.

I höstas alldeles efter valet tänkte jag faktiskt på de där lyckobreven och det kändes nästan som om jag hade delat ut de eländiga filmstjärnorna i den blå valstugan på torget till väljarna. Mel Löfven, Doris Romson och Rin Tin Tin Sjöstedt är ingen uppbygglig trio. Det där vägdes upp av att vi utlovades ett extra val som skulle utlysas 29 december trots att jag på inget sätt såg fram mot ett val till efter att ha tuggat mig igenom både EU-val och sedan det sedvanliga valet.

Strax före jul var jag helt inställd på att ett val till klarar jag även om det gnisslade i mitt eget maskineri så jag och mannen i mitt liv åkte på en julturne med hjälp av SJ och ene sonen. Det var mycket lyckat men det var skönt att komma hem till sin egen säng i mellandagarna men det var inget roligt att slå på tv och hamna i en presskonferens där det meddelades födelsen av den så kallade "decemberöverenskommelsen".

Det var som att landa på en stor kaktus med det beskedet när det gällde min egen energi. Jag vågar inte lita på att några överenskommelser hålls i längden med människor som jag personligen inte skulle köpa en begagnad cykel av. Nuvarande regeringen tycker jag annars mer och mer liknar ett av mina bottenapp bland fyndlådor - massor med prylar som jag inte kan hitta någon funktion på, dåligt ihopsatta och en del låter dessutom ganska illa. Ack ja ack ja.

För att bota min politiska melankoli hjälpte jag min dotter "Den vackra fru Johansson" med hennes mellandagsreashopping och äntligen hade jag riktig tur. I ensamt majestät hängde en dunjacka i min storlek och min färg. Färgen heter Very Berry Pink och är något intensivare än min hårfärg. Givetvis köpte jag den och nu hoppas jag på intensiv sol eller regn så jag kan komplettera klädseln med mitt rosa parasoll jag fick i julklapp.

Vet ni att det finns fler Granntanter? På nätet finns grannntanter.se som drivs av Camilla Thulin som är en fena på kläder och klädsmak och Karina Ericsson Wärn chefskurator på Kulturhuset, författare och journalist. Undrar om någon av deras läsare råkat ramla in i min blogg och blivit förvånade över att hitta mig, en tjock liten tant med en massa åsikter om kläder konst och det mesta som rör sig i min omgivning. Jag bjuder på det men skall nog smyga in och spana hos Camilla. Hon gav ut en bok för några år sedan som heter "Gör om mig", det är jag inte intresserad av, men kanske hon kan hjälpa till med "Framhäv mig" i all blygsamhet.

I morgon skall jag packa ner de återstående julsakerna i sin låda och sedan blir det vardag igen. Katten skall avgiftas från anka i gele och återföras till torrfodertuggarnas skara igen, helt enkelt för att det är dyrt och jag måste åka till en annan kommun för att handa dessa delikatesser. Mannen i mitt skall avverka några läkarbesök och sedan är det vardag igen.

Nu ska jag sova för i morgon skall jag åka skidor med Calle Halfvarsson.

5 kommentarer:

  1. Jag får väl önska dig ett gott nytt år även om det gnisslar i det politiska maskineriet. Jag önskade också ett nyval även om jag enbart kan påverka det som väljare. Litar inte heller på aktörerna i den nya regeringen. Läste idag att decemberöverenskommelsen numera kallas DÖ, vilket känns som en ganska bra bokstavskombination.

    Till det här shoppandet så har jag aldrig handlat vare sig lyckobrev eller fyndlådor. Däremot bytt både filmisar och bokmärken.

    Fyndade istället en massa på loppisar och mellandagsrean medan vi var i mitt älskade Sundsvall. På mellandagsrean så hittade jag ett par vinterstövlar som är en fröjd både för ögon och skruttiga ben. Dessutom fyndade jag två snygga toppar på en ny shop i S-vall som heter Nannas. Hon säljer snygga kläder till oss knubbisar. Och med en viktnedgång på 7 kg sedan i maj, så är det roligt med kläder igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis Cicki till viktnedgången och dina loppisfynd. Här har vi tyvärr inte så mycket loppisar värt namnet så jag går och hittar mina fyndlådor även i fortsättningen. Du undrade hur det gick i politiken och jodå jag sitter på avbytarbänken i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige och i Kultur o Fritidsnämnden är jag ordinarie ledamot. Ha det bra

      Radera
  2. Jag undrar vart min kommentar tog vägen?? Kan du ha den i kommentarernas skräppost?
    I annat fall gick du miste om en lååååååång kommentar om min nattliga ångest över innehållet i mitt livs fyndlåda - vinden. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söta Any den finns ingenstans och så mycket Ingmar Bergman-ångest har jag nog aldrig klarat av. En vindfyndlåda hade givit mig en mental härdsmälta - men lite nyfiken är jag.

      Radera
  3. Gott nytt år. Codliver har fått upp näsan över vattenytan för en gångs skulle och har några minuter på mig att blogga.
    Jag fasade också för ett nyval. på nåt sätt kändes det som - INTE NU IGEN! Det är kallt i valstugan vintertid. Och krafterna kändes liksom förbrukade.
    Men av nån anledning hade jag börjat ladda om och hoppade precis inte upp och skrek JIPPI när jag hörde att det inte blir nåt av.
    Nu ska jag sluta med den aktiva politiken - tror jag.

    Och på auktion vågar jag inte längre gå, knappt loppisar heller, Jag håller redan på att kolla efter kätting stark nog att hålla ihop förråd och lägenhet.

    Ha det!

    SvaraRadera